söndag 21 augusti 2011

Hanna (2011)


I just missed your heart.

Hanna är en ung blond flicka som växer upp i norra Finland med sin far Erik, en avhoppad CIA-agent. Erik lär henne att döda med vapen och händerna. Hon måste alltid träna och träna, aldrig vila. Vid sidan av den rigorösa träningen lär Erik sin dotter en massa språk, fakta om omvärlden och han läser bröderna Grimms sagor för henne. Hanna har aldrig fått höra musik.

"Hanna" börjar mycket, mycket bra. När hon ger sig ut i världen för att ta hämnd på Marissa Wiegler ställs hon inför en massa nya intryck, faror och musik. Hon dödar lätt vältränade soldater. Ni vet så där när man håller händerna om kinderna på en person och sen vrider, och knäcker nacken på honom som om det vore ett lock på en syltburk. Men av vardagliga saker som dusch och elektricitet blir hon rädd och stressad. Hon gillar dock musiken hon får höra.

Man ska inte se denna film och förvänta sig någon logik över huvud taget. Ordet "varför" får inte söka sig in i ditt sinne. Låt denna film bara vara en enkel kul actionthriller. Glöm "varför", det hjälper inte...

Titta istället på skådespeleriet. Eric Bana som Erik är nästan torrare än i "Munich". Hahaha, nej visst, det går ju inte, men jag skrev ju nästan. Cate Blanchett som Marissa försöker göra om Tilda Swintons roll från "Michael Clayton" fast hon gör en funny voice också. Hanna spelas av Saoirse Ronan. Hur tusan uttalar man hennes förnamn? Hon har väldigt ljust hår. Den överlägset mest intressanta och roligaste karaktären i filmen är Hannas nyvunna vän Sophie som spelas av nykomlingen Jessica Barden. Hon stjäl varje scen hon är med i. Henne vill jag se mer av. Till sist finns där också en pervers tysk discokille i jumpakläder med tortyrintresse, Isaacs, som spelas av Tom Hollander. Han var kul men de utvecklade varken hans karaktär eller story arc som de borde.

Första halvan av "Hanna" var en frisk fläkt, med stort underhållningsvärde. I andra halvan gick det nedåt. Det var mycket action i slutet men tyvärr var det snabba klipp, mycket närbilder och ett allmänt virrvarr. Bourne-filmerna visade oss att det går att göra moderna actionsekvenser utan att åskådarna ska behöva bli åksjuka, eller helt tappa bort sig om vem som slår vem i huvudet. Tyvärr gör filmen ännu ett stort fel och det är att de lägger in en stor konspirationsteoretisk förklaring till Eric och Hannas bakgrund. Som om åskådarna hade frågat "varför". Fel, fel, fel. Åskådarna får inte fråga "varför", se ovan. När de ska börja förklara vad som hänt rämnar illusionen, åskådaren rycks bort från bröderna Grimms värld till vår egen och där funkar inte "Hanna".

Bra ambitioner och en skön stämning i första halvan ger mig i alla fall kraft nog att ge "Hanna " tre tjejer som kan av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Hanna kan

5 kommentarer:

  1. haha, det var rätt kul faktiskt hur liknande vi bedömde filmen, ovetande om varandra, även om jag var snällare med slutbetyget. När det gällde skådespeleriet var jag förstås helsåld på hon med det outtalbara namnet. Klockren casting! Hon är verkligen den där naturkraften, älvan, som rollen kräver. Däremot var jag faktiskt inte lika såld på Cate Blanchett. Jag gillar normalt henne skarpt men här kändes hon lite väl häx-teatralisk. Kom att tänka på svenska julkalendrar av nån anledning, vilket inte ska ses som en komplemang. Men det är bara en radanmärkning - på det hela taget var det en mycket njutbar film, i synnerhet för öga och öra.

    SvaraRadera
  2. Vi är inne på samma spår här..helt klart!

    Gillar liknelsen med julkalender här ovan också! :-)

    SvaraRadera
  3. Jessica: Kul jämförelse med julkalendern, jag har ingen aning om vad du menar, men du har Steffo med dig i alla fall.

    Jag håller helt med dig, Cate Blanchett mailar in sin elaka styvmorsfigur.

    SvaraRadera
  4. Jag tyckte filmen saggade i mitten med hippiefamiljen. Det blev aningens trist där men jag håller med om betyget.

    SvaraRadera