Åttonde avsnittet av denna säsong är här. Denna vecka snackar vi om bröderna Coens komedi Burn After Reading. Till denna har vi matchat två rena chansningar i John Waters Cecil B. Demented och Barry Sonnenfelds Big Trouble.
Blir vi nöjda över veckans utbud? Lyssna och få reda på detta!
Ni finner detta avsnitt av Shinypodden där poddar finns, eller här.
Jag måste erkänna att jag också i princip enbart mindes sexstolen från min tidigare titt. Den är utan tvekan svår att glömma :) Mycket bra spanat, Carl, om att rollfigurerna hela tiden ligger ett halvt steg efter själva handlingen. Tyvärr fann jag det inte riktigt lika underhållande. Dock skulle jag hålla med om att det känns som om BAR-världen är en i grunden satirvärld, inte något som ska kännas det minsta realistiskt. Därmed blir även skilsmässocirkusen rolig, snarare än tragisk.
SvaraRaderaSjälv är jag lite på gärdsgården när det gäller sammanfattningen på slutet. Inte för att det blir övertydligt, utan för att det alltid känns som en chansning att avsluta en hel film med att själv konstatera att det vi just sett inte betytt någonting. Skulle också sätta frågetecken vid J.K. Simmons briljans. Han är rolig, men i mina ögon gör han samma roll som han gjort otaliga gånger.
Aldrig sett en Waters-film?! Nu blev jag väldigt förvånad... Och i det avseendet var väl Cecil inte den mest optimala filmen att börja med. Ja, hans filmer kan utan tvekan kallas skräniga men jag är trots allt lite svag för dem (även om Cecil inte är någon favorit. Men jag blir ju väldigt nyfiken vilken sökning som slängde fram den som en rimlig partner till BAR, för jag kunde inte se mycket gemensamt dem emellan.
I det avseendet funkar Big Trouble bättre, men ingen hit för min del heller. Däremot kunde jag inte sätta fingret lika tydligt som Carl på varför jag inte blev så förtjust i den, jag fann den helt enkelt inte särskilt rolig. Även Barry Sonnenfeld måste ha gillat Patrick Warburton eftersom han dök upp i Men in Black II efteråt. Men menade Henke verkligen att Ben Fosters Matt ser ut som en "bully" eller blev det i hastigheten fel begrepp? Jag skulle möjligen hålla med om att han ser ut som en "punk" (dvs helt normal tonåring i början på 00-talet), men inte en klassisk mobbare.
Haha, kompositörsfrågorna hopar sig. Nå, det stämmer bra att jag är betydligt mer förtjust i James Newton Howard än Howard Shore. En goto-kompositör. Utan att kunna svära på en topp fem skulle jag också kunna nämna Zimmer, Harry Gregson-Williams, John Carpenter och varför inte Burwell.
Ugh, tung lineup nästa vecka... :)
Det var ju för väl att det blev rätt på andra försöket. Nu skall jag försöka komma ihåg Harry Gregson-Williams också, och kanske lista ut vem det är . Jag har tydligen sett 21 filmer han gjort musik till, så det borde vara ett bekantare namn än det är.
RaderaVilka Waters-filmer bör man se för att få en bättre bild än av Cecil B. Demented?
Jag skulle nog gissa att bröderna Coen vill att vi ska fatta att filmen inte betydde något. Det blir ett metaskämt i sig. Folket i filmen trodde att allt betydde något mer än det gjorde. Samma sak med oss, vi trodden Coens skulle bjuda på något mer med filmen, men tji vi fick.
RaderaOavsett satir kan jag inte förstå hur ni tycker att skilsmässocirkusen är rolig. Jag ser verkligen inte humorn! Vad är roligt? Är det att ni ogillar de manliga karaktärerna så mycket att det är rätt åt dem? Och är det inte i så fall mer en känsla av tillfredställelse än att det är roligt? Fattar inte, helt klart. :-)
Då fann jag Big Trouble roligare och charmigare och varmare och mer tillfredsställande. Ja, alltihopa faktiskt. Detta trots Carls oro över att inte passa in i den smala moraliska korridoren vi lever i idag! :)
Japp, Sofia, jag tyckte den unge Foster såg ut som en "bully", ett typiskt as från skolgården. :-D
@Carl: Vill du se den "gamla", ganska trashige Waters är det nog Pink Flamingos eller Polyester som gäller. Själv är jag svag för Cry-Baby och Serial Mom.
Radera@Henke: Jag ogillar inte Clooneys Harry, men han är så pass självgod att det faktiskt är roligt (och tillfredsställande!) när han inser att frugan också planerar att skilja sig. När han inte längre självklart är top dog i relationen.
Jaha, fick inte alls någon mobbarvibb från Foster... När det gäller er diskussion om vad man kan/måste acceptera i äldre film -- det kan vara så olika. Ibland går det att ha överseende, ibland är det svårare. Men jag uppfattade att Carls argument också handlade om att Big Trouble kändes sunkig även för sin tidsperiod. Jag tycker inte att det är så konstigt att uppleva att T&A-humor som man kanske inte höjt på ögonbrynen för i en 80-talsfilm landar betydligt sämre 20 år senare.
@Sofia oki, så kan det vara. Jag får börja kalla Big Trouble för "den underskattade" :-)
RaderaDet var Josh på Filmspotting som gillade fiskebåtsdokumentären Leviathan från 2012 (dvs inte den film ni ska se) där man bl a visar ett fiskhuvud som gilder runt på båtens däck i tio minuter. :) Kanske lite Gunda-vibbar över den dokumentären.
SvaraRaderaJust det nu kommer jag ihåg hans fascination över dokumentären. Får se om det blir av att klippa den också någon gång... :-)
Radera