tisdag 18 februari 2014

Short Term 12 (2013)



Grace: It's impossible to worry about anything else when there's blood coming out of you.

Tingeling. Short term 12 handlar om några socialarbetare och intagna på ett tillfälligt boende för omhändertagna barn. Filmens titel är namnet på nummer tolv av dessa "mellanlandningshem". Filmens huvudkaraktärer är kollegorna Grace och Mason som också i hemlighet har ett förhållande.

Alla som gillar American independent borde sluta läsa nu och bara se filmen. Kom tillbaka sen och läs vidare. Jag lovar att det är en jättebra film!

Det är en intressant och väldigt känslosam film. Den är som ett tomtebloss. När jag såg den var den så otroligt stark, varm, sorglig och rolig att jag kände att "ta mig tusan" detta är ju en 5/5-film! Men redan dagen efter hade filmen bleknat något litet och även om jag fortfarande tycker att den är otroligt bra och jag med glädje kan rekommendera den känner jag att den inte hållit fast vid det så svårnådda 5/5.


Filmens huvudperson Grace spelas av Brie Larsen. Jag hade sett henne förut men aldrig i en så framträdande roll. Hon spelar en stark och skör person och hela hennes existens på duken skriker att detta är äkta. Det känns som att hon inte ens spelade rollen, hon bara är. Larsen är nästan för bra för att kunna graderas, som att hennes insats går utanför mätskalan.

Den andre är Mason, spelad av John Gallagher Jr. Ojojoj, det var ett sådant där tillfälle då man känner igen skådespelaren men där hans nya karaktär är så olik den förra att man har svårt att placera honom. Var har jag sett honom frågar man sig. Gallagher spelade ju den supersmarte unge producenten Jim Harper i tv-serien Newsroom. Här är han en otroligt skön dude bara, mer emotionellt smart än intellektuellt briljant. Jag älskade hans roll och skådespelarinsats i denna film.


Den unga Kaitlyn Dever spelar Jayden (ett pojknamn!) som mycket av handlingen kretsar runt. Dever är bra och hon bär upp en av filmårets bästa scener alla kategorier. En scen som utmanar avslutningsscenen från Captain Phillips eller inledningsscenen från Gravity om nummer ett för året. Jayden sitter på golvet och berättar historien om en bläckfisk och en haj. Den scenen var tung men fan ta mig helt suverän, I kid you not...


Short term 12 är en film som är ganska svår att skriva om. Den bör upplevas, ej spoilas. Handlingen betyder inte så mycket och filmen har ingen stor hemlig twist, men om man dissekerar för mycket vad som händer inom och mellan karaktärerna tror jag att man kanske förtar lite av upplevelsen för er som har kvar att se filmen. Min kära filmbloggarkompis Fiffi har också skrivit om filmen idag. Fann hon också det svårt att skriva om filmen utan att sabba den? Hörde hon historien om bläckfisken, eller hörde hon historien om den lilla flickan?

Jag ger Short term 12 fyra olyckliga barn av fem möjliga.

Betyg: 4+/5


Gå nu genast över och läs nu Fiffis känslor om denna film.

4 kommentarer:

  1. Tingeling? Tingeling! Ja det är klart att recensionen ska börja med Tingeling ;D

    Det var ett tag sedan jag såg filmen men nu när jag läser din text blir jag sugen på att se om den. Framförallt vill jag se om haj-och-bläckfisk-scenen för den fastnade inte hos mig som den gjorde hos dig.

    Hur som helst så är det en bra film och en film som gör noll väsen av sig. Den bara dök upp, skakade om och gick vidare liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tingeling. Den scenen var ju så stark. Du såg inte? Vojne.

      Filmen har åkt jojo i huvudet på mig, började på en extremt hög nivå, sedan sjönk den lite, men under senaste tiden har den växt igen, och jag tänker mycket på den vilket alltid är ett positivt tecken.

      Radera
    2. Jo jag minns Tingeling. :)

      Radera