Visar inlägg med etikett Guy Hamilton. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Guy Hamilton. Visa alla inlägg

fredag 25 april 2025

Funeral in Berlin (1966)



Carl tyckte att det kunde vara kul för mig att se film från 1966 och det tyckte jag också.

Fört ut blev Funeral in Berlin som är andra filmen om Len Deightons agent Harry Palmer. Jag läste en del av Deightons spionromaner när jag var ung och då tyckte jag de var bra. Han skriver bättre än gelikar som Alistair McLean och Robert Ludlum men han är sannerligen ingen John Le Carré, snarare en fattigmans Le Carré om något.

Harry Palmer dök upp på film i The Ipcress File från 1965 vilken är en vass spionthriller där självaste Michael Caine spelade huvudrollen. Jag visste att uppföljaren inte skull kunna mäta sig med föregångaren men jag ville såklart se mer av Michael Caine som Palmer.

Dessutom har vi en del Bond-kopplingar i produktionen. Filmen är producerad av Harry Saltzman, regisserad av Guy Hamliton och Production Design sköts av Bond-veteranen Ken Adam. Allt detta bådade ju gott och är välproducerad och gott regisserad. Designen är också bra även om vi inte får någon ikonisk "villains lair" i denna film. Tidsandan är dock mycket stark och det är kul att se Berlin, både den västra och den östra delen.

Handlingen är dock något grumlig och alla turer fram och tillbaka om vem som är vem, god, ond eller falsk är allmänt rörigt. Detta är något av en big no-no i denna genre.

Allt som allt en kul film att se med Michael Caine och den unga debutanten Eva Renzi i förgrunden. Stark tvåa.

Betyg: 2+/5 

torsdag 16 februari 2017

Force 10 from Navarone (1978)


Jag tror att jag har sett både Kanonerna på Navarone och Styrka 10 från Navarone när jag var ung. Något som är helt klart i alla fall är att jag läste böckerna av Alistair MacLean. Han var något av en favoritförfattare när jag var i yngre tonåren. Jag har för mig att den första filmen var riktigt bra men jag kom knappt ihåg något om uppföljaren som kom ut 1978. När jag nu kollade över listan av filmer från året och insåg att detta var något av en liten Bondreunion tänkte jag att det kunde vara kul att se om filmen.


Filmen är regisserad av Guy Hamilton som också regisserat Bondfilmerna Goldfinger, Diamonds are forever, Live and let die och The man with the golden gun. Jag var nyfiken om något i krigsfilmen skulle påminna om Bond. Vi har också Jaws, Richard Kiel i egen hög person som en jugoslavisk partisanledare och Ringo Starrs fru och tillika bondbrud från Älskade spion Barbara Bach i en av de mest prominenta kvinnliga rollerna. Filmens huvudperson spelas också av Robert Shaw som var den stenhårde Grant i From Russia with love. Bond-reunion!

Men ack, det finns inte mycket i denna film som påminner om Bond då filmen är ganska seg och långsam. Det verkar inte heller som att folk i art design gillet har tagit intryck från Bondfilmerna då vi helt saknar någon skön "villains lair" eller annan spektakulär set design.


Force 10 from Navarone är på sin höjd passande som en söndagsmatiné om man är väldigt bakfull. Den påminner ganska mycket om Örnnästet men denna är klart tråkigare. Detta trots en del kända ansikten som Harrison Ford (betänk att filmen är från året efter Star Wars!) och Carl Weathers (två år efter han var Apollo i Rocky). Bäst i hela filmen är dock brittiske Edward Fox. Hans Miller med stiff upper lip och torr brittisk humor är riktigt underhållande här och där. Filmen bjöd också på några mycket fyndiga karikatyrer på de mest elaka av tyska nazister.

Njae, detta var i så fasligt bra egentligen. Halvkul underhållning för stunden för den som har en stor portion tålamod eller av annan orsak föredrar en långsam film.

Jag ger Force 10 from Navarone två förrädare av fem möjliga.

Betyg: 2/5


söndag 9 juni 2013

Bond, James Bond: Goldfinger (1964)



Bond nr 3: Goldfinger

Utgivningsår: 1964
Regissör: Guy Hamilton
Locations: Miami, London, Geneve, Fort Knox, Kentucky

Plot:
Bond undersöker den misstänkt guldsmugglaren Goldfinger. Det dröjer inte länge förrän Bond upptäcker att farligare saker planeras än smuggling och Bond måste ta hjälp av diverse damer för att få Goldfinger på fall.

Cast
James Bond - Sean Connery
Auric Goldfinger - Gert Fröbe
Oddjob - Harold Sakata
Pussy Galore - Honor Blackman
Jill Masterson - Shirley Eaton
Tilly Masterson - Tania Mallet
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
M - Bernard Lee
Q - Desmond Llewelyn
Felix Leiter - Cec Linder


Revy
Goldfinger är en av de klassiska bondfilmerna. Och en av de mest populära. Jag har dock aldrig varit jätteförtjust i Goldfinger och därför var det andäktigt spännande att se om den, och få veta vad jag tycker om den nu. Många av de äldre filmerna med Connery har ju övertygat och överraskat positivt.

Kvällen till ära hade jag Mr. Magic på besök och efter en biffig grillmiddag satt vi oss förväntansfulla ner i biorummet. Allt eftersom filmen framskred blev vi båda mer och mer osäkra på vår sak. Är Goldfinger verkligen så bra som dess rykte gör gällande? Jag tycker inte det nu heller i alla fall. Jag fann filmen på gränsen till seg i vissa partier och jag kände mig inte speciellt engagerad i berättelsen. Det var lite som känslan jag hade med Thunderball då jag såg den halvsovandes. Men denna gång var jag piggare och kan inte förklara avsaknaden med sömndruckenhet..

Filmen är på intet sätt dålig och Connery är som vanligt mycket bra som Bond. Filmen styrka är dess sköna stämning och "stajl", men förhoppningar om att filmen skulle slå sig in i toppskiktet fick jag ge upp en bit in i filmen. Den är bra men inte jätte men den hör ändock hemma på övre halvan.


Prologen: 6

Prologen har inget med övriga filmen att göra, precis som i Octopussy för övrigt. Detta är en kortare actionscen med lite humor. Bond simmar in i en liten hamn. Observera hans kamouflage, en anka på hjässan. Sedan smyger han in till någon form av oljecistern med Ken Adam-typisk inredning och spränger allt. Efter en kort fajt mot en muskelman går Bond segrande ur striden. Man kan notera att Bond utan att tveka använder en fager kvinnas huvud som skydd när han håller på att bli nedklubbad bakifrån. Bond omfamnar kvinnan, vad annars, och ser mannen smyga mot dem i hennes öga (snyggt filmat!) och då svänger han snabbt runt henne och använde henne som en sköld. Inte så gentlemannamässigt! Till sist kommer hela prologens poäng då Bond drar av sig de svarta grodmansdräkten och vi får se hans vita smoking han haft på sig hela tiden! Klassisk Bond.




Bondlåten + Titelsekvensen: 6

Denna bondlåt är en av de mest klassiska och det går inte att undgå att ryckas med och bröla ut "Goooldfiiiiinger" i takt, men ej ton, med Shirley Bassey. Låten är bra, men jag håller den inte i toppen, nära igen men inte guld i min bok. Titelsekvensen är snygg där vi får se bilder från filmen, spoilers(!), projiceras mot en guldfärgad kvinnokropp. He loves only gooooooooold. 



Storyn: 2

Bonds uppdrag är absurt. Av någon anledning som verkar gränsa till nepotism ska MI6 utreda guldsmuggling! Inte direkt världsomvälvande. Senare får Bond reda på Operation Grand Slam och det är något mer allvarligt även om den ploten inte direkt kan klassas som en av de större hoten mot jorden som Bond får tampas med i sin karriär.


Det finns flera andra saker som är svaga med storyn i denna film. Tag tex den mest klassiska av klassiska scener då Bond ska dödas av Goldfinger via splittring med en laser. Istället för att dödas får Bond åka privatjet med egen servitris. Det känns helt fel och storskurken Goldfinger känns inte speciellt hotfull efter scener som den. Jag är dock kluven till scener just som denna för samtidigt är det också dessa scener som ger filmen dess "feeling". Bond glider omkring som en super-dandy, dricker drinkar och charmar lesbianer oavsett om han är fånge hos skurken eller ej.


Bondskurkarna: 6

Auric Goldfinger. Ikon. Men bra som storskurk? Kanske, men han är inte helt solid i min bok. Jag får en känsla av att de ville ha en gentlemannaskurk, spritt språngande galen, men ändå belevad. Men han framträder inte så i mina ögon. Speciellt ond ser jag honom inte, han är nästan lite töntig med alla sina små schemes för att vinna tävlingar.


Filmens hench man är också han ikonisk, det är den stumme koreanen Oddjob. Ni vet han med hatten. Hatten som lätt slår av huvudet på en stenstaty, men som inte lämnar ett märke när den kastas i halsen på Tilly Masterson. Den Oddjob. Men han är ganska kul att se och slutfajten mot Bond är en bra slutscen.



Bondbrudarna: 5

Vi fortsätter med ikoniska karaktärer. Filmens bondbrud är kanske den mest kända av dem alla, endast utmanad av Honey Rider. Bondbruden med det mest James Bond-iga namn man kan tänka sig, Pussy Galore. Det måste finnas någon intressant historia bakom det sällsamma namnet.


Såvitt jag förstått det var Pussy lesbisk i böckerna. Det framgår inte tydligt i filmen. Vad som framgår med all oönskad tydlighet är att hon inte är direkt positivt inställd till Bonds framstötar. Relationen mellan Bond och Pussy är minst sagt bekymmersam. Fast å andra sidan är Pussy med i skurklaget vid denna scen. De tänker ju mörda Bond om inte förr så senare, och det borde vara ok att han gör allt han kan för att motarbeta fienden. Men det hade varit mer intressant att se Bond samarbeta med Pussy än att se honom tvinga sig på henne. Eller varför inte låtit dem till och med konkurrera om en annan kvinna! Det hade varit spännande!

Vad tycker jag om henne som karaktär? Som med mycket annat i denna film är jag konfunderad. Vi får aldrig veta "på riktigt" varför hon har gått med på Goldfingers plan från början, och vi får inte se när hon ändrar sig. Det enda riktigt spännande som händer med henne, när hon byter sida, visas inte ens i bild. Personkemin mellan henne och Bond är också så skruttig att scenen som jag nämner ovan blir helt fel. Får hoppas att manusförfattarna hade tänkt sig att vi i publiken skulle känna den djuriska attraktionen dem emellan, men mig gick den förbi.


Systrarna Masterson tycker jag båda funkar bra. Scenen i inledningen mellan Bond och Jill är mycket älskvärd tills det sorgliga slutet på hennes korta deltagande. Ännu en ikonisk bild från bondserien, se nästa bild. På något sätt känns det nästan som att Jill borde varit den primära bondbruden i denna film, men icke.



Medhjälparna: 4

Felix Leiter är med en hel del i filmen. Det blir nästan dråpligt till slut hur Felix bara avvaktar och aldrig hjälper Bond i en malplacerad respekt för den brittiske kollegan. Tyvärr blir Felix därmed bara ett joke-delivery-device och sedan tillför han inte så mycket. Det är lite roligare när Bond verkligen samarbetar med sina medhjälpare som i tex From Russia with love. En scen mellan Bond och Felix är helt hysterisk. Det är när Bond tar på sig något slags plagg i frotté, som en förstorad bebisdräkt. Ljusblå!


Filmen innehåller dock en ljuvlig scen mellan Bond och Miss Moneypenny. En scen som sätter tonen för många efterföljande filmers scener mellan de tu.



Actionscenerna: 4

Jag gillar slutfajten mellan Bond och Oddjob. Den är riktigt häftig. Den näst mest notabla actionsscenen är biljakten inne på fabriksområdet utanför Geneve. Som biljakt var den inte så speciell, vad som är intressant är hur Bond för en gång skull förlorar då han blir bländad och förvirrad av en spegel. Det var ett allmänt konstigt slut på den jakten. Kul att återse ännu en ikonisk detalj, Bond skjuter iväg en ond kines med katapultstolen i bilen.


Den stora fajtscenen i slutet mellan Goldfingers trupper och amerikanska militären är inte speceillt upplyftande. Påminner till stil lite om krigsfilmer som Kelly's heroes, men det är ett ovälkommet inslag i en bondfilm tycker jag.

En liten sista spaning. Precis före biljakten dödar Oddjob Tilly Masterson med ett välriktat kast med hatten (huvudet faller dock inte av). Är inte den scenen lite lik en annan scen, då en kvinna springer i skogen i vit klänning och blir dödad av galna hundar? Ni vet, den i Moonraker.


Gadgets: 4

Inte så mycket att rapportera här. Filmens kändaste detalj är nog Bonds Aston Martin DB5, designad av italienaren Carrozzeria Touring.  Dessutom finns där en spårningsgej som Bond sätter på Goldfingers Rolls Royce, samt en liten dito som han gömmer i klacken på sin sko. Schyssta spiongrejjer.



Quotes: 7

Filmen kryllar inte av citat, men de som finns är rent guld.

En av de mest klassiska citaten:
James Bond: Do you expect me to talk?
Auric Goldfinger: No, Mr. Bond, I expect you to die!


Tidigare i samma scen:
[a laser is about to cut Bond in half]
James Bond: I think you made your point. Thank you for the demonstration.
Auric Goldfinger: Choose your next witticism carefully Mr. Bond, it may be your last.


Från prologen angående att han bär på en pistol:
James Bond: I have a slight inferiority complex.


Allmänt kul kommentar, ta den Mr. Magic! Bond med Jill:
James Bond: My dear girl, there are some things that just aren't done, such as drinking Dom Perignon '53 above the temperature of 38 degrees Fahrenheit. That's just as bad as listening to the Beatles without earmuffs!


Q-labs:
Q: Now this one I'm particularly keen about. You see the gear lever here? Now, if you take the top off, you will find a little red button. Whatever you do, don't touch it.
James Bond: Yeah, why not?
Q: Because you'll release this section of the roof, and engage and then fire the passenger ejector seat. Whish!
James Bond: Ejector seat? You're joking!
Q: I never joke about my work, 007.



Bond om Goldfinger:
James Bond: Auric Goldfinger. Sounds like a French nail varnish.


Bond och Pussy:
Pussy Galore: My name is Pussy Galore.
James Bond: I must be dreaming.

James Bond: You're a woman of many parts, Pussy!

Pussy Galore: You can turn off the charm. I'm immune.


Slutet:
Pussy Galore: What happened? Where's Goldfinger?
James Bond: Playing his golden harp.


Sista scenen: 1

Bond och Pussy har hoppat i fallskärm och landat i en skog. Inte längre immun omfamnar Pussy Bond och de väljer att inte bli hittade av den sökande helikoptern. På pappret en ok scen, men falerar katastrofalt med tanke på hur filmen varit. Jag har svårt att köpa deras nyfunna attraktion till varandra.


Jakt i udda fordon
Nä. Vi har en lång biljakt i flera delar, men ingen jakt i udda fordon. Damn.


Sammanfattning

Jag är kluven. Sean Connery är cool, filmen har av och till en skön stil och Ken Adam's scenografi är spektakulärt. Men samtidigt har filmen flera svaga punkter och jag kan inte ta den till mitt hjärta. Filmen är med rätta en klassiker inom bondserien för flera ikoniska scener och repliker, men den når inte upp till toppen. Middle of the pack.

Totalsumma: 45
Betyg: 3/5



Trailer
Trailer (fan made)
Trailer (fan made)

tisdag 30 april 2013

Bond, James Bond: The Man With The Golden Gun (1974)



Bond nr 9: The man with the golden gun

Utgivningsår: 1974
Regissör: Guy Hamilton
Locations: London, Hong Kong, Macau, Beirut, Bangkok

Plot: Bond jagar notriske lönnmördaren Scaramanga som enligt MI6 har ett kontrakt på Bond.

Cast
James Bond - Roger Moore
Mary Goodnight - Britt Ekland
Andrea Anders - Maud Adams
Sheriff J. W. Pepper - Clifton James
Scaramanga - Christopher Lee
Nick Nack - Hervé Villechaize
Hai Fat - Richard Loo
M - Bernard Lee
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
Q - Desmond Llewelyn


Revy
Även om jag inte kommer ihåg speciellt mycket från flertalet av de gamla bondfilmerna som jag inte sett på många år, kan jag ibland komma ihåg ungefär hur jag kände om dem. The man with the golden gun har aldrig varit en favoritfilm, kanske den jag minst ville se om. Oinspirerande film helt enkelt. Jag gillar inte Scaramanga med hans tre bröstvårtor. Osexigt. Filmen har inga direkta fel men den sticker heller inte ut på ett positivt sätt. Roger Moore gör sin grej och jag har väl växt ifrån den. Det bränner till i en scen med Maude Adams då Moore håller på att vrida hennes arm ur led, men i övrigt är det mest lättsam farsartad humor i denna film.



Prologen: 4

Prologen utspelas på Scaramangas ö. Nick Nack har hyrt in en lönnmördare som har fått i uppdrag att mörda Scaramanga, men allt är endast en sorts lek där Scaramanga utmanas, som ett träningspass. Scenen ska väl visa hur svår Scaramanga är och måla upp honom som ett stort hot mot Bond. Det lyckas inte speciellt väl. Den ärrige gamle mannen från Chicago var i och för sig klädd som en gangster men han var inte en värdig motsståndare. Detta är ännu en prolog där Bond inte är med och jag tycker att de är lite tråkigare, men denna var långt bättre än densamma i Live and let die i alla fall. Här fick man se något som fick filmen att kickstartas och det är en trevlig bookend till avslutningsscenen.



Bondlåten + Titelsekvensen: 3

Låten är sprättig! Jag gillar de bryska stötarna och 70-talsvibbarna, men tyvärr är den lite för orolig för att bli riktigt medryckande. Låten sjungs av Lulu, en okänd artist för mig. Titelsekvensen är mer traditionell än exalterande, pistoler och brudar som speglas i vatten.



Storyn: 5

Även om filmen inte är så värst bra är storyn faktiskt helt ok, tom ganska bra. Dels har vi hotet mot Bond. Att MI6 får en kula i guld med 007 ingraverat kan ju aldrig vara en dålig start på ett äventyr. Sedan "får" Bond tjänstledigt och han ger sig ut på en personlig vendetta. Den andra delen i storyn var lite grumligare för mig. Jag förstod knappt vad som var problemet. Man måste här förstå att filmen kom ut året efter den stora energikrisen med skenande oljepriser som startade 1973. Bond ska alltså försöka få tag på en mojäng, en "solex agitator", för att förhindra att det kommunistiska Kina får tag på den. Älskvärt.



Bondskurkarna: 3

Den store skurken, Dracula, Sauroman, Christopher Lee måste ju vara bra, men jag rycks inte med alls. Han är bara creepy med sin tredje bröstvårta. Ska han vara elak och hotfull som en Grant? Ska han vara excentrisk som en Hugo Drax? Eller ska han vara oberäknelig som en Silva? Nej han blir platt. Av handlingen framgår att han i princip ska vara Bonds överman i pistolskytte men det etableras inte speciellt väl i filmen. Jovisst jag vet att han skjuter prick några gånger, men jag känner inte att han är en expert i maggropen.



Hans lille medhjälpare Nick Nack är än värre, en mycket malplacerad lustigkurre som mest förstör filmen för mig. I slutet blir det dessutom lyteskomik när Bond tar hans om Nick Nack på djonken. Som ni vet är detta inte den enda scenen i denna film där humorn övergår i fars.



Bondbrudarna: 4

Det anmärkningsvärda här är givetvis att vi har två svenskor som bondbrudar i denna film. Maud Adams spelar Scaramangas ovilliga flickvän Anders. Jag förstår inte alls varför hon fick denna och dessutom ännu en roll i bondserien (Octopussy). Hon är inte ens snygg och så värst speciellt är väl hennes skådespeleri inte. I denna film är hon stentrist. Hon spelar en extremt undergiven kvinna som mest går och väntar på att bli ett offer. Det uppfylls i alla fall till slut. Jag tycker inte sådana bondbrudar blir speciellt spännande.


Lite roligare kan vi då ha med Goodnight som spelas av Britt Ekland. Detta är inte heller en jättefavorit men hon är i alla fall festlig, ja till och med sprallig i flera scener. Hon stjäl scenen mellan Bond, Goodnight och Anders på hotellrummet. Mycket lustig scen. Britt får mig att tänka på glada partyn från 60-talet som man ser i filmer som Breakfast at Tiffany's och The Party.


En av de bästa scenerna i hela filmen är när Bond ska montera bort agitatorn från Scaramangas maskin i slutet av filmen och Goodnight slår på maskinen av en olyckshändelse och nästan bränner ihjäl Bond. Hela den scenen är kul.



Medhjälparna: 4

Sheriff J. W. Pepper var tydligen så populär i Live and let die att han fick återkomma i denna film. Med honom blir Bond helt plötsligt ren fars och jag känner mig bara förvirrad. Om man kan kasta ambitioner om en agentfilm ut genom fönstret och titta på filmen som en komedi så går det inte att förneka att sheriffen är underhållande. Sheriffens gapande på de topphuvade thailändarna är hysteriskt. Hade inte varit PK idag. En annan scen som var kul är den då Bond och sheriffen blivit omringade av lokal polis och sheriffen ska prata dem till rätta och sliter fram en plånbok med alla idhandlingar och rabattkort eller vad det är.



Actionscenerna: 4

Det har nu gått några dagar sedan jag såg filmen och jag kommer bara ihåg en enda actionsscen och det är den då Bond och sheriffen jagar Scaramanga med bil. Det är i den scenen det grymma stuntet med skruvhoppet med bil utförs. Det måste de gjort på riktigt och då är det minst sagt imponerande.


Vad var där mer? Ett slagsmål back stage i Beirut? Synd bara att de inte hittade en snyggare magdansös. Jo, just det! Det var den där orimliga scenen då High Fat fångat Bond och istället för att döda honom i trädgården (oschysst?), låter de honom sova ut och bli ompysslad av tre geishor för att sedan få titta på en kung fu tävling. Till slut ska de få Bond att ställa upp i tävlingen, förmodligen med dödlig utgång, men Bond kör några tjuvknep och sedan hoppar han ut genom risväggen och flyr.



Gadgets: 4

Bond klär ut sig till Scaramanga med en konstgjord bröstvårta. Det var endast marginellt snyggare på Roger Moore än på Christopher Lee. Resten av filmens gadgets användes av skurken; en guldpistol, guldkulor och en solenergiomvandlare - the solex agitator. Det är väldigt ont om gadgets i denna film, men jag måste ge ett godkänt betyg ändå bara för namnet på prylen - the solex agitator!


Quotes: 5

Denna film är kanske inte starkast på klatchiga one-liners, men de finns några fyndiga dialoger.


James Bond: Who'd want to put a contract on me?
M: Jealous husbands! Outraged chefs! Humiliated tailors! The list is endless!


Andrea Anders: Ow! You're hurting my arm!
James Bond: I'll break it unless you tell me what I want.


Francisco Scaramanga: Ours is the loneliest profession, Mr. Bond.

Francisco Scaramanga: I like a girl in a bikini. No concealed weapons.

Hai Fat: [Preventing Nick Nack killing 007] Not here. This is my home. Take Mr Bond to school.

Sheriff J.W. Pepper: You're that Secret Agent! That English secret agent! From England!

James Bond: Good morning. How's the water?
Chew Mee: Why don't you come in and find out?
James Bond: Sounds very tempting, Miss...?
Chew Mee: Chew Mee.
James Bond: Really? Well, there's only one small problem. I have no swimming trunks.
Chew Mee: Neither have I.




Sista scenen: 8

Goodnight och Bond åker djonk mot Hong Kong. Nick Nack dyker upp och Bond slåss lite. Det slutar med att han hänger upp Nick Nack i masten och sedan kan han ligga med Goodnight. Plötsligt ringer M oroligt och frågar efter Goodnight och vi får en lustig sista dialog.


M: [over the phone] Bond? Bond, are you there? Goodnight?
[Bond picks up phone]
James Bond: She's just coming, sir.
[Bond sets phone back down]
M: Goodnight? Goodnight? Goodnight!
[Bond pick up phone again]
James Bond: Good night, sir.




Jakt i udda fordon
Vi får se en jakt med thailändska kanalbåtar, sådana grunda med en motor med fasligt lång hals ner till propellern. Bond lyckas klyva fiendens båt. Han är smart vår käre James.



Sammanfattning

Oinspirerande film. Den är mer tråkig än dålig. Och den blir därmed till och med sämre än andra bondfilmer som egentligen ÄR sämre, men som i alla fall bjuder på en kul skurk eller något annat att "hänga upp det på".

Totalsumma: 44
Betyg: 2-


Trailer
Trailer (Bond 50)

måndag 8 april 2013

Bond, James Bond: Diamonds Are Forever (1971)



Bond nr 7: Diamonds are forever

Utgivningsår: 1971
Regissör: Guy Hamilton
Locations: Japan, Kairo, Sydafrika, London, Amsterdam, Las Vegas, Baja California

Plot: Efter en kortare semester fylld med hämnd och mord återvänder Bond till jobbet och får i uppdrag att utreda stölder och smuggling av diamanter. Bonds efterforskningar tar honom till USA och Bond måste hindra en avancerad plan iscensatt av Blofeld att utpressa världens kärnvapenländer.

Cast
James Bond - Sean Connery
Tiffany Case - Jill St. John
Plenty O'Toole - Lana Wood
Ernst Stravro Blofeld - Charles Gray
Mr. Wint - Bruce Glover
Mr. Kidd - Putter Smith
Willard Whyte - Jimmy Dean
Felix Leiter - Norman Burton
Moneypenny - Lois Maxwell
Q - Desmond Llewelyn
M - Bernard Lee


Revy
Detta blev Sean Connerys sista bondfilm i den "riktiga" serien. Han återkom som alla vet i Never say never again i en film som inte producerades av EON Productions. Diamonds are forever lyckas samtidigt vara både roligt underhållande och tråkig. Osannolikt nog! Filmen är klart jämnare än Moonraker och inte lika fånig som Octopussy. Säga vad man vill om Mr. Wint och Mr. Kidd men de är ganska underhållande, tycker jag i alla fall. Sean Connery är bra som Bond, det är nästan givet. Hans agent är av den tuffare typen, slår kvinnor och kallar dem "twit". Men samtidigt en riktig charmör i andra lägen. Och bra på kasinospel.



Prologen: 6

Inledningen av filmen är spektakulär. Bond är på jakt efter information om var Blofeld är. Bond söker efter sin frus mördare. Till slut hinner han ikapp Blofeld och finner att han håller på att skapa sig en body double.  Men Bond visar ingen nåd och tar helt sonika död på både dubletten och Blofield själv. Han sänker honom i kokande lera. Välkommen till helvetet. Indeed. Spektakulärt, men om denna prolog hade gjorts idag hade Bond visat mer vrede och sorgsenhet. Missed opportunity.


Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Shirley Bassey sjunger Diamonds are forever och den börjar ganska långsamt. Det är en 70-talsdänga som inte gör så mycket väsen av sig... Men så börjar den växa. Shirley sjunger bra och melodin är förrädisk, den letar sig in i huvudet på mig. Ännu lite längre in i låten kommer en helt fantastisk trummis igång. Det är lite Stewart Copeland-takter i det liret. Låten blir till slut en av favoriterna! Titelsekvensen återspeglar temat i filmen perfekt med diamanter och en pussy.



Storyn: 3

Det är ett ganska ruttet uppdrag Bond får. Han kommenterar det till och med själv då han undrar om inte MI6 har bättre för sig än hjälpa diamantbolaget. Men det visar ju sig till slut att det egentligen är Blofeld han kämpar mot så det är väl ok. De två glada mördarna Mr. Wint och Mr. Kidd är klart udda, men om man inte tar fram skämskudden när de är i bild är de faktiskt underhållande. De tar dock bort alla möjligheter för filmen att bli seriös. Scener som den när Bond och Tiffany blir jagade av polisen gör ju inte direkt att filmen blir allvarligare heller. Nej detta är en agentfilm med tungan i kinden, tongue in cheek. Större delen av filmen utspelas i Las Vegas och man ser kasinon var man än tittar. Det verkar nästan som att de har blivit sponsrade av maffian? Eller hade Chubby Broccoli fått ett erbjudande han inte kunde motstå?


Bondskurkarna: 4

Blofeld är inte speciellt bra i denna film. Han känns inte farlig och han verkar inte fullt så elak som jag tror att han var i verkligheten.



Blofeld: Right idea, Mr. Bond...
James Bond: ...But wrong pussy.

Hans lejda mördare, pellejönsarna Mr. Wint och Mr. Kidd är festliga och passande för denna skojfriska film, men de är odugliga som riktiga bondskurkar.



Bondbrudarna: 8

Jill St. John är älskvärd i sin roll som Tiffany Case, diamantsmugglare. Karaktären är helt klart över medel och hon får till en skön jargong med Bond. Tiffany Case är nog det enda inslag i hela filmen som inte känns artificiellt. Jag köper rakt av att Tiffany och James skulle funka bra ihop. Inget annat i filmen känns lika äkta.


Den andra bondbruden med det klassiska namnet Plenty O'Toole spelas av Lana Wood och hon verkade vara en festlig tjej, och i helt rätt stil med tanke på hur filmen är, men tyvärr flög hon ut ur handlingen illa kvickt. En ganska brutal scen för övrigt... I didn't know it was a pool there... 




Medhjälparna: 3

Moneypenny är bara med i en jättekort scen, och även om det var lite fantastiskt att se henne utanför kontoret så blev det inte mycket att hänga i julgranen. Q fladdrar också förbi en kortis. Kvar har vi då Felix Leiter som är helt opersonlig, och den bullrige Willard Whyte, han med The Whyte House. Den sistnämnde får vi bara se precis i slutet men han hinner vräka på så mycket med en bred texasdialekt att man nästan hinner tröttna på honom.



Actionscenerna: 3

Inte så mycket va? Lägger speciellt märke till några kärnvapenexplosioner som de drar av med extremt små vita rökmoln som resultat. Visst, jag brukar inte störa mig så mycket på dåliga specialeffekter, men kunde de inte gjort explosionerna lite bättre? Slutstriden är inte heller speciellt upphetsande, helikoptrar (alltid dessa helikoptrar med Bond!), som svärmar runt en oljeborrplatform och Bond i en byggmaskin...



Gadgets: 2

Bond har några schyssta saker i denna film. En musfälla i innerfickan är bra att ha om man läst i manuskriptet att någon kommer försöka ta ens pistol ifrån en. Senare har Bond ett sjätte sinne igen och beklär sig med ett fejkat fingeravtryck. Snillrikt. Den tredje smarta grejjen Bond använder är en liten pistol som han skjuter iväg fästanordningar för klättervajrar med när han tar sig in i the penthouse i The Whyte House.

Q testar själv en magnetisk manipulerare på slotmaskinerna med stor framgång och till Tiffanys stora intresse.



Quotes: 8

Detta är en film som exellerar med sina citat. Man kan nästan använda filmen som en drinking game. Ta en sup vid varje bra kommentar...

Sir Donald Munger: Tell me, Commander, how far does your expertise extend into the field of diamonds?
James Bond: Well, hardest substance found in nature, they cut glass, suggests marriage, I suppose it replaced the dog as the girl's best friend. That's about it.

Mr. Kidd: If God had wanted man to fly...
Mr. Wint: ...He would have given him wings, Mr. Kidd.



[Tiffany Case opens the door almost nude]
James Bond: That's quite a nice little nothing you're almost wearing. I approve.



James Bond: Weren't you a blonde when I came in?
Tiffany Case: Could be.
James Bond: I tend to notice little things like that - whether a girl is a blonde or a brunette.
Tiffany Case: Which do you prefer?
James Bond: Well, as long as the collar and cuffs match...

Plenty O'Toole: Hi, I'm Plenty.
James Bond: But of course you are.
Plenty O'Toole: Plenty O'Toole.
James Bond: Named after your father perhaps?



James Bond: Well, I'm afraid you've caught me with more than my hands up.

Bambi: I'm "Bambi."
Thumper: And I am "Thumper." Is there something we can do for you?
James Bond: I can think of several things, off hand...

Mr. Wint: If at first you don't succeed Mr. Kidd...?
Mr. Kidd: Try, try again, Mr. Wint.




Sista scenen: 5

Bond och Tiffany har äntrat en atlantångare för att kunna få njuta av en långsam färd hemåt (Bond har tydligen glömt slutet av förra filmen vid detta laget). Men kvar finns Mr. Wint och Mr. Kidd. Det blir en sista fajt mellan Bond och de två som angränsar och går långt över gränsen till det absurda. Men slutet gott, allting gott och det är Tiffany som får sista ordet. Lite annorlunda. I alla fall.

Tiffany Case: Oh, James.
James Bond: Oh, yes. What were you about to ask me?
Tiffany Case: James, how the hell do we get those diamonds down again?



Jakt i udda fordon
I denna film lyckas Bond bli jagad i en moon buggy. Ännu ett eljest fordon att ha jakt i.



Sammanfattning

Jag hade önskat mig en svart och mörk uppföljare till OHMSS. Det hade kunnat bli en klassisk bondfilm! Nu fick vi en farsartad 70-talskomedi istället. Såsom komedi är Diamond are forever ganska bra, men som bondfilm är den långt ifrån bra. Den visar dock i vilken riktning EON avsåg att ta Bond, en riktning som de följde upp med att välja den tre år äldre Roger Moore för att ta över rollen...


Totalsumma: 49
Betyg: 2/5