tisdag 29 januari 2013

The Grey (2012)


Don't be afraid.

Jag har legat sjuk några dagar och har då inte varit så sugen på att skriva på bloggen. Tyvärr har jag inte kunnat förgylla ert morgonkaffedrickande med bloggläsning på Fripps filmrevyer. För det jag ber om ursäkt. De senaste dagarna har jag istället läst klart den näst sista boken i The wheel of time, börjat titta på Homeland, skrivit klart inlägget för Filmspanarnas tema "På väg" (publiceras imorgon) samt sett en enda film - The Grey.

Filmen kom ut i början av året. Det känns som att denna pärla har blivit bortglömd på något vis. Jag har i alla fall inte läst så värst många revyer om den. Eller har jag bara missat dem? Jag tror dock att Har du inte sett den? har just sett den. Sa inte Markus att han gillade den?

Jag gillar också The Grey. Det är en riktigt bra, blodig, spännande, och mestadels realistisk thriller om man mot natur och beast. Allas vår hårding nummer ett Liam Neeson spelar Ottway, en jägare som har till uppgift att skydda arbetarna mot vilda djur, läs varg och björn, på ett oljefält långt ute i ödemarken i Alaska. När Ottway och flera arbetare ska flyga i ett mindre jetplan till Anchorage för ledig tid inträffar något dåligt. Planet kraschar på grund av en storm och de överlevande ligger därmed risigt till. Det är vinter och de befinner sig i vargarnas land.


Man mot natur och beast. Männen kämpar på under Ottways ledning. Handlingen är rak och enkel men ändå vet man inte riktigt hur det ska gå. Flera scener är ganska grafiska, tillräckligt blodiga för att få mig att bli vimmelkantig i alla fall. Nu brukar jag inte ha problem med blod på film, så jag får kanske tillskriva min reaktion mitt försvagade fysiska tillstånd?

Filmen gör inte anspråk på att vara det mest filosofiska alstret i filmhistorien, men jag tycker att männens inbördes relationer, deras historia och öden ändå är filmens behållning. Direkt efter filmen kände jag inte så, men efter några dagar har deras öden poppat upp i huvudet på mig som bojar som flyter upp till havsytan. Jag har tänkt på filmen mer än förväntat.

Hur realistisk filmen är med avseende på vargarnas beteende vet jag egentligen inte, men det verkade tillräckligt realistiskt för att jag skulle köpa historien i alla fall. Däremot har filmen en scen, en hopp-scen, som är helt orealistisk. Lite trist med tanke på att filmen i övrigt "andades" realism.

Jag gillade ändå The Grey rejält mycket och den har växt under dagarna sedan jag såg den vilket alltid är trevligt. Jag kan tipsa den som är lockad att se filmen om att det finns en kort, kort scen efter hela eftertexterna är slut. En scen som avslutar filmen på ett bra sätt. Något av en "bookend" skulle jag säga.

Jag ger The Grey fyra olika sätt att dö på.

Betyg: 4/5

Nej, efter en orolig natts sömn har jag tänkt om. Betyget känns inte rätt, jag ger den istället en stark trea. Den konkurrerar inte med många av de fyror jag har i samma kategori.

Betyg: 3/5


9 kommentarer:

  1. Jag såg The Grey ganska tidigt innan man visste så mycket om den. Personligen blev det en besvikelse trots detta. Gillade inte alls vargarna som kändes overkliga och överdrivna. Hade hellre sett en överlevnadsfilm med bara människor... 2/5 blev mitt betyg.

    Förresten, jag verkar vara en av få som stör sig på dataanimering i många filmer. Det är något som gör att jag inte kan komma in i filmerna och tappar verklighetskänslan. Många verkar kunna köpa det hela alternativt inte lägga märke till det eller helt enkelt vara så vana att de gillar det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Datoranimeringen? Jag tänkte inte ens på den förrän jag läste din kommentar här ovan. Självklart förstår jag att en del var animerat, men nej jag är nog tämligen okänslig för den sorten av störning. Turligt nog.

      En av de sämsta datoranimeringarna jag sett är i Alien 3. Men som sagt det rör mig intet. Alien 3, den långa versionen, är mycket bra. 4/5.

      Radera
    2. Det måste vara skönt att inte störa sig på det. Hälften av alla filmer som görs idag har väl dataanimering så... ;)

      Hmm, har sett båda versionerna av Alien 3 och i den ena var det mer irriterande än den andra minns jag. Filmen var väl sådär vilken version man än såg. Jag störde mig dock mycket på dataanimeringen i Alien 3 i DC-versionen. Båda fick 2½ i betyg.

      Alien 3 - original versionen
      Alien 3 - långa versionen

      Radera
  2. Var inte heller överförtjust i filmen - blev aldrig spännande.
    http://filmitch.wordpress.com/2012/03/26/tva-bleka-filmer-och-en-riktig-stinkare/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, man kan ju inte tycka lika på alla filmer. The Grey tolkar jag som ett annat namn på Ottway. Du vet den gråe som alfa-hannen måste utmana...

      Radera
  3. Trevligt. Jag såg The Grey i somras men har inte skrivit om den än. Den kommer ingå i ett kommande tema på bloggen. Jag är inte lika kritisk som M-Noir och Filmitch men det är ingen höjdare. Gillade dock dödsscenen i flygplanet i början. Det stack ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med om dödsscenen efter kraschen var mycket bra och suggestiv. Hemskt, man vill inte tänka på det det därna så mycket...

      Jag lät mig dras med i spänningen. Det var gött. Jag gillade slutet också.

      Radera
  4. Står helt bakom dig med näven framsträckt här!
    Till och med för det justerade betyget.
    Gött! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Handskakning!

      Tur att jag justerade betyget. Inflation i betygsskalan måste alltid motarbetas!

      Radera