Nobody 2 (2025)

Den första Nobody från 2021 var en frisk fläkt med lite härligt übervåld. Jag tyckte efter titten att den var trevlig men lättglömd, men så blev det faktiskt inte. Den har klamrat sig fast i minnet. Därför var det givet att kolla in uppföljaren Nobody 2.

Nu är vi inte naiva över vår hjälte och hans skills längre. Vi vet att han är en handelsman inom våld, och att han inte bryr sig så mycket om sitt eget välbefinnande. Han gillar däremot inte när bad hombres ger sig på hans familj och det är just det denna film fokuserar på. 

Vi möter dem alla när de ska åka på semester "National Lampoon's Vacation" style. Väl framme visar det sig snart att de gulliga minnene från uppväxten var lite skeva. Nobody med familj (inklusive pappa och brorsan) har hamnat i redneck country och ett centrum för knarkhandel och annat snaskigt.

Boss över the bad hombres är Lendina spelad av den gamla godingen Sharon Stone. Hon gör ett bra jobb som en elak boss. Eller? Well, tja ett hyfsat jobb ska jag kanske kalla det. Det är kul att se henne göra entré i filmen. Det var länge sedan jag såg henne i något. Men hennes Lendina blir ganska snart endimensionell i all sin ondska och karaktären blir därmed ganska ointressant.

Pappa Nobody spelas av Doc från Tillbaka till framtiden, Christopher Lloyd. Han har åldrats han också, näsan är nu gigantisk. 

Nobody och familj röjer och dödar bad homres i parti och minut. Det är trivsamt att titta på men säkert lättglömt. Eller?

Nåväl, trots att det var en kul titt hamnar jag i "helt ok" träsket igen. Där ser man.

Filmen spelar i några divisioner under filmer som John Wick och serier som Reacher. Well, well.

Betyg: 2/5 

Nobody (2021)

Nobody är en liten actionrökare med Bob Odenkirk i huvudrollen. Han spelar också huvudrollen i Better Call Saul, "spin off "-serien från Breaking Bad. Jag har inte sett den men han är i alla fall en mer intressant skådespelare än de som spelar huvudrollerna i Breaking Bad. Alltid något. Kanske ett kontroversiellt uttalande, men det är så jag lirar denna boll.

Här spelar Bob i alla fall en mr Nobody, som när vi träffar honom verkar vara något av en toffelhjälte och allmänt mobboffer på jobbet också för den delen. Helt enkelt en rejält patetisk man om ens ideal vore våldsverkare. Vilket det bör sig vara i små actionrökare som avnjuts med en whiskey i handen en fredagskväll.

Nu visar det sig såklart att mr Nobody inte är så mesig som det först verkar. Nejdå, han har precis som Liam Neeson i Taken ett speciellt set av "skills". Nobody kan närmast jämföras med John Wick vid närmare eftertanke. Han kastar sig in i fajterna helt utan att bry sig om sin fysiska hälsa. Bara han får boxas, slå och skjuta så verkar han vara tillfreds. Detta handlar om en "wet works specialist" som försökte vända sitt tidigare liv ryggen och leva som en helt vanlig kastrerad man. 

Filmen är kul när den väl kommit igång för då är det "action utan slut" mellan Nobody och den ryska maffian. Elakingar som vill göra sönder hans kropp och elda upp hans familj. Men Nobody tänker sig ett annat slut. Summa summarum en schysste ubervålds-film för fredagskvällen. Glöms dock bort dagen efter.

Betyg: 2/5

Wonder Woman (2017)

Är inte ett stort fan av DC Extended Universe. För hur skulle jag kunna vara det när jag inte sett en enda av de första filmerna i serien, två om tråk-stålmannen och så Suicide squad. Trots att jag brukar hålla mig borta från trailers och recensioner hade jag ändå hunnit uppfatta en doft av dålighet innan jag hann se någon av dem på bion, och därefter har jag helt enkelt aldrig känt mig sugen att se någon av dem.

Inte heller den fjärde filmen, Wonder Woman,  låg högst på önskelistan tills jag kom på att jag självklart skulle bjuda med elvaåriga systerdottern Greta på filmen. Det som gjorde mig intresserad var förstås det faktum att filmen är den största på länge om en kvinnlig superhjälte som unga flickor, likt Greta, kan ha som förebild. Det är så tröttsamt och eländigt trist att nästan alla jäklans superhjältefilmer alltid ska ha en kille som hjälte. Inte ens Widow får en egen film. Jädrans vad fel det är.



Sagt och gjort. Jag hämtade upp Greta i Bromma en solig söndag och vi for iväg mot Skandinavien för en lagom kyld biosalong. Det köptes popcorn och Mer. Jag var lite nyfiken på filmen och mycket nyfiken på hur Greta skulle gilla filmen. Det var en spänning som jag inte så ofta upplever längre. Dagarna för uppspärrade ögon inför underverk på bioduken är allt för få nu för tiden.

Ja, men det gick väl bra! Greta var mycket nöjd efteråt. Visst den är sablans lång och vi behövde båda rusa in på toaletterna direkt efter filmen var slut. Var det någon extrascen efter texterna?? Elitgymnast som hon är hade hon lite svårt att sitta still riktigt hela filmen. Det blev mycket riktigt också några stretchövningar i den gigantiska biostolen under den som förväntade tråkiga slutfajten.



På vägen hem frågade jag henne vilket betyg hon gav filmen. Man måste börja tidigt och fostra dem i betygsskalor! Döm om min förtjusning när hon överraskade mig med att förkunnade att hon inte kunde ge ett betyg på en femgradig skala utan det fick bli på en tiogradig. Sweet! Jag visste inte ens om att hon hade koll på olika betygsskalor! Snart har hon säkert konstruerat en egen. I alla fall så gav hon Wonder Woman 7/10. Och det var direkt efter film i bilen på väg hem mot Bromma. Jag kan tänka mig att filmen säkert kan komma att växa en del för henne de kommande dagarna. Greta nämnde att hon inte sett så mycket bio i år. Hon tränar ju fem gånger i veckan så med skola och sena kvällar i hallen finns det kanske inte tid. Hon hade i alla fall sett två tråkiga animerade filmer, denna och så senaste Pirates som mins syster tagit med henne på. Stackarn tycker tydligen att Captain Sparrow är rolig, Greta alltså, oklart vad systern tycker. Jaja, hon växer väl upp vad det lider antar jag.



Greta bröt ner filmen i tre delar. Hon gillade inledningen på amasonernas ö. Vi tyckte båda att den yngsta Diana var frejdig. Men mest gillade Greta scenerna från London där Diana ser och möter den fula staden för första gången. Alla scener med kulturkrockar och då de sociala koderna missförstås var det roligaste tyckte hon. Helt rätt lilla analytiska du. Jag håller med till fullo. Det är ju i och för sig sedan gammalt... Roligast är när Thor möter Darcy, Erik och Jane osv. Slutet tyckte Greta blev för allvarligt och inte lika roligt helt enkelt. Är det månne en systerdotter som uppskattar "glimten i ögat"-humorn undrar jag med ett belåtet leende.



Jag håller med det mesta Greta säger. Filmen börjar bra, blir som bäst i London, sen tappar den betänkligt tempo i den belgiska staden de befriar för att till sist avslutas med den obligatoriska tråkiga sista fajten. Jag hade hellre sett Wonder Woman besegra sin fiende på ett annat bad ass-sätt än att bara puckla på sin bror lite mer än vad han pucklade på henne. Men skit samma, det är en underbar kvinnlig superhjälte som alla gretor runt om i världen kan titta på och ha som förebild. Det höjer hela filmen och ger den på allvar en extra dimension.

Som jag befarade är DCEU stabbiga filmer. Jag tänker inte ens jämföra dem med MCU då detta känns som gammalmodiga och mindre intressanta filmer. Förutom kvinnlig hjältinna då! Vissa andra element i filmen fick mig att tänka på Jacksons Sagan om ringen-trilogi. Det är ett trist allvar i botten som ger oss en blandning av bra och tråkiga scener. När Diana var bad assig eller bara väldigt god kunde jag få både tårar i ögonen rysningar på armarna. Jag dolde förhoppningsvis tårarna väl från Greta. Men andra scener i denna, precis som i Sagan om Ringen, blir för pretentiöst och pompöst. Det känns lite för kallt för mig. Med Professor Lupin i rollen som Sir Patrick var det också svårt att inte tänka på Harry Potter hela tiden i slutet.



Gal Gadot. My gosh vad vacker hon är! Wow, jag hade hört att hon var vacker men ibland betyder det inte så mycket. Men denna gång... Damn! Perfekt val. Det är underbart att denna kvinnliga superhjälte är super på alla plan. Kör på bara säger jag, det är det enda rätta i detta läge. När jag säger att hon var vackert är det underförstått att hon var vacker i ögonen och i ansiktsuttrycken. Annars ser jag oftast ingen skönhet. Ta till exempel de där asen i Neon demon. Kanske vackra på pappret, men inte i mina ögon, långt därifrån. Nej det är hela paketet som jag blir attraherad av. Diana är vacker, stark, intressant, hon har något obesvarat i ögonen. Hon är självsäker och har en god självkänsla helt enkelt, en av de mest attraktiva sakerna jag vet. Sen är hon väldigt god också. Hon är så god att jag borde tröttnat på den enkla svartvita beskrivningen men på något underligt sätt funkade det perfekt denna gång. Det var också rätt val. Ja, detta är en film som egentligen är medelmåttig på många sätt, men den räddas och lyfts upp av Gal Gadot och hennes skapelse.



Jag var lite orolig när jag hörde att Chris Pine skulle spela den manliga rollen och något av en manlig "damsel in distress". Jag menar, är inte det en av de tråkigare Chrissarna? Han är, förutom i ett undantag, lite töntig i det mesta jag sett honom i. Och det är precis just den töntigheten rollen behöver! Briljant casting. Chris har inte en chans mot Gal på något plan, och det passar perfekt i denna historia. Jag bugar lätt med huvudet. Well done.

Sen kan jag ju få drömma om att någon gång få se Gad Gadot spela mot sin jämlike när det gäller energinivå, tajmig och allmän awesomeness - Chris Hemsworth. Det vore som en match made in heaven!

Så vad blir det av detta då? Medelmåttig film, ok biroller, starkare första halva än andra... men också bio med Greta och Gal Gadot på duken!! Äntligen en film för alla små flickor som oftare borde få känna sig som att de är mirakelkvinnor allihop. Mera sådant!

Jag ger Wonder woman fyra ehhh... "sekreterare" av fem möjliga.

Betyg: 4/5

The Hunted (2003)

På fredag kommer introduktionsinlägget inför allra sista månaden i mitt och Movies-Noir's Decennier-projekt. I kommande månad, maj 2015, ska vi behandla decenniet åren 2000 till och med 2009. Som en liten uppvärmning inför det kommer här en film från den tidsperioden men filmen är inte med i projektet då den inte uppfyllde kriterierna.

Ok, vad har vi här då? "The hunted" med en jagad Benicio Del Toro och en ärrad veteran som jagar i Tommy Lee Jones. Nästan som i filmen "Jagad" alltså. Men denna gång är det inte en oskyldig läkare som jagas utan en mördarmaskin som löper amok. Del Toro spelar elitsoldaten Aaron Hallam som utbildats i dödandets ädla konst av självaste bad assen L. T. Bonham som spelas av tillika bad assen Tommy Lee Jones.

Inledningen av filmen var mycket lovande och jag gillade speciellt scenerna i skogen, både med vargen och första söket efter Hallam. Men sen är det faktiskt bara samma sak om och om igen hela filmen igenom. Det är anmärkningsvärt hur snabbt filmen blev repetitiv. Hallam jagas, åker fast, flyr, jagas, fångas in, slagsmål, flyr, jagas. Slut.

William Friedkin har regisserat. Det är ett välkänt namn, men för mig betyder det namnet inte så mycket. Stabila Connie Nielsen spelar FBI-agenten som tar hjälp av Bonham i jakten på mördaren, men hon försvinner lite bland alla machomän. Detta är en manlig film, helt enkelt.

Filmen som duger alldeles utmärkt för stunden om du vill ha lite bra producerad actionthriller med män som flexar sin muskler och kämpar mot varandra till döden. Men det dröjer inte länge efter eftertexterna rullat klart tills du glömt filmen. Det gör att betyget blir självklart. Jag ger "The hunted" två experter av fem möjliga.

Betyg: 2/5

3 Days To Kill (2014)

På tal om suget efter actionfilmer. Jag gav mig inte efter den kassa filmen om Jack Ryan. Den enda ljuspunkten i den filmen var ju Kevin Costner i en biroll och samme man spelar ju huvudrollen i en annan actionfilm. Jag tog steget ut över kanten igen. Låt det bära eller brista.

Gamle demonregissören Luc Besson har skrivit manus till denna film, 3 days to kill. Det är en ganska våldsam actionkomedi med en helt underbar Kevin Costner i huvudrollen som en gammal avdankad CIA-agent som samtidigt måste jaga efter en internationellt efterlyst terrorist, hantera en bångstyrig och besviken tonårsdotter samt försöka överleva en dödlig cancer.

Med låga förväntningar blev jag rikligt belönad. Jag njöt i fulla drag till denna film. Costner är som sagt lysande och flera av de största birollerna är också mycket bra, tex den olycklige chauffören Mitat spelad av den okände Marc Andréoni. Dottern Zooey spelas av Hailee Steinfeld som jag senast såg som den lilla tjejen i bröderna Coens True grit (2010).

Mannen med det konstiga namnet McG har regisserat. Han har tidgare gjort filmer som Terminator: salvation (2009) och We are Marshall (2006). Mest känd är han kanske för de moderna Charlies Angels-filmerna. Och det är kanske mest från de han hämtat inspiration till denna film. Den är roligt, mycket rolig i sina stunder. Costner som röjer runt som en annan Liam Neeson där borta i Paris blir i den ena mer opassande situationen efter den andra uppringd av dottern och smilbanden dras ut varje gång. Personkemin mellan Costner och Hailee är ljuvlig, men vem har inte bra personkemi med Costner? Var han borta ett tag eller är det bara jag som missat honom i folksamlingen?

Jo, Connie Nielsen har inte så värst bra personkemi med Costner. I varje fall inte i denna film. Hon spelar hans ex och där följer filmen alla tänkbara slitna klyschor. Hon såg sliten ut Connie.

Skurkarna i filmen var överlag mycket fina, med en sliskig "albino" med tycke för halshuggning i spetsen. Den enda karaktär som jag inte riktigt fattade var CIA-agenten Vivi som spelades av Amber Heard. Hon var galet konstig, men var det bra? Jag är osäker.

Jag kan nästan tycka att denna film visar att Luc Besson inte satt sina sista potatisar i landet som heter actionfilm. Är det lika bra som hans gamla alster som The fifth element (1997). Nej visst inte, men det är bra mycket bättre än mycket annat skräp därute. Jag väljer att fria hellre än fälla i detta fall.

Jag ger 3 days to kill fyra lila cyklar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Filmspanare extraordinaire Steffo har också skrivit om filmen även om han verkar ha vaknat på fel sida den dagen han såg denna film.