Denna vecka har Carl och Henke kollat på No Country For Old Men från 2007 och ställer det gamla mästerverket mot Ridley Scotts The Counselor från 2013 samt Jonathan Demmes The Silence Of The Lambs från 1991.
Lyssna på Shinypodden där poddar finns, eller här.
Riktigt härligt samtal i vanlig ordning!
SvaraRaderaHoppas på att ni gör fler "sacred cow"-recensioner framöver. Särskilt ifall det innebär så halsbrytande jämförelser som den med Silence of the Lambs och Beck. Tvärtom från er så tycker jag mig ha hört på flera håll att Buffalo Bill numera anses vara problematisk. Tror det kan ha varit i Filmspotting bl.a.
Jag såg The Counselor häromåret och gav den betyget 4:a - högre än betyget till Sicario! Men om jag såg om filmerna idag så skulle det förmodligen ändras. Scenen med Cameron Diaz och bilen är dock minnesvärd, bättre än den snarlika scenen i överskattade Titane ;)
Gissar att ingen av er är sugen på den uppsnackade filmatiseringen av Blood Meridian?
Synd att inte James Franco fick göra Blood Meridian. Han hade ju en fas där han filmatiserade Faulkner (As I Lay Dying och The Sound and the Fury), Steinbeck (In Dubious Battle) och så McCarthys Child of God. Den är sämst av de fyra, men han hade ändå en skön känsla för adaptionerna. John Hillcoat känns inte fullt så spännande.
RaderaJag hoppas att vi var lätt misstänksamma mot bristen på problematiserande kring Buffalo Bill. Det finns ju en anledning till att vi kom in på att spekulera kring det.
Kul att du lyssnar entusiastiskt! :-)
RaderaHar inte planerat något speciellt "sacred cow" segment men det är en kul och intressant grej. Låt oss sova på saken!
Mycket intressant att läsa att du gav The Counselor ett så högt betyg. Jo, jag ger den att den är minnesvärd och mycket speciell på många sätt. Jag har lyckats klämma ur mig en text om den nu som kommer upp här på bloggen imorgon. Låt oss säga att jag mjuknat lite med mitt betyg, men jag har fortfarande mina issues med dess struktur etc...
Blood Meridian?? Aha, en western. Det är alltid intressant! :-)
Intressant snack som vanligt. Men jag tror att jag fortsätter att hoppa en titt på The Counselor :)
SvaraRaderaDet stämmer att Ed Tom Bells röst är mer genomträngande i boken, men eftersom en del av monologerna omvandlats till repliker för Tommy Lee Jones tyckte jag nog inte att det gjorde någon jättestor skillnad för min del.
Jag började fundera på om en intressant parning också skulle ha kunnat vara A Simple Plan. En skillnad är dock att Moss aktivt spårar upp pengarna, han råkar ju inte bara snubbla över dem.
Jag blev överraskad av hur pass bra jag tyckte om Coen-filmen i den här tittningen. Skulle tom kunna vara beredd att jacka upp betyget. Eftersom jag precis börjat titta på Boardwalk Empire fick jag, likt Carl, också lite svårt att ställa om när det gäller Kelly McDonald. Förresten, vad säger ni om spaningen att Coens miljöer nästan alltid är urbana eller ökenliknande? Väldigt sällan skog eller något mer pastoralt. Undantaget skulle i så fall vara Miller's Crossing?
När det gäller Silence... upplever jag att Jodie F ändå var ett namn redan här och gissar att det beror på The Accused? När man ska diskutera eventuella skillnader och likheter mellan den och NCfOM skulle jag säga att en stor del torde bero på att det ligger väldigt olika förlagor i botten. Thomas Harris är ju ingen större stilist om vi säger så :)
Mja, just Howard Shore är ingen jättefavorit. Men LOTR-scoren är top notch, det måste jag erkänna.
https://bilderord.wordpress.com/2011/05/04/x2-no-country-for-old-men-2005-och-2007/
https://bilderord.wordpress.com/2018/03/19/the-silence-of-the-lambs-1988/
https://bilderord.wordpress.com/2018/03/23/the-silence-of-the-lambs-1991/
Du kan allt ge The Counselor en chans. Niklas låter meddela ovan att han gav den en fyra!
RaderaA simple plan är en bra jämförelse map handlingen men så otroligt långt från NCFOM i andra kvaliteter så jag är glad att vi tog den i samband med Fargo istället.
Om jag hade sett The Accused hade jag nog inte sett henne lika mycket som en rookie. Det var första filmen jag henne i tror jag (undantaget att jag tror jag såg Taxi driver när jag var liten).
Två bra böcker som jag förstår det på dina texter. Sen kanske inte böckernas språkliga stil är det viktigaste när det handlar om en filmadaption? Dialogen och handlingen skrivs ju ändå i filmmanuset och sedan kommer allt annat som ingår i en produktion... Olika konstarter och olika uttryck och allt det där... :-D
True Grit avviker nog också lite från ökenlandskapen, men man saknar onekligen ett riktigt djungeläventyr från Coens.
RaderaJag får ursäkta lite för den felaktiga anklagelsen om Howard Shore. Och kanske i förväg för att det här Sofias-favorit-kompositör-gissandet återkommer nästa vecka.
Det är alldeles för få som såg Boardwalk Empire, så det är trevligt att höra att du hoppat på den.
@Henke: Jag skulle säga att med rätt regissör/klippare/fotograf kan en förlagas språk absolut påverka en adaption. Inte alltid på rätt sätt, förstås, men i fallet NCfOM upplever jag att McCarthys karga språk blivit ett lika kargt bildligt språk hos Coens. Jag känner igen mer än bara handlingen från boken när jag ser filmen och det tycker jag är positivt
Radera@Sofia: låter fint att du känner igen språket i filmen från boken. En lyx som vi inte har i alla adaptioner. Det största problemet med The Wheel of Time adaptionen är tex inte att de fundamentalt ändrar på handlingen hela tiden eller att de ändra på hart när alla små detaljer som går att ändra på utan att tonen, författarens "språk", inte känns igen alls. Och det är sannerligen tråkigt, och definitionen av en mycket svag adaption som jag ser det.
Radera