måndag 9 juni 2014

Working Girl (1988)


Det första jag slås av när jag nu ser om Working girl för första gången sedan den var ny är hur ofattbart bra manuset är. Varje scen har exakt uttänkt dialog. Den är glimrande mustig och även om detta är en simple uppgång-och-nergång-och-uppgång-film med lite romantisk komedi inslängt har man verkligen arbetat igenom detaljerna i denna film. Jag tror inte att man har lagt ner ens en fraktion av arbetet för manuset till den senaste X-Men till exempel.


Working girl. Hur kan man inte älska filmen? Allt är fucking perfekt. Skådespeleriet är top notch. Känslan i filmen är otrolig, en massa 80-talsnostalgi bubblar upp till ytan. Till och med Carly Simons smöriga hit Let the river run är ju bra!


Melanie Griffith är självklar i huvudrollen. Vem sa att bara spinkiga fotomodeller får jobb i Hollywood? Hon är lika trashig under inledfningen som "guidette" som hon är läcker när hon stylat till sig. Hon har en perfekt motspelaren i Harrison Ford. Han är ung, smärt och har en underbar röst.

Jack sveper en drink genom sugröret. LOL
Jag kommer ihåg att jag blev lite störd av Sigourney Weaver första gången jag såg filmen. Då var jag fortfarande i Alien/Aliens-yran, det var bara två år efter Aliens haft premiär. Men hon är lysande som lögnaktig bitch. Komiska talanger visar hon allt upp.

Bony ass bitch
Alla biroller är också mitt i prick med Alec Baldwin som Tess pojkvän i spetsen. Baldwin är en otroligt underskattad skådis. Han levererar alltid. Joan Cusack kan vara för mycket ibland men här är hon på rätt sätt för mycket som bästisen. Oliver Platt som elak chef och Kevin Spacey som kåt kollega till chefen. Alla jättebra.


 Veteranen Mike Nichols (The graduate, Charlie Wilson's war) har regisserat och man ser hur elegant allt är gjort. Efter exakt 25 % av speltiden sker första vändpunkten. Sedan efter 75% andra och finishen.

Underbar scen i slutet
Denna film är en guldgruva med bra filmcitat:

Katharine Parker: I am after all, me.

Cyn: 6.000 dollars? It's not even leather!

Tess McGill: I have a head for business and a bod for sin. Is there anything wrong with that?


Bod for sin...
Cyn: Can I get ya anything? Coffee? Tea? Me?

Tess McGill: [on the phone] Cyn! Guess where I am...
Cyn: [stands up, screams to secretaries] She got out! Oh my god! I can't believe it, she's out - she made it out! She got out! She has her own office!


Filmen är rolig, lite dramatisk, mysig, romantisk och fucking awesome! Och slutscenen måste vara en av filmhistoriens fem bästa filmslut.

Jag ger Working girl fyra benbrott av fem möjliga.

Betyg: 4/5

PS, när Tess pendlar med färjan till jobbet längtar jag till New York och blir nostalgisk.

12 kommentarer:

  1. 1988 levererar! Alltid!

    "Coffee? Tea? Me?" har jag hört några gånger, fast då av snubbar och fem i tre vid nån bardisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1988 är starkt! :-)

      Det är en av 80-talets mest ikoniska repliker...

      Radera
  2. Gillar också denna och blir allt sugen på att se om den. Fångar 80-talet perfekt och visst blir man nostalgisk. Lite underskattad skulle jag vilja påstå.

    Working Girl har jag gett en svag fyra. Men höjer gärna vid omtitt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att den är underskattad. Det jag kom ihåg från filmen var känslostormarna i slutet av filmen, inte att den hade så bra och tajt manus.

      Är den uppe för en omtitt hos dig? :-)

      Radera
    2. Det är ju en av orsakerna varför denna och många andra filmer av den här sorten från inte minst 80-talet håller än idag. Finns inte lika många moderna filmer i genren som tål att ses om.

      Omtitt är inte planerad då det känns som jag trots allt såg om den för inte så länge sen (men det är ju några år sen sist). Jag kan dock se om de flesta 80-talarna lite då och då så helt omöjligt är det inte.

      Radera
    3. Det finns ju en och annan sunkig film från 80-talet också, men de som överlever tidens tand har oftast mycket bra manus och generellt filmiskt hantverk. Bryr sig Hollywood mindre om manuset idag tro?

      Radera
    4. Ja, så är det så klart. 80-talet bjöd inte bara på klassfilmer. Men de allra flesta har en skön och mysig stämning som gör en medioker film värd att se. Det kan man inte riktigt säga om modernare film där en medioker film oftast lätt glöms bort. Personligen ser jag hellre om en 80-talare än en ny film p.g.a. dess sköna stämning, men även mer genomtänkta manus.

      Radera
    5. Jag förstår precis hur du tänker, men det är en svår avvägning när man väljer mellan en bra film att se om eller en ny film. Jag väljer ofta den nya, men ångrar mig då också ibland.

      Radera
  3. Fucking perfect alltså? Törs jag erkänna att jag inte har sett den? Och så undrar jag ju förstås över anledningen till frånvaro av en femma. Satte den sig inte tillräckligt i hjärtat och magen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte sett? Encroyable!

      Perfekt inom ramarna för vad den är... Men inte en femma i min bok.

      Radera
  4. Minns att jag blev positivt överraskad av filmen det var frun som ville se den och jag följde motvilligt med. Många år sedan jag såg den sist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du såg den som ännu en "chick flick"? LOL, en bra film är en bra film och kudos till dig att kunna ta in den trots ditt motvilliga deltagande.

      Radera