Done the Impossible: The Fans' Tale of 'Firefly' and 'Serenity' (2006)

Done the impossible är en dokumentär om fans till tv-serien Firefly gjord av fans till tv-serien Firefly. Den kom ut 2006 och täcker in perioden efter tv-seriens nedläggningsbeslut av kanalen FOX. Det är mycket ryggdunkande och självförhärligande av fansen till serien, men det är också överraskande mycket av filmen som består av intervjuer och deltagande från skapare, skådespelare och folk bakom kulisserna till serien och långfilmen Serenity (2005).

Både Joss Whedon och Tim Minear intervjuas. Tims delar känns mer seriösa. Joss däremot har de fått tag på på golvet på någon stor convention (kan det ha varit Comic Con?). Adam Baldwin (Jayne) är presentatör och värd för hela dokumentären. Dessutom återkommer flera klipp med intervjuer med Jewel Staite (Kaylee), Morena Baccarin (Inara), Alan Tyduk (Wash), Nathan Fillion (Mal), Ron Glass (Book) och Christina Hendricks (Saffron). Av folk bakom kulisserna som deltar i filmen syns seriens kompositör Greg Edmonson samt producenter till Serenity från Universal Mary Parent och Christopher Buchanan.

Andra random folk som dyker upp i kortare intervjuer är James Gunn (som senare gjort Guardinas of the Galaxy-filmerna), Rafael och Yan Feldman (Fanty och Mingo från filmen), Tracy Hickman och Margaret Weis som gjort Firefly the Role Playing Game och författaren Orson Scott Card (Ender's Game).

Men en stor del av filmen lämnas åt fans av alla de olika slag. Det är allt från folk som bara berättar om vad serien betytt för dem personligen, till fans som arbetat med "guerilla marketing" för att få serien att återuppstå efter nedläggningen, till folks om varit med och gjort fans films eller deltagit på conventions i olika roller.

Jag pendlade mellan att tycka att de var gulliga till att vilja ta fram skämskudden, lika mycket för att en del fans var helt hysteriskt känslosamma som en självmedvetenhet om att jag själv är en del av denna skara fans. Jag har ju podden, deltagit på en Firefly/Serenity convention i London 2006 och allt annat jag hållit på med.

Detta är en dokumentär som endast vänder sig till oss som gillar serien. Den berättar inget om seriens uppgång och fall och återuppståndelse från ett perspektiv som skulle vara intressant för den oinvigde. Detta är ren och skär introvert betraktelse om fansen och deras hjältar.

Jag gillar den!

Betyg: 3/5

Jag och Johan pratar om dokumentären i näst sista avsnittet av Fireflypodden.

Selfie!!

Angel - Season 3 (2001-2002)

Vad sjutton? Jag kom ihåg Angel som en riktigt bra serie från när jag såg den för första gången för cirka tio år sedan. Men nu under denna omtitt blir jag bara besviken om och om igen. och med tanke på ryktet som gör gällande att S4 är svag så är det väl sista säsongen jag får ställa mina förhoppningar till istället. Och samtidigt har showen vissa karaktärer som jag är djupt engagerad i så att seriens lägstanivå blir därmed tämligen hög ändå. trots att detta måste vara en av de svagare säsongerna finns det flera avsnitt som jag gärna skulle se om lite då och då helt "stand alone"...



Problemet med säsong 3 är att den som Buffy S4 har en svag "season arc". Här är det till och med ännu spretigare och svagare än Buffys välkända problemsäsong. Dessutom är Buffy S4's bästa "stand alone"-avsnitt som Fear itself, Hush och Restless starkare än de bästa i Angel S3. Nu finns det några bra avsnitt som sticker ut men de är för få och för långt emellan för att rädda säsongen.

För säkerhets skull varnar jag här för spoilers! Läs inte vidare om du inte vill bli spoilad.



Ok, vad handlar säsongen om egentligen? Big Bad är väl Holtz skulle jag säga, och arcen handlar om Holtz hämnd samt om Angels och Darlas son Connor. Ingendera av dessa delar är speciellt kul. Jag har ju gillat Darla tidigare men här är det mest trist, och framför allt allt med hennes graviditet är svintrist. Jag ser i extramaterialet på dvd-boxen att showen såg Darlas död som jätteviktig och dramatiskt. Darlas graviditets-arc tar upp i princip hela första tredjedelen av säsongen så jag förstår att det var viktigt för dem men jag var uttråkad. Sen kommer säsongens bästa del, mitten med några "stand alone"-avsnitt, mer om dem nedan. Andra halvan med Angels nya liv som ensamstående förälder till en bebis var ännu mer boring! Till sist fick vi tillbaka en extremt trist tonåring i Connor. Bläh.



Vad jag inte gillade med säsongen: Darlas graviditet, Bebisen Connor, Gunn och Freds romans, Justine - den trista rödhåriga tjejen, Holtz gäng med hämnare, Lilah och hennes gnabb med den asiatiske kollegan. Lilahs chef på W&H.

Vad jag gillar med säsongen; Cordelia och hennes romans med Angels inklusive alla roliga scener under säsongen innan de fattat vad de känner för varandra. Wesley generellt sett och framför allt hans intresse för Fred. Dark Wes. Lorne är alltid underbar. Till sist gillar jag trots allt Groo. Visst, hans karaktär kommer tillbaka in i showen lite random och han är fånig ibland men oftast står han för avsnittens humor tillsammans med Cordy. Jag gillar helt enkelt Cordy och Wes väldigt mycket, men också Angel, Fred och Lorne.



Favoritavsnitten är framför allt Birthday där Cordy får chansen till ett alternativt liv utan Angel då hon blir tv-stjärna med engen show "Cordy!". Där leker de med samma "what if"-tänk som i "It's a wonderful life". Sen älskar jag också Waiting in the wings, det med Summer Glau (fresh off Firefly) som prima ballerina som också innehåller när Angel och Cordy najsar i logen. det är både dramatiskt, lite sorgligt, otroligt humoristiskt och det driver handlingen och utvecklingen av karaktärerna framåt.



Mina sju favoritavsnitt
1. S03E11 Birthday - Cordy the tv-star!
2. S03E13 Waiting in the wings - River dances!
3. S03E14 Couplet - humor på hög nivå när Cordy stylar om Groo till en Angel lookalike och när angel ska hjälpa Groo att fixa en love potion för Cordy så att hon kan ha sex med Groo - awkward...
4. S03E15 Loyalty - Wesley, the bad ass
5. S03E07 Offspring - Angel och Cordy kärleksgnabbas
6. S03e05 Fredless - avsnittet när vi får träffa Freds föräldrar och Cordy är extra härlig
7. S03e01 Hearttrob - mysig Angel-feeling


Noterbara scener:
Sista scenen när Connor sänker Angel i havet i en järnkista - urk.
Darlas självmord.

Som helhet var detta inte speciellt bra inom Buffy/Angel -universat. Jag önskar att det vore bättre. Men damn, vilken stabil lägstanivå ändå!

Betyg: 3/5

Angel - Season 2 (2000-2001)

Det känns lite orättvist för Angel tv-serien säsong 2 att den gick samtidigt som den magnifika säsong 5 av Buffy. Tonen i de två seriena där de befinner sig är så olika. Att tänka sig att Angel S02E22 No place like... sändes direkt efter Buffy S05E22 The gift är mindboggling. Vilket disharmoni i tittarnas känslor...

Angel säsong 2 är ändå ett klart steg framåt från säsong 1. Gänget flyttar in i det mysiga hotellet som jag så tydligt kom ihåg från första titten för tio år sedan. Favoritkaraktären The Host aka Lorne introduceras och kvar har vi Cordy, Wes och Angel. Även Gunn är helt ok och han blir nu en "regular". Angel serien må ha sina svagheter men för mig är det en bra serie för att den har så många av de karaktärer jag älskar från Buffyverse.

Angel som serie är till exempel inte lika kreativ eller varierande som Buffy-serien. Den håller en allmän sett hög nivå men saknar de solklara topparna som Buffy bjuder på. Totalt sett blir säsongen därmed lite orättvist sämre än Buffy S5. Angel har nästan inga avstickande "monster of the week"-avsnitt utan det mesta handlar om långa story arcs.

Första halvan fokuserar generellt sett på Angels kamp mot Wolfram & Hart och speciellt på Angel och Darla. Det är småmysigt. Angel blir mörk, inte i form av Angelus, bara rejält deppig och mörk. Han förskjuter sina vänner i teamet och serien lider verkligen av detta. Den sektionen har dock några avsnitt som helt klart höjer sig över mängden, tex Reunion med Darla och Drusilla som lever rövare i Los Angeles. Jag älskar det avsnittet. Sista scenen är bad ass.

När Angel, Cordy, Wesley och Gunn kommer ihop igen känns det mycket bättre. Säsongen avslutas med fyra mycket besynnerliga avsnitt. Cordy blir insugen i en portal och försvinner till Pylea, en parallell dimension. Hela gänget följer efter henne för att rädda. Det är bra och mestadels kul med en hel del "fish out of water" humor. Det är mest kul för att avsnitten är så annorlunda, och de innehåller en del hysteriska sekvenser. Detta ska kanske vara Angel seriens variant av konstnärlig frihet? Men riktigt riktigt awesome blir det inte. Bra men inte great.

Sekvensen har dock tre saker som är lite fantastiska:
- Numfars dance of joy. Ni vet väl att det är herr Joss Whedon själv som spelar Numfar?
- Vi introduceras till Fred! Awwwww.
- Sista scenen med Willow i hotellvestibulen... Gråtattack någon?

Jag försöker hålla ordning på mina favoritavsnitt och för denna säsong finns många bra och dugliga avsnitt men inget enda slår sig in i de allra högsta sfärerna.


Min topplista för Angel Säsong 2 (väldigt svårt att ranka dessa fem så det är en ungefärlig ordning:

1. Ep 10. Reunion (Tim Minear) - Darla och Drusilla på mördarspee i Los Angeles. Sista scenen i Holland Manners vinkällare!

2. Ep 22. There's no place like Plrtz glrb (David Greenwalt) - Sista avsnittet. Wes är okaraktäristiskt (?) stenhård som upprorsmännens general. Sista scenen med Willows möte det glada gänget i hotellets vestibul. Gråtattack!!

3. Ep 16. Epiphany (Tim Minear) - Angel får ett annat uppvaknande efter att han fick ligga denna gång.
Gunn: What, you just wake up and Bang? 
Angel: It was sort of the other way around.

4. Ep 6. Guise will be guise (Jane Espensen) - Wesley går under cover som Angel och skyddar rödhåriga Virginia, dotter till galen och ond wizard.

5. Ep17. Disharmony (David Fury) - Harmony gör bejublad entré i Los Angeles och sover på Cordys soffa...



Hedersomnämnanden i nummerordning
Ep 1. Judgement - Hej Lorne. Hej Hyperion!
Ep 2. Are you now or have you ever been - flashback till 1952 och paranoia-demonen
Ep 7. Darla - systeravsnittet till "Fool for love", flashbacks till Angels och Darlas historik
Ep 8. The shroud of Rhamon - mycket lustigt avsnitt där alla blir elaka pga av svepan
Ep 9. The trial - sista scenen när Drusilla turnar Darla. Rysningar.
Ep 11. Redefinition - sista scenen när Angel sätter eld på Darla och Drusilla. Rysningar.
Ep 15. Reprise - en repris och en mycket bra scen när Virginia dumpar Wesley.
Ep 19. Belonging - Hej Winifred!
Ep 21. Through the looking glass - Hej Numfar!


Betyg: 4/5

Firefly - Season 1, Episode 7 (2002)

Jaynestown är det sjunde avsnittet i serien. Precis som i Our Mrs. Reynolds tar humorn en stor plats, men vi får också en del drama och vi får se en ny sida av Jayne. Avsnittet innehåller också en av de mest kända sångerna från serien, The Hero of Canton.

Som alltid i denna revyserie varnar jag för spoilers... Så om du inte sett Firefly ber jag dig köpa, hyra eller låna en dvd-box och se serien före du läser dessa revyer.

Lite musik.

Episode 7: Jaynestown

Simon: No, THIS must be what going mad feel like.

Jaynestown är givetvis fokuserat på Jayne Cobb. Lika roligt det är att följa hans berusande bana som hjälte i en crappy town, lika upplysande är det att få en större inblick i den store klumpedunsens inre. Han försökte stjäla och bedra sin väg mot rikedom men allt misslyckades. Som så ofta klarade han sig undan utan en skråma. På köpet blev han hjälte bland arbetarna. Episoden visar också en mildare och reflekterande sida av Jayne. Sista scenen med Mal på bryggan blir rörande på flera plan. Dels för Jaynes ärliga förtvivlan över den döde lergrävaren, men också för att den scenen kommer speglas av en annan sista scen mellan Mal och Jayne, den i slutet av avsnittet War Stories.

Jayne partajar med de lokala lergrävarna

Jayne Cobb är enligt Joss Whedon Fireflys motsvarighet till Cordelia i Buffy/Angel. Han är den karaktär som säger det alla tänker, oavsett om det är passande eller ej. Och precis som med Cordelia blir den karaktären en av mina favoriter. Jayne är och förblir en av de goda.

Kaylee dricker Simon under bordet

Kaylee och Simon. Hela episoden handlar inte bara om Jayne utan vi får en hel del trevlig utveckling i den spirande romansen mellan Kaylee och Simon också. Kaylee retar Simon om hans oförmåga att svära när det passar, dvs när det inte passar. Simon håller benhårt på sin artighet som ett sätt att visa respekt. 

Kaylee: Why are you always being so proper?
Simon: My way of being polite or however it's... well, it's the only way I have of showing you that I like you. Of showing respect. 

Jag känner för Simon i hans famlande efter rätt saker att säga. Han sårar Kaylee om och om igen, men ibland blir det rätt. Trots, eller kanske på grund av, fyllan säger han det enda Kaylee behövde höra i just det ögonblicket.

Simon: You're pretty... pretty.

De är ju som gjorda för varandra. Fattar de inte det?

Äntligen

River och Book. Medan gänget super sig fulla i en av Cantons mest skumma barer pågår en kamp mellan vetenskapens logik och gudstron hemma på Serenity. Book och Zoe passar Serenity och den labila River och det är den senare uppgiften som denna gång visar sig vara mest utmattande. River försöker reda ut alla logiska luckor och felaktigheter i Bibeln. Ron Glass spelar Books många reaktioner och känslor helt perfekt, som den buddist han är i verkliga livet.

River Tam: Bible's broken. Contradictions, false logistics - doesn't make sense.

Book: River, you don't fix the Bible. 
River: It's broken. It doesn't make sense. 
Book: It's not about making sense. It's about believing in something, and letting that belief be real enough to change your life. It's about faith. You don't fix faith, River. It fixes you. 

Låt oss säga att detta ämne kommer återkomma ännu mer poignant i en stor damn film som heter Serenity (2005).

Ben Edlund står som författare till Jaynestown, men vi vet att Joss granskade alla manus och skrev om en hel del scener. Det måste vara Joss som ligger bakom de absurda scenerna när River blev rädd för Books hår och anser att hans hjärna är i fara! Jag tror till och med att de scenerna skrevs på plats under inspelningen. Dessa scener är pure gold.

River: His brains are in terrible danger. Too much hair.

Inara tar sig an en sjugosexårig oskuld, Fess Higgins, magistratens son. Hon är bedårande som vanligt och hennes klänningar överträffar varandra i total awesomeness. Och här finner vi dessutom en riktig favorit som gästskådespelare i rollen som Magistrate Higgins. Det var ingen mindre än Presiden Charles Logan från "24". Good times.

Magistrate Higgins

Favoritscener i avsnittet:

- Kaylee önskar Inara lycka till. Kaylee: Have good sex

- Simons tafatta försök att spela rollen som rik uppköpare. Wash: Who is this diabolical master of disguise?

- När alla tittar på statyn av Jayne och Kaylee tycker att dess ögon följer henne och att den ser arg ut.

- River fixar Book's bibel. River: I tore these out of your symbol, and they turned into paper.

- Hela scenen på baren och barden som sjunger The Hero of Canton. Wash: We gotta go to the crappy town where I'M the hero.

- Books stora hår och River som gömmer sig inne i smugglarhålet. 

- Inaras reaktion när Fess Higgins berättar att The Hero of Canton är Jayne...

- Avsnittets härligaste ögonblick är när Jewel Staite inte kan hålla sig och börjar skratta åt Sean Maher på riktigt när hon/Kaylee lurar honom om att de haft sex... Sådan små ögonblick när skådespelarna skrattar eller gör miner utanför manus är underbara. Kaylee: You really are an easy mark.

Jaynestown är riktigt bra, ett av de åtta bästa avsnitten!. Det är roligt, underhållande, rörande och framåtskridande. Det är också avsnittet före seriens starkaste avsnitt...

Betyg: 4,8/5

Jayne Cobb

The Hero of Canton.

Jayne, the man they call Jayne

He robbed from the rich
And he gave to the poor
Stood up to the man
And gave him what for
Our love for him now
Ain't hard to explain
The hero of Canton
The man they call Jayne

Our Jayne saw the mudders' backs breakin'
He saw the mudders' lament
And he saw the magistrate takin'
Every dollar and leavin' five cents
So he said "you can't do that to my people"
He said "you can't crush them under your heel"
So Jayne strapped on his hat
And in 5 seconds flat
Stole everythin' Boss Higgins had to steal

He robbed from the rich
And he gave to the poor
Stood up to the man
And gave him what for
Our love for him now
Ain't hard to explain
The hero of Canton
The man they call Jayne

Now here is what separates heroes
From common folk like you and I
The man they call Jayne
He turned 'round his plane
And let that money hit sky
He dropped it onto our houses
He dropped it into our yards
The man they called Jayne
He stole away our pain
And headed out for the stars

He robbed from the rich
And he gave to the poor
Stood up to the man
And gave him what for
Our love for him now
Ain't hard to explain
The hero of Canton
The man they call Jayne.

Firefly - Season 1, Episode 6 (2002)

Nu har vi kommit fram till det sjätte avsnittet. Hittills har Firefly hållit en jämn och hög kvalité, men det är nu de riktigt bra avsnitten kommer. De står som spön i backen. Avsnitten är så exalterande att jag bara klarar av att skriva om ett avsnitt i taget.

Som alltid i denna revyserie varnar jag för spoilers... Så om du inte sett Firefly ber jag dig köpa, hyra eller låna en dvd-box och se serien före du läser dessa revyer.

Episode 6: Our Mrs. Reynolds

Mal to Jayne: How drunk was I last night?

Our Mrs. Reynolds är seriens roligaste avsnitt. Handlingen byggs runt ett enkelt missförstånd, nåja ett till synes enkelt missförstånd. Komiken kommer sedan ur huvudpersonernas olika karaktärsdrag. Vid sidan av komedi är detta något av seriens con man avsnitt.

Efter ett lyckat uppdrag ute på vischan stannar Mal och gänget på en blöt fest. När de beger sig iväg dagen efter finner Mal fripassageraren Saffron, suveränt spelad av Christina Hendricks. Mycket av humorn i avsnittets första halva bygger på besättningens personligheter. Zoe och Wash skämtar och retas med Mal konstant, de vet givetvis att "äktenskapet" inte är på allvar. Supergulliga Kaylee klappar i händerna och gratulerar Mal, samt tröstar Saffron när Mal säger elaka ord som "divorce" etc. Jayne är bara avundsjuk. Shepherd Book är övervakande över att Mal inte utnyttja den stackars försvarslösa flickan. Det är bara Inara som inte alls tycker att detta är kul.

Inara uppskattar inte att Mal har gift sig

Humorn går i taket som sagt. Det är intressant hur långt Joss drar charaden. Avslöjandet, SPOILER, att Saffron är allt annat än en oskyldig, hjälplös fattig ung kvinna sker först runt 25 minuter in i avsnittet. Joss, som skrivit detta avsnitt, hinner spela ut både publiken och Serenity's besättnings alla fördomar om könsroller och stereotyper. Det är uppenbart att Saffron använder sina behag för att nå fram till det hon vill ha, men när vändningen kommer står vi häpna över Saffrons kvinnliga list också. Jag vet inte om Joss drar ut på det för länge, det är på gränsen att det blir för mycket med Saffrons svansande efter Mal och berättelser om myter, bibeln och utlösningar. Men jag tycker att han håller sig på rätt sida. Dessutom är ju avsnittets "action"-innehåll lite väl tunt så det är bara bra att det mest handlar om hur alla blir förda bakom ljuset. Vem lurar vem? kommer ju återkomma i ett senare avsnitt i serien.

Saffron med behagen

En av avsnittets roligaste scener är den mellan Jayne och Mal där det till slut kommer fram att Jayne vill byta Vera mot Saffron. Den scenen kan jag se om och om igen. Dynamiken mellan Mal och Jayne blev mer intressant i detta avsnitt. När de festade var de buddies. Vi har flera gånger sett att Jayne har en otroligt stor respekt för Mal och tar order från Mal även om han grymtar lite då och då. Samtidigt har Mal en hälsosam respekt för Jayne. När Jayne dyker upp i gången med Vera är det uppenbart att Mal inte alls vet vad som komma skall. Hela scenen har en underbar dialog, som om den vore skriven av Joss. Och det är den ju! Avslutningen är lika knäckande för Jayne som rolig för oss:

Mal: Jayne, go play with your rainstick.

Jayne: So does this. I call her Vera!

Sheperd Book ger också i detta avsnitt ett av seriens mest klassiska citat: The special level of hell-citatet

Book: If you take sexual advantage of her you're going to burn in a very special level of hell. A level they reserve for child molesters and people who talk at the theater.

Trots Books uppenbara misstro lär vi oss en hel del om Mal's heders codex. Han stjäl gärna från The Alliance och andra rika knösar, men det finns vissa linjer han försöker att inte crossa. Men även en reko kille kan misslyckas... Oh, I'm going to the special hell...

Mysteriet "Shepherd Book" tätnar när han känner till "The net" och hur scavengers fångar in skeppen. Frågan om hur en shepherd kan veta så mycket om brottslighet är berättigad...

Favoritscener i detta avsnitt:
- Zoe kallar på alla i besättningen när hon fått reda på att Mal har gift sig. Zoe och Wash's konstanta skämtande om situationen.
- När Mal gömmer sig för Saffron inne hos Inara. Scenen börjar lugnt, men när Mal börjar prata om ett liv med Saffron och en massa små barn exploderar hon och kastar ut honom.
- Jayne, Mal och Vera.
- Den när Saffron inser att Wash inte kommer låta sig förföras och hon tar till plan B.
- Scenen mellan Inara och Saffron och Saffrons försök att förföra Inara.

- Inara upptäcker Mal drogad, hennes oro, lättnad, kyssen, KYSSEN, och hon däckas.

Inara: Oh Mal!

- Efterföljande scener när Inara ligger på golvet inne hos Mal och hävdar att hon bara slog sig...
Inara: I only fell is all!
- Sista scenen mellan Inara och Mal när Mal tror att han förstått hur allt gick till.

Inara: I'm comfy. 

Som du ser är de flesta bra scenerna mellan Mal och Inara. För även om Our Mrs. Reynolds till synes handlar om Mal och hans ofrivilliga äktenskap med Saffron handlar det ju mest om relationen mellan Mal och Inara. Avsnittets tema är om hur alla spelar roller. Saffron visar tydligt att hon är en player. För henne är själva spelet målet, inte bara lurendrejeriet. Många tv-serier har levt flera säsonger på spänningen om två älskande ska få varandra eller ej. Jag undrar hur länge Joss hade hållit oss på sträckbänken med den outlösta sxeuella spänningen mellan Mal och Inara. I avsnittets sista scen dem emellan ber Mal Inara att de ska sluta spela, och Inara, och vi i publiken tror att nu kommer en kärleksförklaring. Men bufflig som han är, och okänslig för det finstilta i romansens salonger har Mal läst situationen totalt fel:

Mal: I knew you let her kiss you!

Mal: Let's quit playing games...

Observera den otroligt vackra klänningen Morena Baccarin har på sig i den sista scenen. Hon har många vackra klänningar och andra kläder på sig i serien. Vilken ståtlig kvinna!

Our Mrs. Reynolds är seriens klart roligaste avsnitt och ett av mina favoriter. Det ligger på min topp-8 av de 14 avsnitten!

Betyg: 4,9/5

Mal till slut "on top"

Firefly - Season 1, Episode 3-5 (2002)

Här kommer de tre nästföljande avsnitten, "Bushwacked", "Shindig" och "Safe". Det är tre mycket olika och bra avsnitt. Väldigt bra. De platsar alla på topp 12 av de fjorton avsnitten.

Som alltid i denna revyserie varnar jag för spoilers... Så om du inte sett Firefly ber jag dig köpa, hyra eller låna en dvd-box och se serien före du läser dessa revyer.

Episode 3: Bushwacked

  Mal: Looks like civilization finally caught up with us. 

Jag inleder med detta quote vilket är lite ironiskt för att i just detta avsnitt får vi på ett sätt för första gången veta lite mer om Reavers och vad deras härjningar innebär, och Reavers är ju som vi alla vet inte speciellt civiliserade.

  River: It's a ghost.

Detta är ett ett av seriens mest spännande avsnitt. Serenity hittar ett tomt rymdskepp som de bordar för att leta efter överlevande, värdefull last eller något annat. Jag brukar hävda att det är Firefly's "Aliens"-avsnitt. Scenerna när de genomsöker skeppet liknar scenerna när Ripley och marinsoldaterna genomsöker byggnaderna i inledningen av Aliens. I båda fallen går de genom korridorer och lyser med ficklampor och spänningen stiger ända tills de finner vad de nu finner.

I inledningsscenen ser vi hur Mal, Jayne, Kaylee, Wash, Zoe och Book spelar ett bollspel. Inara, Simon och River tittar på. Det är intressant att se hur Book har blivit upptagen i gruppen, medan Inara håller sig för sig själv och syskonen Tam fortfarande behandlas som utbölingar.

I dialogen mellan Inara och Simon säger Inara en intressant sak som kan kasta lite ljus på hennes bakgrund. Hon hävdar raka motsatsen om detta i avsnittet Out of gas senare i serien...

  Inara: Well, we're all running from something, I suppose.

Det är också i detta avsnitt man som åskådare får veta en hel del om hur River fungerar. Jag tycker nästan att detta är Rivers avsnitt. Hon har i princip psykiska krafter, eller hon kan i alla fall känna på sig vad som hänt, händer och ibland vad som ska hända. Som när hon vaknar ur en mardröm före de bordat det tomma skeppet och Simon tröstar henne:

  Simon: Bad dreams again? 
  River: No I - I can't sleep. There's too much screaming. 
  Simon: River, there is - there is no screaming 
  River: There was. 

Avsnittets andra del när den nitiske Commander Harken (förträffligt spelad av Doug Savant) förhör besättningen på Serenity är hysteriskt underhållande. Våra hjältar är alla bra under förhören men favoriten är givetvis Jayne som sitter helt tyst och stirrar ner Harken, tätt följd av Wash och hans lustfyllda beskrivning av sin frus bästa delar.

Mal och Harken har en liten ordväxling som visar på Mals kvickhet och som också brukar vara populärt bland fansen.

  Commander Harken: Seems odd you'd name your ship after a battle you were on the wrong side of. 
  Mal: May have been the losing side. Still not convinced it was the wrong one. 

En filmteknisk detalj som är extra tydligt i detta avsnitt är att de spelade in alla scener på och med Serenity's crew med handhållen kamera och i varma färger. Scener på och med The Alliance, rymdskeppet The Dortmunder, på Ariel etc ges i kalla blåa färger och kameran är uppsatt på en "camera dolly" för perfekt stela "shots". Det var ett mycket medvetet och genomtänkt val för att särskilja de två miljöerna. Bilderna på Serenity var "gritty", scener på the Alliance var lika stela och kliniska som "Star Trek"...

Avsnittet är spännande och roligt. Vi får fördjupningar av flera av karaktärerna, framför allt via förhörsscenerna. Bra men ändå "minor Firefly".

Betyg 4/5

***************************************************************************

Episode 4: Shindig

  Inara: You have a strange sense of nobility, Captain. You'll lay a man out for implying I'm a whore,
    but you keep calling me one to my face.
  Mal: I might not show respect for your job, but he didn't respect you. That's the difference.

Shindig är ett festligt avsnitt, lättviktigt och roligt. Det fokuserar helt på relationen mellan Inara och Mal. Avsnittet inleder en dramatisk tråd som följs upp i avsnitten Our Mrs. Reynolds och senare Heart of gold på ett bra sätt. En "lustig" detalj är att Fox visade Our Mrs. Reynolds flera avsnitt för detta, dvs i omvänd ordning. Trist.

De flesta fans gillar Shindig för att Kaylee får klä upp sig i sin layer cake dress. Hon blir rejält sårad av Mal när han fnyser åt hennes önskan att få "klänningen", men landar på fötterna och får till slut gå på fin fest med smält ost.

Avsnittet är ett bra exempel på hur Joss och Tim blandar gammalt med futuristiskt och ändå får det att verka nästan modernt. Den fina festen som Inara samt Mal och Kaylee går på påminner om en bal från 1800-talet med de stora klänningarna och den folkliga dansen, men samtidigt har de osynliga vapendetektorer och svävande ljusstakar i taket.

Inara är ju i fokus i detta avsnitt och hon är absolutely stunning. Hennes frisyrer är ljuvliga. Sen bär den ena sensationella klänningen efter den andra avsnittet igenom, någon indisk, någon asiatisk, och några västerländska. Den grymt vackra benvita klänningen hon har på sig på balen är kostymdesignern Shawna Trpcic's bröllopsklänning som sytts om lite. De som jobbade med Firefly la inte bara ner sin själ i serien utan sina bröllopsklänningar också!

I inledningen av avsnittet får vi se hur Inara är med Mal och Jayne på en stökig bar och hon får se hur Mal stjäl pengar av en buse och sedan åker på ett rejält barslagsmål. Denna scen är lite rolig då det är här Inara börjar reta Mal om att han är en petty thief.  Den används också för att visa hur malplacerad hon är i Mals miljö. Resten av avsnittet visar hur malplacerad Mal är i hennes "arbestmiljö". Spänningen mellan dem båda byggs här upp och jag tycker absolut att Inara-Mal är det bästa paret i Firefly. Utmanarna är ju Kaylee-Simon och Zoe-Wash (och Jayne-Book ?).

Sista scenen i Shindig är avsnittets bästa, Inara och Mal sitter och har för en gång skull en lugn stund för sig själva. Slutsatsen från avsnittet är att ingen av dem passar in i den andres miljö, men att de själva inte heller passar in helt och hållet i sina egna miljöer. Mal är inte en petty thief, han har heder och moral som busarna på krogen och småtjuvar som Badger inte ens kan stava till. Inara för sin del passar inte in som en handelsvara som Mal så vältaligt påtalade både verbalt och med knuten näve. Jag antar att det bara är på Serenity de är i sitt rätta element.

TV-serier kan leva länge på att följa ett par som inte får till det och där man som åskådare får följa alla irrfärdar mot målet, men med tanke på hur kort tid Firefly fick säger jag bara till de unga tu, Inara och Mal: get on with it!

Shindig är kul, ett otroligt bra tv-serieavsnitt på en vanlig skala, bland Firefly-avsnitten är det ett av de på understa delen av skalan.

Betyg: 4/5

***************************************************************************

Avsnitt 5: Safe

  Simon (in Serenity the movie): She always did love to dance.

Detta är Simon och River-avsnittet. De blir båda kidnappade av religiösa hillbilly rednecks som behöver en doktor samtidigt som Sheperd Book blir allvarligt sårad när en koförsäljning åker söderut. Hela avsnittet har en creepy western-känsla över sig. Folket i bergsbyn är vidriga, speciellt "lärarinnan" med hennes religiösa dravel.

Safe handlar om vad som är hem för Simon, River och Book. Avsnittet inleds med en gullig scen från Simon och Rivers barndom. River leker krig där hon hejar på the Alliance. Under hela avsnittet visas hur lite stöd Simon får från föräldrarna när han försöker rädda River. I stark kontrast står Mal som obönhörligt är lojal mot sin "familj", sin besättning. Mal är fadersfiguren som Simon aldrig haft.

  Mal: We won't leave without you.

Ändå var Simon och kanske en och annan tittare helt övertygade om att Mal skulle lämna dem i sticket.

  Simon: Why didn't you leave us?
  Mal: You are on my crew. Why are we still talking about this? Chow in ten. No need to dress up.

Detta är ögonblicket då Simon till fullo förstår att han kommit "hem". Det tar mycket längre för River att nå dit, men det är en annan historia (avsnitt). I inledningen av avsnittet då Simon är upprörd över att Mal har kört med honom (mer likt en storebror faktiskt) är han ironisk och kallar Serenity luh-suh vilket inte gör Kaylee speciellt glad. Kontrasten mellan hans sökande efter sin plats tidigt i avsnittet, och hans känsla av att kommit hem i slutet är tydlig.

Också Book uttrycker att han är glad att han kommit hem efter operationen.

River Tam

Avsnittet är otroligt känslosamt. Vi får för första gången se River hänge sig i dansen. Summer Glau som spelar River är en skolad balettdansös. Hon rör sig som alltid graciöst och hon utför en hel del stunts själv, tex sparken bakom sitt eget huvud i Fruity Oaty Bar-scenen i filmen Serenity.

Här i Safe upplever River en stund av klarhet och berättar för Simon att hon verkligen förstår hur mycket han offrat för att hämta (rädda) henne. Mycket av dialogen i detta avsnitt återkommer i en form eller annan i filmen Serenity vilket gör att Safe är ett av de avsnitt som tydligast anknyter till filmen.

  River: But, I understand. You gave up everything you had to find me. You found me broken. 
     It's hard for you. You gave up everything you had. 
  Simon: Mei-mei, everything I have is right here. 

Många scener mellan River och Simon är hjärtskärande att se på, speciellt om man själv är en storebror. När Simon klättrar upp på bålet är inget öga torrt i salongen! Avsnittets mest känslosamma scen... Som vanligt förutser River vad som kommer hända sen:

  River: Time to go.

Avsnittets roligaste scen är när Jayne går igeonm Simons saker och väljer ut vad han vill ha. Senare när han inser att Mal åker tillbaka för att hämta upp syskonen får han bråttom att lägga tillbaka sakerna i Simons rum, eller slänga tillbaka rättare sagt.

I scenen när Mal och Zoe kommer in till staden med dragna vapen ges en klassiker bland Firefly-quotes:

  Mal: Well look at this. 'Pears we got here just in the nick of time. What does that make us? 
  Zoë: Big damn heroes, sir.
  Mal: Ain't we just. 

Safe är mer ett känslosamt och melankoliskt drama än ett äventyr likt flera andra avsnitt i seriens första hälft. Man kanske kan ana redan här att serien nu kommer slå sig in på lite mera drama, mera känslor, mera humor, mera skämt, mera tortyr, fler horor. JA, allt det där underbara som kommer i de nästföljande avsnitten.

Safe är bittersweet. Det är ett väldigt bra avsnitt, men det är ändå inte högre än på plats 12 av 14 bland Firefly-avsnitten...

Betyg 4/5