Night Moves (1975)

Night Moves är en riktigt bra film noirig deckare i bästa Raymond Chandler-stil. Gene Hackman spelar en före detta amerikansk fotbollsspelare som arbetar som en privatdetektiv. Han får i uppdrag att leta reda på en ung dam. Detta är ju i princip samma synopsis som Against All Odds från 1984, ni vet Taylor Hackfords film med Jeff Bridges, Rachel Ward och James Woods? Den filmen är några snäpp bättre men Night Moves har också sina stunder.

Filmen är helt klart njutbar under första delen, men dess guld kommer när den tar sig till ett svettigt och hett Florida. Jag gillar den tropiska miljön och havet som får en central del i upplösningen av sagan. Filmen växer desto längre in i handlingen vi kommer och slutet är spännande, oroväckande, ganska weird och rejält mörkt. De var inte rädda för att ta ut svängarna på sjuttiotalet.

Filmen är ihågkommen som en av de första rollerna för en ung Melanie Griffith som måste varit endast 17 år när de spelade in filmen vilket gör att hennes nakenscener känns lite apart. Det var andra tider "back in the days..."

Vid sidan av Hackman och den unga Griffith ser vi Jennifer Warren, Harris Yulin och James Woods i några av rollerna.

Klart bra film från 1975 och en som tog sig in på min nyligen uppdaterade lista (kommer publiceras efter poddavsnitten).

Betyg: 3+/5

Cecil B. Demented (2000)

Vi valde denna film som companion till bröderna Coens Burn After Reading som en ren chansning. Vi tänkte kanske i banorna "komedi som komedi", eller så såg vi någon långsökt koppling mellan filmerna på internet. I vilket fall som helst så känns denna film inte alls närbesläktad Coens. Det är den allt för usel för.

Det blev ett bryskt möte med en ny regissör. Jag hade aldrig sett något från John Waters förr och jag blir inte direkt sugen på att se mer heller. Detta är något av en trashig lågbudget-satir över Hollywood. Jag kan älska satirer som är överfulla med popkulturella och filmiska referenser som i tex The Player eller L. A. Story, men det startar någonstans med att filmen måste vara bra i grunden för att referenserna ska funka.

Jag tröttnade väldigt snart då detta är extremt dåligt. Filmens regi, manus, dialog, handling, production value, ja snart allt är ett rejält bottennapp. Jag vill inte hänga ut skådespelarna och anklaga dem för debaclet för här finns några kända namn som bevisligen kan skådespela, som Maggie Gyllenhaal och Michael Shannon bland andra. Stephen Dorff i huvudrollen ger jag inte mycket för. Har aldrig fallit för honom. Han skulle fått någon slags upprättelse i True Detective säsong 3 men den säsongen var väldigt tråkig och långt från de höjder de nådde med den spektakulära första säsongen.

Däremot är jag ganska svag för Melanie Griffith. Det känns som att hon hamnade på sniskan i sin skådespelarkarriär. Hon borde ha kunnat gått längre, nu känns det som att hon försvunnit från rampljuset. I vilket fall som helst gillade jag henne mycket i Working Girl mot Harrison Ford och Sigourney Weaver.

Cecil B. Demented var inte rolig eller bra och jag har redan glömt det mesta. Jag har dock två citat jag noterade under titten.

"Death to those who support mainstream cinema!" Nåväl, tyvärr lyckades inte John Waters övertyga mig om att annan cinema är bättre...

"We are all horny, but our film comes first." Lek med orden, lätt roande, men "too little, too late" som de säger.

Det får bli en stark etta.

Betyg: 1+/5

Lyssna på oss snacka om filmen i Shinypoddens avsnitt Burn After Reading - där poddar finns, eller här.

Body Double (1984)

Detta var en härlig film. Till skillnad från Dressed to kill och Blow out som jag nyligen skrivit om känns denna som en åttiotalsfilm från första stund. Den har en skön stämning och den bygger upp mysteriet bra. Huvudpersonen Jake spelas av Craig Wasson som jag inte känner igen, men jag vet att Melanie Griffith ska dyka upp och Dennis Franz är med i första scenen som regissör av b-filmen de splar in. Han var med i både de nämnda filmerna ovan. De Palma verkar vilja jobba med samma skådespelare en hel del. Sen var det en kul bekantskap med Gregg Henry som Sam. Han känner jag mest som Sheriff Bourne i Firefly.

Filmen puttrar på. De Palma är ju något av en "Peeping Tom" och det får vi bokstavligen här i denna film. Dessutom har han stulit en massa från Hicthcock nu igen. Denna film har "lånat" mycket från både Rear window och Vertigo, men huvudpersonens höjdskräck är här klaustrofobi istället. Jag stör mig inte speciellt mycket på stölderna och väljer att se det som en homage istället.

Det dröjer väldigt länge innan Melanie Griffith kommer med vilket är synd för det är då filmen blir bra. Hennes Holly är helt klart filmens behållning. Jakes odyssé i snuskfilmsvärlden är bra med en höjdpunkt när Holly Johnson från Frankie Goes To Hollywood i en drömsekvens framför den klassiska Relax. Mycket bra användning av en känd sång, suveränt om jag får säga det själv.

Detta var nog den bästa av de tre De Palma-filmerna jag orkade med i denna runda. Kul film helt enkelt.

Den får en stark trea.

Betyg: 3+/5

Working Girl (1988)

Det första jag slås av när jag nu ser om Working girl för första gången sedan den var ny är hur ofattbart bra manuset är. Varje scen har exakt uttänkt dialog. Den är glimrande mustig och även om detta är en simple uppgång-och-nergång-och-uppgång-film med lite romantisk komedi inslängt har man verkligen arbetat igenom detaljerna i denna film. Jag tror inte att man har lagt ner ens en fraktion av arbetet för manuset till den senaste X-Men till exempel.

Working girl. Hur kan man inte älska filmen? Allt är fucking perfekt. Skådespeleriet är top notch. Känslan i filmen är otrolig, en massa 80-talsnostalgi bubblar upp till ytan. Till och med Carly Simons smöriga hit Let the river run är ju bra!

Melanie Griffith är självklar i huvudrollen. Vem sa att bara spinkiga fotomodeller får jobb i Hollywood? Hon är lika trashig under inledfningen som "guidette" som hon är läcker när hon stylat till sig. Hon har en perfekt motspelaren i Harrison Ford. Han är ung, smärt och har en underbar röst.

Jack sveper en drink genom sugröret. LOL

Jag kommer ihåg att jag blev lite störd av Sigourney Weaver första gången jag såg filmen. Då var jag fortfarande i Alien/Aliens-yran, det var bara två år efter Aliens haft premiär. Men hon är lysande som lögnaktig bitch. Komiska talanger visar hon allt upp.

Bony ass bitch

Alla biroller är också mitt i prick med Alec Baldwin som Tess pojkvän i spetsen. Baldwin är en otroligt underskattad skådis. Han levererar alltid. Joan Cusack kan vara för mycket ibland men här är hon på rätt sätt för mycket som bästisen. Oliver Platt som elak chef och Kevin Spacey som kåt kollega till chefen. Alla jättebra.

 Veteranen Mike Nichols (The graduate, Charlie Wilson's war) har regisserat och man ser hur elegant allt är gjort. Efter exakt 25 % av speltiden sker första vändpunkten. Sedan efter 75% andra och finishen.

Underbar scen i slutet

Denna film är en guldgruva med bra filmcitat:

Katharine Parker: I am after all, me.

Cyn: 6.000 dollars? It's not even leather!

Tess McGill: I have a head for business and a bod for sin. Is there anything wrong with that?

Bod for sin...

Cyn: Can I get ya anything? Coffee? Tea? Me?

Tess McGill: [on the phone] Cyn! Guess where I am...
Cyn: [stands up, screams to secretaries] She got out! Oh my god! I can't believe it, she's out - she made it out! She got out! She has her own office!

Filmen är rolig, lite dramatisk, mysig, romantisk och fucking awesome! Och slutscenen måste vara en av filmhistoriens fem bästa filmslut.

Jag ger Working girl fyra benbrott av fem möjliga.

Betyg: 4/5

PS, när Tess pendlar med färjan till jobbet längtar jag till New York och blir nostalgisk.