torsdag 24 oktober 2013

Alceste À Bicyclette (2013)



Malmö filmdagar. Mycket film, hela fem filmer under tisdagen. Första filmpasset startade 08.30 och då gäller det att välja en film som går ner lika lätt som en croissant med en kaffe latte. Jag sökte i programmet och såg det perfekta valet, Alceste à bicyclette, eller Cykla med Molière som den kallas på svenska. Jag valde den av två anledningar, dels hade den en intressant handling, dels utspelas den på den franska ön Ile de Re som jag besökt på en semester för många år sedan och jag vill se hur ön såg ut idag.

Filmen handlar om två äldre teaterskådespelare, Fabrice (Serge Tanneur) och Lambert (Gauthier Valence). Fabrice har pensionerat sig och han lever ett tillbakadraget liv på Ile de Re. Hans gamla kollega Lambert ska sätta upp Moliére-pjäsen Misantropen och han besöker ön för att få Fabrice att ställa upp som skådespelare i pjäsen.

Filmen är en typisk mysig, pratig, allvarlig men framför allt rolig fransk dramakomedi. Jag älskar miljön och kände väl igen mig från min semesterresa. Bland annat såg jag en strandrestaurang som jag och mitt resesällskap åt på. Trevliga minnen.

Restaurangen!
Lambert lyckas efter lite list och smicker få Fabrice att överväg att ta rollen. Men vilken roll av de två huvudkaraktärerna? De gamla kollegorna bestämmer sig för att repetera under en vecka och byta roll mellan varje session. Detta ger filmen en lustig meta-nivå. För relationen och det psykologiska övertaget mellan vännerna varierar under veckan i synk med de två rollerna de spelar ur pjäsen. Misantropen handlar ju om en vresig man som ihärdigt säger sanningen om allt och alla, oavsett vem han skadar i processen. På samma sätt sägs en och annan sanning mellan Fabrice och Lambert.


Under veckan får vi också träffa en massa lustiga bifigurer som den italienska grannen som ligger i skilsmässa och hotellägarens dotter som vill få skådespelarlektioner inför hennes karriär inom porrfilmsindustrin i östeuropa (!).

Jag gillade känslan i filmen. Mitt hjärta kände nostalgi över miljön och min hjärna blev eggad av leken mellan filmen och teaterpjäsen. En mycket positiv överraskning.

Stranden!
Jag ger Alceste à bicyclette fyra weekends med minnen av fem möjliga.

Betyg: 4/5

6 kommentarer:

  1. Trevlig recension. Alltid trevligt att se miljöer på film som man själv besökt. Så kände jag t ex när jag såg Mexikos djungler i Monsters... eller helikopterbilderna i Hypnotisören. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack.

      Jo. det är något speciellt med att se miljöer på film som man själv känner igen. Men också tvärtom. Jag kommer ihåg när jag besökte NYC för första gången 1991. Vilken känsla att gå på gatorna på Manhattan med alla skyskrapor runt omkring. Det kändes overkligt, det kändes som om jag var i en film...

      Radera
  2. Håller med Jojje, nästan lite stream of consciousness-känsla över det hela. Man hör tydligt din röst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sofia, men jag blir nyfiken. Hur låter den? Det är bra att ha en röst antar jag, så länge jag själv slipper höra den?

      :-)

      Radera
    2. Haha, din röst låter mycket trevlig :) Det var nog att just den här texten låg ovanligt nära ditt talspråk.

      Radera
    3. Ah, intressant. Jag får skriva fler revyer utan att tänka så (för) mycket då...
      :-)

      Radera