fredag 23 augusti 2019

Body Double (1984)


Detta var en härlig film. Till skillnad från Dressed to kill och Blow out som jag nyligen skrivit om känns denna som en åttiotalsfilm från första stund. Den har en skön stämning och den bygger upp mysteriet bra. Huvudpersonen Jake spelas av Craig Wasson som jag inte känner igen, men jag vet att Melanie Griffith ska dyka upp och Dennis Franz är med i första scenen som regissör av b-filmen de splar in. Han var med i både de nämnda filmerna ovan. De Palma verkar vilja jobba med samma skådespelare en hel del. Sen var det en kul bekantskap med Gregg Henry som Sam. Han känner jag mest som Sheriff Bourne i Firefly.

Filmen puttrar på. De Palma är ju något av en "Peeping Tom" och det får vi bokstavligen här i denna film. Dessutom har han stulit en massa från Hicthcock nu igen. Denna film har "lånat" mycket från både Rear window och Vertigo, men huvudpersonens höjdskräck är här klaustrofobi istället. Jag stör mig inte speciellt mycket på stölderna och väljer att se det som en homage istället.

Det dröjer väldigt länge innan Melanie Griffith kommer med vilket är synd för det är då filmen blir bra. Hennes Holly är helt klart filmens behållning. Jakes odyssé i snuskfilmsvärlden är bra med en höjdpunkt när Holly Johnson från Frankie Goes To Hollywood i en drömsekvens framför den klassiska Relax. Mycket bra användning av en känd sång, suveränt om jag får säga det själv.

Detta var nog den bästa av de tre De Palma-filmerna jag orkade med i denna runda. Kul film helt enkelt.

Den får en stark trea.

Betyg: 3+/5





4 kommentarer:

  1. Det är som du säger mycket Hitchcock-inspirerat här och i flera av De Palmas filmer. Han är inte den första och inte den sista som "lånat", eller som du säger gjort en homage.

    Sett denna ett par gånger då den som du är inne på har en skön 80-tals känsla och är lite småmysig och trevlig. Gillar också användandet av "Relax", mycket smart och klockren sekvens det där. En av höjdpunkterna i filmen, finns ett par sådana. Kikaren är kul med dansritualen och den sköna musiken av Pino Donaggio till det. Och huset där huvudpersonen bor och kollar ut från med kikaren, inte tokigt.

    Det som drar ner en del är stundtals b-filmskänslan man slås av. Det är en bag of mixed nuts ;) Vissa vill man ha mer av, andra vill man inte ens ta i, haha.

    Sett filmen tre, fyra, kanske fem gånger och betyget hoppar mellan en stark trea och svag fyra beroende på humör och tillfälle.

    http://moviesnoir.blogspot.com/2015/08/body-double.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite intressant hur stor skillnad i känsla det var mellan denna och de två som jag skrev om häromdan, Dressed to kill och Blow out. Han har verkligen tagit steget från sjuttiotalet in i åttiotalet med denna film. Däremellan gjorde han ju såklart Scarface och den har ju lite vibbar av både sjuttio- och åttiotal.

      Den där b-filmskänslan kände jag av starkt. Är egentligen inte en stor fan av sådant men det funkar bra i denna film.

      Jag hade några fler filmer från De Palma som kandidater, men jag tror jag ger mig med dessa tre... ;-)

      Hoppar över och kollar in di text.

      Radera
  2. Oj oj oj har bara sett denna rulle en gång och då när den kom. Det är denna film som gjorde att jag anser att DePalma borde ha sysslat med något annat - förslagsvis bagare eller skoputsare. Minns Relax scenen än i dag med fasa.
    Men som vi alltid säger smaken är olika - jag ger t.ex Good fellas 10/10.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, ta det lugnt, mannen. Goodfellas 10/10, crazy. :-D

      Radera