52 Directors: Walter Hill

Walter Hill är en actionregissör som jag såg mycket film från under åttiotalet. Jag förknippar honom med moviebox, videoband och kompisarna i Skövde. Han har gjort en hel del klassikers från action-genren. Tänk vad bra The Warriors var när man såg den för första gången, och den håller än idag!

Hans produktion gick ner kraftigt under 90-talet och efter milleniet, men han gör fortfarande film faktiskt.



Without further ado...

Walter Hill topp 5

5. The driver (1978)

Det blir mest av hans äldre filmer på denna lista. The Driver är en skön actionfilm som lär ha varit en av inspirationskällorna till Nicholas Winding Refns Drive. Skön stämning och intressanta skådespelare.

4. Bullet to the head (2012)

Enda nyare filmen på listan. Underskattad actionrulle i åttiotalsstil med Sly Stallone och en återupplivad Christian Slater.

3. Southern comfort (1981)

Kommer ihåg denna som en riktigt ruggig dramathriller om ett gäng fritidsmilitärer som förirrar sig in i ett träsk i södra USA. Där träffar de på otrevliga fransoser eller något sådant. Keith Carradine, Powers Boothe och Fred Ward i huvudrollerna.

2. The long riders (1980)

Kommer ihåg den som en otroligt väldsam western om Jesse James och hans band. Bröderna Stacy och James Keach spelar Frank och Jesse James, bröderna David, Keith och Robert Carradine spelar bröderna Younger och bröderna Dennis och Randy Quaid spelar bröderna Miller. Coolt.

1. The Warriors (1979)

En av mina all time favs inom actiongenren. Musiken, stämningen och handlingen är exceptionella. Story bygger löst på "Anabasis". Gammalt grekiskt alltså.



Jag har bara sett eleva av Walter Hills 21 filmer:

1. The driver (1978)
2. The Warriors (1979)
3. The long riders (1980)
4. Southern comfort (1981)
5. 48 hrs. (1982)
6. Streets of fire (1984)
7. Red heat (1988)
8. Johnny Handsome (1989)
9. Another 48 hrs. (1990)
10. Tresspass (1992)
11. Bullet to the head (2012)

Hoppa nu över och kolla in vad Mr. Chistian har på Mr. Hill.

Trespass (1992)

En gammal rackare från Walter Hill med Bill Paxton i huvudrollen. Mr Paxton som var med i en liten roll i senaste filmen jag skrev om! Han och William Sadler spelar två branmän som letar efter en skatt (!) i en nedlagd fabrik samtidigt som buset har uppgörelser där. Det blir konflikt och många turer fram och tillbaka. Vem ska vinna priset? Spänningen var olidlig! Not.

Buset spelas av de coola dudarna Ice-T och Ice Cube. Den äldre gentlemannen spelas av Art Evans som vi känner igen från Die Hard 2.

Nej, men detta var ju för festligt. Filmen är ganska sunkig och inte speciellt bra. Ändå kommer jag ihåg att den omtalades som häftig när den var ny. Kan det verkligen stämma? Var detta "coolt" i början av nittiotalet? Really?

Filmen är inte speciellt spännande och den har ingen intressant karaktär egentligen. De flesta är elaka och mer eller mindre korkade. Bill Paxtons karaktär är snäll och korkad istället. Ur askan i elden!

Men den är lite gullig på ett oförargligt sätt och jag var i alla fall inte extremt uttråkad. Jag kan inte ge den de nesligaste betyget så det får bli nästan ok, en tvåa, betyget som innehåller så många olika nivåer...

Betyg: 2/5

52 Directors: Steven Soderbergh

Steven Soderbergh är en regissör som jag håller ganska högt. Han varierar sig väldigt mycket, allt från smala festivalfilmer med låg budget och helt okända skådespelare till storproduktioner med skådisar som George Clooney. Han hoppar mellan genrer också, dramer, action, sci-fi, crime, ja allt möjligt.

Soderbergh är bra och han är högt upp men han tillhör inte den högsta nivån av regissörer, hans produktion är lite för ojämn och jag saknar de där riktigt super-tunga filmerna. Men hans bästa filmer håller en hög nivå, missförstå mig inte.



Without further ado...

Steven Soderbergh topp 5

5. Solaris (2002)

Solaris är en otroligt fascinerande och skrämmande sci-fi. Boken är ryslig, Tarkovskys version är tung och mäktig och Soderberghs är lite mer lättåtkomlig men fortfarande otroligt djup. Mycket bra sci-fi.

4. Ocean's eleven (2001)

Utsökt underhållning med en massa snygga människor. George Clooney håller ihop all stjärnorna. Uppföljaren blev rörig men trean är väl ganska bra igen, tror jag.

3. Sex, lies and videotape (1989)

Såg filmen tidigt, när jag fortfarande bodde i Uppsala. Omtalad och häftig introduktion till Soderbergh. Bra indy-drama.

2. Traffic (2000)

Vilket år han hade! Otroligt tungt drama om knarkhandeln i USA. Drama av bästa sorten. Mörkt. Blått. Orange.

1. Erin Brocovich (2000)

En sådan där film som man alltid fastnar på om den går på tv'n. Julia Roberts är magnifik i rollen som Erin. Gillar Albert Finney, Aaron Eckhart och Marg Helgenberger också. BOATS, skrämmande  och feelgood blandat i en salig röra.



Jag har bara sett 15 av Steven Soderberghs 29 långfilmer:

1. Sex, lies and videotape (1989)
2. Out of sight (1998)
3. The limey (1999)
4. Erin Brocovich (2000)
5. Traffic (2000)
6. Ocean's eleven (2001)
7. Solaris (2002)
8. Ocean's twelve (2004)
9. Bubble (2005)
10. Ocean's thirteen (2007)
11. The girlfriend experience (2009)
12. Contagion (2011)
13. Haywire (2011)
14. Magic Mike (2012)
15. Side effects (2013)

Hoppa nu över och kolla in vilka filmer Mr. Christian valt ut.

Haywire (2011)

Gina Carano är bad ass som superagenten i Steven Soderberghs agent- och actionthriller från 2011. Jag vet inte varför jag missade denna när den var ny för filmen var ju faktiskt riktigt bra. Caranos Mallory skulle ju kunnat bli något av en kvinnlig Bond. Men nej det verkar ju för galet, eller hur? En kvinna som Agent 007. :-)

Filmen är snyggt gjord och riktigt najs under hela speltiden. Det stora problemet som jag kan känna är att filmen bara visar en del av historien. Det finns en massa intressanta saker som hänt före filmen startade och en hel del spännande och avslutande action som händer  under och efter filmens slut. Det där med att börja mitt i en actionscen och sluta mitt i en annan scen kan vara bra, om det genomförs perfekt, men jag kände att det drog ner denna film lite. I just detta fall hade det kanske varit bättre med ett historia som hade en start och ett slut. Nu kändes det lite spekulativt, lite prettovarning på orsakerna till detta konstnärliga grepp. Jaja, det vi fick se var bra i alla fall.

Gina Carano är jättebra i huvudrollen och vi får se idel kända alfahannar och gamla silverryggar i birollerna. Channing Tatum som dansade och åmade sig igenom den förra filmen jag skrev om är med här igen. Dessutom ser vi Michael Fassbender, Michael Douglas, Antonio Banderas och så den lite veke och ständigt överskattade Ewan McGregor. En av de mest trivsamma stunderna var med Bill Paxton som Mallorys pappa. Paxton är fin.

Synd att inte Soderbergh följde upp denna film för jag hade nog gärna sett ytterligare ett äventyr med Mallory Kane. Nu blev denna film mycket underhållande för stunden men den lämnade inte några bestående intryck efter sig. Därmed blir det en stark trea!

Betyg: 3+/5

Magic Mike (2012)

Magic Mike är en mustig film om manliga strippor. En bra film som bör kunna locka fler än övermogna kvinnfolk att se den. Soderberghs film baseras löst på huvudrollsinnehavaren Channing Tatums personliga erfarenheter. Han spelar strippklubbens kändaste aktör som tar en ung rookie under sina vingar. Alfahannen spelas av godingen Matthew McConaughey.

Filmen tar några oväntade vändningar, och några väntade. Det är ett drama som fokuserar på Mike och nykomlingen Adams öden. Jag har inte någon utökad erfarenhet av manlig strippdans, la av med sånt för flera år sedan, men det verkar som att filmen fångar miljön mycket bra. Det är en bra och kärleksfull stämning i gänget som arbetar på klubben, men droger och sexuella eskapader lurar hela tiden runt hörnet efter avslutat pass, och via det lutande planet är det inte långt till förnedring. Att vara åtrådd och beundrad av berusade och överhettade tjejer kan verka bra. Ett tag.

Channing Tatum är bra, hans dans fantastisk men hans skådespeleri är också imponerande. Adam spelad av för mig okände NN och han passar in i rollen som unghingsten som släppts ut på grönbete för första gången. Matthew McConaughey gör sin grej, han känns igen om man säger så. Det är karaktären X spelad av Olivia Munn som intresserar mig mest. Könsrollerna ställs på huvudet och hon spelar den smarta och ”normal” som använder Mike som en leksak. Mike är för henne en renodlad knullmaskin. Uppfriskande!

Jag gillade Magic Mike en hel del men den är ingen mästerlig film, den är lite för begränsad i sin story för det.

Betyg: 3+/5

52 Directors: Paul Thomas Anderson

Detta är tredje och sista regissören som jag tog med på grund av allmännintresset samt att Christian så gärna ville ha med dem. Jag kommer ju som sagt addera tre veckor (minst) efter årets slut som kompensation till mina läsare.

Paul Thomas Anderson är sannerligen en känd regissör. Han är antagligen mer känd bland filmintresserade än den vanliga publiken. Han gör mer eller mindre alltid film för finsmakarna och inte så mycket för de som "bara" vill se kul film.

Fram till nyligen såg jag hans filmer för att jag ville hänga med i filmsnacket, och för att han anses så bra. Men jag kan konstatera att jag inte gillar honom speciellt mycket och jag blir inte sugen när han släpper nya filmer längre. Jag lät till och med mina betyg här på bloggen färgas av min önskan att gilla den kända regissören. Men trots utdelade treor och fyror har jag inget intresse alls att se om någon av hans filmer, med ett undantag. Jag har kommit till insikt om att han är rejält överskattad och att han lider av svåra symptom av pretto-sjuka.

Jag hade bara sett sex filmer av karln och eftersom "There will be blood" är så vanvettigt usel var jag tvungen att ta med de övriga fem på min lista. Av dem är endast två, max tre, bra på riktigt i mina ögon.

Jag försökte också se ikapp på hans "Inherent vice" från 2014 men jag somnade från filmen hela tiden, och stängde helt sonika av efter en halvtimme. Den var kanske inget för mig. Han är superduktig på hantverket men det är något med hans torrhet som inte funkar för mig.



Without further ado...

Paul Thomas Anderson "topp" 5

5. Hard eight (1996)

Karlns första film är en neo-noir med John C Reilly och Philip Baker Hall i huvudrollerna. Det är två skådisar som jag inte gillar speciellt mycket. Stendött då det gäller suget att se om filmen.

4. The Master (2012)

Tyckte denna var bra när jag såg filmen på Filmfestivalen 2012. Det är nog rätt miljö för filmen, men nu har den dalat betänkligt i mitt huvud trots skådespelare som Philip Seymour Hoffman och Amy Adams. Bra rent hantverksmässigt men den känns stendöd för mig.

3. Boogie nights (1997)

Denna var festlig, lite spännande med en typ biografi om världens mest kända manliga porrstjärna. Den har en skön stämning och en herrans massa kända skådisar, dock flertalet som inte är favoriter; John C Reilly, William H Macy och så huvdrollen i Mark wahlberg. Men den är ganska bra i alla fall!

2. Punch-drunk love (2002)

En gullig och klart intressant romantisk komedi som för mig bevisade att Adam Sandler faktiskt kan agera. Jag gillade denna mycket när jag såg den och det är en film jag skulle kunna tänka mig se om någon gång. Inte minst för att få se Philip Seymour Hoffmans utbrott på telefonen igen!

1. Magnolia (1999)

Detta är mastodontfilmen med Tompa Cruises inspirationstalare och de regnande paddorna. Detta är också min klara favoritfilm från PTA vilket är ett val som jag tror många skriver under på. Dessutom är det också den filmen som jag faktiskt är rejält sugen på att se om. Hoppas att den håller i så fall, man vet ju aldrig.



Jag har sett sex av Andersons åtta filmer:

1. Hard eight (1996)
2. Boogie nights (1997)
3. Magnolia (1999)
4. Punch-drunk love (2002)
5. There will be blood (2007)
6. The Master (2012)

Hoppa nu över och kolla in vilka fem filmer Mr. Christian har valt från PTA.

Spider-Man: Far from Home (2019)

Sådärja, DÅ var Phase 3 slut och med den har vi fått den sista installationen av Infinitysagan. Sista filmen är en liten avrundning och en touch av "vad hände sen". Och liten är också denna film, i alla fall om man jämför med Infinity War och Endgame.  Men det är ok och vad man förväntar sig.

Det finns en hel del bra saker i denna film, men också delar som inte funkar fullt ut i mina ögon. Men låt oss börja med det som är bra!

Jag älskar humorn i filmen. Den lever väldigt mycket på en varm och ibland nostalgisk humor. Ned och Bettys kärlekssaga var den mest lysande subplotten. Men allra bäst var hur filmen knöt ihop Infinitysagan och visade efterspelet. Vilken hjälte Tony Stark blivit! Stora leenden från mig. Såg ni alla målningar och planscher som hyllade honom? Inledningsscenen med skolelevernas hyllning till de fallna hjältarna var underbar, både rolig och känslofull. Jag gillade skarpt att de faktiskt adresserade "the blip"-problematiken. Det var ju något vi nördar funderat över några varv sedan Endgame. Sen gillade jag Happy och aunt May, roliga saker mest hela tiden.

Tom Holland är charmig som Peter Parker, jag gillar honom. Jon Favreau gör mig alltid glad. Marisa Tomei, Cobie Smulders och Samuel L. Jackson var härligt att återse. Jake Gyllenhaal var riktigt bra som Quentin Beck. De lyckades sälja in att han skulle kunnat bli den nye Tony Stark. Men så blev det nu inte riktigt. Det var också riktigt bra att de skalade ner hotet från Endgame till att "bara" bli en galen veetenskapsman. Ett tag var jag orolig att alla big bads skulle vara fantasymonster "over 9000".

Filmen är dock riktigt svag då det gäller actioninnehållet. Dessutom är hela Mysterio-grejen direkt svag. Illusionstricket är ungefär lika dåligt som Bonds osynliga bil i "Die another day". Det kändes inte det minsta rimligt, ens i den värld vi lärt känna i MCU-serien. Detta med att Spider-Man fajtas mot vattenmonster, eldmonster och till sist en stark vind, en bris(?) med sina små klibbiga trådar och sin vighet var smått skrattretande. De actionscenerna funkade inte alls på mig. Jag fick aldrig känslan att det fanns några riktiga stakes, inte ens på en liten eller personlig nivå.

Men karaktärsutvecklingen, relationerna, när Peter fick Tonys glasögon. Det var riktigt najs! Kul manick. Jag undrade länge hur Peter skulle lyckas återfå kontrollen över EDITH efter att han lämnat iväg den (kontrollen). Men det gick ju väldigt enkelt. Så kan det vara ibland.

Filmen har två extrascener, en mid credits och en post credits. Mid credits var en liten charmig scen med Peter och MJ som slutade i en ren cliff hanger inför tredje filmen, av tre får man väl anta? Post credits-scenen hade gärna fått vara en störtskön tease inför nästa Asguardians of the Galaxy, kanske med en staring contest mellan Peter Quill och Thor? Men nej, istället ryckte de undan mattan från under publiken och sköt sin egen film i sank med att vsia att Fury och Hill hela tiden varit några gröna marisaner. Dålig tease inför nästa Captain Marvel och extremt trist slut på denna film.

Som helhet är filmen en mindre "viktig" del av hela Infinitysagan om 23 filmer. Jag kommer se om den med glädje för humorn, nostalgin och karaktärerna, men som helhet var den inte tillräckligt bra för att komma på övre halvan av serien.

Jag ger filmen en stark trea.

Betyg: 3+/5

 

52 Directors: Don Siegel

Lite oklart hur Don Siegel letade sig in på 52 directors egentligen. Jag hade inte honom med i första listan, men hans många samarbeten med Clintan har gjort att det är en regissör som jag trott att jag gillade mer än medlet. Nu är han med i vilket fall och jag har fem filmer som jag är nöjd med.

Don föddes som Donald i Chicago 1912. Jag gissar att han tyckte att Don lät mer mafiosos-spännande, Chicago-pöjk som han nu var. Han gick ur tiden 1991. Vid sidan av att han gjorde fem filmer med Clintan och att det sägs att han hjälpte Clintan att bli regissör gjorde han också John Waynes allra sista film. Det är inte illa pinkat...



Without further ado...

Don Siegel topp 5

5. Invasion of the body snatchers (1956)

En häftig "hard" sci-fi från 50-talet. Idébaserat och tidsenligt. Allt för lite fokus på karaktärerna för att på riktigt krypa in under huden på mig. Men klart bra film som alla fans av genren bör ha sett.

4. Escape from Alcatraz (1979)

Bra drama med Clintan i huvudrollen. Kommer ihåg den som spännande och lite hemsk. Har dock inte sett den på en herrans massa år och den borde ses om för mer noggrann kalibrering av listan.

3. Dirty Harry (1971)

En ikonisk och hård crime från 70-talet med Clintan i en av hans paradroller. Kul film med en bra skurk och så Clintans torra Harry.

2. Two mules for sister Sara (1970)

Överraskande underhållande med Clintan och Shirley McLaine. De två har en fantastisk personkemi i detta westernäventyr i skuggan av den Mexikanska revolutionen.

1. The shootist (1976)

När James Stewart är med i en film ska man höja på ögonbrynen. När James Stewart är med i en film men bara spelar andrafiolen, då ska man både höja på ögonbrynen och spetsa öronen. Det borde sörja för en film som är bra. Och det är denna! Detta är dock The Dukes film rakt igenom, tillika hans sista film som passande nog handlar om gammal "skjutis", en revolvermans, sista dagar i livet.



Jag har sett åtta av Don Siegels 34 filmer:

1.  Invasion of the body snatchers (1956)
2. The killers (1964)
3. Coogan's Bluff (1968)
4. Two mules for sister Sara (1970)
5. Dirty Harry (1971)
6. Charley Varrick (1973)
7. The shootist (1976)
8. Escpae from Alcatraz (1979)

Hoppa nu över och kolla in vilka fem filmer Mr. Christian har valt ur Don Siegels filmografi.