Bond, James Bond: The Man With The Golden Gun (1974)

Bond nr 9: The man with the golden gun

Utgivningsår: 1974
Regissör: Guy Hamilton
Locations: London, Hong Kong, Macau, Beirut, Bangkok

Plot: Bond jagar notriske lönnmördaren Scaramanga som enligt MI6 har ett kontrakt på Bond.

Cast
James Bond - Roger Moore
Mary Goodnight - Britt Ekland
Andrea Anders - Maud Adams
Sheriff J. W. Pepper - Clifton James
Scaramanga - Christopher Lee
Nick Nack - Hervé Villechaize
Hai Fat - Richard Loo
M - Bernard Lee
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
Q - Desmond Llewelyn


Revy
Även om jag inte kommer ihåg speciellt mycket från flertalet av de gamla bondfilmerna som jag inte sett på många år, kan jag ibland komma ihåg ungefär hur jag kände om dem. The man with the golden gun har aldrig varit en favoritfilm, kanske den jag minst ville se om. Oinspirerande film helt enkelt. Jag gillar inte Scaramanga med hans tre bröstvårtor. Osexigt. Filmen har inga direkta fel men den sticker heller inte ut på ett positivt sätt. Roger Moore gör sin grej och jag har väl växt ifrån den. Det bränner till i en scen med Maude Adams då Moore håller på att vrida hennes arm ur led, men i övrigt är det mest lättsam farsartad humor i denna film.

Prologen: 4

Prologen utspelas på Scaramangas ö. Nick Nack har hyrt in en lönnmördare som har fått i uppdrag att mörda Scaramanga, men allt är endast en sorts lek där Scaramanga utmanas, som ett träningspass. Scenen ska väl visa hur svår Scaramanga är och måla upp honom som ett stort hot mot Bond. Det lyckas inte speciellt väl. Den ärrige gamle mannen från Chicago var i och för sig klädd som en gangster men han var inte en värdig motsståndare. Detta är ännu en prolog där Bond inte är med och jag tycker att de är lite tråkigare, men denna var långt bättre än densamma i Live and let die i alla fall. Här fick man se något som fick filmen att kickstartas och det är en trevlig bookend till avslutningsscenen.

Bondlåten + Titelsekvensen: 3

Låten är sprättig! Jag gillar de bryska stötarna och 70-talsvibbarna, men tyvärr är den lite för orolig för att bli riktigt medryckande. Låten sjungs av Lulu, en okänd artist för mig. Titelsekvensen är mer traditionell än exalterande, pistoler och brudar som speglas i vatten.

Storyn: 5

Även om filmen inte är så värst bra är storyn faktiskt helt ok, tom ganska bra. Dels har vi hotet mot Bond. Att MI6 får en kula i guld med 007 ingraverat kan ju aldrig vara en dålig start på ett äventyr. Sedan "får" Bond tjänstledigt och han ger sig ut på en personlig vendetta. Den andra delen i storyn var lite grumligare för mig. Jag förstod knappt vad som var problemet. Man måste här förstå att filmen kom ut året efter den stora energikrisen med skenande oljepriser som startade 1973. Bond ska alltså försöka få tag på en mojäng, en "solex agitator", för att förhindra att det kommunistiska Kina får tag på den. Älskvärt.

Bondskurkarna: 3

Den store skurken, Dracula, Sauroman, Christopher Lee måste ju vara bra, men jag rycks inte med alls. Han är bara creepy med sin tredje bröstvårta. Ska han vara elak och hotfull som en Grant? Ska han vara excentrisk som en Hugo Drax? Eller ska han vara oberäknelig som en Silva? Nej han blir platt. Av handlingen framgår att han i princip ska vara Bonds överman i pistolskytte men det etableras inte speciellt väl i filmen. Jovisst jag vet att han skjuter prick några gånger, men jag känner inte att han är en expert i maggropen.

Hans lille medhjälpare Nick Nack är än värre, en mycket malplacerad lustigkurre som mest förstör filmen för mig. I slutet blir det dessutom lyteskomik när Bond tar hans om Nick Nack på djonken. Som ni vet är detta inte den enda scenen i denna film där humorn övergår i fars.

Bondbrudarna: 4

Det anmärkningsvärda här är givetvis att vi har två svenskor som bondbrudar i denna film. Maud Adams spelar Scaramangas ovilliga flickvän Anders. Jag förstår inte alls varför hon fick denna och dessutom ännu en roll i bondserien (Octopussy). Hon är inte ens snygg och så värst speciellt är väl hennes skådespeleri inte. I denna film är hon stentrist. Hon spelar en extremt undergiven kvinna som mest går och väntar på att bli ett offer. Det uppfylls i alla fall till slut. Jag tycker inte sådana bondbrudar blir speciellt spännande.

Lite roligare kan vi då ha med Goodnight som spelas av Britt Ekland. Detta är inte heller en jättefavorit men hon är i alla fall festlig, ja till och med sprallig i flera scener. Hon stjäl scenen mellan Bond, Goodnight och Anders på hotellrummet. Mycket lustig scen. Britt får mig att tänka på glada partyn från 60-talet som man ser i filmer som Breakfast at Tiffany's och The Party.

En av de bästa scenerna i hela filmen är när Bond ska montera bort agitatorn från Scaramangas maskin i slutet av filmen och Goodnight slår på maskinen av en olyckshändelse och nästan bränner ihjäl Bond. Hela den scenen är kul.

Medhjälparna: 4

Sheriff J. W. Pepper var tydligen så populär i Live and let die att han fick återkomma i denna film. Med honom blir Bond helt plötsligt ren fars och jag känner mig bara förvirrad. Om man kan kasta ambitioner om en agentfilm ut genom fönstret och titta på filmen som en komedi så går det inte att förneka att sheriffen är underhållande. Sheriffens gapande på de topphuvade thailändarna är hysteriskt. Hade inte varit PK idag. En annan scen som var kul är den då Bond och sheriffen blivit omringade av lokal polis och sheriffen ska prata dem till rätta och sliter fram en plånbok med alla idhandlingar och rabattkort eller vad det är.

Actionscenerna: 4

Det har nu gått några dagar sedan jag såg filmen och jag kommer bara ihåg en enda actionsscen och det är den då Bond och sheriffen jagar Scaramanga med bil. Det är i den scenen det grymma stuntet med skruvhoppet med bil utförs. Det måste de gjort på riktigt och då är det minst sagt imponerande.

Vad var där mer? Ett slagsmål back stage i Beirut? Synd bara att de inte hittade en snyggare magdansös. Jo, just det! Det var den där orimliga scenen då High Fat fångat Bond och istället för att döda honom i trädgården (oschysst?), låter de honom sova ut och bli ompysslad av tre geishor för att sedan få titta på en kung fu tävling. Till slut ska de få Bond att ställa upp i tävlingen, förmodligen med dödlig utgång, men Bond kör några tjuvknep och sedan hoppar han ut genom risväggen och flyr.

Gadgets: 4

Bond klär ut sig till Scaramanga med en konstgjord bröstvårta. Det var endast marginellt snyggare på Roger Moore än på Christopher Lee. Resten av filmens gadgets användes av skurken; en guldpistol, guldkulor och en solenergiomvandlare - the solex agitator. Det är väldigt ont om gadgets i denna film, men jag måste ge ett godkänt betyg ändå bara för namnet på prylen - the solex agitator!

Quotes: 5

Denna film är kanske inte starkast på klatchiga one-liners, men de finns några fyndiga dialoger.


James Bond: Who'd want to put a contract on me?
M: Jealous husbands! Outraged chefs! Humiliated tailors! The list is endless!


Andrea Anders: Ow! You're hurting my arm!
James Bond: I'll break it unless you tell me what I want.


Francisco Scaramanga: Ours is the loneliest profession, Mr. Bond.

Francisco Scaramanga: I like a girl in a bikini. No concealed weapons.

Hai Fat: [Preventing Nick Nack killing 007] Not here. This is my home. Take Mr Bond to school.

Sheriff J.W. Pepper: You're that Secret Agent! That English secret agent! From England!

James Bond: Good morning. How's the water?
Chew Mee: Why don't you come in and find out?
James Bond: Sounds very tempting, Miss...?
Chew Mee: Chew Mee.
James Bond: Really? Well, there's only one small problem. I have no swimming trunks.
Chew Mee: Neither have I.

Sista scenen: 8

Goodnight och Bond åker djonk mot Hong Kong. Nick Nack dyker upp och Bond slåss lite. Det slutar med att han hänger upp Nick Nack i masten och sedan kan han ligga med Goodnight. Plötsligt ringer M oroligt och frågar efter Goodnight och vi får en lustig sista dialog.


M: [over the phone] Bond? Bond, are you there? Goodnight?
[Bond picks up phone]
James Bond: She's just coming, sir.
[Bond sets phone back down]
M: Goodnight? Goodnight? Goodnight!
[Bond pick up phone again]
James Bond: Good night, sir.

Jakt i udda fordon
Vi får se en jakt med thailändska kanalbåtar, sådana grunda med en motor med fasligt lång hals ner till propellern. Bond lyckas klyva fiendens båt. Han är smart vår käre James.

Sammanfattning

Oinspirerande film. Den är mer tråkig än dålig. Och den blir därmed till och med sämre än andra bondfilmer som egentligen ÄR sämre, men som i alla fall bjuder på en kul skurk eller något annat att "hänga upp det på".

Totalsumma: 44
Betyg: 2-

Trailer
Trailer (Bond 50)

Side Effects (2013)

Depression is the inability to construct a future.

Månadens filmväljare i Filmspanarna var Jojjenito. Jag litade fullt ut på hans val, det skulle ju bli Soderbergh. Av olika lyckliga omständigheter hade jag inte läst något, hört något eller sett något om denna film. Därmed fick jag den ovanliga glädjen att gå in på en biovisning i goda vänners lag utan att ens veta vilken genre av film vi skulle se.

Johan berättade att Soderbergh har hotat med att detta skulle bli hans sista film. Först och främst låter det lite pretentiöst att förkunna något sådan, tror han att han är Ziggy Stardust eller? Men det gjorde ju bara hela visningen mer spännande. För visst skulle man kunna tro att den sista filmen borde vara något speciellt. Tyvärr går det nästan inte att skriva om filmen utan att spoila den, så om du vill se filmen bör du göra det först och komma tillbaka och läsa min revy vid ett senare tillfälle. Och visst är filmen värd att se, så mycket kan jag avslöja.

Ok, nu till filmen. Det tog ett bra tag innan jag förstod att detta var en crime/thriller. Först trodde jag att det var en Contagion-liknande uppgörelse med psykvården generellt sett och psykofarmakaindustrin specifikt. Men efter ett tag ändrade filmen karaktär och blev till en thriller.

Jude Law spelar huvudrollen och han är riktigt stabil. Kanske inte spektakulär men ändock bra på något sätt. Han börjar få Michael Douglas kvaliteter, den gode Jude. Den kvinnliga huvudrollen spelas av Kate Mara's syster. Hon är inte alls lika bra som Kate. Men de är så lika att jag satt och förnimmade Kate bakom ytan på syrran. Den tredje kändisen i rollistan var Catherine Zeta-Jones. Som vanligt vacker? Nej, hon var inte lika blomstrande som hon kan vara. Något skavde. När vi gick ut från bion kom jag på att hon hade fått en hint av Joker-sminkning. Det röda läppstiftet hade målats med en antydan till Jokerns målade spetsiga leende. CZJ visade sig mycket riktigt vara en ful fisk.

Jag tyckte personligen att filmens inledning var mycket lovande. Ämnet var lockande och problematiken med läkare som skriver ut piller samtidigt som de är betalda av industrin är spännande. Vem är skyldig sedan när allt går åt skogen? Spännande, men tyvärr var det inte det filmen handlade om. Istället var det en thriller. Och som sådan var den rent ut sagt dålig. Thrillerdelen av filmen var slarvigt skriven och slappt regisserad. Låt mig föra upp ett exempel. Emily går i sömnen som en bieffekt av sina mediciner. Under en sådan episod händer en sak som inte kan tas tillbaka. Hon skadar sin make. Senare i filmen får vi en alternativ förklaring till vad som hände i den scenen. Och hela filmen bygger på denna alternativa förklaring. Men ändå luras vi åskådare eftersom Emily "spelar" hela scenen ut ända in tills det att hon lägger sig i sängen för att sova. Detta efter maken fallit. Helt orimligt. Soderbergh klipper in i en flashback hur Emily tränar på 911 samtalet innan hon ringer polisen. Men som sagt när vi ser scenen tidigare i filmen luras vi. Denna typ av tillrättalagda fuskande tycker jag är sloppy film making. Det är vad jag tycker.

Men filmen är ganska bra ändå, någon i gänget dubbade filmen till en film noir. Inspirerat och klockrent. Allt är där; den olycklige, femme fatalen, den orimligt komplicerade komplotten, en femme fatale till. Allt! Är det en film värdig som Soderbergh's sista film? Nej, långt därifrån, då skulle han valt en film som Traffic eller The girlfriend experience. Denna är mellow yellow, in the middle of the road. Jag tror nog att han satsar vidare mot nästa OS!

Jag ger Side effects tre lyckopiller av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Vad tycker mina Filmspanarvänner? Kolla här:

Fiffis filmtajm
Jojjenito
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café

Bond, James Bond: Die Another Day (2002)

Bond nr 20: Die another day

Utgivningsår: 2002
Regissör: Lee Tamahori
Locations: Nordkorea, Hong Kong, London, Havana, Island

Plot: Bond blir tillfångatagen av nordkoreanerna på ett uppdrag och hamnar i ett 14-månaders tortyr camp. Han tradas till väst men misstros. M tror att han har knäckts under tortyren och börjat läcka information. För att rentvå sitt namn måste Bond ta saken i egna händer och ta reda på vem som förrådde honom är samt kämpa ner ett gäng unga krigsälskande nordkoreanska militära hetsporrar.

Cast
James Bond - Pierce Brosnan
Jinx Johnson - Halle Berry
Gustav Graves - Toby Stephens
Miranda Frost - Rosamund Pike
Zao - Rick Yune
General Moon - Kenneth Tsang
M - Judi Dench
Moneypenny - Samantha Bond
Q - John Cleese
Damian Falco - Michael Madsen
Raoul - Emilio Echevarria
Verity - Madonna


Revy
Jag kan inte neka till att jag var väldigt spänd inför omtitten av denna film. Jag hade inte sett den på en sådär tio år. I kommentarer och diverse bondfilmsomröstningar hade det framgått tydligt att denna film inte hyllas direkt, många verkar ranka den mycket långt ner på listan. Jag gillar ju Brosnan en hel del och de tidigare filmerna har fallit väl ut i omtitten så jag undrade hur denna skulle stå sig.

Det största problemet jag kom ihåg med filmen är den EXTREMT fåniga osynliga bilen som Bond får av Q. en sådan sak kan förstöra en hel del, i värsta fall en hel film. Denna gång kunde jag bortse från denna fadäs lite enklare, då jag inte blev lika överraskad. Men tyvärr är inte filmen så bra i övrigt heller. Men det börjar bra, inledningen är mycket stark. Att Bond åker dit och sitter fast hos nordkoreanerna i över ett år och efterföljande skakiga relation med M är briljant. Men tyvärr följs detta inte upp med en bra skurk och istället får vi allt för mycket smörja. Genetisk experiment som gör att folk ser ut som någon helt annan? Osynliga bilar? (Nåja, jag kan kanske inte helt förlåta dem för det). Konstiga dräkter med ström i? Brinnande flygplan som inte störtar? Det blir bara för mycket.

Die another day är absolut inte så dålig som många förmedlat här på bloggen, men den är sannerligen ingen höjdare heller. Vad den är, är att den är otroligt ojämn.

Prologen: 8

Mycket stark prolog. Bond förlorar! Inget käckt skämt. Visst "saved by the bell", men till vadå? En ettårig date med giftiga skorpioner, både av mänsklig sort och insektssort. Jag gillar förstås inte att de surfar in till stranden. Orimligt! Men resten av prologen är mycket bra. Man måste tillstå att Bond sannerligen inte är feg i sina uppdrag. Vad tänkte han göra? Ta över hela nordkoreanska armén?

Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Madonnas låt är riktigt djäkla bra. Det känns som att folk inte tycker att detta är en riktig bondlåt? Varför? För det första är det en riktig bondlåt för att det är en bondlåt. I like. Men här har vi framför allt en otroligt bra titelsekvens där vi både får se stilistiska och snygga bilder men också så mycket bättre då vi får se handling. Tortyren på Bond spelas upp framför våra ögon; skendränkningar, elektrisk tortyr, isvatten, eld och ack så många svarta blanka skorpioner. Allt övervakat av en iskall koreanska... Bond har det inte lätt med sina kvinnor.

Storyn: 4

Storyn är helt bakvänd. Vad är det storskurken vill göra? Oklart. Ska han använda GoldenEye 2 för att vinna krig? Samtidigt har han ett multinationellt företag och hur mycket pengar som helst... Finns det inte något lite mindre långsökt att ta sig för om han vill straffa Väst? Istället är Bonds personliga resa intressantare, men tyvärr fokuserar de inte på den i filmen. Hela grejjen att Bond blivit förrådd av en kollega fumlas bort. De gjorde en mycket bättre film om det nyligen, Tinker Tailor Soldier Spy tror jag den hette... Nej, storyn är inte det bästa med Die another day.

Bondskurkarna: 4

Vem var den store skurken? Gustav Graves eller spolingen till nordkoreansk överste? Den andra var ju lite lätt patetisk. Men Graves var inte mycket bättre. Jag älskade fäktningsscenen och det är en bra start att de låter skurken vara en äventyrlig snubbe, men han känns inte seriös eller elak nog.

Den glittrande Zao då? Vi får ju några actionscener ut av honom också, men han tillför inget i galleriet över favoriter. Nej, då är givetvis Miranda Frost den klart intressantaste av skurkarna i denna film. Jag tyckte det skavde med Pike i den rollen redan första gången jag såg filmen. När jag några år senare såg henne i An education såg jag hur otroligt rolig och begåvad hon är. Jag hade gärna sett henne mer i Die another day och att hon skulle varit Bonds huvudsakliga motståndare, det var ändå hon som dömde honom till 14 månaders helvete. Istället gick de för en klassisk "cat fight", mellan Frost och Jinx. Mjau.

Bondbruden: 8

Halle Berry kliver upp ur vattnet med kniv på bältet som en annan Ursula Andress. Och visst är hon läcker som få... Snygga lökar... Va, sa jag det högt? Nej, vänta nu. Jag menar, Halle Berry är en mycket bra skådespelerska och en fin människa. Hrmmmm. Vi går vidare!

Tyvärr känner jag ingen kemi mellan Bond och Jinx. Det är som att de vet om att de är med i en bondfilm och förväntas att kommunicera via one-liners. Det blir stelt och krystat. Poserande. Detta gör att Halle Berrys sexighet inte kommer till sin rätt. Det är något som saknas, något som inte riktigt fylls helt ock hållet, något som förblir lite halvslakt.

Medhjälparna: 4

Det är väl någon snubbe som hjälper Bond i Havana? Var han viktig? Jag finner ingen riktig medhjälpare. Michael Madsen's figur var bara bisarr, vad tusan gjorde han där? Nej, istället är det det gamla gardet man litar på. John Cleese har ju tagit över efter den gamla Q och nu har han tagit namnet också. Q alltså. Men Cleese passar inte alls i rollen. Han passade bättre som Nearly Headless Nick. M är med lite och hennes scen med Bond just när han frigivits var intensiv. Man är konsekvent med hennes stenhårda natur. Både M och Bond förtydligar att han inte borde utväxlats. M är hård, så hård, allt sammanstrålar mot Skyfall.

Intressantast blir därmed Miss Moneypenny. Efterson de tydligen ville ha Die another day som en light-science fiction låter de Bond träna i någon slags maskin som tar dig in i en virtuell värld. Det skulle vara lite chockerande att se Moneypenny skjuten i träningsscenen. Men jag kommer ihåg att jag inte för en sekund trodde att Moneypenny var död när jag såg scenen för första gången. Däremot tog det ett tag att avkoda kärleksscenen mellan Moneypenny och Bond mot slutet. Det var nog filmens humoristiska höjdpunkt.

Actionscenerna: 5

Det finns en scen som jag älskade. Det är fäktningen mellan Graves och Bond under överseende av Verity och Frost. Det var en riktigt bra actionscen, från samma skola som Bourne-filmerna. Det ser verkligt ut, det ser jobbigt ut. De blöder, de flämtar och de svettas. En garde!

Andra halvan av filmen är risig, allt efter den osynliga bilen introducerats, ungefär 1.06.24 in i filmen (satan, där är den igen, den där bilen). Jag nickade till och med till under de dödligt tråkiga scenerna från ishotellet. Vad händer? Varför händer det? Betyder det något? Brinner planet? Motorerna faller av men Bond och Jinx är fortfarande därinne utan en skråma och planet flyger fortfarande. Åhoj.

Gadgets: 2

En ring som vibrerar så att glas går sönder. En klocka som kan detonera en bomb. Och så några lite mindre lyckade... En surfbräda med vapen, en bomb och ett satellitsystem i sig. Till sist... Monstrositeten

Quotes: 7

En del smarta citat, en del roliga, men ojämn leverans av dem. Känslan infinner sig inte fullt ut.

James Bond: Saved by the bell.

Chinese masseuse: I'm Peaceful Fountain of Desire, the masseuse.

Jinx: Ornithologist, huh? Wow. Now there's a mouthful.

Jinx: Are you always this frisky?


Miranda Frost: I know all about you - sex for dinner, death for breakfast.


James Bond: You burned me, and now you want my help?
M: Did you expect an apology?


Verity: I see you handle your weapon well.
James Bond: I have been known to keep my tip up.

Graves: Care to place a bet, Verity?
Verity: No, thanks. I don't like cockfights.


Miranda Frost: I take it Mr. Bond's been explaining his Big Bang theory?
Jinx: Oh yeah, I think I got the thrust of it.

James Bond: Vodka martini, plenty of ice... if you can spare it.

Jinx: Wait, don't pull it out. I'm not finished with it yet.
James Bond: See? It's a perfect fit.
Jinx: Uh-hm. Leave it in.

Sista scenen: 7

Efter Moneypennys lilla stund med Bond ser vi den riktiga Bond som leker gömma diamanten med Jinx. En avundsvärd position. Observera Halle Berrys skratt precis i slutet av scenen. Mums.

Jakt i udda fordon
Denna gång får vi en jakt i svävare. Mycket upplyftande!

Sammanfattning

Bra första halva men katastrof under andra halvan. Känns det igen? A view to a kill? Diamonds are forever? Die another day är bättre än sitt rykte, långt sämre än vad den kunde blivit och till slut en ok film.

Totalsumma: 56
Betyg: 2+

Trailer
Trailer
Trailer (man made)
Die another day (muisc video)

House Of Cards - Season 1 (2013)

Frans tipsade mig om denna serien. Producerad av Netflix med kända regissörer som David Fincher och Joel Schumacher inblandade har den med rätta fått en del uppmärksamhet. När den dessutom handlar om två av mina favoritområden, spelet bakom kulisserna i maktens korridorer i Washington och journalisternas grävande för att avslöja omnämnda spel, var jag med i den utpekade tittargruppen för serien.

Kevin Spacey bär serien på sina axlar. Han spelar huvudrollen och han är med i nästan varje scen i hela säsongen. Jag är kluven inför Spacey, ibland är han spectaculaire, ibland är han som en blöt handduk som man glömt i jumpapåsen, men här är han mycket bra i alla fall. En mindre kraftfull skådespelare hade inte kunnat spela denna roll. Vi som åskådare måste kunna tro på honom när han krossar sina motståndare.

Serien startar väldigt bra, sackar lite i mitten och avslutas ännu starkare än den startade.

Det enda jag inte riktigt gillar med serien är Robin Wright som Claire Underwood. Hon är gnällig och allmänt jobbig. Det är inte heller en favoritskåderspelare, vilket svin hon var i Forrest Gump. Hon ser ut som en hårdare och kallare variation på Natascha McElhone som spelar Karen i Californication.

Mina tre favoritelement i House of cards? Kevin Spacey som Frank Underwood, han är helgjuten som ett riktigt as med ett lysande intellekt och en briljant strategisk förmåga. Kate Mara som Zoe Barnes, det är tråden om henne och Frank är den helt klart bästa i serien. Samt den suveräna musiken. När vinjettmusiken sätter igång vet man exakt vilken typ av serie som startar. Allt som serien levererar utlovas redan i vinjettmusiken. Makalöst.

När kommer då korthuset fall? När kommer Frank få sota för sina synder? Serien bygger visst löst på en gammal brittisk serie i tre säsonger, så jag antar att House of cards har några säsonger kvar i alla fall. Sista avsnittet slutade mitt i handlingen kändes det som. Jag hoppas på en fortsättning. Hoppas att Netflix tänker likadant.

Betyg: 5/5

Bond, James Bond: A View To A Kill (1985)

Bond Nr 14: A view to a kill

Utgivningsår: 1985
Regissör: John Glen
Locations: Sibirien, London, Ascot, Paris, San Fransisco.

Plot: MI6 upptäcker att ryssarna fått tag på ritningarna till ett nytt datorchip som klarar att motstå EMP. De misstänker att läckan finns på Zorin Industries, företaget som tillverkar chipet. Bond sätts på uppdraget och han finner snart att det är Max Zorin själv som är läckan och att han utgör ett hot mot hela Silicon Valley och världen som vi känner den.

Cast
James Bond - Roger Moore
Stacey Sutton - Tanya Roberts
Max Zorin - Christopher Walken
May Day - Grace Jones
Scarpine - Patrick Bauchau
Jenny Flex - Alison Doody
Dr. Carl Mortner - Willoughby Gray
General Gogol - Walter Gotell
Sir Godfrey Tibett - Patrick Macnee
Pola Ivanova - Fiona Fullerton
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
Q - Desmond Llewelyn
M - Robert Brown
Sir Frederick Gray - Geoffrey Keen


Revy
A view to a kill. Roger Moore's sista film som den elegante agenten. Detta var den film jag på förhand trodde skulle vara seriens svagaste film och nu, mitt i projektet (tolfte filmen av 23) har jag mycket, mycket svårt att se att någon annan film skulle kunna konkurrera om sistaplatsen. Det finns inget att hänge sig åt i denna bondfilm... Bond, brudarna, skurkarna, actioninnehållet, allt är juttet. Finns där humor då, kvider jag fram med svag röst. Men nej, det är inte roligt, inte ens "så dåligt att det blir roligt". Helt plötsligt känns Octopussy och Diamonds are forever som riktigt stabila produktioner. LOL.

Prologen: 3

Bond är på uppdrag i Sibirien. Det blir några vådliga scener när han jagas nerför snömassor på skidor, snöskoter och på snowboard. Jag antar att snowboarden var en nyhet i mitten på 80-talet? Roger Moore är alltså själv inte med speciellt mycket i denna prolog. All eventuell spänning upplöses när de spelar Beach Boys till scenen då Bond åker snowboard. Jag finner hela prologen oinspirerad och slutet av scenen som ska vara humoristiskt känns inte bra. Bond's kommentarer och inviter till sin kvinnliga agentkollega är trötta, som om de redan givit upp. Denna film visar med hela sitt väsen att det var dags för nya tag i Bond-franchisen.

Bondlåten + Titelsekvensen: 6

Filmens höjdpunkt är Duran Duran's låt A view to a kill. Den är ganska bra ju. Men var tog Duran Duran vägen? Simon Le Bon deltog i Whitbread Around Race men sedan dess har jag inte hört mycket om honom. Titelsekvenserna är kletigt 80-talsaktiga. Självlysande neonfärgade naglar? Tillför inget speciellt, långt från snygga och "klassiska".

Storyn: 2

Det är lite svårt att bedöma storyn när allt annat i filmen är rysligt dåligt. Hotet som Bond ställs inför är helt ok. Zorin planerar att skapa en gigantisk jordbävning som ska lägga hela Silicon Valley under vatten. Men som vanligt då det gäller filmer med Roger Moore kan de inte hålla sig från det farsartade. Även om man bortser från vissa taffliga scener i prologen fick man tyvärr inte vänta länge tills den första "galet roliga" scenen dök upp. Det är när Bond snor en liten blå taxi i Paris och jagar May Day som flyr i en fallskärm. Bilen slås sönder mer och mer tills Bond till slut sitter i en kvarts bil. Många omkullkastade grönsaksstånd blev det. Fars är vad det är. Det tog hela 19 minuter in i filmen, inklusive prolog och titelsekvensen, innan ridån gick ner. Senare i filmen följer de upp farsen med mer fars då Bond och Stacey jagas av en bunt fåniga poliser i en brandbil genom stora delar av San Fransisco. Ouch, skämskudden användes upprepade gånger.

Bondskurkarna: 2

Här hade jag stora förväntningar. Var inte Christopher Walken bra som Zorin? Walken är väl alltid bra? Det var så länge sedan jag såg filmen att jag kunde inte komma ihåg. Men nej. Han försöker vara psykotisk och härligt vrickad, men jag dras inte med i hans galenskap. Jag sitter mer och önskar att han är bra, än upplever att han är bra. Istället drar jag lite på smilbanden åt den stereotypa galne tyske vetenskapsmannen Dr. Carl Mortner. Lyssna på hans engelska med tysk brytning. Not only in a Bond movie, but likewise funny.

En av Grace Jones extra dåliga scener

Den andra stora skurken är då May Day i sångerskan Grace Jones skepnad. Ajajaj, är hon världens sämsta skådespelerska eller? Helt bisarrt dåligt. Hur tänkte de där egentligen? I så fall var Jenny Flex lite roligare, men hon var ju knappt med i filmen.

Bondbruden: 1

Kristallklara blå ögon! Tanya Roberts i rollen som Stacey Sutton kan kanske vara en utmanare till Grace Jones om ovan omtalade förstaplats? Kanske. Hon är eländigt dålig hon också. Hennes hesa hjälplösa skrikande på James. James! James! var så djäkla dåligt. Fy tusan.

Medhjälparna: 5

Här blir det lite bättre. Jag gillade Tibbett och scenerna mellan Bond och hans "betjänt". Där fick vi lite karaktärsdriven humor istället för "bilar som krockar"-humor i alla fall.

Det gamla gardet börjar för övrigt se rejält ålderstigna ut. Detta blev sista filmen med Lois Maxwell som Miss Moneypenny. Hon gjorde en sista ansträngning och hennes rosa klänning med tillhörande hatt för tävlingarna på Ascot hade nästan till och med kunnat göra Kaylee avundsjuk! M har inte många filmer kvar innan byte av skådis, och samma sak med Q även om han höll ut längst av dem tre. Q är också den figuren som "alltid" varit lite till åren så det funkar bättre för hans karaktär än till exempel Moneypenny där skämten om diamantringar på fingret och sånt blir lite konstigt må jag säga.

Actionscenerna: 1

Var det någon bra action i denna film. Jag har redan avfärdat flertalet oseriösa farsartade scener. Filmens bästa parti är när Bond och Sir Godfrey besöker Zorins stall men där är det mest ordinärt agentjobb. Vi får ett litet slagsmål som avslutas med att skurkarna slås in med spännband. Det var lite lustigt. Scenen med Bond och Stacey i the Town Hall i San Fransisco var bara jobbig då Tanya Roberts totalt massakrerade scenen med sin förtvivlade rop på "James".

Actionscenerna i silvergruvan då? Jo, de gick väl an även om det inte var speciellt nydanande eller älskvärda. Det är där vi får se hur galen Zorin är då han och Scarpine står och pepprar mer sina lojala underhuggare med maskingevär. Det var ett beteende värdigt en superskurk, men jag drogs inte med i galenskapen. Sista scenerna med slutfajten i luftskeppet och på the Golden Gate är bara dåliga. Så mycket kom jag i alla fall ihåg från då jag såg filmen i mitten på 80-talet, dess usla slut.

Gadgets: 5

Q har en störtskön sak i denna film, en "micro comparator". Hehe. Bonds isbergsbåt som han kommer undan sina förföljare i prologen var ganska cool, pun intended. I övrigt har han en kamera i en ring, en visitkortdyrk (det hade han väl i någon annan film också? Hade varit en bra fråga för Fantasterna), samt en portabel check-kopiator, vilket är bra att ha om man hittar någon som skriver checkar.

Quotes: 5

Det mesta Zorin säger kunde varit roligare. Det mesta mellan Bond och Sir Godfrey var roligare. I övrigt har jag hittat följande småroliga citat.


Jenny Flex: Welcome, sir. I'm Jenny Flex.
James Bond: Of course you are.

James Bond: Well my dear, I take it you spend quite a lot of time in the saddle.
Jenny Flex: Yes, I love an early morning ride.
James Bond: Well, I'm an early riser myself.


May Day: Somebody will take care of you.
James Bond: Oh, you'll see to that personally, will you?

[the morning after Bond sleeps with May Day]
Max Zorin: You slept well?
James Bond: A little restless but I got off eventually.


Pola Ivanova: The bubbles tickle my... Tchaikovsky!


James Bond: Hello. My name is James St. John Smythe. I'm English.
Stacey Sutton: I never would have guessed.

Sista scenen: 2

Bond och Stacey duschar tillsammans. Tappar tvålen. Samtidigt kör Q in sin robothund och spionerar på dem. Utan finess. Tråkigt.

Jakt i udda fordon
Vi får faktiskt två signifikanta jakter i udda fordon i denna film. Först har vi den vilda hästkapplöpningen då Zorin helt ogenerat fuskar men ändå blir omlöpt av Bond tills han använder sin remote control till att försätta Bond's häst i skenande galopp. Den andra jakten i udda fordon är då Bond och Stacey jagas av polisen i en brandbil.

Sammanfattning

Det blev som jag befarade, A view to a kill är riktigt dålig. När man inte ens kan njuta av filmen i ett bondfilmsserieperspektiv är det illa ställt. Jag får ta mig en rejäl funderare om denna film kan motivera ett högre betyg. Den är sannerligen inte värd att ses om. Nej.

Totalsumma: 32
Betyg: 1/5

Trailer (Bond 50)

Trailer (original)

Trailer (fan made)
Duran Duran A view to a kill (music video)