Alien: Romulus (2024)

Nytt fräscht blod! Men också det vanliga med förvirringen, vridande av händer och skrikande i korridorer...

Precis som Prey revitaliserade Predator-serien är Alien: Romulus ett nytt spännande kapitel i Alien-franschisen. Det finns mycket att gilla med denna film, och denna installation är ett stort steg upp från Prometheus och Covenant, men den är likväl långt ifrån de två "stora" i serien.

Jag gillar världsbygget. Det känns som en verklig värld som är smutsig och ångestframkallande, och allt är mycket smart gjort med mer praktiska effekter än cgi. Miljöerna och feelingen i filmen påminner mig om ikoniska filmer som Alien och Blade runner men också till exempel första säsongen av tv-serien The Expanse. Romulus är också riktigt snyggt filmad i all sin grit och smuts.

Sen gillar jag att man valt att föryngra huvudpersonerna, precis som Dan Trachtenberg gjorde med Prey. Här har vi en liten grupp med unga slavar från en av Weylon-Yukanis kolonier ute i rymden. Det är uppfriskande att slippa "experterna" från Prometheus och "kolonisatörerna" från Covenant. Denna grupp påminner mer om gruppen från Nostromo.

Filmen är producerad av Ridley Scott men regisserad av Fede Álvarez som tidigare är känd som skräckregissör. Jag gillar att Romulus är lite mer gory än Scotts två senaste alster i serien. Gillade speciellt scenen mellan Bjorn och alien i sin puppa där den höll på att växa till sig. Det var coolt hur alien dödade Bjorn med att bara blöda på honom. Effektivt!

Filmen är dock inte utan svagheter. Även om filmen är bra som en actionfilm är den inte speciellt effektiv som skräckis. Jag saknar uppbyggnad av spänning. Det är som att de har tryckt in för mycket action och handling istället för att bygga spänningen mer från grunden. Det är mer skrämmande att inte se monstret! "Mostly".

En annan svaghet är att filmen är rörig då det gäller var de olika karaktärerna befanner sig i relation till de andra. Var på rymdstationen är de? Spänningen förtas när man inte riktigt förstår var människorna befinner sig respektive monstret. Om man jämför med de tidigare Alien-filmerna, och Prey också för den delen, blir det uppenbart att denna film inte riktigt lyckas.

Till sist är jag inget stort fan av  den nya "the newborn". Konceptet fungerade inte i Alien: Resurrection och det fungerade inte här heller. Tyvärr tror jag att den svarta sörjan med farliga dna från Prometheus återanvändes här. Jag hade verkligen hoppas på att allt om Davids skapandeprocess av aliens skulle ha ignorerats och glömts av nu när serien startas om. Om det nu är det de gjorde med denna film. Någon som vet?

Annars gillade jag skådespelarna... Cailee Spaeny som lill-Ripley var bra, jag gillade henne mer här än i Civil War i alla fall. Min favorit var dock helt klart David Johnsson som androiden Andy (modell ND). Han klarade utmaningen att spela två olika karaktärer mycket bra. Storyn om Andy var en av filmens bästa delar tyckte jag. Sen kan jag tycka att filmen var lite simpel med introduktionen av hjältinnan i första scenen. Det hade varit coolt om de dolt vem som är filmens huvudperson lite längre i filmen. Jämför med Alien...

Hur var det då med alien-innehållet? Jag gillade det mesta, det var endast "the newborn" som jag direkt ogillade. Aliens som ett myrsamhälle var dock inte med i spel såvitt jag uppfattade det. Det vore trevligt om de återkommer till den idén någon gång.

Jag gillade Alien:Romulus och jag tror den har potential att växa vid en omtitt, till stor skillnad hur det var med Prometheus och Covenant. Men den var inte fullt så skrämmande eller engagerande som jag hoppats.

Betyg: 3/5 

Blinkning till Alien3

Re-watch: Prometheus vs. Alien: Covenant

I söndags var jag på bio med Måns och Lovisa då vi såg den nya Alien-filmen. Innan dess hade jag och Måns förberett oss med att se om respektive se Prometheus och Alien: Covenant. Dessa två filmer har jag redan skrivit om på bloggen så jag sammanfattar endast tankarna om de båda här i ett "ramblings"-inlägg.

Trots att jag gillade båda filmerna när jag såg dem på bio 2012 och 2017 respektive har de båda fallit tillbaka i efterhand och jag hade inga stora förväntningar på någondera av dem inför omtitten. Jag trodde nog ändå att Prometheus var den mindre dåliga filmen, den kom jag ihåg som stämningsfylld och snygg i alla fall. Covenant kom jag ihåg som riktigt svag.

Så klart visade det sig att det var tvärtom! Det är därför man med fördel kan se om filmer. Åsikter kan glida på sniskan över tid. Covenant är ganska tydligt en bättre film. Dels gillar jag att den är en alien-film, det finns alien i filmen. Har för mig att Ridley Scott inte hade rättigheterna att använda alien när han gjorde Prometheus, eller något sådant.

Prometheus är snygg och vissa delar har en nice stämning men den är ganska usel. Manus och handlingen är filmens svaga delar. Besättningen ska bestå av en massa vetenskapsmän och -kvinnor, förmodade vassa på sina områden, men nästan ingen i hela filmen beter sig som sådana. Mer eller mindre alla tar det ena huvudlösa beslutet efter det andra. Detta förtar närvarokänslan i filmen totalt. Man tar inget på allvar när personerna på duken är så sinnesslöa... Typ.

Den enda som står ut är roboten David. Tyvärr handlar allt om David (både i Prometheus och Covenant) om var aliens kommer från och det är helt onödigt och i högsta grad oönskat inslag i filmserien. Hade varit bättre att låtar ursprunget av arten förbli ett mysterium. Jag väljer att försöka glömma så mycket som möjligt om detta, även när jag ser Alien: Romulus.

I Covenant följer vi en bunt med "vanlisar". De är kolonisatörer, förvisso med vissa skills, men de presenteras i alla fall inte som "experter". Vid denna omtitt tycker jag att de flesta beter sig tämligen rimligt i situationerna. Plus att det dessutom finns en alien i filmen, inte som i Prometheus endast ett derivat av densamma.

Jag har uppdaterat min interna ranking av filmerna!

Nu är rankingen: Alien/Aliens, Alien 3, Alien: Resurrection, Alien: Covenant, Prometheus. AvP tar vi någon annan gång. De är inte med i filmseriens kanon enligt wikipedia.

Prometheus (2012)
Betyg 2012: 4/5
Betyg 2024: 2-/5

Alien: Covenant (2017)
Betyg 2017: 3/5
Betyg 2024: 2,5/5

Shinypodden - Pale Rider

Äntligen har den nya datorn kommit på plats och poddarna kan åter flöda. Folket jublar! 

Här har vi Frasses andra val som är den första western under denna säsong. Mycket nöje.

Shinypodden hittas där poddar finns, eller här.

Bloggen tar semester

Nu tar bloggen semester några veckor tills bloggens ägare fått hem den nya datorn. Den gamla datorn har lämnat oss för de sälla jaktmarkerna.

Shinypodden tar paus

Shinypodden tar nu en oplanerad och oannonserad paus några veckor på grund av ett sällsamt datorhaveri som omkullkastat alla noggrant uträknade planer. 

Vi hoppas vara i luften igen om 3-4 veckor...

Yellowstone - Season 2 (2019)

Yellowstone är en otroligt bra dramaserie som det inte finns så himla mycket att skriva om ttrots att den är så bra. Bra drama helt enkelt, rakt upp och ner.

Andra säsongen om John Dutton (Kevin Costner) och hans tre vuxna barn som gnabbas, älskar och hatar varandra och alla andra är snäppet mer thrillerartad då de utmanades av de galna bröderna Beck. Slutet av säsongen var explosivt med kidnappning, vridande av händer och shoot-outs.

För övrigt fortsätter Beth (Kelly Reilly) att vara otroligt hård mot alla, framför allt sin bror Jamie (Wes Bentley). Hon visade också att hon hade de största kulorna i familjen när hon blev attackerad av bröderna Becks hejdukar. Den yngsta sonen Kayce (Luke Grimes) är tämligen intressant att följa även om hans familjeliv är serien tråkigaste element än så länge.

Många gillar tydligen Rip (Cole Hauser) men jag har inte riktigt knutit an till honom än. Däremot gillar jag Jimmy (Jefferson White) och den ökande rollen han verkar få.

Första säsongens villain Dan Jenkins (Danny Houston) blev mer och mer sympatisk under säsongen vilket jag tyckte var härligt, och till slut nästan en bundsförvant till the Duttons.

Serien är förbaskat bra och jag ser fram emot att fortsätta med säsong 3 när höstens vardagsrutiner har satt klorna i mig igen.

Betyg: 4/5

Shinypodden - The Eiger Sanction

Clintanpodden har nått mittpunkten av innevarande säsong, film fem av nio. Vi har kollat in Clintans bergsklättrarfil The Eiger Sanction från 1975. Joel valde filmen.

Lyssna på Joel, Frans och Henke försöka besegra Eigers norra vägg.

Ni hittar Shinypodden där poddar finns, eller här.

Jag skrev om filmen redan 2016 och ni kan läsa den revyn här.

Hit Man (2023)

Richard Linklater är en av mina favoritregissörer med fantastiska filmer som Boyhood, Before-trilogin och Dazed and confused i bagaget. Så det var klart att jag ville se hans senaste alster, komedin Hit man.

Men det fanns ändock en liten klocka som plingade längre bak i mitt huvud. Detta är en actionkomedi som bygger lite grand på verkliga händelser. Vi har Gary Johnson, en psykologilärare på universitetet som extraknäcker hos polisen med att snärja kriminella genom att låtsas vara en "hit man for hire".

Jag är helt klart kluven till dessa "based on a true story". De kan vara superba som Spotlight, Erin Brocovich, Interstellar och The Blind Side (även om den filmen har fått en kontrovers på halsen på senare år), men lika ofta är det lite halvkasst som... Tom Cruise som pilot i American Made, Matthew McConaughey som letar guld i Gold eller Tom Hanks som härjad kapten i Captain Phillips.

Hit man hamnar i kategorin halvkass. Den tar inga chanser och håller sig inom det rimliga. Förvisso är den verkliga historien lite lockande för dess crazyness, men den är inte så "far out" att filmen kan leva på det rakt upp och ner. Storyn blir allt för blek och snarast ganska tråkig. Mot slutet trodde jag att filmen åtminstone skulle bjuda på någon twist men den tuffade på i sina gamla tråkiga spår ända in i mål.

Glen Powell i huvudrollen som Gary var bra, eller i alla fall kul i alla sina Fletch-inspirerade "under cover"-karaktärer. Jag gillade speciellt när han skapade den karismatiske och snygge karaktären Ron och då såg ut och agerade som Brad Pitt. Det var festligt och jag hoppas att det var meningen från produktionen. Klockrent i mina ögon i alla fall.

Garys love interest Madison spelas av Adria Arjona som jag har sett tidigare men som jag aldrig lagt märke till speciellt. Hon har tydligen varit med i tv-serierna Andor och True detective S4 samt filmen 6 Underground (den med Ryan Reynolds). Jag tyckte inte att hon var speciellt bra i denna film, förutom att hon var väldigt lik en ung Jami Gertz. Kommer ni ihåg henne?

Filmen blev något av en besvikelse, men i ärlighetens namn får jag kalla den "helt ok". Det blir en tvåa.

Betyg: 2/5

Vad har vi på BOATS, "Based on a true story"? Om jag håller mig undan från rena krigsfilmer,  sportfilmer och renodlade biografier likt Lincoln...

Tio inte så himlans bra BOATS:
Gold, American made, 127 hours, A beautiful mind, The imitation game, Captain Phillips, Hustlers, The Bling Ring, Hillbilly Elegy, American Gangster

Tio exempel på väldans bra BOATS:
Spotlight, Erin Brocovich, The blind side, Zodiac, The Wolf of Wall Street, Moneyball, Adrift, Only the brave, Darkest hour, Charlie Wilson's war