Toppfilmer från 2016: plats 31-40

2016 var ett rackarns bra filmår. Så bra att jag tagit mig friheten att knåpa ihop en lista om de fyrtio bästa filmerna från året. Topp 10-inlägget kommer på fredag men innan dess portionerar jag ut tio filmer per inlägg, dvs jag startar idag med platserna 31-40. På tisdag kommer plats 21-30 och på torsdag 11-20.

Filmåret 2016 var så starkt att jag undrar om det inte var ett av de starkaste filmåren på länge? Av cirka 65 sedda filmer från året var nästan 40 filmer bra och värda en rekommendation därav den osedvanligt långa topplistan.

På platserna 31-40 kommer de filmer som är värda en rekommendation, men som jag av olika anledningar inte föll för fullständigt. Här finner vi zombies, thrillers, satirer, action, superhjältefilm och en och annan independent-film.

Topplistan över filmåret 2016, plats 31-40

40. The nice guys (Shane Black)

Shane Blacks actionkomedi som utspelas i Los Angeles undre värld på 70-talet. En plufsig Russel Crowe och en stentrist Ryan Gosling får en skådespelarlektion av unga Angourie Rice. Filmen har ett mycket bra manus och på pappret ser denna ut som en höjdarfilm. Jag är sugen på att se om den någon gång för att säkerställa att jag inte bara var på fel humör dagen jag såg den.


39. Doctor Strange (Scott Derrickson)

Manus är svagt på flera punkter men MCU har en högsta lägstanivå och detta är en film som jag ser fram emot att se en andra gång när det blir dags. Miljöerna och känslan i filmen var bra. Gillade också Rachel Mcadams och The Batch.



38. Wiener-dog (Todd Solondz)

Todd Solondz bisarra episodfilm där den gemensamma nämnaren är en liten men avlång hund. Tredje och framför allt fjärde episoderna är riktigt bra. Synd bara att episodfilmer som denna allt för oftast känns så... episodiska. Det blir ingen fullfjättrad långfilmskänsla i mina ögon.



37. Hunt for the wilderpeople (Taike Waititi)

Hypad uppföljare till What we do in the shadows. Men denna gång lämnar Taika Waititi vampyrernas värld och ger sig in i urskogen på jakt efter en gammal vildmarksgubbe och en ungdomsligist som myndigheterna vill omplacera till nytt fosterhem. Skön skröna med stabile Sam Neill och nykomlingen Julian Dennison. Den absurda humorn står Rachel House för. Nyzeeländsk independent coming of age i dramakomeditappning.



36. Love & friendship (Whit Stillman)

Satirisk bild av det fina folket i England på 1790-talet baserad på Jane Austens förlaga. Lady Susan framförs till perfektion av Kate Beckinsale. Tom Bennett är underbar som korkad lord. Whit Stillman har en säregen stil. Delar av denna film är fantastisk men som en helhet blir det lite för mycket av känslan av "one trick pony".



35. Jason Bourne (Paul Greengrass)

Jag älskar den ursprungliga Bourne-trilogin och denna film med både Paul Greengrass och Matt Damons återkomst till filmserien gjorde att förväntningarna var högt ställda. Extremt högt. Tyvärr har de inte lagt ner speciellt mycket engagemang på manus. Actionscener är staplade på varandra utan någon tanke eller speciellt intressant grundstory. Karaktärsutveckling? Glöm det. Underhållande för stunden, men långt sämre än originalfilmerna.


34. 13 hours: The secret soldiers of Benghazi (Michael Bay)

Intensiv modern krigsfilm om verklig händelse. Bra iscensatt och den följer boken tämligen väl. Långt ifrån lika bra som Ridley Scotts Black hawk down men också långt bättre än Peter Bergs Lone survivor.



33. Train to Busan (Sang-ho Yeon)

Wow, vilken bad-ass actionfilm! Kul med zombiefilm från Sydkorea. Bra gjort och det blir en riktigt svettig skräckis. Tyvärr lyckas inte filmen fullt ut med sina karaktärer. Jag känner inte speciellt mycket för någon av dem som filmen handlar om och då kan den tyvärr inte bli en favoritfilm. Sen kan man hävda att mer eller mindre alla personer i filmen är arketyper för olika grupper och typer i samhället och att filmen är en satir över vad som är fel i vår samtid. Jag såg dock inte filmen med de glasögonen på mig.



32. Split (M. Night Shyamalan)

M Night Shamalan-ding-dong gör filmer som bygger på coola twistar. Och som alltid med coola saker blir de till slut o-coola. Det är smärtsamt när de coola twistarna blir förväntade och repetitiva. Detta är dock något av en come back för den gode M Night. Här har vi en tajt och spännande thriller. Med en twist eller två. Hade han undvikit twistarna hade jag gillat filmen ännu mer. Varför inte bara göra en bra psykologisk thriller om tre inlåsta tjejer som försöker fly från en gärningsman med multipla personligheter? Riktigt bra under stora delar, men den spårade lite i slutet.



31. Hail, Caesar! (The Coen brothers)

Oväntat låg placering för bröderna Coens senaste film. Detta är verkligen en film som jag måste se om. Vid eftertanke känns varje scen i filmen som bra, roliga, underfundiga, satiriska, underbar. Men helhetsintrycket då jag såg filmen var kaotiskt och oförstånd. Jag blev kanske överväldigad av alla intrycken? En film som har en bullet. Efter en omtitt kan den säkert ta flera kliv uppåt i topplistan.


Detta var mina favoritfilmer på platserna 31-40. Bra filmer, men inga toppfilmer från året som jag ser det. Vad tycker du? Var dina favoriter med på den här delen av listan redan? Skriv i kommentarerna dina argument!

På tisdag publicerar jag plats 21-30.