Visar inlägg med etikett Jim Carrey. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jim Carrey. Visa alla inlägg

lördag 28 juni 2014

Horton Hears A Who! (2008)



Horton: A person's a person, no matter how small.

Ända sedan Fredagsfemma #48 har jag varit lite nyfiken på den lilla gula saken i Horton hears a Who! Nu när det nalkas 2008-lista var filmen det givna förstavalet bland filmer som jag vill kolla upp för att se om de kunde slå sig in på topplistan.

Horton hears a Who! är en helt galen animerad film. Den handlar om elefanten Horton som försöker rädda lilleputtlandet Whoville och alla dess invånare. Horton har hittat en blomma med ett litet sandkorn på och på det lilla sandkornet lever the Whos.

The Mayor of Whoville

Norton kämpar mot en elak känguru och en illasinnad gam som försöker få alla djuren i djungeln att misstro Horton. Någon form av samhällskritik kommer här fram. Typ att man ska stå på sig om man tror på något viktigt. När kängurun säger att hennes som är "pouch-schooled" (syftar på home schooled) får man genast vibben att hon står för inskränkthet, rädslor samt religiösa och odynamiska åsikter.


Med sig har Horton råttan Morton och ett gäng sköna individer med side kicken Katie som den mest gula representanten.

Katie: In my world everyone is a pony, and they all eat rainbows, and poop butterflies.



Filmen bygger på en barnbok från 50-talet av Dr. Seuss, som jag dock inte läste när jag var liten. Filmens känsla är galen och då och då hysteriskt lustig. Samtidigt sackar den ibland. Höjdpunkterna är alla fyra (?) korta scener med Katie. Vilken kul liten tjej. Horton är också rolig som animerad elefant med ett tydligt kroppsspråk och ett lustigt sätt att använda öronen som olika välanpassade mössor. Hortons lilla blå kompis (råtta?) Morton var också underhållande, mest för att Seth Rogen gjorde rösten bra.

Jag såg givetvis filmen med amerikanska röster och det är en uppsjö av kändisar som talskådespelat; Jim Carrey, Steve Carell, Seth Rogen, Carol Burnett, Isla Fisher, Jonah Hill, Amy Poehler, Selena Gomez och Joey King för att nämna några.

Ond Vlad

Snäll Vlad

Vilka scener var bäst, de med Horton eller de från Whoville? Svårt att säga, men jag tycker nog att de med Horton var bättre.

Det är en kul film som som ändå är tämligen lättviktig. Vissa partier är komiskt guld men den håller inte samma höga klass rakt igenom.

Jag ger Horton hears a Who! tre Katies av fem möjliga.

Betyg: 3/5


En hel värld på ett "speck"?

tisdag 5 november 2013

Kick-Ass 2 (2013)



Chris D'Amico: Henceforth I'll be known as The Motherfucker.

Den första Kick-Ass kom ut 2010 och jag blev positivt överraskad. Det var en skön antisuperhjältefilm som vände på begreppen och hade en allmänt uppnosig attityd. Det var också första filmen vi såg Chloë Grace Moretz. Hon är inte lika ovanlig i rollistorna längre.

I vilket fall, nu när Kick-Ass 2 skulle komma ut var jag lite förväntansfull. Jag hade till och med tänkt gå och se den på bio. Men precis innan det blev aktuellt att gå iväg på sagda bio hörde jag brottstycken här och där. Var inte filmen så lyckad kanske? Levde den inte upp till ettan? Jämmer och elände. Trots att jag inte direkt läste revyer, lyssnade på poddarna eller tittade på trailarna fick jag skärvor av information som gjorde mig avtänd. Det fick bli att se filmen hemma istället. Vilket jag nu gjort.

Aj då. Asch, vad fel det kan bli. Detta var ju inget kul alls. All charm från ettan är som bortblåst. Egentligen finns inget kvar att hänga upp den på. Var Nic Cage så viktig för första filmen? Ja kanske, för Big Daddy och Hit Girl var den filmens behållning. Då de var bifigurer som kom in och räddade dagen. Nu är Big Daddy borta och Hit Girl ska bära hela filmen på sin axlar och det klarar hon sannerligen inte. Inte ens en Jim Carrey hjälper upp sörjan.


Tonen har ändrats i denna film. Nu är den mörkare på ett trist sätt och humorn är krystad de få gånger den syns till. Total förändring. Jag känner mig lite överraskad. Varken Aaron Taylor-Johnson eller Chloë Grace Moretz är speciellt bra i filmen och allt blir pannkaka. Dessutom, vad handlade filmen om egentligen? Oklart. De kunde ju gjort den till en fish out of water-komedi med Hit Girl på high school, men det ämnet skrapar de bara på ytan. Jag fasade nästan för att just det skulle vara storyn i den nya filmen, men det hade varit bättre än det vi nu fick i alla fall. Och vad var den där spy-och-diarré-scenen bra för? Ett försök att göra absurda scener i samma andra som i ettan? Då lyckades de inte speciellt bra.

Trist, hade hoppats på något bättre. Ingen spänning, inga skämt, inga bra karaktärer...

Jag ger Kick-Ass 2 en endaste låtsassuperhjälte av fem möjliga.

Betyg: 1/5