The Lost Boys (1987)

Låt oss fundera lite på vad nostalgikänslor för en film är... Funderar du? När känner du dig nostalgisk över en film? För mig har det alltid handlat om en skön film från förr, en favorit som man har så där varma bubbliga känslor för. Nu har jag upptäckt en helt ny sida av konceptet. Jag missade The lost boys från 1987 när den var ny. Det var ett år jag såg mycket lite film. Första halvan bodde jag ute i havsbandet i Bohuslän och andra halvan av året var jag en nolla på Teknikum i Uppsala med allt vad det innebar (en massa festande och en massa pluggande). Jag har länge vetat att jag nog skulle kunna gilla The lost boys, men det har aldrig blivit av att se den.

Nu när Halo var uppe och hälsade på för lite musikalisk underhållning hann vi med inte bara en utan två åttiotalsfilmer och detta var den första vi såg. Att se filmen var som att göra en tidsresa. Jag kände mig som jag var då, i slutet av åttiotalet. Det kändes overkligt, att samtidigt som jag som mitt 2014-jag kände att filmen inte var mer än helt ok, kände mitt 1987-jag att detta var en film som jag gillade skarpt. Hela storyn och etableringen av vampyrteorin var skön. Jack Bauer som tonåring, nej jag menar givetvis Kiefer Sutherland. Den, på den tiden, omåttligt sexiga Jami Gertz (vilket osande). Den lustiga Corey Feldman som vampyrjägare (målbrottet!). Under filmen slets jag mellan hopp och förtvivlan. Skulle Max visa sig vara ond eller god?

Trots att jag inte sett filmen förr kände jag direkt en nostalgisk känsla då jag såg filmen: Det var en nostalgi över mig själv och vem jag var då, den händelserika hösten 1987. Film kan uppenbarligen fungera som tidsresor på många sätt!

Filmen är producerad av Richard Donner och regisserad av Joel Schumacher. Det är kända namn som står bakom mången bra film från åttio- och nittiotalen. Personligen har jag alltid trott att det var Rob Lowe som spelade huvudrollen i The lost boys. Kolla in filmpostern! Men det var tydligen någon som heter Jason Patric. Han var väl sisådär.

Lite spänning, en hel del humor, en het mörkhårig skönhet och ännu en "blind spot" som jag nu kan lägga till handlingarna. Jag ger The lost boys tre vampyrregler av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Quiz: hur många filmer spelade Corey Haim och Corey Feldman ihop?

Trivia: Jag misstog Jason Patric för Rob Lowe. I filmen syns Rob Lowe på en väggplansch i Sam's pojkrum...

24: Live another day - Season 9 (2014)

"24" är en serie som jag antagligen kommer se varenda säsong av som de släpper ut. De första säsongerna var nyskapande och ofantligt bra. Egentligen är det bara första säsongen som lever upp till seriens koncept, dvs allt i realtid OCH att Jack inte kan ta några andra beslut än just de han gör i varje enskild situation.

Nu för tiden har givetvis serien tappat, som en åldrande actionfilmsstjärna som blivit lite rundare om kinderna och fått lite kulmage. Men jag är en trogen fan av Jack Bauer. Efter säsong 8 lades skiten ner och det var väl kanske lika bra. Men så uppstod serien igen med en kortad nionde säsong. Istället för tjugofyra actionfyllda avsnitt får vi denna gång tolv diton. Från förmiddag till sen kväll under en dag då den amerikanske presidenten är på besök i London. Till detta får vi en liten epilog som är nog så viktig inför eventuella framtida säsonger från förmiddagen dagen efter.

I denna säsong återser vi Jack och hans gamla vän Chloe som numera blivit en Lisbeth Salander-liknande rättshaverist på fel sida om lagen. Jacks gamle chef James Heller är numera USAs president. Och Jacks gamla flamma Audrey Heller är också tillbaka men nu är hon gift med Chief of staff Mark Boudreau.

En piggt nytillskott är Kate Morgan som spelas av Dexters flickvän, ehh, vänta nu, nej hon heter visst Yvonne Strahovski. Hon spelar en CIA-agent som kämpar mot och med Jack.

I övrigt får vi det vanliga. "We have been compromised". "Open a socket". "Secure the perimeter" och alla de andra vanliga utropen. "Chloe, give me eyes and ears". LOL, det är som vanligt jättespännande.

Tyvärr verkar dock denna säsong var en budgetvariant. "Look and feel" av det jag ser ger mig känslan att det är på samma nivå som en av alla såpor som går dagtid. Mycket av handlingen sker också inspelad i en studio, även om det finns en del scener från London (?) med omnejd.

Manus är inte heller helt tillfredsställande. Flera av presidentens staff med Chief of Staff Boudreau i spetsen är inte så professionella eller smarta helt enkelt som man kan förvänta sig för att det ska bli helt trovärdigt. Dessutom startas handlingen om trots att säsongen är kortare än vanligt, en strategi som de kört med i alla tidgare säsonger , dvs en tråd tar slut och problemen startar om så att säga. Det hade kanske varit bättre att bara fokusera på den stora tråden i en kortad säsong?

Favoriterna i denna säsong var Jack (som vanligt) och hans serbiske kompanjon, den killen var stentuff. Chloe då undrar du nu? Jodå, hon är på plussidan såklart, men hon är inte lika asocial och konstig som hon var i de tidiga serierna och det är så att vi önskar henne så konstig som möjligt. Eller hur, va? Sedan var det lite kul att se mamma Stark som seriens "bad guy". Jag hade kanske väntat mig att någon av hennes barn till slut skulle ställt sig upp mot henne, men men... Hon har i alla fall en förmåga att hamna i blodbad, den kvinnan!

Blir det en säsong 10? Ingen aning men om det blir så kommer jag lydigt bänka mig. Give me Jack Bauer!

Betyg: 3/5

Stand By Me (1986)

We talked into the night. The kind of talk that seemed important until you discover girls.

En tydlig känsla av längtan tillbaka till barndomen spirar genom kroppen. Det är en nostalgisk längtan som genom minnenas tidsresa tar mig tillbaka till åren då jag lekte med samma kompisar varje dag. Tiden då vi inte ens bestämde att vi skulle ses dagen därpå, det var givet. Mötesplatsen var kanske landhockeybanan, pingisrummet, kojan i trädet eller stranden. Det var en enklare tid. Inga bokade möten, ingen planering som dödar fantasin och aldrig besvikelse över en lunch i ensamhet då sällskapet fått förhinder.

Stephen King (bok) och Rob Reiner (regi) har fångat känslor som jag hade gömt någonstans djup inne i mig. Känslor som visst fanns där, och som bubblar upp till ytan då jag ser filmen. Handlingen blir nästan hel oväsentlig. Stämningen är allt. Är det pojkarna i historien jag följer, eller är de avatarer för mig själv och min barndoms vänner?

Bra film ska ha förmågan att tala till oss på flera plan. En film som man inte kan relatera till blir ofta oförståelig och undflyende. Stand by me talade till mig som om den vore inkopplad direkt på min hjärnbark, till centrum för minnen och känslor från barndomen.

Stand by me har länge varit en film som gäckat mig. Jag hade en vag bild om vad den handlade om och jag trodde inte att jag skulle uppskatta den så mycket. Det är så ibland, det är min svaghet men också strategi. Nu när vi skulle tänka på barndomen kände jag att det var dags för mig att ge filmen en chans, och för det är jag tacksam. Filmen är jättebra, ja faktiskt mysig ta mig tusan.

Jag ger Stand by me fyra bästa kompisar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

"24" - Season 8 (2009-2010)

Det har blivit något av en sommartradition för mig att se senaste säsongen av "24". Jag gillar "24" men tar den för vad den är. Säsong 1 var spektakulär och otroligt bra. Speciellt de första 13 avsnitten var så bra gjort. Jack Bauer (Kiefer Sutherland) hade verkligen inga val, han var hela iden tvungen att göra exakt det han gjorde för att undvika katastrof. Tv-serien utspelas i realtid och det var också ett fräscht koncept när den kom. Nu har vi dock hamnat i säsong 8 och idéerna har sedan länge tagit slut, återupplivats, återanvänts, och tagit slut igen. Det går inte längre att ha illusionen att Jack och de övriga inte har några alternativa handlingsplaner, nu är serien endast en häftig "ride", en action-utan-slut-serie. Säsongerna har sedan länge flutit ihop och det är svårt att komma ihåg vad som hänt i vilka säsonger, men jag minns att jag tidigare sa att de udda säsongerna (1,3,5,7) var bra och de jämna var dåliga (2,4,6). I slutet av säsong 7 trodde jag att Jack äntligen skulle få dö, men där blev det tji. Inget med det. Nu när säsong 8 startade hade tv-bolaget dessutom redan beställt säsong 9. Jag hoppas och tror att säsong 9 verkligen blir den sista och att det finns en potential att serien avslutas med en bang och med en av de bättre säsongerna.

Vad händer i säsong 8 då? Jack bor nu i New York City och det förnyar ju miljön i alla fall. Muslimska terrorister hotar med att detonera en radioaktiv "dirty bomb" på Manhattan och Jack drar ut i krig igen. Som vanligt får vi en massa förvecklingar, "CTU is compromised", action, och ond bråd död. Vi får dock förvillande få "bring up a socket" - jag undrar om detta verkligen är "24". Men vara lugn nu pratas det om "drones" istället.

Säsong 8 var ett lågvattenmärke för hela serien i ca 15 avsnitt, sedan blev den något bättre men till slut håller jag nog denna som serien svagaste. Nu ser vi fram emot säsong 9!

Betyg: 3/5