tisdag 2 maj 2017

The Missouri Breaks (1976)

 

Det är lustigt hur bra Jack Nicholson är i äldre filmer. När jag ser en film som dagens film The Missouri breaks förstår jag till fullo hans stjärnstatus. Det är senare filmer där han spelar över och gör en karikatyr av sig själv jag inte gillar. Eller senare och senare, det är ju vid det här laget tämligen gamla filmer. Tre filmer där Jack är "karikatyr-Jack" är The shining (1980), Tim Burton's Batman (1989) samt Häxorna i Eastwick (1987). Tre filmer där Jack är "bra skådespelare-Jack" är The Shooting (1966), Five easy pieces (1970) och The Missouri Breaks (1976).


Nåväl i denna film är som sagt Jack bra. Han spelar Tom Logan, ledaren i ett inte allt för elakt gäng med hästtjuvar uppe i norra USA under mitten av 1800-talet. Hans närmaste kompis spelas av den som alltid solide Harry Dean Stanton. Deras relation är djup och intressant att se. De gnabbas och skämtar med varandra men har också allvarliga stunder. Både Harry Dean och Jack spelar rollerna med totalt  allvar vilket gör deras relation så trovärdig. De tar fullt ansvar för sina rollkaraktärer.


När ranchägaren Mr Braxton som också ser sig som den som bestämmer hänger en av gängets yngre medlemmar bestämmer sig Tom och Calvin att rånar honom på hans hästar. En kamp mellan de två parterna startar. Tom råkar i all hast också kära ner sig i Braxtons dotter Jane. Det bubblar av konflikt och potentiellt elände och det blir inte bättre för Tom och hans gäng när Braxton tar in en renodlad mördare för att jaga och förinta hästtjuvarna. Han anställer den beryktade Lee Clayton. Hua, nu blir det åka av!


Clayton spelas av Marlon Brando. Det är inte så ofta man ser filmer med Brando som inte heter något med Gudfadern eller Apocalypse... Här spelar han över något otroligt men samtidigt passar det in i rollen. Han spelar sin dödligt farlige revolverman vars signum är att skjuta sina offer med ett avancerat gevär från långt håll med en liderlig inlevelse. Hans Clayton är underbar att se med manér som nästa är obeskrivliga. Han kör med en ljus feminin stämma, höjer inte rösten en enda gång och han beter sig helt dödsföraktande. Det är väl det oberäkneliga i hans beteende som gör att han uppfattas som farlig. Han roar oss också med en massa olika förklädnader, ibland klädd helt i vitt, ibland som en mexikanare, ibland som kvinna.


Filmen är hyfsat långsam, det är ett drama med inslag av våldsscener. Våldet är tämligen grovt men som med lite äldre filmer är det inte speciellt grafiskt. Jag engagerades en hel del under filmens gång och som helhet var jag mycket nöjd med filmen. Klart bra western helt enkelt.

Jag ger The Missouri breaks fyra ohyggliga uppvaknanden av fem möjliga.

Betyg: 4/5



Marlon och Jack, kompisar ändå.

2 kommentarer:

  1. Håller helt med, både om Nicholson och Brando. Det var kul att se en så bra Nicholson i en film som jag inte ens hade hört talas om innan jag såg den. Brando är galen men det passar ju för rollen.

    Vi får se om den dyker upp på några listor imorgon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den kommer med på min i alla fall! Mycket trevlig film med en lång och angenäm eftersmak!

      Radera