fredag 28 februari 2014

Lady And The Tramp (1955)



Si, Am: We are Siamese if you please. We are Siamese if you don't please.

Efter en uppslitande filmupplevelse på måndagskvällen blev det film hemma i filmrummet på tisdagen. Jag slog mig ner i lugn och ro och avnjöts Lady and the Tramp. Detta blev den sista 50-talaren i decenniet för mig. Jag har inte sett filmen förr, men jag har ju sett scenen på Kalle Ankas julafton många många gånger och då med svenska röster "denna där?". Nu såg jag filmen med amerikanska röster. I vissa scener låter Barbara Luddy som voicar Lady lite, lite som Scarlett Johansson i Her. I andra scener låter hon för gammal.


Inledningen av filmen är för gullig då vi får följa Lady som en liten valp, men ganska snart kommer vi fram till "nutid". Lady bor ju i ett stort hus hos ett trevligt och snällt barnlöst par. Det är extremt lustigt att Lady har döpt de vuxna människorna till det de kallar varandra, inte namn utan, "Darling" och "Jim Dear". LOL, liten detalj som jag älskade.


Senare introduceras den street smarte och coole Lufsen, dvs Tramp. När han dyker upp introduceras lite farligt i Ladys liv. Men den största förändringen uppstår när Darling och Jim Dear får barn. Lady är inte längre i fokus och precis som ett äldre syskon blir det en svårt tid. Dramat förstärkts när matte och husse åker iväg och låter Aunt Sarah passa barn och hund. Sarah har två elaka siamesiska katter och Lady sätts på stora prov. Yada, yada. Slutet gott allting gott.


Jag gillade denna film mer än Dumbo. Den är inte super-superbra, mer gullig, mysig och smårolig lite här och där. Den så välkända scenen hos Tonys Pizza är nästan lika bra på originalspråket.

Lady har två grannhundar som får bli filmens roliga bifigurer och comic relief. Jock är en liten skotsk terrier som pratar som en blandning mellan Sean Connery och Gimli i Sagan om ringen. Den andre är den stora blodhunden Trusty som tappat sin luktförmåga men som i slutänden ändå levererar.


Trusty: Of course not, Miss Lady. Why, everybody knows a man's best friend is his human.

Allt som allt var denna film mycket trevlig liten film om 75 minuter. Jag ger Lady and the Tramp tre gulliga valpar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jag är inte den enda som skrivit om denna film idag. Kolla in Laddy and the Trump.

8 kommentarer:

  1. Jag har alltid haft mycket svårt att värja mig mot Disney-sockret. Så även med denna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att värja sig. Men framför allt är det onödigt att värja sig! :-)

      God helg på dig, Sofia.

      Radera
  2. Vi är helt överens - denna var klart bättre än Dumbo. Håller även med om att den inte är superbra, men bra är den och spaghettiscenen är ljuvlig. Lite för lång tyckte jag den blev, trots att den bara är 75 minuter ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den överraskade mig lite positivt faktiskt. Hade väl lite lägre förväntningar efter Dumbo. Spagettiscenen är fortfarande bäst med svenska röster, men det var kul att se den med originalet. 75 minuter var ju ganska perfekt. Tänk om den varit modern, då hade den väl varit 175 minuter...!

      Radera
  3. Kul att du kommenterade namnen som Lady gav husse och matte. Jag tänkte också på det under filmen och hade noterat det men det kom inte med i texten.

    Annars håller jag med om det mesta. Smågullig och småmysig och jag hamnar på samma betyg. Men Dumbo var för mig en större överraskning. De där rosa elefanterna var bara för bra. ;)

    Intressant och skönt på nåt sätt med speltiden, både på Dumbo och Lady och Lufsen. Som du konstaterar, idag hade den varit åtminstone två timmar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, namnen människorna i Ladys liv fått var vederkvickande underfundiga.

      Jag gillade också inledningen av filmen med Lady som valp. Många roliga små scener. Bland annat när Jim Dear sträckte fram handen och Lady tror att hon ska få slicka honom på baksidan av handen men hon hinner inte. Hennes min där var komisk.

      Radera
  4. Vacker film men lite småtrist. Kanske en Åsa-Nisse till sextiotalet :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. JAAA, en Åaa-Nisse! Att jag inte tänkte på det själv.

      Eller, vänta nu, är jag knarkad? Nej, det blir nog inget med det... Sorry. ;-)

      Radera