Before Midnight (2013)

Gamla goa vänner!

Before midnight var den film jag såg fram emot allra mest under Malmö Filmdagar. Äntligen skulle jag få se den tredje delen i Richard Linklater's serie om Jesse och Céline. Serien där den första heter Before Sunrise och kom ut 1995. Den andra, Before sunset kom ut 2004, nio år senare, och nu ytterligare nio år senare kommer den tredje filmen.

Linklater har gjort filmerna i nära samarbete med skådespelarna som spelar vårt kärlekspar, Ethan Hawke i rollen som Jesse samt Julie Delpy i rollen som Céline. Det är ingen hemlighet att de tre dragit mycket från sina egna liv och Hawke och Delpy har fått fria händer att skapa sina karaktärer. Karaktärerna är en blandning av verklighet och fiktion. I filmerna har karaktärerna varit ungefär lika gamla som skådespelarna var då filmerna skrevs. Jag tror att de ska vara 23, 32 respektive 41 år.

Bbefore-serien är ett filmiskt experiment som jag bara älskar. Vilken storslagen idé säger jag och hyllar filmerna bara för den sakens skull. Sen att de två första är bland mina absoluta favoritfilmer skadar ju inte. Jag vill se det som att jag tillhör den generation som vi får följa i och med dessa filmer.

Tyvärr såg jag inte Before sunrise redan på 90-talet, men jag såg både den och Before sunset något år efter den andra filmen kom.

Jag är högst medveten om hur hemskt det skulle vara att bli spoilad inför denna film så jag lägger för säkerhets skull in en spoilervarning här. Om du vill förbli helt ospoilad ska du sluta läsa här och återkomma efter du sett filmen.





SOILERS!

Before midnight uppfyllde nästan de osannolikt högt ställda förväntningarna. Det var som att återse två gamla kära vänner och jag njöt filmen igenom i deras sällskap. Filmen är jättebra och jag kan ge den en stark rekommendation, men den når ändock inte upp till de höjder som de första två svävade i.

En stor skillnad mellan den nya filmen och de två första är att i de filmerna var Jesse och Céline inte ihop. De filmerna är bitterljuva för att man som åskådare inte ens vet om de ska få varandra, trots att de är perfekta för varandra. Nu i trean får vi i inledningen reda på att de faktiskt fick varandra och hela filmen utspelas under en dag på deras sommarsemester i Grekland. Nu går de inte omkring och försöker charma den andre för att få ligga. Nej, nu går de omkring och pratar om sitt förhållande. Det gör att hela filmen känns annorlunda. Vilket är bra! Men också lite vemodigt. Tiden har sprungit ifrån de härliga karaktärerna de var och vi får se nya sidor av dem, kanske mognare, men i alla fall med mer livserfarenhet.

Jag gillar också den nya strukturen i filmen. Eftersom tiden för uppvaktning på tu man hand var förbi, var trion bakom filmen tvungna att utveckla konceptet lite. Först får vi en tämligen bedårande scen med hela familjen i bilen. Det var bra att filmen inleds med en mysig scen, det blir elakt nog ändå mot slutet. I denna scen pratar Jesse och Céline om saker som sig bör då man lever ihop och har familj. Redan här berör de de ämnen som de senare under filmen kommer gräla om. Efter bilresan får vi några scener med flera av sommargästerna, en intressant scen med Jesse och två andra män, samt den stora lunchscenen där de är ungefär åtta vuxna runt bordet. Ämnena de pratar om är välfunna och passar bra in i en Before-film.  Det är första gången vi ser en scen med så mycket folk såvitt jag kommer ihåg (det var ett tag sedan jag såg de äldre filmerna). Jag gillade scenen skarpt och kommer suga mig i dialogen ännu mer nästa gång jag ser filmen. Men så här långt in i filmen var det något som saknades...

En lång promenad! Och, oh my gosh, vi fick vänta på den, men sedan levererade de, Linklater, Hawke och Delpy. En lång, lång tagning. Kameran riktad mot dem medan de går genom en vacker men dammig grekisk miljö mot en liten kuststad. I denna och efterföljande scen i hotellet får fansen precis det som de längtat efter. De går omkring och pratar. Jag älskar det. I love it!

Dialogen är älskvärd ett bra tag, men filmen behövde mer dynamik och parets dialog förändras från mysig till vass och sedan utvecklas deras samtal till ett praktgräl. Detta var överraskande! Så överraskande att det var ganska givet kan jag tycka. Om de inte kan uppvakta varandra längre, för de är ju redan är ihop, vad finns då kvar för att skapa nerv i dialogen? Jo, ett bråk. Jag kände mig delvis lite chockad och delvis lite ledsen för deras skull, men som filmiskt grepp är det jättebra.

Och som alltid i dessa filmer känns dialogen så sann. De går till hotellet för att ha sex men de börjar bråka. Been there, done that... Céline har hunnit klä av sig halvnaken när bråket trappas upp till att bli allvarligt på riktigt. Jesse försöker skämta bort problemet, han vill ligga, men ack. Som så många andra scener i denna trilogi känns det äkta. Scenerna i hotellrummet påminner mig en hel del om scenen mellan Julianne Moore och Matthew Modine i Short Cuts.

Men vad menar Céline? Hon verkar vilja få det till att Jesse tvingat henne till saker. De bor ju för tusan i Paris för att hon ville det. Det är hon som gör karriär. Han är trots allt hemma med de två döttrarna. Att han vill kunna ha närmare kontakt med sin son kan knappast vara en dödssynd. Bråket måste bero på något annat...

Och då har vi kommit till det öppna och svårtolkade slutet. Precis som med Before Sunset lämnas publiken att spekulera. Har de verkligen brutit upp? Har de verkligen blivit sams? Eller var sista scenen med en Jesse som låtsas att han kommer från framtiden en scen där båda visste att det var för sent att lappa ihop förhållandet? Det är denna typ av slut som genererar funderingar, farhågor och förhoppningar om hur det ska gå för de kära vännerna, Jesse och Céline, som gör Before-filmerna så bra.

Och nu till frågan som inte går att undvika. Kommer trion göra en fjärde film om nio år? Jag hoppas det. Låt experimentet fortsätta. Låt dem separera för att sedan åter träffas på Jesses 50-årsfest! Låt dem prata sig igenom hans party, låt dem åter upptäcka den glöd de en gång hade, låt dem återförenas (men givetvis med ett öppet slut...). Låt oss få en film till. Kalla den Before Tomorrow.

Jag hade höga förväntningar även om jag fruktade att det kunde blivit pannkaka också. Filmen matchade nästan den höga nivån som satts av de tidigare filmerna... lite lite kvar, men najs ändå.

Jag ger Before midnight fyra argument av fem möjliga. En stark fyra!

Betyg: 4/5

Kolla in vad några av mina bloggvänner tyckte om filmen; Fiffi, Sofia och Jojjenito.

Still there. Still there. Gone!

Still there. Still there. Gone?