fredag 1 februari 2019

Den skyldige (2018)


Jag såg den danska filmen Den skyldige på Stockholms Filmdagar i januari. Damn, vilken överraskning! detta var en av de mest uppfriskande filmerna jag sett på länge. en tajt film som höll mig i ett järngrepp under hela löptiden. Filmen är endast 85 minuter vilket känns perfekt för en film som denna.

Filmen handlar om polisen Asger som sitter i telefoncentralen för larmnumret 112. Han tar emot ett nödsamtal från en kidnappad kvinna. Sen följer en exercis i filmskapande. Hela filmen är filmad vid Asgers telefonstation. Förutom Asger får vi se några få kollegor i centralen, men alla andra roller hörs bara via telefonsamtal. Detta är lite som den brittiska filmen Locke men ännu mer klaustrofobiskt och nervpirrande.

Historien rullas upp genom att vi hör samtal in och ut från Asgers station eller mobiltelefon plus närbilder på Asger som spelas majestätiskt av Jakob Cedergren. han spelar med små medel men vi förstår hela tiden vad han känner och tänker. Manus, skådespelaren, regissör och klippare i ljuvligt samarbete.

Filmen är dagsaktuell och tar upp flera aspekter av dagens samhälle och det är intressant. Men den är framför allt otroligt spännande. Jag satt bokstavligen och spände mig så att jag hade ont i magen efter filmen. Det finns sekvenser i filmen då jag nästan inte stod ut av spänning. Väldigt effektivt. Dessutom är manuset briljant och det är mycket svårt att förutse de vändningar filmen tar. Vad, hur och varför. Väldigt bra som sagt.

Jag kan ge en stark rekommendation att se denna film. Just do it! Ryktet gör gällande att Jake Gyllenhaal ska spela huvudrollen i en amerikansk re-make. Kan vara spännande att se, men antagligen inte lika bra.

Jag ger Den skyldige en superstark fyra, nästan full pott.

Betyg: 4/5 

Den skyldige har premiär i Sverige någon gång senare i vår.




6 kommentarer:

  1. Synnerligen skickligt att diskbänksmässigt lyfta fram både det destruktiva och det konstruktiva i den manliga hjälterollen på samma gång (i samma handling till och med). Det är väldigt svårt att det funkar lika väl i en remake. Spänningsmomentet kanske de klarar av, men som du säger är det bara en del av det som gör filmen bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Well, "den manlige hjälterollen" är tämligen ointressant för mig, även om den säkert går att problematisera den också. Det är mest vanliga människor i denna film. Spänningen skapas ur de personliga perspektiven. Vi ska inte spoila, men det mest smärtsamma har att göra med oskyldiga offer i historien.

      Radera
  2. Ja, det finns verkligen ingen motsats där. De känslomässiga dolkstötarna är mycket skickligt använda dramaturgiska verktyg för att berätta en effektiv historia i fyra akter.

    SvaraRadera
  3. Bra film men jag fick ingen wow-upplevelse. Tror den användes på den till ytan liknande filmen Locke med Hardy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow-upplevelsen? :)

      Jag var ganska stillsam när jag såg Locke. Men denna sågs på bio och då fastnade jag i spänningen, och formatet, mycket mer.

      Radera