Visar inlägg med etikett Rhona Mitra. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rhona Mitra. Visa alla inlägg

fredag 24 september 2021

Archive (2020)

Archive är en mycket bra idédrivcen sci-fi. Filmen betraktar aspekter av AI och robotics i en nära framtid. Den är lågmäld och långsamt berättad, mycket långsamt. Inga "space battles" här inte, endast en handfull karaktärer i en sluten miljö. Det är lågbudget helt enkelt. Men här bevisas att filmmagi kan skapas med bra idéer, något som stor budget ibland inte kan ersätta.

Filmen är som gjord för mig, den ligger i en genre jag älskar. Men jag kan mycket väl förstå att den intre kommer älskas av alla. det handlar om en smal sub-genre som man kanske måste vara lite nördig för att gilla.

Det är ett otyg att spoila handlingen. Kan bara sammanfatta att vi får följa George (Theo James) som ensam arbetar med att utveckla en avancerad android, en robot som efterliknar en människa.

Filmen är regisserad av Gavin Rothery som tidigare arbetat som "conceptual designer" och "head of graphics design" på Duncans Jones fantastiska film Moon, en annan idédriven sci-fi (som jag gillar ännu mer). Miljöerna är suggestiva, vackra, obehagliga, ensliga, utomjordiska, jordnära.

Stilen och tematiken påminner mig mycket om Alex Garlands Ex machina och jag skulle vilja kalla Archive "Ex machina" light. Förvänta er således inte samma höjder som den, men ni kommer kanske som jag se likheterna i alla fall.

Kan varmt rekommendera filmen till de som delar min fascination för udda okända sci-fi.

Betyg: 4/5




lördag 8 juni 2019

Hollow Man (2000)


Hollow man överraskar positivt flera gånger om. Samtidigt som detta är något av en b-film är den ganska spännande. Samtidigt som den inte är spektakulär med sina specialeffekter är den ändå inte helt lökig. Jag tycker att effekten av en osynlig Sebastian är mestadels bra och effektiv. Till sist, samtidigt som den har en snäll ton är den ganska grov i sitt våld och handling. Tänker bland annat på det brutala överfallet på grannen som Sebastian begår.

Filmen kommer inte i närheten av Verhoevens bästa filmer, men den är inte helt usel. Den saknar hans tydliga världsbygge kryddad med satir som vi fick i klassikers som Starship Troppers, Total Recall och RoboCop. Jag tror att Hollow man hade blivit bättre om Verhoeven lagt mer intresse vid världen denna film utspelas i, och kanske tagit mer fasta på frågan om all biologisk forskning är av godo. Labbet där de jobbar är fylld av försöksdjur och det smärtar lite att se stora apor fångade i burar, men inte heller detta ämne behandlas speciellt fokuserat.

Huvudpersonen och filmens skurk spelas av en spattig Kevin Bacon. Jag har alltid sett honom som mycket lugnare som skådis. Här är det som att han går på speed. Elisabeth Shue, Josh Brolin och Greg Grunberg är alla kul att se. Vilken omställning att se Brolin som en vek mjukis när man just sett honom som Thanos!

Hollow man är inte superbra men den överträffade mina förväntningar och den bjöd på två timmars ganska bra actionthriller som andades nittiotal (även om filmen kom ut år 2000). I slutet av filmen fick man lite vibb av Alien-serien med springande i korridorer letandes efter monster. Den får fullt godkänt från mig.

Betyg: 2+/5







söndag 18 mars 2018

Sweet Home Alabama (2002)


Egentligen skulle Sweet home Alabama kanske inte varit med på Komiska söndagar men den passade helt enkelt då jag i söndags var rejält bakfull efter Buffy 21-år festen. Och i mitt bakfulla tillstånd behövdes något lättsamt och oförargligt. De övriga filmerna från 2002 som jag har spaning på är få och kräver en något högre grad av medvetande när jag tittar. Jag gissade redan före titten att filmen inte skulle vara så jättebra, men hoppet finns ju alltid att bli överraskad. Och skulle filmen komma i närheten av charmen och underhållningsvärdet i Reese Witherspoons film Legally blonde från året före skulle jag bli mycket nöjd. Nu blev så inte fallet, men jaja...



Typ av humor? 
Detta är en renodlad romantisk komedi. Och som så många i denna genre är det mer fokus på det romantiska än det humoristiska. En film som denna lever då på sina skådespelares karisma och manus, dialogen mer än handlingen skulle jag vilja säga. Redan nämnda Legally blonde är ett bra exempel på en lyckad film i genren. Där är Reese bedårande charmig och rolig. En annan film som jag tänker på är Doc Hollywood från 1991. Den handlar också om en stroppig storstadsbo som blir nedtagen på jorden av folk på landet med resultatet att allt blir bra och mysigt. Den är najs.


Filmkvalité vs. humorkvalité
Filmen är inte jättebra varken som film betraktat eller för dess humorinnehåll. Den positiva överraskningen var att Patrick Dempsey inte spelade den största manliga huvudrollen vilket jag trott. Den negativa överraskningen var alla klichéer när Mel kom ner till södern från yankee-land uppe i New York. Där fördelarna med den lantliga miljön kändes äkta i Doc Hollywood känns det extremt krystat i Sweet home Alabama. Under vissa delar under första halvan känns det som att filmen är en spoof på filmer som lyfter fram södern som förträfflig men det visade sig att den menade allvar. Min känsla var länge att Mel på riktigt passade mycket bättre i New York och att allt i hålan i Alabama var inskränkt och "red neckigt". Allt som jag trodde var en Neil Youngsk kritik till stil och åsikter i södern  visade sig vara ärligt menat från filmen. Galet, jag väntade dock förgäves på en switch. Är kanske fördärvad av lyxen att sett på mycket av Joss som är en mästare på switchar?




Manus vs. skådespelare
Manus är riktigt uselt och tyvärr var det inte många roliga karaktärer heller. En av de mest kända namnen är Patrick Dempsey, han som kallas "McDreamy" från sin roll som läcker läkare i Grey's anatomy. Jag har inte sett serien men jag antar att många kvinnor tycker att han är sexig... Stämmer det verkligen? Jag har i vilket fall aldrig varit intresserad av honom som skådis. Tycker att han är ganska träig egentligen. Men på tal om sexighet är en mycket sexig kvinnlig skådespelerska med i rollen som kompis till Mel. Rona Mitra är läcker och hon ser ut som att hon vill göra barn mest hela tiden. Kan hon också kallas McDreamy kanske? Annars var Nathan Lee Graham och Ethan Embry de lustigaste skådespelarna. Båda spelade manliga homosexuella vänner till Mel, den ena från modevärlden i New York och den andra fortfarande i garderoben nere i södern. Till sist la jag märke till Candice Bergen som krävande mor till Andrew och demonisk politiker i NYC. Hon passade in i rollen väl.




SST (Sensmoral, Stereotyper och Tropes)

En sensmoral: fanns inget vettig sådan i denna film.

Två stereotyper: Filmens två mödrar var båda stereotyper i högsta grad. Mel mor Pearl är den lite hispiga modern som inte vill att hennes dotter ska bli som sig själv (dvs fast i södern). McDreamys moder borgmästare Hennings är den kravställande som inte tycker att Mel är god nog för hennes son, eller hans politiska karriär. Tyvärr gjorde de väldigt lite av Candice Bergen och hennes roll. De hade kunnat göra mer roligt eller intressant av henne.

Tre tropes:

a. tropen från romantiska komedier med flashback till när de var unga eller barn och lovade sig till den andre. En uttjatad trope som inte adderar mycket.

b. självklart har vi tropen med en rik fästman mot en fattig man som tröttande nog givetvis är rik på artistisk talang...

c. känns som att filmen behandlar de två homosexuella männen ganska klichéartat. En trope med den överdrivet extravaganta posören, en annan trope med en "straight gay" med en hemlis som egentligen alla känner till.




Favoritkarakärer?
Gillade mest Tabatha, Bobby Ray och Frederick Montana.

Älskade unga Melanie spelade av Dakota Fanning. Ville se en hel film om henne.


Trivia
Neil Young var mycket kritisk till södern i låtarna Southern Man och Alabama från tidigt 70-tal. Sydstatsbandet Lynard Skynard blev ledsna och arga och skrev försvarslåten Sweet home Alabama som spelas två gånger i denna film. Lyssna på låten och läs låttext här.

Neil skrev senare i sin biografi något som kan liknas vid en ursäkt eller i alla fall en fredspipa. Han säger att han "richly deserved the shot Lynyrd Skynyrd gave me with their great record. I don't like my words when I listen to it. They are accusatory and condescending, not fully thought out, and too easy to misconstrue."


Omtittningspotential?
Med den Meg Ryan-frisyren? Njet!




Slutomdöme
Filmen är sannerligen inte bra rent objektivt sett. Men samtidigt har den en mysig stämning och ag gillar miljöerna. Det är som en svagare men varm Woody Allen-film som då skulle utspelats på Manhattan. Miljöerna och några karaktärer som man gillar kommer man en bit med. Carl lyfte klarsynt frågan hur denna relaterar till förra årets Home again? I den filmen spelar Reese Witherspoon åter igen som nyskild och kämpandes med kärlek och annat. Också Home again är svag men jag gillade även dess känsla. Jag såg den som en satir på genren, men det har inte bekräftats. Om den inte är en satir är den alldeles för snäll för min smak. Det är inte exakt samma kritik som Sweet home Alabama alltså. Sweet home Alabama är bara svag som film.


Betyg: 2/5

tisdag 8 juli 2014

Doomsday (2008)



Homage? Eller ren stöld? Var går gränsen? Låt oss återkomma till den frågan lite längre ner.

Jag blev tipsad om denna actiondängare av filmbloggarkompisen Sofia. Neil Marshall har regisserat och det är klart att hjärtat klampar lite snabbare då. The Descent var en frejdigt svettig och mörk actionthriller. Neil Marshall har också haft framgång med två omtalade och spektakulära avsnit i serien Game of Thrones (S02E09 Blackwater samt S04E09 The Watchers on the Wall).


Miljön är ett postapokalyptsikt Storbritannien efter att halva kungadömet drabbats av ett dödligt virus. Hela Skottland är satt i karantän som upprätthålls med hjälp av en stor mur. När viruset landar i London en sådär 30 år efter engelsmännen övergav sina skotska bröder beslutar de onda politikerna att skicka upp en kommandogrupp till norr för att leta efter någon form av räddning emot viruset. Bad-ass polisen Eden Sinclair väljs ut att leda gruppen.


Miljön under inledningen av filmen påminner om den i 28 days later. Det är grådaskigt och brittiskt tråkrealistiskt. Men så snart gruppen tar sig in i Skottland börjar scener spelas upp som jag sett förut. Som jag sett på 80-talet. Först är det scener från Aliens då soldaterna åker bepansrade fordon, hoppar ut, letar, blir överfallna, dör, kämpar för att komma tillbaka till vagnen och sedan flyr. Till och med den scenen när the space marines skyttel crashar replikeras då en av soldaternas bandvagnar förstörs.


Efter besöket hos Aliens tar vi oss vidare till Flykten från New York. Här i Doomsday finns också en kultur av fritänkande individer i lustiga frisyrer och illa sittande kläder. En scen från någon sorts teater där en måltid ska tillagas påminner mycket om scenen i teatern i Flykten från New York. Hela konceptet att mura in ett område till fängelse respektive karantän återkommer i båda filmerna (Manhattan - London).


Efter ett tag hoppar vi vidare till filmen The warriors då vi får en scen i Doomsday som nästan replikerats bild för bild då några av våra hjältar flyr längst en gata och onda killar kommer åkande i en skolbuss. De har till och med en kille som sticker ut genom framdörren som svingar en baseball bat.


Senare under filmen möts vi av en annan gammal favorit, Mad Max 2: The Road warrior då vi får en biljakt mellan en Trans Am-liknade bil som försöker undfly hemmagjorda Road Warrior-kreationer. Även här utförs scenerna lika med kille som hamnar under fordon och går sönder, onda killar som hoppar över till de godas bil och så vidare.


Däremellan finner vi ett parti ur filmen som mer påminner om en blandning av Robin Hood och Game of Thrones inklusive en fajt på en slottsgård mellan hjälte och stor man i rustning. The Mountain and the viper någon? Jo visst, det avsnittet kom långt efter Doomsday, men de är lika ändå...


Hahaha, denna film går över alla tänkbara gränser för homage. Det är såklart ren stöld, men det görs så överdrivet och utan tvekan (känns det som) så det är helt ok.

Rhona Mitra i rollen som Eden är tyvärr inte ett bra val. Hon var inte helt trovärdig i rollen som bad ass. Sen har vi han, den där killen som var med i den där värdelösa Stanley Kubrick-filmen en gång för länge sedan. Fasen vilka risiga roller han får. Men det med rätta för han är ju helt kass. Med eller utan rödvinsnäsa.

Rödvinsnäsan!
Filmen är som Sofia sa mycket riktigt "hyfsad underhållning för stunden". Jag behövde i alla fall inte mota bort John Blund när jag kollade på filmen.

Jag ger Doomsday tre Ellen Ripleys av fem möjliga.

Betyg: 3/5


Länk till Sofias revy på Doomsday.

Albert Runcorn från Harry Potter 7!

måndag 9 augusti 2010

Boston Legal - Season 1 (2004-2005)


Efter jag sett klart "24" säsong 8 råkade jag se någon gammal repris och där dök Alan Shore upp i rutan. Han introducerades i slutet av "The practice" och karaktären fick sedan en egen serie - "Boston legal", fem säsonger 2004-2008.

"Boston Legal" är en dramakomedi i advokatvärlden. Serien är gjord av den notoriske advokatserieskaparen David E kelley (LA Law, Ally McBeal, The practice). En del av hans tidigare serier har varit renodlat dramatiska, men "Boston Legal" har en stor portion humor också. Både draman och humorn är som tidigare karaktärsdrivet. Seriens stora stjärna är James Spader i rollen som Alan Shore. Han är en sexistisk notorisk rebell men också en briljant advokat med ett stort hjärta.

Alan gillar kvinnor och det gör han ingen hemlighet av. Det finns flera starka kvinnoporträtt i serien. Lake Bell (t.v.) i rollen som Alans första flickvän Sally Heap är otroligt sexig. Långt före man fått nog av henne byter Alan upp sig till Tara som spelas av den superheta brittiskan Rhona Mitra (t.h.). Varför blev jag inte advokat? Det verkar ha så kul på jobbet!

Vi träffar också Monica Potter som Lori och Candice Bergen som chefen Schmidt. Lori är en tämligen trist karaktär och hon ser mestadels bestört eller förvånad ut. Hon har dock ett ganska underhållande minspel, så helt bortkastat är det inte.

"Boston Legal" är en helt ok serie, men den bryter inte inte in i någon topp 10 inte. I alla fall inte säsong 1 som här har avhandlats. Den är inte lika galen som Ally McBeal och jag tycker att BL är klart bättre än AMcB. Jag är ett stort fan av Spader/Shore och jag kommer nog titta vidare på de övriga säsongerna vid tillfälle (säsong 2-5).

Betyg: 3/5