Tatum väntar på ett big break, en händelse som kan få honom att bli eftertraktad som stor journalist igen. Han är synnerligen egoistisk och egocentrisk. Allt faller på plats, pun intended, när en lokal stackare fastnar i en gruva vars tak ramlat in. Tatum är först framme hos den olycklige skattsökaren och inser att här har han en dramatisk historia på gång. Rätt hanterat kan han skapa masshysteri och stort sug efter tidningsartiklar runt händelsen. Jag tänker direkt på den där händelsen i Sydamerikan där en massa gubbar blev instängda i ett hål. Var det 2011 eller något sånt? Det blev ju världsnyheter med CNN på plats och allt. Den historien lyckades de dra ut på i flera veckor. Så grundhistorien i Ace in the hole är mycket realistisk. Tatum bättrar dock på situationen, för sig själv kan jag tillägga, inte så mycket för den olycklige, genom att arrangera hjälpinsatsen så att den tar lite längre tid än nödvändigt. Allt för att kunna kräma ut lite fler lösnummer under dramats gång.
Detta är en klassisk Billy Wilder och jag hade höga förväntningar, men tyvärr blev de inte uppfyllda. Jag tror inte att jag är så himla förtjust i Kirk till att börja med. Det roligaste med honom är att han är så lik Michael Douglas, hans son, det är givetvis tvärtom men jag känner Michael bättre.
Sedan är stroryn ganska trist. Inte intresserad av en satir över massmedia i detta format helt enkelt. Visst ser man spelet mellan massmedia och politiken, yada yada yada. Dialogen då. Ja, var ska man börja? Den är absurd. Chuck Tatum pratar som en karaktär skulle gjort om karaktären skulle vilja göra parodi på gamla hårdkokta noir-filmer. Jag begriper intet.
Filmen har dock en påtaglig stämning som är lite halv cool. Den är inte inget. Jag somnade inte så många gånger under filmen och när jag skulle läsa lite texttv på mobilen under titten blev jag avbruten av nån halvrolig replik lite då och då.
Nä, jag har inte träffat rätt med så många filmer för detta decennium än så länge, med ett undantag.
Jag tyckte att Ace in the hole var tråkig och den gav mig mycket lite. Hade den inte haft ett bra slut hade den fått lägsta betyget.
Jag ger Ace in the hole två ångestframkallande misstag av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Christian ger en annan klassisk regissör chansen idag. Kolla här.
Aj då, lät inte alls bra. Jag minns att jag gillade denna, men så gillar jag både Douglas och Wilder, och film-noir (även om det inte är en klassisk noir).
SvaraRaderaMen Henke, det där med att hålla på med mobilen under filmens gång, det är en no-no ;) Och att somna under filmens gång gör att den inte får en ärlig chans. Synd att den inte lyckades fånga ditt intresse mer.
Jag gillade som sagt Ace in the Hole när jag såg den...
Hahaha, jag visste att det där om att somna och fippla med mobilen alltid skulle reta någon. Jag själv blir vansinnig (på skämt) när folk inte ger filmer chansen och är lite alerta.
RaderaMen, det var ändock sant. Jag både nickade till och lät tankarna vandra från filmen, vilket inte är speciellt bra tecken...
Angående Kirk så håller jag nog inte med dig riktigt om att han skulle vara så bra i filmen. Och bra repliker? Men det är väl olika stilar man gillar helt enkelt.
Själv älskar jag dialogen. Billy Wilder är jämförbar med Shakespeare och Wilde som citatgenerator!
SvaraRadera"I've done a lot of lying in my time. I've lied to men who wear belts. I've lied to men who wear suspenders. But I'd never be so stupid as to lie to a man who wears both belt and suspenders."
"I've met a lot of hard-boiled eggs in my time, but you--you're twenty minutes."
"I don't pray. Kneeling bags my nylons."
Men filmen är väl inte direkt en mediasatir utan den riktar sitt anklagande finger mot hela samhället, inte minst när olycksplatsen förvandlas till en karneval. Ingen går fri från Wilders anklagelser, och kanske det också gör att du känner dig obekväm? Det finns inga good guys, utom möjligen den stackars gruvarbetaren, men det har han ju inget för. Filmen var en flopp när den kom så Wilder försökte efter det lägga band på sin ilska (somliga skulle säga förakt) för sin samtid. Eller snarare sockra samhällskritiken med mer humor och värme. The Apartment (1960) tycker jag är hans mest fulländade film.
Nej, jag kände mig inte det minsta obekväm. Bara uttråkad. Mycket uttråkad. Jag gillar ofta filmer som utmanar och ställer saker på sin spets. Jag tycker tex att The Wolf of Wall Street var ett enda stort anklagande finger mot samhället i stort och inte bara de få individer som finns i filmen...
RaderaMen dialogen i Ace var verkligen inte naturlig eller speciellt bra. Vet inte direkt om Shakespeare är den bästa jämförelsen för naturlig och bra dialog i film!
Jag tänker sen på Duck soup med bröderna Marx. Den filmen kryllar av underbara citat så länge man bara läser dem, men tyvärr var inte filmen bra i övrigt så då hjälper det liksom inte. Mer likt teater eller kabaré än film tycker jag...