torsdag 7 november 2019

Parasite (2019)


Parasite är en intressant film. Bong Joon Ho som tidigare bland annat gjort Snowpiercer har här ännu en film som behandlar klasskampen mellan de rika och de fattiga. Denna gång gör han det inte lika tydligt vilken grupp som är de moraliska vinnarna. I denna film är karaktärerna i en gråskala, inte så svart och vitt som det presenterades i Snowpiercer. Det som gör filmen lite intressant är att den vann det största priset i Cannes filmfestival och de flesta filmkritikerna verkar hylla den något våldsamt. Själv tyckte jag den var ganska tråkig. Visst var huset häftigt och något av ett arkitektoniskt mirakel, men det behövs lite mer än så för att filmen ska bli bra.

Det andra som är fascinerande med filmen är hur folk diskuterar om den. Jag lyssnade på Filmspottings snack om filmen och tyckte att de var fel ut flera gånger när de förklarade regissörens mening med olika saker. Det kändes som att de misstolkat flera scener för att få det att passa in deras känsla om filmen. Mycket intressant.

Familjen Kim (de fattiga) är filmens huvudpersoner och med tanke på hur negativt de är presenterade under filmen är jag ytterst tveksam till om vad regissörer egentligen vill mena med filmen. Det är ovanligt att se film med huvudpersoner som är klandervärda och uppvisar riktigt uselt beteende under alla filmens tre akter. De gör den ena svinaktiga saken efter den andra och de blir aldrig bättre under filmens gång. Som om de för alltid var fast i sina personligheter. Något vi alla är. Hur mycket man än skulle vilja ändra på sig är det något av det svåraste som finns.

Det lustiga är att killarna i Filmspotting inte alls verkade känna av denna tvetydighet. Det var också slående att i princip allt som paret Park (de rika) gjorde hade varit trivialt, och till och med ganska rimligt, om inte regissören presenterade det som stora "dödssynder". Jag fann inte dessa synder underbyggda alls och då skär det sig rejält när det känns som att regissören manipulerar åskådaren att känna på ett visst sätt under filmens slutakt. När regissörer far fram och manipulerar mina känslor så uppenbart reser jag taggarna utåt. Vill tänka själv! Även om det också kan vara ett falsarium vill jag i alla fall inte vara medveten om manipulationen!

Nej, detta blev inte speciellt bra i mina ögon. Men visst om man skulle mäta en films värde efter hur mycket man kan diskutera om filmen skulle denna film får högre poäng. Om någon vill diskutera filmen med mig passar det nog bäst över en flaska rödvin på lämplig krog.

Betyg: 2/5

4 kommentarer:

  1. Intressant att se nån som inte tokhyllar filmen. När jag läser din text och hur du tycker att filmen inte är svartvit i hur den skildrar huvudpersonerna så känns det som beröm. Men det kanske bara gjorde filmen intressant snarare än bra för dig.

    Det du pratar om i slutet, om hur Parks agerande framställdes som "dödssynder", det kan man ju se som att det var skildrat ur Kims ögon och därför rimligt (för Kim alltså).

    För egen del så gjorde den hantverksmässiga briljansen att jag sveptes med totalt. Att se den tidigt i Malmö hjälpte nog också till. Jag såg om den innan jag skrev min text och då sjönk några pinnhål men fortfarande 4/5.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den är intressantare än bra tycker jag.

      Det är mycket troligt att det är ur Kims perspektiv vi ska se historien, men det är också regissören som bestämmer sådant och jag vänder mig emot hans manipulerande av publiken. En del tycker säkert att just det är ok och bra, men jag gillade det inte.

      Det är sjukt intressant att du och anda omnämner den som så snygg rent filmiskt. Detta är också en grej jag tycker är överskattad med filmen. Men jag gillade huset mycket! :)

      Radera
  2. Huh, jag är ju ännu en av de som uppskattade filmen mycket, bland annat det visuella :) Jag uppfattade inte porträtteringen av familjen Kim som så negativ som du tycktes göra och jag gissar att det gör stor skillnad?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är intressant det där om hur familjen Kim presenteras och hur det mottas av mig, dig och andra inklusive poddare och bloggare. De är uppenbart värda vårt förakt (enligt mig), men regissören ger inget sken av denna åsikt. När dessutom många hyllar filmen och helt missar poängen om hur vedervärdigt alla fyra i Kim-familjen beter sig, speciellt föräldrarna, blir jag förvånad.

      Det är en längre diskussion om vad de gör som jag finner eländigt, än vad som orkas skrivas i kommentarer. Det får vi ta över en fika någon gång... :-)

      Radera