Problemen med filmen är flera, närmare bestämt tre större saker. Skådespelarna i huvudrollerna är inte de mest charmerande och lite platta, manus är inte speciellt spännande och genomförandet känns allt för episodiskt, eller fragmentariskt. Scener är staplade efter varandra utan att filmen som helhet har ett driv nog som krävs i denna typ av spänningsfilm.
Det finns med det sagt dock en hel del som är riktigt bra i filmen. Jag älskar flera enskilda scener, scener som jag gärna sett varit ännu längre. Det känns som att Hitch har haft en massa idéer som han tryckt in i denna film, det blev kanske för mycket då helheten upplevs som splittrad.
Favoritscener är när Barry och Pat stöter på ett cirkusfölje. De är mycket underhållande; det mänskliga skelettet, den obligatoriska skäggiga damen, The Major och de siamesiska tvillingarna som ligger i fejd med varandra. Mer tid med dem hade önskats. Andra noterbara scener är när Barry liftar med en snacksalig lastbilschaufför, mötet med den blinde gamle mannen och det Bondlika mötet med skurkarnas arrogante överkucku.
Filmen har också några noterbara scener ut teknisk synpunkt. Tidigt i filmen när branden på fabriken startats av Frey får Hitch till en osannolikt snygg scen med svart rök som bolmar in i bild. Det är som taget ut de bästa filmerna från den tyska expressionismen. Konstigt nog är resten av filmen mer ordinär i sitt foto. Lite synd att Hitch inte filmade mer likt scenen med röken.
Filmens ikoniska scen är slutkampen mellan Barry och Frey uppe på toppen av Frihetsgudinnan. Hitchcock har för denna scen utvecklat ny filmteknik, något som han verkar ha gjort i många av hans tidiga filmer. Denna gång är det scenen när Frey faller mot sin död. Hitch lät skådisen sitta på en pall som roterar så att skådisen kan spela att han roterar i luften när han faller. Sedan lät han kameran filma samtidigt som han drog upp den i en vajer med hög hastighet så att det ser ut som att Frey faller ner. Vet inte om Hitch var först i filmhistorien men det är så det presenteras i den för övrigt mycket intressanta dokumentären om filmen som finns på dess blu-ray utgåva. Skådespelaren Norman Lloyd som spelar Frey är värd för dokumentären och han har en massa kul info och anekdoter från filminspelningen.
Lite blandat, några saker som kunde gjorts bättre, men också en hel del bra saker som säkert kommer växa vid omtitt.
Betyg: 3/5
Jag och Frans pratar om filmen i Shinypodden, ni hittar hemsidan här.
Sofia har också sett filmen och hon bloggar om den idag, läs hennes text här.
Tack för ping!
SvaraRaderaJa, de inledande scenerna var väldigt snygga och det var som sagt väldigt synd att resten av filmen inte höll samma visuella kvalitet. Men det blir förstås svårare att fixa snygga noir-skuggor ute i öknen :)
Cirkusscenen fastnade jag inte lika mycket för som du, ska jag vara helt ärlig satt jag mest och väntade på att den skulle ta slut. Kanske jag hade svårt att svälja den lite abrupta humorn som dök upp ganska plötsligt i mina ögon.
Tack själv för att du hänger med oss i podden! Extra trevlig med lyssnare som sett samma film som oss ungefär samtidigt.
RaderaAha du gillade inte cirkusen? Då förstår jag att ditt betyg hamnade lite lägre och startar med en 2:a. Jag fann dem så lustiga och härliga i all sin kaos. Var tydligt att de två huvudkaraktärerna var lite bleka i jämförelse. Jag var kanske helt enkelt svältfödd på lite mer färggranna karaktärer! :-D
Jag köper likheten med Bond gällande konfrontationen på Tobin's ranch.
SvaraRaderaOklart om Fleming tog inspiration från detta eller inte. Första boken kom ju ganska långt efter denna film släpptes.
Bra scen oavsett även om man satt och oroade sig om barnet skulle ramla i poolen eller inte.
I övrigt känns detta som en ordinär Hitch-film med liknande story som så många andra Hitchcookfilmer.
Ja just det, barnet och poolen. Björnpappa oroade sig!
RaderaJapp, ganska ordinärt med vissa bra scener som roade. Ändå sevärd tycker jag. Hade ju varit kul om det visade sig att Fleming var en Hitchcock-fan. :-)