Nobody 2 (2025)

Den första Nobody från 2021 var en frisk fläkt med lite härligt übervåld. Jag tyckte efter titten att den var trevlig men lättglömd, men så blev det faktiskt inte. Den har klamrat sig fast i minnet. Därför var det givet att kolla in uppföljaren Nobody 2.

Nu är vi inte naiva över vår hjälte och hans skills längre. Vi vet att han är en handelsman inom våld, och att han inte bryr sig så mycket om sitt eget välbefinnande. Han gillar däremot inte när bad hombres ger sig på hans familj och det är just det denna film fokuserar på. 

Vi möter dem alla när de ska åka på semester "National Lampoon's Vacation" style. Väl framme visar det sig snart att de gulliga minnene från uppväxten var lite skeva. Nobody med familj (inklusive pappa och brorsan) har hamnat i redneck country och ett centrum för knarkhandel och annat snaskigt.

Boss över the bad hombres är Lendina spelad av den gamla godingen Sharon Stone. Hon gör ett bra jobb som en elak boss. Eller? Well, tja ett hyfsat jobb ska jag kanske kalla det. Det är kul att se henne göra entré i filmen. Det var länge sedan jag såg henne i något. Men hennes Lendina blir ganska snart endimensionell i all sin ondska och karaktären blir därmed ganska ointressant.

Pappa Nobody spelas av Doc från Tillbaka till framtiden, Christopher Lloyd. Han har åldrats han också, näsan är nu gigantisk. 

Nobody och familj röjer och dödar bad homres i parti och minut. Det är trivsamt att titta på men säkert lättglömt. Eller?

Nåväl, trots att det var en kul titt hamnar jag i "helt ok" träsket igen. Där ser man.

Filmen spelar i några divisioner under filmer som John Wick och serier som Reacher. Well, well.

Betyg: 2/5 

Nobody (2021)

Nobody är en liten actionrökare med Bob Odenkirk i huvudrollen. Han spelar också huvudrollen i Better Call Saul, "spin off "-serien från Breaking Bad. Jag har inte sett den men han är i alla fall en mer intressant skådespelare än de som spelar huvudrollerna i Breaking Bad. Alltid något. Kanske ett kontroversiellt uttalande, men det är så jag lirar denna boll.

Här spelar Bob i alla fall en mr Nobody, som när vi träffar honom verkar vara något av en toffelhjälte och allmänt mobboffer på jobbet också för den delen. Helt enkelt en rejält patetisk man om ens ideal vore våldsverkare. Vilket det bör sig vara i små actionrökare som avnjuts med en whiskey i handen en fredagskväll.

Nu visar det sig såklart att mr Nobody inte är så mesig som det först verkar. Nejdå, han har precis som Liam Neeson i Taken ett speciellt set av "skills". Nobody kan närmast jämföras med John Wick vid närmare eftertanke. Han kastar sig in i fajterna helt utan att bry sig om sin fysiska hälsa. Bara han får boxas, slå och skjuta så verkar han vara tillfreds. Detta handlar om en "wet works specialist" som försökte vända sitt tidigare liv ryggen och leva som en helt vanlig kastrerad man. 

Filmen är kul när den väl kommit igång för då är det "action utan slut" mellan Nobody och den ryska maffian. Elakingar som vill göra sönder hans kropp och elda upp hans familj. Men Nobody tänker sig ett annat slut. Summa summarum en schysste ubervålds-film för fredagskvällen. Glöms dock bort dagen efter.

Betyg: 2/5

I Am Not a Serial Killer (2016)

I am not a serial killer är en sådan där film som man aldrig skulle hittat om det inte vore för filmfestivalen. Den ligger under sektionen Twilight zone och det med rätta då det är en thriller som både är lite gore-ig och bitvis lite creepy. Det är inte en renodlad skräckis men den är ändå tillräckligt stämningsfull och ryslig att jag blev lite skraj i alla fall.

I huvudrollen som John ser vi lille Max Records från Where the wild things are. Han har nu hunnit bli nitton år och han har samma ögon som min systerdotter. Max spelar John Wayne Cleaver. Bad ass namn. John är en "troubled teen" som av sin terapeut blivit diagnostiserad som en sociopat. Men en snäll sådan. Typ. John bor i en liten stad i mellanvästern, en sådan där stad där inget speciellt händer allt som oftast. Tills helt plötsligt en seriemördare börjar härja. En bestialisk sådan också, en sådan som river och sliter upp stora hål i sina offer. John ser offren på nära håll då han hjälper sin mamma och moster på den lilla lokala begravningsbyrån. John börjar skapa sig en gärningsmannaprofil och snart inleder han en privat mordutredning. Frågan är bara om John kommer hitta monstret före det hittar honom...

Wow, damn, bra skit detta. Filmen är lågbudget men den har feeling. Miljön är kall, vi kastas in i ett vintrigt landskap som påminner mig något otroligt om Fargo (allra mest tv-serien faktiskt). Max Records är skön i huvudrollen. Alla andra är helgjutna i sina respektive roller. Och nästan alla är okända skådisar för mig. Den enda kända skådespelaren förutom Max är Christopher Lloyd! Regissören Bill O'Brien har också skrivit manus (baserat på en roman av Dan wells). Han verkar endast ha gjort några skräckisar som jag aldrig hört namnet på tidigare; Scintilla och Isolation. Filmen är bra regisserad, den är tajt och utan svaga partier på en normal längd av en timme och 45 minuter.

Så, om du är en som gillar lite annorlunda film, thriller med skräckelement och en hel del konstigheter så kan detta vara något för dig. Jag kan tänka mig att den kommer omnämnas som en kultklassiker om en sådär fem år...

Jag ger I am not a serial killer fyra kärleksyttringar av fem möjliga.

Betyg: 4/5