Visar inlägg med etikett Amy Acker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Amy Acker. Visa alla inlägg

torsdag 4 maj 2017

Angel - Season 3 (2001-2002)


Vad sjutton? Jag kom ihåg Angel som en riktigt bra serie från när jag såg den för första gången för cirka tio år sedan. Men nu under denna omtitt blir jag bara besviken om och om igen. och med tanke på ryktet som gör gällande att S4 är svag så är det väl sista säsongen jag får ställa mina förhoppningar till istället. Och samtidigt har showen vissa karaktärer som jag är djupt engagerad i så att seriens lägstanivå blir därmed tämligen hög ändå. trots att detta måste vara en av de svagare säsongerna finns det flera avsnitt som jag gärna skulle se om lite då och då helt "stand alone"...



Problemet med säsong 3 är att den som Buffy S4 har en svag "season arc". Här är det till och med ännu spretigare och svagare än Buffys välkända problemsäsong. Dessutom är Buffy S4's bästa "stand alone"-avsnitt som Fear itself, Hush och Restless starkare än de bästa i Angel S3. Nu finns det några bra avsnitt som sticker ut men de är för få och för långt emellan för att rädda säsongen.

För säkerhets skull varnar jag här för spoilers! Läs inte vidare om du inte vill bli spoilad.



Ok, vad handlar säsongen om egentligen? Big Bad är väl Holtz skulle jag säga, och arcen handlar om Holtz hämnd samt om Angels och Darlas son Connor. Ingendera av dessa delar är speciellt kul. Jag har ju gillat Darla tidigare men här är det mest trist, och framför allt allt med hennes graviditet är svintrist. Jag ser i extramaterialet på dvd-boxen att showen såg Darlas död som jätteviktig och dramatiskt. Darlas graviditets-arc tar upp i princip hela första tredjedelen av säsongen så jag förstår att det var viktigt för dem men jag var uttråkad. Sen kommer säsongens bästa del, mitten med några "stand alone"-avsnitt, mer om dem nedan. Andra halvan med Angels nya liv som ensamstående förälder till en bebis var ännu mer boring! Till sist fick vi tillbaka en extremt trist tonåring i Connor. Bläh.



Vad jag inte gillade med säsongen: Darlas graviditet, Bebisen Connor, Gunn och Freds romans, Justine - den trista rödhåriga tjejen, Holtz gäng med hämnare, Lilah och hennes gnabb med den asiatiske kollegan. Lilahs chef på W&H.

Vad jag gillar med säsongen; Cordelia och hennes romans med Angels inklusive alla roliga scener under säsongen innan de fattat vad de känner för varandra. Wesley generellt sett och framför allt hans intresse för Fred. Dark Wes. Lorne är alltid underbar. Till sist gillar jag trots allt Groo. Visst, hans karaktär kommer tillbaka in i showen lite random och han är fånig ibland men oftast står han för avsnittens humor tillsammans med Cordy. Jag gillar helt enkelt Cordy och Wes väldigt mycket, men också Angel, Fred och Lorne.



Favoritavsnitten är framför allt Birthday där Cordy får chansen till ett alternativt liv utan Angel då hon blir tv-stjärna med engen show "Cordy!". Där leker de med samma "what if"-tänk som i "It's a wonderful life". Sen älskar jag också Waiting in the wings, det med Summer Glau (fresh off Firefly) som prima ballerina som också innehåller när Angel och Cordy najsar i logen. det är både dramatiskt, lite sorgligt, otroligt humoristiskt och det driver handlingen och utvecklingen av karaktärerna framåt.



Mina sju favoritavsnitt
1. S03E11 Birthday - Cordy the tv-star!
2. S03E13 Waiting in the wings - River dances!
3. S03E14 Couplet - humor på hög nivå när Cordy stylar om Groo till en Angel lookalike och när angel ska hjälpa Groo att fixa en love potion för Cordy så att hon kan ha sex med Groo - awkward...
4. S03E15 Loyalty - Wesley, the bad ass
5. S03E07 Offspring - Angel och Cordy kärleksgnabbas
6. S03e05 Fredless - avsnittet när vi får träffa Freds föräldrar och Cordy är extra härlig
7. S03e01 Hearttrob - mysig Angel-feeling


Noterbara scener:
Sista scenen när Connor sänker Angel i havet i en järnkista - urk.
Darlas självmord.

Som helhet var detta inte speciellt bra inom Buffy/Angel -universat. Jag önskar att det vore bättre. Men damn, vilken stabil lägstanivå ändå!

Betyg: 3/5







onsdag 30 mars 2016

Con Man - Season 1 (2015)


Con Man är en crowd fundad humorserie som hittas på Vimeo. Alan Tudyk har skrivit och regisserat alla 13 episoderna som är mellan 12-20 minuter vardera. Med som producent är bland annat Nathan Fillion och 46.000 fans.

Serien handlar om Wray Nerely, en avdankad före detta stjärna i den kortlivade sci-fi serien Spectrum. Nereley spelade piloten i serien. Hans karriär efter Spectrum har varit allt annat än lyckosam och åker han omkring på diverse conventions (Con man) och autograf-signeringar. Nereley hatar Spectrum. Humorn i denna serie påminner mig om humorn i filmen Galaxy Quest med Sigourney weaver och Alan Rickman.


Först trodde jag att Spectrum helt enkelt representerade Firefly. Alan Tudyk spelade ju piloten Wash i den serien. Nathan Fillion spelade kapten Mal Reynolds i Firefly och här är han Jack Moore, kaptenen i Spectrum. Men så dök ännu en Firefly-alumni upp i ett av de första avsnitten - Sean Maher (Dr Simon Tam i Firefly). Maher spelar sig själv och han pratar om Firefly. Så i detta universum finns två älskade kort sci-fi serier som blev cancellerade i förtid.

Denna serie är hysteriskt rolig i vissa partier. Den kan nästan efterliknas korta webbisoder, men om man ser fler avsnitt i rad blir man helt insugen i Wrays eländiga liv. Hans före detta kollega Jack Moore (Nathan Fillion) har haft en lysande karriär efter Spectrum och han lever i sus och dus. Mycket av humorn kommer från skillnaden mellan vännerna. Nereley har också en ofantligt jobbig manager/convention booker som dyker upp i tid och otid. Hon spelas förträffligt av Mindy Sterling. Jag kände inte igen henne men hon har spelat en hel del biroller.


Däremot kände jag igen eller kände till en hel uppsjö av skådisar som gästspelar i serien, framför allt från Joss Whedons serier. Eller vad sägs om denna lista:
Alan Tudyk - Wash i Firefly
Nathan Fillion - Malcolm Reynolds i Firefly
Sean Maher - Dr. Simon Tam i Firefly
Jewel State - Kaylee i Firefly
Summer Glau - River Tam i Firefly
Gina Torres - Zoe i Firefly
Joss Whedon showrunner Buffy, Angel, Firefly, Dollhouse
Seth Green - Oz i Buffy the Vampire Slayer
Felicia Day från Buffy the Vampire Slayer, Dollhouse och Dr Horrible's sing-along blog
Amy Acker från Angel och Dollhouse
Liza Lapira från Dollhouse

Övriga notabla gästskådisar ur den långa listan:
Sean Astin från Sagan om ringen
Tricia Helfer från Battlestar Galactica
Will Wheaton - nerdgud
Milo Ventimiglia från Heroes
Henry Rollins
James Gunn regissör av Guardians of the Galaxy

Som helhet var detta mycket underhållande för alla nördar och vi som älskar popkulturella referenser.

Betyg: 4/5


Alan Tudyk och Sean Maher
Nathan Fillion
Nathan Fillion, Summer Glau och Joss Whedon
Gina Torres
Jewel Staite
Seth Green och Alan Tudyk 
Amy Acker
Joss
Henry Rollins







fredag 8 juni 2012

The Cabin In The Woods (2012)


If we all stick together we're gonna be fine... Let's split up.

Det är minst sagt lite svårt att skriva en revy om The cabin in the woods. Som så många andra vill jag inte spoila upplevelsen för de av er som ännu inte sett filmen. Detta är en film som jag starkt rekommenderar till alla som är tillräckligt intresserad av film för att läsa min blogg. Och speciellt om du är intresserad av skräckfilm, Joss Whedon eller filmhistoria kommer denna film falla dig på läppen. Jag kommer skriva en kort spoilerfri del och sedan efter ett gäng lustiga posters kommer min spoileraktiga text. Läs INTE den andra delen om du inte har sett filmen.

A cabin in the woods
Filmen handlar till synes om fem collegestudenter som ska åka till en stuga i skogen över helgen för lite R&R, komma bort från stan, partajja lite och vem vet kanske få lite sex. Gänget är det "vanliga"; den atletiske alfahannen Curt (Chris Hemsworth), den dumma blondinen Jules (Anna Hutchinson), den sköne bohemen, "the stoner" Marty (Fran Kranz), den oerfarna oskulden Dana (Kristen Connolly) samt den gode bror Duktig som fyller minoritetskvoten Holden (Jesse Williams). På väg till stugan blir de varnade av en sliskig gubbe på en bensinmack. "Åk inte vidare." "Folk kommer inte tillbaka om de åker dit..." Självklart åker ungdomarna vidare. Och sedan börjar det...

Så, visst låter det som en helt vanlig "cabin in the woods"-skräckis. Men i detta fall är filmens tag line:

"You think you know the story."

Mer kan jag inte skriva utan att spoila. För JAPP, detta är inte den "vanliga" tretton på dussinet-slasherfilmen. Gå nu och se filmen och kom sedan tillbaka, torka det stora leendet från ditt ansikte, och läs resten av min revy...


SPOILER ALERT. SPOILER ALERT. SPOILER ALERT. SPOILER ALERT.




Jag startar denna spoiler-avdelning med några retoriska frågor... Varför beter sig ungdomar i skräckfilmer som det gör? Är de dumma i huvudet eller? Varför går publiken på dessa filmer? Vill de se ungdomarna dödas på de mest hemska sätt, eller är de där för att heja på dem? Vad förväntar sig publiken från en slasher-film? Frågor som dessa måste ha rumlat runt i huvudet på Joss. Nu var det dags att göra upp med en hel filmgenre...

Direkt i filmens inledning möter vi tre tjänstemän som är på väg in på jobbet inför en helgs övertidsarbete. De prata om ditt och datt, gnabbas lite och har en allmänt skön jargong. Det är Hadley och Sitterson, spelade av favoriten Bradley Whitford (Josh i The West Wing) och Richard Jenkings, samt Lin spelad av Whedon-skådisen Amy Acker (Angel, Dollhouse). Whitford och Jenkins är sanslöst roliga hela filmen igenom och en stor behållning. De spelar karaktärerna helt perfekt.


Sitterson, Lin och Hadley
Men vänta nu, läser du detta innan du sett filmen? Spring iväg och se filmen först. Dummer!

Det etableras med en gång att ungdomarna i stugan är övervakade och till och med till viss del styrda av folket i kontrollrummet. Varför visar det sig under filmens avslutande tredjedel, men det kommer jag inte avslöja här.

I en annan scen tidigt i filmen arrangerar Hadley vadslagning om hur ungdomarna ska gå sitt grymma öde till mötes. Alla som tjänstgör bakom kulisserna skämtar och skojar om det hemska. De är alla förväntansfulla inför blodbadet som ska ske. I en annan scen när Curt och Jules ska ha sex undrar killarna som stirrar på skärmarna i kontrollrummet om kameravinklarna blir rätt - så att de kan få se Jules blottade bröst (ja!).

Först känner vi avsky för Hadley och Sittersons hjärtlösa övervakande...

Men sedan börjar satiren gå upp för biobesökarna. Det är nu Joss Whedon och Drew Goddards briljans börjar skönjas. Folket i kontrollrummet är vi, biobesökarna. Vi sitter och slår vad med oss själva om vilka hemskheter som kommer drabba ungdomarna. Vi sitter och hoppas att kameravinklarna ska tillåta oss se bara bröst.

Joss och Drew har gjort en film som dryper av referenser till en genre som de uppenbarligen kan utan och innan, som de måste älska, men som de också måste vara innerligt trötta på. Varför är det alltid på samma sätt? Varför är den grundläggande strukturen nästan alltid lik? Den dumma blondinen dör först, sen alfahannen, sen the stoner, sen den gode minoritetspersonen. Sist kvar är oskulden och ibland överlever hon, ibland inte...

Förklaringen till allt detta ges i denna film vilket sätter alla andra slasherfilmer i ett helt nytt perspektiv. Wow, tala om meta-diskussion. Whedon och Goddard är trötta på både "lazy storytelling" och publikens misslyckande att kräva originalitet.

Ploten i "The cabin in the woods" är enkel och förutsägbar därför att allt är ett spel, styrt av "the puppeteers", med samma script som alltid. Det lustiga är att våra fem ungdomar inte alls stämmer in på stereotyperna men via droger och kemikalier omformas de. Jules är inte en dum blondin, Curt är ett läshuvud och Dana är inte en oskuld (affär med sin "professor").

Marty
Jag såg filmen med min kompis Robert och vi var lite förvirrade när vi kom ut. Det är en sådan over load av intryck att det tog mig några dagar att smälta filmen och reda ut vad jag tyckte. Tredje akten av filmen är som den största bergochdalbana du kan tänka dig. 

Filmen stannar i huvudet och blir bättre ju mer jag tänker på den. Den har en mycket underhållande dialog och filmen är riktigt komisk. Den bygger på en gigantisk plot-twist som givetvis inte blir samma överraskning vid en omtitt, men jag kommer helt säkert se om den för dess humor, satir och nutidskommentarer.

Skådespelarinsatserna är väldigt bra. Det är en bra castad film. Bradley Whitford och Richard Jenkins står ut. De är sensationellt underhållande. Fran Kranz som Marty kan konkurrerar om titeln en av de bästa stoners i filmhistorien. Chris Hemsworth och Kristen Connolly är jättebra.

Jag ger The cabin in the woods fyra Joss av fem möjliga.

Betyg: 4/5