Nobody 2 (2025)

Den första Nobody från 2021 var en frisk fläkt med lite härligt übervåld. Jag tyckte efter titten att den var trevlig men lättglömd, men så blev det faktiskt inte. Den har klamrat sig fast i minnet. Därför var det givet att kolla in uppföljaren Nobody 2.

Nu är vi inte naiva över vår hjälte och hans skills längre. Vi vet att han är en handelsman inom våld, och att han inte bryr sig så mycket om sitt eget välbefinnande. Han gillar däremot inte när bad hombres ger sig på hans familj och det är just det denna film fokuserar på. 

Vi möter dem alla när de ska åka på semester "National Lampoon's Vacation" style. Väl framme visar det sig snart att de gulliga minnene från uppväxten var lite skeva. Nobody med familj (inklusive pappa och brorsan) har hamnat i redneck country och ett centrum för knarkhandel och annat snaskigt.

Boss över the bad hombres är Lendina spelad av den gamla godingen Sharon Stone. Hon gör ett bra jobb som en elak boss. Eller? Well, tja ett hyfsat jobb ska jag kanske kalla det. Det är kul att se henne göra entré i filmen. Det var länge sedan jag såg henne i något. Men hennes Lendina blir ganska snart endimensionell i all sin ondska och karaktären blir därmed ganska ointressant.

Pappa Nobody spelas av Doc från Tillbaka till framtiden, Christopher Lloyd. Han har åldrats han också, näsan är nu gigantisk. 

Nobody och familj röjer och dödar bad homres i parti och minut. Det är trivsamt att titta på men säkert lättglömt. Eller?

Nåväl, trots att det var en kul titt hamnar jag i "helt ok" träsket igen. Där ser man.

Filmen spelar i några divisioner under filmer som John Wick och serier som Reacher. Well, well.

Betyg: 2/5 

The Fallout (2021)

The fallout är en liten amerikansk dramafilm om den sextonåriga Vadas och hennes vänners liv efter en masskjutning på deras high school. En film som betraktar alla de andra offren för det meningslösa och vanvettiga våldet som sker på skolor i USA och andra länder. Filmen spenderar ingen tid alls på förövaren, en klasskompis gissar jag, Han syna aldrig i bild. Det är ett bra beslut.

Det blir en mödosam resa för Vada, Mia, Quinton och Nick. Alla reagerar lite olika, men alla får sina liv förändrade i grunden. Precis som många andra American Independent-filmer har filmen många bottnar och berör flera genrer. Allt spirar dock ur dramat om liv som känns otroligt realistiska. Där finns sorg, humor, rädslor och vemod.

Jag gillar alla skådespelarna. Ynglingarna spelas av för mig nya ansikten som Jenna Ortega, Maddie Siegler, Niles Fitch och Will Ropp. Hollywoodveteraner som Julie Bowen, John Ortiz och Shailene Woodley lånar ut sina namn men också en trygghet som vilar i erfarenhet. Valen av skådespelare fungerar på så sätt på ett metaplan också. Men som filmen visar kan inte alltid de välmenande vuxna hjälpa ungdomarna med den ensamma resa de måste göra.

Jenna Ortega är otroligt bra i huvudrollen. Det är alltid spännande med nya upptäckter av unga skådespelare. Ibland går det bra för dem, ibland försvinner de i glömska. Julie Bowen i rollen som Vadas mamma är också mycket bra, "a bonus", och de två har en av filmens bästa scener ihop mot slutet.

Lumi Pollack i rollen som lillasyster Amelia är hysteriskt underhållande i vissa scener, det ger ett bra tonskifte i en annars ganska tung film.   

Som inlägg i den amerikanska debatten om tillgänglighet av vapen i samhället är denna film både finstämd och högljudd. Bra film helt enkelt. Stark trea.

Betyg: 3+/5