Filmspanarna Tema #8: Barndom

På senaste Filmspanarträffen bestämdes att temat denna månad skulle bli "Barndom". Vilket fantastiskt bra tema! Jag tänkte direkt på en favoritfilm i ämnet och funderade till och med på att återse filmen och skriva en renodlad revy på den... Men efter att rannsakat mig själv såg jag potentialen för ännu en lista, en lista som skulle kunna ta både tio eller varför inte tjugo filmer. Så varför ändra på ett vinnande koncept? Jag har gjort ännu en lista. Länge leve Rob Gordon!

Barndomen kan innebära så mycket. Jag ville göra en lista som var någorlunda stringent. Först funderade jag ett tag på åldern. Hur gammal är man för att fortfarande vara i barndomen? Jag tar direkt bort alla vuxna som säger "det är aldrig för sent att få en lycklig barndom", eller de som tror sig vara barn hela livet. Nej, jag ville ha en tydliga avgränsning. Jag hamnade till slut på att barndomen sträcker sig upp till arton års åldern, dvs när de små liven blir myndiga. Det känns som en bra avvägning. När jag själv var arton år kände jag mig i och för sig vuxen, men nu när jag verkligen ÄR vuxen vet jag att artonåringar, och ofta ynglingar långt över de 20, inte är vuxna än! Ok, de kan vara ungdomar och som sådan i gränslandet mellan barn och vuxen, men ack så mycket de unga inte vet än...

Barndomen kan sedan behandlas ur olika perspektiv. Är det min egen barndoms filmtittande som ska återspeglas i listan, eller är det karaktärernas barndom som filmerna ska handla om? Är de unga i filmen, eller handlar det om äldre som minns sin barndom? Eller handlar filmen till och med om konceptet som sådant, barndomen? I denna lista ska jag fokusera på det som barndomen betyder för mig - att att skaffa sig erfarenheter och samla på sig upplevelser. Nu tänker jag givetvis inte på lärande i skolan, det kan nog vara ett tema för en annan gång, "Skolan". Nej, jag menar lärandet om livet, insikter om sig själv, erfarenheter av det sociala spelat eller hur de mest basala känslor upplevs för första gången. Känslor som vänskap, svek, samhörighet, ansvar och så vidare. Låt oss kasta oss in i den skyddade eller oskyddade värld som de små lever i...

Ok, hämta andan, blunda, sjunk in i dig själv och tänk tillbaka på barndomens alla upplevelser och känslor. Här kommer min lista i kronologisk ordning, de yngsta först!

In America (2002)  5 och 10 år

Önskningar

I en barndom fylld av förtvivlan och rädsla är det inte konstigt att de små börjar tro på magi. Christy har tre önskningar, och det gäller att spendera dem vist. Mörker byts till ljuset och vanmakten byts till medmänsklighet. Varför är det så blött på kinderna?

Trailer

Innocence (2004)  6-12 år

Uppfostring

En mycket intressant film om unga flickors uppväxt på en odefinierbar anstalt. Hela filmen är symbolik, symbolik, symbolik. Regissören har sagt i en intervju att den grupp åskådare som reagerat bäst på filmen och förstått den till fullo, var tjejer i åldern runt 13 år. Om denna film beskriver hur unga flickorna i åldrarna före tonåren upplever sin plats i livet är det mycket bekymmersamt. För oss alla.

Ett klipp

Fanny och Alexander (1982)  8 och 10 år

Himmel och helvete

Fanny och Alexande kastas från värmen och ljuset i storfamiljen till kylan och "kristen kärlek" hos en vanvettigt hemsk biskop Vergerus. Vad hände den gode Ingmar när han var liten egentligen?

Utländsk trailer

Bröderna Lejonhjärta (1977)  9 och 13 år

Hjältemod

En barnsaga med sjukdom, död, sorg, slaveri och helveteselden. Astrid visste hur en slipsten skulle dras. Men den innehåller också hjältemod, uppoffringar och en brödrarkärlek utan dess like.

Osynkad trailer

Au revoir les enfants (1987) 12 år

Avundsjuka

Julien får uppleva både avundsjuka, förräderi och ren ondska i en högst obra kombination i Louis Malle's briljanta och därtill självbiografiska film om en pojkskola i Frankrike under andra världskriget. När eftertexterna rullar gör tårarna detsamma.

Trailer

Låt den rätte komma in (2008)  12 år

Utanförskap

En skrämmande bra vision av ett svunnet 80-tal och en så fruktansvärt tydlig bild över hur utsatt ett ensamt barn kan vara. För vampyrer kommer tyvärr inte till din undsättning... i verkligheten.

Trailer

Whale rider (2002)  12 år

Orättvisor

Kampen mot traditioner, könsroller och patriarkatet har kanske aldrig visats på ett finare sätt än i denna tårdrypare. På sin tid den yngsta någonsin som nominerats till en oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Trailer

Stand by me (1986) 12 år

Vänskap

En nostalgisk återblick på barndomens starka vänskapsband och känslor av samhörighet som kanske aldrig kan återskapas som vuxen.

Trailer 

The squid and the whale (2005)  12 och 16 år

Konkurrens

Konkurrens mellan föräldrarna om professionella framgångar. Konkurrens om barnen. Och konkurrens mellan barnen. Vad blir det av det? En riktigt spännande filmmakare är tydligen resultatet av en sådan uppväxt.

Trailer 

Thirteen (2003)  13 år

Uppror

Ingen synlig orsak till den destruktiva banan. Skilda föräldrar? Byte av skola? "Oskyldig flicka" blir kompis med en allt för "skyldig" dito? Filmen anses som extremt realistisk för trettonåriga tjejer i storstäderna, men vad vet jag. Filmmanus skrivet som terapi av hon som är huvudpersonen. Författarinnan spelar dock den vilda kompisen, hon kunde inte spela sig själv, den "oskyldiga", efter allt hon hade varit med om...

Hemmagjord trailer

Följande tio filmer var också mycket bra representanter för barndomens upplevelser men av olika anledningar föll de alla på mållinjen:
The Breakfast club (1985)
E. T. The Extra-Terrestrial (1982)
Harry Potter and the Philosopher's stone (2001)
Fucking Åmål (1998)
The Jungle book (1967)
Super 8 (2011)
The iron giant (1999)
The princess bride (1987)
Big (1988)
Jurrasic Park (1993)


Det var min lista i temat "Barndom". Är du fortfarande i barndoms-mode? Bra, hoppa då över och kolla in mina kära bloggkollegors alster på detta tema!
Addepladde
Except fear
Fiffis Filmtajm
Filmparadiset
Jojjenito - om film
Mode + Film
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café (in English)
Flmr - En sorts filmblogg
Moving landscapes
Filmitch

Bästa låten just nu: 5 - The living daylights

A-ha rockade loss i denna suggestiva Bondlåt. Lyssna här. Musik till bilder är mäktigt och tonerna tar sig långt in i sinnet.

Take on me.

Bond, James Bond: Skyfall (2012)

Bond nr 23: Skyfall

Utgivningsår: 2012
Regissör: Sam Mendes
Locations: Istanbul, London, Shanghai, Macao, Scotland

Plot: Bond måste återerövra en lista med namnen på en massa hemliga agenter.

Cast

James Bond - Daniel Craig

M - Judi Dench

Silva - Javier Bardem

Eve - Naomie Harris

Q - Ben Whishaw

Mallory - Ralph Fiennes

Kincade - Albert Finney

Sévérine - Bérénice Marlohe

Revy
Omtitten av Skyfall visade att detta är en spektakulärt bra Bond-film. Den är otroligt mörk och temat är ålderdomen, gammal mot ungt och förräderiet av "Mother". Daniel Craig gör sin bästa tolkning av Bond, och konkurrerar om bästa tolkningen genom tiderna. Han är bister, sårbar och svart i sinnet. Underbart. Samspelet med M i Judi Dench's skepnad är en av många höjdpunkter i filmen. Javier Bardem's Silva är en bondskurk "for the ages". Actionscenerna är råa med en höjdpunkt i den långa avslutande scenen från Skyfall.

Prologen: 8

Istanbul. Bond finner sin kollega döende och jagar efter fulingen Patrice. Motorcykeljakten på takåsarna över basaren var lite over the top. Men detta är en mycket bra prolog. Vi har Eve's dilemma, och avslutande "take the shot" vad spektakulärt. Bond dör. Bond dör! Det måste vara en av de mest häftiga fallen från bro i filmvärlden. Tyngden och farten som Bond slår i vattnet är verklighetstroget över förväntan.

M: Take the bloody shot!

Bondlåten + Titelsekvensen: 9
Adeles låt är majestätisk och antagligen den bästa Bondlåten genom tiderna. Jag kan inte sluta lyssna på den!
Vinjetten är också mycket bra, blodiga rökslöjor i vattnet som omvandlas till dödskallar. Bond som i en mardröm där han skjuter sig själv, symboliskt då han känner hotet inifrån MI6 och till slut ett fallande slott, Skyfall.


Storyn: 9
Svärtan. Bond dör. Men likt en modern läderlapp återuppstår han från de döda, är skadad och försvagad, men vinner till slut returmatchen. Han falerar M's tester. Hon kastar trots det Bond till vargarna. Vet "Mother" vad hon gör? Klarar Bond av detta? MI6 attackeras inifrån dubbelt upp, både av Silva och av indignerade och aningslösa politiker. Avslutningen på Skyfall. Filmens melankoliska ton gör den mycket stark. M dör med insikten att JA hon gjorde rätt.

Bondskurkarna: 9
Javier Bardem som Silva är fantastisk, vilken fullträff. Det är dock synd att det dröjer innan han kommer in i handlingen, långt över en timme. Det enda bra med att vänta med hans introduktion är att Sévérine får visa sin rädsla för honom i denna dialog med Bond:
Sévérine: What do you know about fear?
Bond: All there is.
Sévérine: Well not like this... Not like him.

Vi får väl räkna vår egen Ola Rapace i rollen som Patrice som en Bondskurk också. Jag tycker att det var lite ballt att han vinner första fajten mot Bond (dock med en viss hjälp av Eve). Patrice har ingen dialog men han ser ruffig ut och passar som skurk.

Silva: It was you who betrayed me.

Bondbruden: 2
Vem är Bondbruden i denna film? Sévérine? Då var det inte mycket. Hon var knappt med och hon var inte speciellt rolig. Kan man räkna Eve som en Bondbrud? Jag tycker inte det med tanke på vem hon är. Vid andra tittningen tolkade jag Bonds och Eves dialog på kasinot som att de hade ridit hobbyhästen tillsammans natten före, dvs precis efter hon rakade honom. Är det inte konstigt? Era kommentarer, kära läsare?

Eve: Keep still.


Medhjälparna: 9
M (Judi Dench) totaldominerar denna film som Bonds medhjälpare, och hon är till och med en vital del av storyn. Hon går ut med en bang. M är så bra...

M:...it's in the shadows...

En av filmens många bästa scen!

M: ...and not to yield.

Skyfall introducerar oss till en ny M (Ralph Fiennes) och han fick en mycket lovande start. Han presenteras inledningsvis som att man ska ogilla honom då han verkar vara en byråkrat, men sedan visar det sig att han är en bad ass.

Vi får också en ny Quatermaster i unge Ben Whishaw. Jag gillade honom starkt och hans scen med Bond på museet var både kul och en central scen som spelar med i filmen tema, gammalt mot ungt. Hade dock kanske hellre sett den nya Q spelad av Benedict Cumberbatch vilket fortfarande hade varit ett ungt val, men med mer tyngd.

Bond:... and youth is no guarantee of innovation.

Filosoferande över utdöende dinosaurier.

Actionsscenerna: 8
Shanghai var mer spänning än action, och jakten i London's tunnelbana var lite efterapande av Bourne 3, även om scenerna inne i konstitutionsutskottet var mycket nerviga. Men den avslutande majestätiska actionsscenen på Skyfall är en mäktig sekvens och gör hela filmen med avseende på actioninnehåll.

Gadgets: 4
Inte så mycket här. Bara tre egentligen. En pistol med handigenkänningsfunktion, en liten radio och så förstås den gamla bilen, Aston Martin med en massa kulsprutor. Godkänt men mer nostalgi än nyheter.

M: It's not very comfortable, is it?

Quotes: 5
Det filmen vinner på i mörker och allvar förlorar den i humor. Samtidigt är nästan allt Silva säger en fröjd för öron och skrattmuskel.
Silva: Do you see what comes of all this running around, Mr. Bond? All this jumping and fighting, it's exhausting!

Bonds dialog med nye Q är också kul.
Q: What did you expect? An exploding pen?

Jag väljer följande citat när Silva smeker Bond på låren. Vi får lite glimten i ögat med tanke på internetspekulationerna om att Bond skulle vara gay.
Silva: There's always a first time...
Bond: What makes you think this is my first time?

Sista scenen: 7
Bond och Eve inne i assistenrummet utanför M's kontor. Jag blev förvånad första gången jag såg filmen, jag vet, jag kanske hade huvudet under armen, men vad tusan jag försökte ju hänga med vad som hände. Jag hade inte fattat att Eve var Miss Moneypenny! Sablans, korkad jag är. Men i efterhand passar det in, de har en skön personkemi, Bond och Miss. Moneypenny. Bra sista scen.

M: So, 007... Lot's to be done. Are you ready to get back to work? 
Bond: With pleasure, M. With pleasure. 

Jakt i udda fordon

Det udda fordonet är en grävskpoa! Bond kör den på tåget i inledningen, han äter sig in i framförvarande vagn. Mycket innovativt!

Sammanfattning

Jag och Halo såg Skyfall på Rigoletto på premiären. Jag gav den en fyra i första revyn. När jag såg om filmen växte den så mycket att jag jackade upp betyget ett snäpp. Detta är en nästan fulländad film inom genren. I samklang med tiden handlar den om åldriga hjältar och filmen frågar om de kan eller ens vill fortsätta vara hjältar. Bonds karaktär är nervig, olycksbådande och luktar död. Jag glädjs åt att de tagit in Bond i en mörk gränd. Det är där, i döden, han kan få en ny vital återfödelse.

Totalsumma: 70

Filmbetyg: 5- / 5 

Bond, James Bond: Octopussy (1983)

Bond nr 13: Octopussy

Utgivningsår: 1983
Regissör: John Glen
Locations: London, Moskva, Karl-Marx-Stadt, Udaipur, East Berlin, West Berlin.

Plot: Bond undersöker mordet på 009 samt söker varför och vem som förfalskat ett Fabergé ägg som 009 hade på sig när han mördades. På sin jakt stöter Bond på en kvinnlig mästersmugglare, hennes hejdukar och en galen rysk general. Till slut måste Bond avvärja en kärnvapenexplosion.

Cast
James Bond - Roger Moore
Octopussy - Maud Adams
Magda - Kristina Wayborn
Kamal Khan - Louis Jourdan
Gobinda - Kabir Bedi
General Orlov - Steven Berkoff
Vijay - Vijay Amirtraj
M - Robert Brown
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
Penelope Smallbone - Michaela Clavell
Q - Desmond Llewelyn


Revy
När jag var i tonåren var James Bond i Roger Moore's skepnad det bästa som fanns på film. Älskade spion var kanske den första barnförbjudna filmen jag såg på bio (sommarbion i Skärhamn). När jag var yngre höll jag Roger Moore som en bättre Bond än Sean Connery. Men nu är det nya tider. Det som är lite kul med detta projekt är att jag nu kommer återbesöka flera Bond-filmer för första gången, dvs många filmer har jag bara sett en enda gång, och det för länge sedan. Hur har de gamla filmerna och de gamla skådespelarna (i dubbel bemärkelse) stått sig?

Octopussy är den näst sista Bond-filmen med Roger Moore i huvudrollen som Bond, och Moore sjunger verkligen på sista versen. Jag vet inte om han hade en manskorsett på sig men det ser ut så i alla fall. Efter att just ha sett Connery i Dr. No och Craig i Skyfall slås man av hur "kraftig" Roger Moore var i denna film. Han var ju också en bra bit över 50 år då han spelade in filmen. Octopussy kom ut två år efter att Spielberg omdefinierat action-äventyret med Raiders of the lost ark, eller Jakten på den försvunna skatten som vi svenskar fick nöja oss med. I jämförelse med Indy's äventyr är Moore's Bond mer en action-komedi där de komiska inslagen tangerar farsens smärtsamma töntighet. Vijay's fajtande med tennisracket i en biljakt kommer snabbt på tal här. Jag kan helt enkelt konstatera att Octopussy inte åldrats med värdighet. Samtidigt har den vissa höjdpunkter, mer om det nedan, men den är fasligt ojämn.

Prologen: 4
The pre-titles sequence är intressant i denna film för att den inte hänger ihop med filmen i övrigt. Jag finner detta lite tråkigt och ett tecken på slapphet av filmmakarna. Däremot är prologen ganska kul som egen scen. Den utspelas på någon militäranläggning på Cuba. Först ser man den lustiga Fidel Castro-kopian (?) som står och flirtar med en kvinna, som snart visar sig vara Bond's medhjälpare. Sen har vi hela grejen med Bond's lilla flygplan som Q gömt i baken på en häst! Flygscenerna med Bond som undviker en dödlig missil på ett smart och effektivt sätt följer och till slut det oemotståndliga slutskämtet. Bond får orimligt nog slut på soppan i planet! Detta bara för att sätta upp skämtet:
Bond: Fill her up, please


Bondlåten + Titelsekvensen: 1
All time high sjungs av Rita Coolidge. Detta är en tämligen intetsägande smäktande ballad. Nej, den gör det inte för mig. Titelsekvensen befolkas av pistoler och nakna tjejer. Den är tråkig.

Storyn: 2
Ofokuserat och stökigt. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur skurkarnas relationer är till varandra. Är Octopussy Kamal Khan's chef? Är general Orlov Kamal Khan's chef? Eller är Kamal Khan chef över alla? Nu behöver inte storyn vara det viktigaste i en Bond-film, men i kategorin "Storyn" bör storyn bedömmas!

Jag fann General Orlov's planer mycket diffusa. Kunde hans sätt att smuggla in en kärnvapenbomb i Västtyskland vara mer omständligt? Knappast! Och hur långsökt var inte hans förhoppning om Västs reaktion till "olyckan".

Bond får besöka Indien och några prominenta platser visas upp. Som jag förstår det var hans uppdrag att söka reda på vem som dödade 009. En liten detalj som jag fann mycket underhållande var den supersöta lilla tigerungen som någon i folkmassan på marknaden i Indien hade i famnen. Har någon annan lagt märke till det lilla gulliga? Jag kommer inte ihåg vilken scen det var.


Bondskurkarna: 7
Kamal Khan är filmens stora stjärna. Hans manér och betoning i talet är filmens klara höjdpunkt. Detta var uppiggande då det är en Bondskurk som jag inte alls kom ihåg. Egentligen kom jag inte ihåg speciellt mycket från Octopussy, bara enskilda scener eller bilder. Kamal Khan har en underbar leverans av dialogen mest hela tiden.

Kamal Khans hejduk är Gobinda. Han är stor och stark. Stackars de nötter som hamnar i hans krossande händer. Han säger inte så mycket, han stirrar mest med sina mörka ögon. Han föregick med ett år Indys antagonist Mola Ram i Indiana Jones and The Temple of the Doom.

Filmens andra stjärna i mina ögon är General Orlov som är underbart galen. Först äger han scenen i Moskva. Hade sovjeterna ett sådant "war room" tro? Det vore nåt. Senare är Orlov en central figur i actionsscenerna i och runt tåget mellan Öst- och Västberlin. Steven Berkoff är lustfylld i rollen.

Bondbrudarna: 2
Vi har faktiskt två svenska skådespelerskor med i Octopussy! Maud Adams spelar självaste Octopussy och Kristina Wayborn spelar Kamal Khan's medhjälpare Magda.

Magda har inte mycket till karisma och hon ser ut som en produkt av 80-talsidealen. Ideal som jag sedan länge lämnat bakom mig. Bond förför givetvis Magda och de delar lite champagne i sänghalmen. Ett av de roligare citaten från filmen kommer från den scenen.

Octopussy har en större roll, hon har till och med en bakgrund och personlighet vilket inte alla bondbrudar har förärats med genom åren. Jag tycker dock att hon är en fruktansvärt trist karaktär. Den lustigaste detaljen runt Octopussy är ramsan som rytmhållaren för hennes rorsmän ropar ut. Only in a Bond movie säger jag om detta skämt!
Rythm announcer: In-out, in-out, In-out.

Medhjälparna: 3
Vi får en kort, kort scen med Miss Moneypenny och hon har fått en en assistent i den finlemmade Penelope Smallbone. Lite kul, men vad blev det av henne? Var det en förberedelse till avveckling av Miss Moneypenny? Oklart!

Q får vi däremot se lite mer av då han faktiskt för ovanlighetens skull deltar i fältarbetet. Q är nära att möta liemannen men räddas av den slumpmässiga schemaläggningen av övervakningsdetaljen som han och Vijay delade på. Senare sköter Q luftballongen (!) som han och Bond av någon anledning tyckte var mest passande fortskaffningsmedel till slutbataljen.

Filmens stora medhjälpare var nu istället den tennisspelande Vijay, spelad av tennisproffset Vijay Amirtraj. Helt enligt tidsandan (tänk 80-talsactionkomedi) och i harmoni med den stil Bond-franschisen hamnat med Roger Moore som Bond, är Vijay en ren "comic relief". Han är motsvarigheten till den där lilla jobbiga killen som dyker upp i Indiana Jones and the Temple of Doom. Man kan väl välja själv om man gillar karaktären Vijay eller inte. Han kanske passar in i tendenserna till ren fars som de flörtar med i filmen. Att han sedan brutalt mördas av en av de "bad guys" komplicerar hans goofiga karaktär något.

Actionscenerna: 4
Det är absolut inget fel på mängden action i denna film. Det jagas, boxas och sparkas mest hela tiden. Kvalitén på fajtsscenerna är dock på erbarmrligt låg nivå. Kalla det "tongue in cheek" eller kalla det skräp, men scenen när Bond och Vijay jagas i en tuk-tuk och Vijay slåss med sitt tennisracket mot välbeväpnade fienden är bara för mycket. De bryter i alla fall olämpligt nog den fjärde muren där.

Annars har filmen några bra scener också. 009 flyr cirkusen. Bond flyr från the Monsoon Palace och Bond mot General Orlov och knivkastare på tåget var alla bra scener och klart sevärda.

Scenen då Octopussy's armé av kissar anfaller Kamal Khan's palats var dock inte speciellt bra. Fajtscenerna är genomskinligt luftslagsmål och anfallet görs inte på ett trovärdigt sätt. Frågan är dock om man ens ska se scenen som en actionscen eller om det egentligen är en fejk-scen som en slags "spoof" på sig själv?

En av filmens bästa actionscener är inte ens med i bild. James Bond måste ha världsrekord i snabbast sminkning av eget clownansikte! Det var action som heter duga! (Psst, denna lilla kommentar var riktad till de riktiga fantasterna som känner igen scenen...)

Filmens stora actionscen är till sist den avslutande flygplansscenen med Bond, Kamal Khan och Gobinda. Är inte detta en typisk action-scen från Moore's era som Bond? Det är några riktigt häftiga stunts som klaras av. Man ser tydligt att det är en stuntman och att han har en fallskärm, men just det betyder inte så mycket faktiskt. Jag tycker att de har gjort liknande scener bättre i Bond-serien och denna faller snart i glömska. Tyvärr.
Clip från flygscenen.

Gadgets: 5
Bond har några roliga gadgets i denna film. Kommer ni ihåg alligatorbåten? Eller pennan med syra som fräter järn? Jag gillar förstås klockan med pejlningsfunktion, radiomottagare samt en lcd skärm. Det är väl en sådan Apple håller på att utveckla just nu? Till sist får vi inte glömma luftballongen i Union Jack's färger!

Quotes: 4
Bond och Magda i sänghalmen:
Magda: I need refilling.
Bond: Hmm, of course you do.

Bond och Kamal Khan munhuggs. Observera Kamal Khans intonering i denna dialog. Mästerlig!
Kamal Khan: You seem to have this nasty habit of surviving.
James Bond: You know what they say about the fittest.
Kamal Khan: Octopussy!...

Efter Bond flytt från Kamal och hans män i djungeln:
Woman on Tour Boat: Are you with our group?
James Bond: No, ma'am, I'm with the economy tour!

Efter Vijay's viftande med tennisracket knockat några av fienden:
Vijay: Game, set and match!

[Q's mechanized version of the "Indian Rope Trick" malfunctions]
James Bond: Having trouble getting it up, Q?

Sista scenen: 5
Vi får en udda sista scen. Bond ligger till sängs med Octopussy, men han är bandagerad och har armen och benet i en sådan där sjukhusställning som om han hade brutna ben. När Octopussy antyder mottaglighet lösgör sig Bond från sina bojjor och omfamnar henne. Roger Moore's minspel i just denna sekvens är obetalbart. Måste ses. En bra sista scen!

[Bond is in traction]
Octopussy: I wish...
James Bond: What?
Octopussy: I wish you weren't in such a weakened condition.
[Bond releases himself from traction]
Octopussy: Oh, James.
[Bond kisses Octopussy passionately]
Octopussy: James!

Jakt i udda fordon
I Octopussy skulle jag vilja mena att jakten i udda fordon sker medelst tuk-tuk. Bond och Vijay jagas och fajtas från en sådan i filens första del.

Sammanfattning

Inklämnd mellan releaserna av Raiders och The Temple of Doom måste Octopussy haft det svettigt. Filmen är en enda röra och Roger Moore's tid som Bond är i princip över. Detta måste vara en av de svagare filmerna i serien. På plussidan får vi två bra skurkar och om man är upplagd för lite campy fun så kan man se filmen för dess komiska innehåll.

Totalsumma: 37
Betyg: 2- / 5

Trailer
Trailer (fan made)

Bond, James Bond: Dr. No (1962)

Bond nr 1: Dr. No

Utgivningsår: 1962
Regissör: Terrence Young
Loctions: London, Jamaica


Plot: Bond utreder försvinnandet av två brittiska agenter på Jamaica och kommer osökt den internationella brottsorganisationen SPECTRE på spåren.


Cast
James Bond - Sean Connery
Honey Ryder - Ursula Andress
Sylvia Trench - Eunice Gayson
Miss Taro - Zena Marshall
Dr. No - Joseph Wiseman
Professor Dent - Anthony Dawson
Felix Leiter - Jack Lord
Quarrel - John Kitzmiller
M - Bernard Lee
Miss Moneypenny - Lois Maxwell



Revy
Som första film i den numera kända Bond-franschisen har Dr. No en plats i filmhistorien. På ett sätt är den ganska svag som Bond-film, men å andra sidan introducerar den oss till hela världen och en massa karaktärer. Den är jämnare än vissa andra i serien, men den saknar de högsta topparna. Filmens styrkor är Sean Connery's coola agent, en skön sextiotalsvibe, samt den första och en av de mest ikoniska bondbrudarna i Ursula Andress lättklädda skepnad. Samtidigt saknas mycket i denna film som senare kom att var självklara ingredienser i en Bond-film. Det är en enkel, på gränsen till simpel, story. Bond reser inte omkring som en lyxturist på den ena exotiska platsen efter den andra. Prologen saknas helt och gadgets i princip likaså.

Sean Connery's Bond är cool. Connery gör Bond bra från första början, otroligt cool men också märkbart distanserad. Eller är det något annat jag ser? En osäkerhet om vem Bond är? I min bok nailar han dock rollen redan här.

Prologen: 0
Dr. No är första och enda filmen som inte har en prolog.


Bondlåten + Titelsekvensen: 6
Filmen börjar med det så klassiska James Bond Theme, och sedan glider de över i kalypsosången Kingston calypso. Den andra sången ser jag inte som en "riktig" Bond-låt, men det klassiska Bond-temat är suveränt givetvis. Stycket spelas ju sedan i alla Bond-filmer. En drös poäng för det.

Titelsekvensen är psykadelisk och andas mycket sextiotal. Som med så mycket i denna film hade de inte hittat formen för detta ännu.


Storyn: 4
Handlingen är inget man hänger i julgranen direkt. Filmen går i ett långsamt tempo rakt igenom och Dr. No's hot är inte så speciellt farligt... "toppling of rockets". Men det var kanske så actionfilm var i början av sextiotalet?

Istället får detta ses som en renodlad introduktion till Bond. Han är riktigt laid back, nästan ointresserad av vad han gör. Ser man glöd i Bond någon gång under filmen? Kanske lite i slutet när han letar efter Honey. Han är uppenbarligen en kvinnokarl men också en risktagare utan dess like. Han hoppar glatt in i bilen på flygplatsen trots att han vet att chauffören är fienden. Han åker glatt till Miss Taro trots att han misstänker henne som fienden. Bond använder sig själv som bete helt enkelt.


Bondskurken: 2
Jag slås av att huvudskurken Dr. No är med så kort tid i filmen. Han kör med lite filosofiskt snack om öst mot väst, men han har inte någon större karisma. Lite kul att han hade ett handikapp, i detta fall metallhänder. Detta grepp kommer återkomma i Bond-serien flera gånger.

Redan här i första filmen får vi kännedom av SPECTRE.
Dr. No's henchman Professor Dent var ok som skurk inte mer.


Bondbrudarna: 7
Det är en bra scen när Honey Ryder stiger upp ur havet på stranden. Idag kan man kanske tycka att sångövningen mellan Honey och Bond är lite för mycket, men scenerna mellan dem två är gulliga. Honey är en snygging men hon framställs som tämligen hjälplös, även om hon viftar med kniven lite. Honey är den kända, men jag har en annan favorit i denna film.

You got to love "glimten i ögat". Sylvia Trench från inledningen av filmen är faktiskt den mest intressanta bondbruden för mig. Ni vet hon som står och spelar golf i Bond's lägenhet? Står hon inte och övar chippar? Hysteriskt kul. Tydligen hade man tänkt sig att hon skulle spela Bond's flickvän i flera filmer, men den idén lades ner. Jag hade gärna sett henne ännu mer (hon återkommer i en film till).

Filmens förförelsescen är dock med Miss Taro. Bond låter sig inte hejdas av att hon är en av fienden. Gott så. Bond tar för sig på ett självklart sätt som inte rimmar med det sammhällsklimat vi lever i idag. Vilket gör detta lite mer intressant som tidsdokument. Män är män och kvinnor är kvinnor enligt den gamla "goda" tiden. Tiderna förändras dock, både för oss vanliga Joes som för James Bond. Filmerna från modern tid visar en annan dynamik mellan Bond och hans "brudar".

Medhjälparna: 2
Vi får träffa M och Miss Moneypenny för första gången även om ljuvligt är kort. Bond och Miss Moneypenny har redan en skön jargong. I denna film kallas Q för "armorer", hehe.

Under äventyret träffar Bond för första gången kollegan från CIA, Felix Leiter. Men Leiter har inte så mycket att göra i denna film. Istället är det den lokale fiskaren Quarrel som Bond samarbetar med. Jag kommer inte riktigt underfund med honom. Vad är det för typ egentligen? Bond kör med honom som om han vore en betjänt... "cover the boat", "get my shoes" och så vidare. Jag blir alltid lite överraskad av filmens brutalitet när Quarrel bränns ihjäl av "draken". Quarrel är ett mysterium för mig.

Actionscenerna: 3
Filmen är inte stark inom detta område. Men tidsandan och de simpla effekterna gör filmen lite gullig (igen!). Scenen med draken ogillar jag rätt och slätt, en pansarbil med en eldkastare kändes mycket futtigt och ovärdigt. Min favoritscen och en scen som överraskar är den då Bond inväntar och kallt avrättar Professor Dent. Bond har verkligen en licence to kill...

Gadgets: 1
Ingen orgie i gadgets här inte. Bond får sin Walter PPK av "the armorer".


Quotes: 7
Vi har en hel del bra citat att välja på.

Allra första scenen med Bond:
Bond: I admire your courage, Miss...? 
Sylvia Trench: Trench. Sylvia Trench. I admire your luck, Mr...? 
Bond: Bond. James Bond.

Scenen då Bond skjuter Dent:
Bond: That's a Smith & Wesson, and you've had your six. 

Mötet med Honey
Bond: Don't worry. I'm not supposed to be here either. 
Honey Ryder: Are you looking for shells too? 
Bond: No, I'm just looking. 

Bond retar Dr. No:
Bond: Tell me, does the toppling of American missiles really compensate for having no hands? 

Bond till Quarrel precis före de åker till Crab Key:
Bond: Now, don't worry, Quarrel. Everything's going to be fine. 


Sista scenen: 5
En klassisk sista scen. Bond med Honey i famnen i båten och han släpper på bogserlinan så att de tu kan få lite kvalitetstid för sig själva. Bra jobbat, James.

Jakt i udda fordon
I denna den första bondilmen sker jakten i vanliga bilar. Det skriker om däcken på bilarna trots att de körs på grusväg, men i övrigt är de inte så udda...

Sammanfattning

Dr. No är en helt ok start på filmserien och den får ett väl godkänt betyg, som kanske är lite sockrat pga nostalgin. Som stand alone hade den inte varit så älskvärd, men eftersom den introducerar oss för världen och karaktärerna i Bond's universum har filmen en speciellt plats. Filmen är kul att se just på grund av ovan, men den har inte maximal återtittningsfaktor.

Totalsumma: 37

Betyg: 3 / 5

Trailer
Teaser