The Romantics (2010)

Tomorrow is going to be fantastic. That is if they even make it to the altar. Cheers to that, huh.

Sista filmen för mig på årets festival var "The Romantics", vilket är en romantisk komedi som påminner lite om den gamla filmfestfavoriten "The Anniversary Party". De kändaste skådespelarna är Katie Holmes (fru Tom Cruise), Anna Paquin (X-Men, True Blood), Malin Åkerman (The "Cock me" girl), Josh Duhamel (Transformers), Candice Bergen (Boston Legal) och lille Frodo.

"The Romantics" utspelas under Lila och Tom's bröllopshelg. Alla kompisarna i gänget "The Romatics" återträffas för första gången på ett längre tag.

We called ourselves the Romantics, because of our obsession of dating history.

Gamla ouppklarade relationer och ofulländade livsdrömmar gör sig påminda. Alkohol och droger driver på och sanningarna flyger i luften. Filmen är bitvis väldigt rolig, och den har en skön stämning. Tyvärr är det en grund film som inte sätter några djupa spår. I slutet av filmfestivalen, efter många filmer på kort tid, kan en viss trötthet sätta in. I det perspektivet var "The Romantics" en perfekt avslutning. En oförarglig kul liten film.

"The Romantics" får två snabbtorkande kostymer av fem.

Betyg: 2/5

The Town (2010)

If we get jammed up, we're holding court on the street.

"The Town" är en actionfilm som utspelas i Charlestown, Boston, USA. Charlestown kallas för "the Town" av lokalisarna. Filmen är skriven och regisserad av Ben Affleck. Han är själv från Boston och han känner till miljön och människorna där väl.

Filmen handlar om ett ett gäng bankrånare som jagas av ett gäng poliser. Bankrånarna är ett sammansvetsat gäng som utfört flera brott. Poliserna leds av en tuffing som inte väjer för något för att komma åt brottslingarna. Under filmens gång börjar bankrånarnas ledare att ifrågasätta sina livsval och han blir förälskad i en kvinna som inte vet något om hans verkliga yrke. Han vill lämna sitt liv bakom sig och fly iväg till varmare breddgrader med sin nyfunna kärlek. Givetvis tvingas han dock till en magnifik sista stöt. Gänget ska råna Bostons "katedral" - Fenway Park. Allt går bra tills de blir förrådda av en person nära gänget och polisen dyker upp utanför arenan just när rånet pågår. Det blir skjutande av. Folk dör. Slut.

Detta är som ni ser en unik och nydanande historia. Vilken fräschör! Trots det sitter jag med en vag känsla av "deja vu" under hela filmen. Jag vet inte varför! Egentligen är det ju skrämmande med helt nya idéer som i denna film. Det vore bättre om de hade filmat en historia som berättats förut. Då hade jag kunnat känna mig helt trygg med resultatet. Även om det inte varit så bra hade jag i alla fall vetat vad jag kunde förvänta mig.

Var filmen bra? Jovars, detta är en exalterande pang-pang-underhållning, och jag känner mig generös så att "The town" får tre "kvinnor som tvingas av polisen att förråda sin man, men ger hemligt tecken så att han varnas" av fem.

Betyg: 3/5

Shanghai (2010)

Nästa film som revyas är också en modern "film noir". Det är svenske Mikael Håfströms kostymdrama "Shanghai" med John Cusack i huvudrollen. När jag såg Cusacks namn bestämde jag mig direkt för att se filmen. Speciellt efter Frasses magnifika Cusack-marathon ville jag se denna film före experten!

Cusack spelar en amerikansk agent under andra världskriget. Han anländer till Shanghai för att utreda mordet på sin vän och kollega. Shanghai är vid denna tid en neutral zon. Året är 1941, USA har inte involverats i kriget än, och alla nationer av intresse möts i zonen, amerikanare, kineser, japanare och nazister. Alla spionerar på alla.

"Film noir" var det ja. "Shanghai" har en släpig berättarröst (Cusacks), utspelas på rökiga kasinon, har en "femme fatale" som lurar alla, och till slut får vi en "shoot out". Filmen har en imponerande rollbesättning. Förutom John Cusack (Grosse Point Blank) ser vi Ken Watanabe (Inception), Yun-Fat Chow (Crouching Tiger, Hidden Dragon) och Li Gong (2046).

Filmen är en fröjd för ögat, den är varm och Shanghai är mycket inbjudande. De har lyckats mycket bra med miljöerna, klädstilen och annat för att ta dig till 40-talets och Österns Paris, pärla och hora.

Cusack är som vanligt bra. Har jag nämnt att han är en av mina favoritskådespelare? Tyvärr tycker jag inte att Li Gong bär upp sin roll till fullo. Som filmens medelpunkt och nav borde hon varit mer förhäxande. När hennes karaktär skrider in i ett fullsatt rum ska minst tio av männen på plats tro att hon är där endast för dem. Jag köpte inte till fullo att hon hade den makt över männen i sitt liv som manus förtäljer.

"Shanghai" var i alla fall en bra och underhållande lördagsmatiné och den får tre lönnmördade spioner av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Pete Smalls Is Dead (2010)

Pete Smalls is a genius.

"Pete Smalls is dead" är en film noir-komedi i ett degenererat Los Angeles, en pastisch på en klassisk film genre. Vi får alla välkända element; den släpiga berättarrösten, sjaskiga barer, en "femme fatale" och ett mysterium med en död kändis. Detta påminner lite om Steve Martins lysande "Döda män klär inte i rutigt", men den har en helt annan typ av humor.

Suveräne Peter Dinklage (The station agent) spelar K.C som åker till LA på sin vän Pete Smalls begravning. Han gör det för att den andra vännen Jack, spelad av Mark Boone Junior (Batman begins), har lovat att det finns pengar att hämta. Storyn handlar om hur Pete Smalls stulit ett manus från K.C. och hur detta manus stjäls, tappas bort, förstörs och förstör. Allt medan Jack skjutsar omkring K.C på en moped iklädd en gammal "Easy Rider"-hjälm.

Tim Roth (Reservoir dogs, Pulp fiction) och Steve Buscemi (Con Air, Armageddon, Fargo) förgyller filmen med några få scener.

Detta är en komedi som var väldigt festlig ett tag. Allt efter film fortskred blev jag dock mer och mer okoncentrerad och till slut satt jag och nickade till mest hela tiden. Diana såg dock road ut efter filmen och verkade gillat den en hel del. Denna kväll hade hon väl mer humor än mig.

"Pete Smalls is dead" får två bortrövade hundar av fem.

Betyg: 2/5

Let Me In (2010)

You have to invite me in.

Filmfestivalen kör varje år en surprisefilm. Det är alltid väldigt spännande vilken film de har valt ut, oftast en kommande film som det kommer snackas om. Ett år var det första "Twilight"-filmen. Kanske inte världens bästa vampyrfilm, men nog så omtalad. Ett år var det den ryska "Night watch" som också handlar om vampyrer. Med tanke på dessa två föregångare skulle kanske årets val varit självklart? Nåväl Diana gissade på "The tourist" med Depp och Jolie. Jag hoppades på bröderna Coens nya "True grit".

Nu blev det alltså den amerikanska remaken av "Låt den rätte komma in". Nedan kommer jag ge vissa spoilers angående val som de gjort i den amerikanska filmen så om du vill förbli helt ospoilad så sluta läs nu och kom åter en annan dag.

Den svenska originalversionen är otroligt bra, den bästa svenska filmen på mycket, mycket länge. Jag blev därmed mycket nöjd då jag insåg att vi skulle få se en förhandstitt av "Let me in". Jag ville se hur regissören Matt Reeves (Cloverfield) hade lyckats. Dessutom spelar Chloe Moretz från "Kick-Ass" Eli, fast här har de döpt henne till flicknamnet Abby.

Vad kan man säga då? Filmen är bra, men inte lika bra som den svenska. Jag hade nog gillat denna lite mer om jag sett dem i omvänd ordning. Det har behållit en hel del bra saker, 80-talsstämmningen, den hemska mobbingen och den romantiska tonen. Tyvärr lider filmen av en hel del amerikanisering ändå. Musiken är enerverande påträngande. Spänningsscenerna lämnas inte ifred utan det är hög och "ledande" musik. Denna är mer blodig än den svenska, vilket inte höjer spänningen, det blir bara blodigare. Dessutom är det mer "action", och de har tyvärr lagt in att Abby visar sitt vampyransikte lite för tydligt. Där var den svenska mycket bättre, och mer äcklig. Till sist kan sägas att den amerikanska versionen följer den svenska nästa scen för scen (trots helt nyskrivet manus efter boken) men att de lämnat ute "den där" scenen. Det funkar väl inte i USA...

Skådespeleriet är mycket bra. Båda barnen gör mycket starka insatser. Pojken Oskar/Qwen görs av pojken från "The road". The Father spelas av den alltid underhållande Richard Jenkins.

Jag ger "Let me in" tre starka 12-åringar av fem.

Betyg: 3/5

Happythankyoumoreplease (2010)

"Happythankyoumoreplease" är skriven och regisserad av Josh Radnor från "How I met your mother". Detta är Radnors "Garden state" så att säga. Den kan jämföras med den filmen på flera sätt. De båda handlar om 30-åringar som söker sig själva, kärleken, meningen med livet.

"Happythankyoupleasemore" är en typisk amerikan independent-film av bästa sort. Man finner allt som oftast dessa guldkorn på filmfesten. Tidigare år har det varit filmer som redan omnämnda "Garden state" men också "The station agent" och "Juno". "Happythankyoupleasemore" utspelas i New York och kretsar kring tre och ett halvt par. Radnor spelar Sam som uppvaktar sångerskan/servitrisen Mississippi samtidigt som han råkat ta hand om en liten pojke som tappat bort sig på tunnelbanan. Sams bästa väninna, spelad av svenska Malin Åkerman, blir i sin tur uppvaktad av den nördiga kollegan, och hans kompis Charlie vill att sambon Mary Chaterine ska flytta med honom till Los Angeles.

Filmens behållning är dialogen, skådespeleriet och en allmänt skön känsla. Man kan kanske inte utnämna Josh Radnor som den nya Woody Allen efter denna film, men de delar en kärlek till New York och en de båda har en blick för vad som definierar "New York", allt som gör staden så mycket mer än bara en geografisk plats. Mary Chaterine argumenterar på ett mycket tillfredsställande sätt om varför hon inte vill flytta till LA. Humorn i filmen är stillsam men underhållande.

Filmens röda tråd är Sams "problem" med den lille svarta pojken och det är en hjärtvärmande och livsbejakande historia. Den är välkommen bland de allra bästa jag sett på årets festival och den får fyra teckningar av fem.

Betyg: 4/5

Biutiful (2010)

Are you ready to go? (översatt från spanskan)


Ah, Filmfestivalen är för skön. Här blandas högt och lågt, bra film med andra filmer. Glädjen ligger i variationen, och då kan du inte förvänta dig att älska alla filmer. Även om det vore trevligt det också. Javier Bardem är en intressant skådespelare och Inarritu är en välkänd regissör (Babel, 21 grams). Dessa två namn lockar säkert de flesta till denna film "Biutiful". Den handlar om en småfifflares sista veckor i livet. Han kämpar en förlorares kamp mot cancern, sin frus mentalsjukdom, polisens razzior och rädslan över hur det ska gå för hans två små barn när han dör.

Man måste ställa sig frågan: VARFÖR göra denna film? Vad var intressant i denna misär, mer än misären? Även Bergmans tyngsta dramer har oftast en gnutta hopp eller försoning eller upphöjd insikt. Här INGET.

Jag titta prövande på Vanessa efter filmen. Hur hade hon upplevt den? Hon hade kanske sett något som jag missat, men jag fick en min som sa; WTF???

Jag önskar att den vore bättre, men detta var inget för mig. Vill du se en riktigt bra dramafilm, se hellre förra årets stora överraskning - den japanska "Avsked", orginalnamn "Okuribito".

"Biutiful" får ett inkonsistensskydd av fem.

Betyg: 1/5

Winter's Bone (2010)

I said, I'll find him!

Äntligen en riktigt bra film! En mustig thriller. Anspänningen. Anspänningen! "Winter's bone" handlar om 17-åriga Ree som söker efter sin far för att rädda familjens gård. Ree tar hand om sin katatoniska mor och två yngre syskon. Fadern har pantsatt gården för sin "bail bond" och sedan tagit till flykten.

Filmen utspelas och spelades in i Ozark Mountains i Missouri. Det är en otillgänglig miljö. Och då talar vi inte om geografin. Folket här kan kanske kallas "hillbillies", "red necks" eller "white trash". De är vita, fattiga, outbildade och var och varannan familj producerar och säljer "crystal meth". Samtidigt lever de i en kultur med en mycket sträng men tydlig hederskodex. Går man över gränsen lever man inte många dagar till. I dessa trakter lever vendettor i generationer inte år.

Ree är helt underbar. Hon ryggar inte tillbaka en centimeter i hela filmen, förutom kanske i en enda scen. Ree spelas av en ny förmåga vid namn Jennifer Lawrence. Filmteamet har använt lokala skådespelare och lokalbor i en blandning. Miss Lawrence kommer från grannstaten och hon känner helt klart till kulturen och miljön. Det känns inte som att hon spelar alls, mycket naturalistiskt. Hennes farbror den brutale Teardrop spelas av John Hawkes och han är stenhård. Hans "stand off" mot den lokale sheriffen är en tung scen. Mums. John Hawkes känner vi igen från filmfestivalfilmer som "Me and you and everyone we know" och "Wristcutters: a love story". Han var också med i "Deadwood" (som jag inte sett). Tidigare har han spelat svagare karaktärer på gränsen till töntiga. Här har han jackat upp sitt spel betydligt. Han är hård som Clintan i denna.

Jag kan inte avslöja något mer om handlingen. Manus bygger på en bok som jag är väldigt sugen på att läsa nu. Efter visningen var det "face to face" med filmens regissör tillika manusförfattare Debra Granik. Kul.

Nu när jag sovit på saken var betyget givet...

"Winter's bone" får fem nyfödda kycklingar av fem möjliga.

Betyg: 5/5

Biblioteque Pascal (2010)

Under inledningsscenerna av denna film tänkte jag genast på Kusturica och en allmän burlesk svulstighet. Mot mitten av filmen nickade jag till några gånger. Andra halvan var lättare att följa, trots att detta är en fantasifull mardrömsskildring. Filmen har uppenbarligen ett skarpt politiskt budskap (trots att producenten svarade nej på den frågan). Jag tyckte mest att den var förvirrande, inte speciellt effektiv, oroväckande eller stötande, fast lite av det ändå.

Hela historien är en fantasi i huvudet på huvudpersonen, skapad för att förklara och motivera hennes egna (tveksamma) val. Kopplingen mellan mor och dotters projicerande av sina drömmar/mardrömmar gjordes väldigt otydligt.

En rolig detalj var den smått hysteriska intervjun som en liten fnittrande blondin i övre tonåren gjorde med en av filmens producenter i ett "face to face" efter visningen. Jag har aldrig sett något liknande. Varje fråga relaterades till hennes egen åsikt eller upplevelse, och frågorna bestod i långa utläggningar. När producenten försökte bryta in för att svara på en ännu ej färdiga utläggning avbröt hon honom för att fortsätta sin utläggning. Efter en annan särdeles lång sådan lät hon honom inte ens svara själv, utan ropade ut "I guess yes" och gick vidare med nästa fråga. Innovativ intervjuteknik.

Ok, ok, ok. Jag glömde skriva några ord om handlingen. Filmens hjältinna Mona sitter på socialen för att försöka få tillbaka vårdnaden av sin dotter. Hon har lämnat dottern hos sin faster och tillbringat en tid i England. När den snälle mannen på andra sidan bordet frågar vad hon gjort och varför hon lämnade dottern i fasterns vård får vi höra en fantastisk fantasi om allt från dotterns far, till att hon blev såld till sexindustrin och hur hon hamnade på en bordell i Liverpool som specialiserat sig på rollspel från klassisk litteratur. Hon beskriver också hur hennes döde (!) far kommit och räddat henne ur en extraordinär knipa. Socialtjänstemannen har lite svårt att tro på hennes historia och då berättar hon att hon helt enkelt lämnat dottern för att åka till England och tjäna pengar som prostituerad, men att när inkomsterna var för låga valde hon att åka hem igen. Nåt sånt...

"Biblioteque Pascal" får två litterära verk av fem.

Betyg: 2/5

Restrepo (2010)

Detta är en hyllad och prisad amerikansk dokumentärfilm om en pluton under 15 månader i Korengal-dalen i Afghanistan. Vi får följa en liten grupp unga killar genom eldstrider, väntan, lek, sorg och än mer eldstrider.

Filmmakarna har gjort ett medvetet val att inte behandla den geopolitiska situationen eller intervjua generaler eller lokalbor. De vill visa hur krig är ur pojkarnas perspektiv. Detta är dokumentärfilmarens rätt - att välja synvinkel för filmen.

Hela upplägget är fragmentariskt, på samma sätt som kriget säkert upplevs. Det finns inte en "historia" som följs. En del dokumentärer byggs ju upp dramaturgiskt för att "sälja" sin poäng, se tex "The cove" eller "An inconvenient truth".

Filmen är berörande och spännande. Jag rekommenderar den starkt. "Restrepo" får fyra fallna kamrater av fem.

Betyg: 4/5



För mer info om filmen.