Foxcatcher (2014)

Lediga dagar runt nyår innebar en biokväll med filmbloggarkompisen Jojjenito. Vi valde att se storfilmen Foxcatcher som antas figurera flitigt under "the awards season"... BOATS är ett sablans otyg om det inte handlar om sportfilm eller krigsfilm. Filmen för dagen bjuder på en historia som bygger på verkliga händelser (BOATS) och det är en sorts sportfilm.

Filmen utspelas på 80-talet och handlar om brottning! Bröderna Mark och Dave Schultz tog båda guld i OS 1984. Inför OS i Seoul får de hjälp av den rike och excentriske John du Pont som sponsrar dem och ger dem träningsfaciliteter. Han vill dock också delta som coach, mentor och inspirationskälla.

I huvudrollerna ser vi Steve Carell, Mark Ruffalo och Channing Tatum. Detta är en finkulturfilm där skådespeleriet står i första rummet. Steve Carells tolkning av John du Pont har i första hand handlat om hans lösnäsa. Den är väl synlig men den gör varken till eller från då det gäller skådespeleriet. Det är synd att folk är så utseendefixerade för Carell är nämligen lysande som den ensamme mannen med kraftiga vanföreställningar. Jag gillade hans sätt att dra ut på vissa ord. Han talar som överklassen gör. Hans John hade antagligen blivit retad för sin näsa om han haft några vänner som ung men som vuxen gör han inget för att dölja den. Istället står han ofta med huvudet bakåtböjt som för att framhäva sin ståtliga kran

Channing Tatum och Mark Ruffalo spelar brödraparet som växt upp på egen hand och det är en stark känsla av "vi mot världen" som spelas upp. Tatum gör sin Mark som på gränsen till förståndshandikappad vilket jag har lite svårt att köpa. Ruffalo är däremot supertrevlig i denna film. Han är så fin att det nästan gör ont.

Ofta när vi får se så bra skådespeleri som här brukar jag falla för filmen. Gör jag det denna gång? Nej, så blev det icke. Den är ju så fruktansvärt tråkig! Jag har noll, zero, intet intresse av dessa muskelnuttar och deras kämpande. Jag bryr mig inte ett dyft över John du Ponts längtan efter samhörighet, betydelse eller sex.

Den påminner lite, lite om Aronovsky's The Wrestler men den filmen är sjukt mycket bättre. Den tar sig under huden på mig medan Foxcatcher inte ens repar ytan.

Tyvärr inget jubel från mig. Jag ger Foxcatcher två BANG av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Ska bli spännande vad Johan tycker om filmen. Är han en gyllene örn eller en olyckskorp?

Moneyball (2011)

How can you not get romantic about baseball?

Ibland stöter man på filmer som bara är otroligt bra. Ibland kan det till och med vara svårt att sätta fingret på varför de är så bra. Men allt som oftast är det ett gediget jobb från grunden med ett fantastiskt manus, en tajt regi, bra skådespelarinsatser, bra klippning, bra musik osv. Ja ni vet vad jag menar. "Moneyball" är en sådan film. Den kommer kanske bli en framtida favoritfilm från det starka filmåret 2011.

Första gången jag hörde om "Moneyball" var i en amerikansk podcast om film. De som snackade om filmen menade på att man inte behöver vara insatt baseball eller i MLB, den amerikanska proffsligan, för att kunna uppskatta filmen till fullo Jag vet inte om jag håller med. Man behöver nog förstå grunderna i baseball för att kunna ha full behållning av filmen. Man behöver fatta hur och varför man vinner matcher i alla fall.

"Moneyball" utspelar sig 2001. Vi får följa Oakland Athletics General Manager Billy Beane (Brad Pitt) då han mot alla odds ledde sitt lag till slutspel. Trots att Oakland A's hade ligans sämsta ekonomi, och trots att deras bästa spelare köptes upp av rika lag inför varje ny säsong lyckades Billy Beane "slå systemet". Baseball är amerikas mest traditionsrika sport med hundraåriga anor. Managers, coacher och talangscouter hade i årtionden bedrivit verksamheten på ett och samma sätt. Billy Beane och hans handplockade assistent lyckades med matematiska modeller och nytt tankesätt identifiera spelare som var undervärderade på marknaden. På så sätt kunde de sätta ett lag på banan till de löner som de hade råd med som ändå kunde besegra motståndarna.

Filmens manus är tajt på det allra bästa sättet. Filmen bygger på en bok om Billy Beane och manuset är skriver av Aaron Sorkin (The social network, The West Wing) med flera. Skådespelarensamblen är mycket bra. I huvudrollen som Billy ses ju Brad Pitt. Jag tycker ofta att han spelar över och kör med sina vanliga manér oavsett om det passar i rollen eller ej, men här spelar han Billy väldigt "rakt", utan krusiduller. Det är den bästa roll han gjort på länge och jag tycker att han var värdig en oscarsnominering för bästa manliga huvudroll. Jag tror att han har en god chans att vinna också. Att han gjorde en så stark insats i "The tree of life" kan nog hjälpa till där också. Både Philip Seymour Hoffman som lagets coach och Jonah Hill som Billy Beane's assistent Peter är också mycket bra, båda är nedtonade, och väl castade.

Jag har svårt att förklara exakt varför filmen är så bra. Jag har sett en del baseball och jag förstår grunderna i sporten, men egentligen är jag inte överdrivet intresserad av MLB. De matematiska modeller som Billy och Peter tar fram är däremot exotiskt spännande. Detta är en "underdog story" utan dess like. Billy är en vinnarskalle och han drivs av ett behov att bevisa sitt värde. Och vilket värde sedan!

"Moneyball" är en film som engagerade och förhäxade mig från första bildrutan och jag kan inte annat än varmt rekommendera den. Filmen är en mycket stark kandidat till topp tio-listan för 2011. Jag ger "Moneyball" fyra kontraktsförslag av fem möjliga.

Betyg: 4/5