Alien: Romulus

Nytt fräscht blod! Men också det vanliga med förvirringen, vridande av händer och skrikande i korridorer...

Precis som Prey revitaliserade Predator-serien är Alien: Romulus ett nytt spännande kapitel i Alien-franschisen. Det finns mycket att gilla med denna film, och denna installation är ett stort steg upp från Prometheus och Covenant, men den är likväl långt ifrån de två "stora" i serien.

Jag gillar världsbygget. Det känns som en verklig värld som är smutsig och ångestframkallande, och allt är mycket smart gjort med mer praktiska effekter än cgi. Miljöerna och feelingen i filmen påminner mig om ikoniska filmer som Alien och Blade runner men också till exempel första säsongen av tv-serien The Expanse. Romulus är också riktigt snyggt filmad i all sin grit och smuts.

Sen gillar jag att man valt att föryngra huvudpersonerna, precis som Dan Trachtenberg gjorde med Prey. Här har vi en liten grupp med unga slavar från en av Weylon-Yukanis kolonier ute i rymden. Det är uppfriskande att slippa "experterna" från Prometheus och "kolonisatörerna" från Covenant. Denna grupp påminner mer om gruppen från Nostromo.

Filmen är producerad av Ridley Scott men regisserad av Fede Álvarez som tidigare är känd som skräckregissör. Jag gillar att Romulus är lite mer gory än Scotts två senaste alster i serien. Gillade speciellt scenen mellan Bjorn och alien i sin puppa där den höll på att växa till sig. Det var coolt hur alien dödade Bjorn med att bara blöda på honom. Effektivt!

Filmen är dock inte utan svagheter. Även om filmen är bra som en actionfilm är den inte speciellt effektiv som skräckis. Jag saknar uppbyggnad av spänning. Det är som att de har tryckt in för mycket action och handling istället för att bygga spänningen mer från grunden. Det är mer skrämmande att inte se monstret! "Mostly".

En annan svaghet är att filmen är rörig då det gäller var de olika karaktärerna befanner sig i relation till de andra. Var på rymdstationen är de? Spänningen förtas när man inte riktigt förstår var människorna befinner sig respektive monstret. Om man jämför med de tidigare Alien-filmerna, och Prey också för den delen, blir det uppenbart att denna film inte riktigt lyckas.

Till sist är jag inget stort fan av  den nya "the newborn". Konceptet fungerade inte i Alien: Resurrection och det fungerade inte här heller. Tyvärr tror jag att den svarta sörjan med farliga dna från Prometheus återanvändes här. Jag hade verkligen hoppas på att allt om Davids skapandeprocess av aliens skulle ha ignorerats och glömts av nu när serien startas om. Om det nu är det de gjorde med denna film. Någon som vet?

Annars gillade jag skådespelarna... Cailee Spaeny som lill-Ripley var bra, jag gillade henne mer här än i Civil War i alla fall. Min favorit var dock helt klart David Johnsson som androiden Andy (modell ND). Han klarade utmaningen att spela två olika karaktärer mycket bra. Storyn om Andy var en av filmens bästa delar tyckte jag. Sen kan jag tycka att filmen var lite simpel med introduktionen av hjältinnan i första scenen. Det hade varit coolt om de dolt vem som är filmens huvudperson lite längre i filmen. Jämför med Alien...

Hur var det då med alien-innehållet? Jag gillade det mesta, det var endast "the newborn" som jag direkt ogillade. Aliens som ett myrsamhälle var dock inte med i spel såvitt jag uppfattade det. Det vore trevligt om de återkommer till den idén någon gång.

Jag gillade Alien:Romulus och jag tror den har potential att växa vid en omtitt, till stor skillnad hur det var med Prometheus och Covenant. Men den var inte fullt så skrämmande eller engagerande som jag hoppats.

Betyg: 3/5 

Blinkning till Alien3