Previously on Homeland... Första säsongen av Homeland var otroligt bra. Därefter har serien tappat en del men jag kommer åter till den om och om igen. Nu har jag sett den nyligen avslutade sjätte säsongen. Min revy kommer innehålla spoilers så jag varnar er som inte vill läsa sådant.
Första säsongen var en karaktärsdriven dramathriller. S2 och S3 hade allt för mycket fokus på alla turer runt Brody och blev mer actioninriktat, lite som om de sneglat lite för mycket på 24. S4 i Pakistan gav serien en ny energi och den utvecklades mot en ren spionthrillerserie. S5 i Berlin fortsatte i samma spår.
Spoilers för Homeland S6 nedan!
Här i säsong 6 befinner vi oss mestadels i New York. USA har en ny kvinnlig president och serien blir mer av en politisk spionthriller. Jag vet inte om showen bettat på att Hillary skulle vinna valet i höstas, men de har trots detta ändå fått med många aktuella frågeställningar som känns igen nu när då Trump och hans pojkar har makten. Det gör att serien får en extra krydda.
Första halvan av säsongen är riktigt vass. Jag binge watchar serien i tre sittningar. det går att hålla ett så högt tempo då avsnitten ofta avslutas med cliff hangers, och den är inte speciellt tung så att man måste låta avsnitt sjunka in mellan tittningarna. Det är inte som med Westworld, Stranger things eller den nya Legion alltså.
Trots att serien är spännande har den flera saker jag inte jublar över. Carrie är som bekant ensamstående mamma till en liten dotter och med henne i släptåg kan inte Carrie flaxa runt som en vettvilling som vanligt. Detta löser showen mer eller mindre krystat med att socialen tar hand om dottern och anklagar Carrie för att inte kunna sörja för hennes trygghet. Vardagsbänken igen och inte det roligaste ämnet i världen för en actionthriller.
Sen är det ju tämligen synd att min favorit Quinn lider av sviterna från den hjärnblödning han tydligen fick i slutet av S5. Jag hade nästan gissat på att de skulle ha låtit honom dö där i S5. Men nu när vi ändå har honom så fokuseras en stor del på honom. Jag gillar det men känner mig lite blåst på konfekten då han bara antydningsvis kommer tillbaka till att vara den bad ass vi alla vet att han är. Under hela säsongen byggs det upp emot att Quinn ska åter igen blir en total bad ass, men det sker aldrig. Det sker aldrig!
Hela slutet av säsongen är som en pyspunka. Det politiska spelet blåser in och över och lämnar en massa frågetecken inför S7. Gott så, men alla de små scener där enskilda personer får betala för sina gärningar hoppar de nästan helt över. Det är de små scenerna jag som åskådare sitter och väntar på till stor del. Det gör att jag känner mig väldigt besviken efter sista avsnittet.
Ta till exempel den högerextreme "sektledaren" O'Keefe. Varför fick vi inte se när hans propagandamaskin nedmonterades? Detta efter att den snälle Max riskerat livet för att avslöja dem. Att O'Keefes organisation inte överlevde är nog klart, hans beskyddare och finansiär uppe i högre makter försvann. I sista scenen från O'Keefes studio får jag en känsla av att hans verksamhet är åter till en liten obetydlig skala, men det är inte jättetydligt. Jag saknade tillfredsställelsen att se någon ta ned O'Keefe på jorden.
Ett annat exempel. Quinn följde efter den blonde mördaren under hela sablans säsongen kändes det som. Men slutet på den tråden blev extremt otillfredsställande. Quinn mot sitt gamla team av elitisar!! Hur kunde showen missa den chansen?? Och nu är Quinn expired. Supertrist. Nästan så att jag helt tappar suget efter mer från denna show. Astrids slut? Nja, dramatiskt i alla fall, men det kunde de göra mer av också.
Carrie då? Jodå, vårt gamla "drinking game" med en sup varje gång Carrie säger "I am sooo sorry" eller lipar så att snoret flyter kvarstår. Hon är inte lika intressant längre. Claire Danes gör henne så bra man kan, inget fel på henne, men författarna har börjat jaga sina egna svansar känns det som. Dessutom byggde hela säsongen upp för en show down mellan Carrie och Saul på ena sidan och Dar Adal på andra men det fick vi inte se heller.
Nu låter det som att jag sitter och vill skriva om hela manus, men nej, jag redovisar det jag trodde att showen byggde upp till. Det kändes som det jag skissar på ovan skulle komma men icke. Showen skickade signaler men följde inte upp dem. Tror att det är relevant att ifrågasätta showen i detta fallet.
Som helhet var dock säsongen spännande och engagerande. En show som denna (är nu) bygger väldigt lite på karaktärsutveckling utan istället är det handlingen inklusive alla twistar som är dess värde. Men när säsongen avslutas svagt blir betyget inte tipp-topp.
Jämfört med Angel som jag skrev om igår finns det inga karaktärer i Homeland som jag känner lika starkt för som en fyra fem stycken i Angel och det finns inget enskild avsnitt i Homeland som jag skulle vilja se om som "stand alone" bara för att spendera tid med de gamla "kompisarna". Homeland S6 är jämnare och slukas lättare, men den lämnar inte lika djupa spår i själen. Det är skillnad på serierna på det sättet.
Betyg: 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar