Jag och Johan S såg Virgin Mountain under sista festivalhelgen. Väl på plats på biografen anslöt Christian också. Det är en isländsk film om en rejält överviktig vuxen karl som fortfarande bor hemma hos sin mamma och som inte har det så lätt med damerna om man säger så. Jag hade förväntat mig en dramakomedi som säkerligen skulle kunna påminna om de lite mer quirky American Independent-filmerna som jag så ofta ser på på festivalen. Filmen startar mycket riktigt med flera humoristiska scener då vi får lära känna vår hjälte Fúsi. Han jobbar med lastning av bagage på flygplatsen, han äter chokladflingor med mjölk, han ertappar sin mamma ha sex i köket med sin "pojkvän", han äter middag ensam på den lokala thailändaren, och han ringer in till nattradio och önskar heavy metal-låtar.
Men insprängt mellan de lite lustigare scenerna finns ett mörker och mobbning på arbetsplatsen och om den nyinflyttade 8-åriga grannflickan. Filmen visar sig snart inte bara vara en quirky dramakomedi med betoning på komedin. Detta är mer en traditionell nordisk film med en rejäl portion diskbänksrealism, variant isländsk, och ett mörker som känns äkta. Skillnaden mellan denna film och 7 Chinese brothers är mer än att det är mörkt hela tiden på Island och att det är soligt hela tiden i Kalifornien. Tonen är på samma sätt olika. Karaktärerna är däremot ganska lika.
Fùsi spelas av den gigantiske Gunnar Jónsson och han är riktigt bra. Jag älskar att han underspelar sin Fúsi. Huvudpersonen är allt annat än extrovert och vi i publiken får extremt lite ansiktsuttryck från Jónsson. Precis som karaktären ska spelas. Men i några avgörande scener ser vi en leende här eller en insikt sprida sig över ansiktet där. Det är omöjligt att inte fatta tycke för Fúsi.
Filmens andra udda fågel är Sjöfn spelad av Ilmur Kristjánsdóttir. Hon är bra i den lite mer matiga rollen som filmen "leading lady". Sjöfn är manodepressiv och vi får oss till livs både de högsta topparna och de djupaste dalarna. Filmen är grundad och den tar inga hysteriska svängar som känns orimliga, den är bara enkel. Den är alltså realistisk såvitt jag kan bedöma, och det är en härlig känsla jag får. Detta är långt från Hollywood-film med enkla lösningar, och slutet är så öppet det kan bli, men jag blir ändå varm av dess slut, dess medmänsklighet.
Jag ger Virgin Mountain tre drömresor till El Alamein av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Två intressanta iakttagelser. Ett, du nämner inte vad du tyckte om den lilla grannflickan (tyckte själv hon var en av filmens höjdpunkter). Och två, du har glömt att jag var på samma visning och satt till vänster om dig ;) Jag vet, inte så viktigt kanske, men ändå :D
SvaraRaderaSjälvklart ska du också omnämnas i texten. Jag uppdaterar genast.
RaderaGrannflickan var gullig och hade en roll i filmen, men jag tyckte inte hennes del var den centrala.