The Beach Bum (2019)

Harmony Korines Spring breakers var en av 2012 års största positiva filmöverraskningar. Det är en saga om några collegetjejer med drakblod och deras äventyr i Florida under vårledigheten som heter Spring break. Den nya filmen The Beach bum utspelas också i Florida, närmare bestämt i Miami och Key West.

Denna film tar flummigheten och en drömlik känsla flera steg längre. Matthew McConaughey spelar Moondog en gudabenådad poet som spenderar sina dagar med att röka på och bete sig allmänt svinigt. Han lever utanför samhällets strukturer, upphöjd av sina beundrare och på den rika fruns pengar. Han är inte en speciellt tillförlitlig far.

Spring breakers hade moment som kändes overkliga, som i en dröm. Men i den filmen gick Korine på rätt sidan av gränsen och filmen kändes hela tiden som en sammanhållen historia. I Beach bum går han "all in" och ger oss bara en ström scener utan speciellt stringent handling. Inget i filmen känns verkligt, allt är förhöjt som om vi i publiken befann oss i ett drogrus. Filmen kändes lång trots sina korta 95 minuter. Den är uppenbarligen medvetet långsamt berättad och överfylld av repetition. Moondog knarkar hårt. Isla Fischer är underbar som hans dekadenta fru. Snoop Dogg är bra i rollen som vän, älskare och langare.

Filmens tredje akt känns helt orimlig och jag väljer att tolka att den är något av en dröm. Det är ju tydligen så jag hanterar konstiga slut nu för tiden! Även här har vi en önskedröm. Jointarna är stora som baseballträn! Moondog lyckas publicera sin bok och vinner Pulitzer-priset! Och trots att han är efterlyst av polisen ser vi aldrig till dem.

Jag fann Spring breakers oerhört fascinerande. Tyvärr kom inte denna film upp ens i närheten av den filmen, men McConaughey är bra och Isla Fisher likaså. Trist bara att The Beach bum mest är form över innehåll. Det är som om Korine tittat i spegeln och däri sett karaktären Moondog, och att de båda är uppfyllda av sin egen genialitet. Har de gått och blivit pretentiösa till och med? Men jag är kluven för samtidigt har filmen en härlig feeling som man kan försvinna ner i. Speciellt när man väl förstått att handlingen inte har någon betydelse. Inte helt fel alltså och jag tror att filmen skulle växa mycket vid en omtitt.

Betyg: 3/5

Filmen sågs på Capitol i Vasastaden med kompisarna Carl och Johan. Det var första gången jag var där och det var en intressant upplevelse. Hypermodern men i gammal stil. Varje plats hade ett litet bord i brösthöjd med läslampa där man kunde ställ sitt glas vin. Hela arrangemanget var tajt och trångt. Inget för långa sittningar. Passar kanske inte för alla sorters filmer men denna gick utmärkt där.

Baywatch (2017)

Baywatch är en komedi som helt enkelt är förbaskat rolig. The Rock är underbar och han har verkligen en komisk tajming. Det blir en bra film när han är med! Jag blir nästan sugen på att kolla in F&F-serien bara för att han är med i några av filmerna. Zac Efron är kanske inte en ny Chris Hemsworth men han är ganska lustig i denna film han också. Gängets tjejer är inte lika kända och inte heller lika roliga. Alexandra Daddario från True Detective S1 är väl den som står ut mest.

Filmens roligaste figur men också barnsligaste och kanske plattaste spelas av nykomlingen Jon Bass. Hans Ronnie är en lönnfet nörd begåvad med en pillesnopp värdig Podrick Payne. Filmen innehåller många sexskämt, lika många om damernas behag som om killarnas. Det ska vara lika nu för tiden.

Skämten haglar och det blir som bäst när de kärleksfullt driver med den ikonsika tv-serien. Trots att jag inte sett ett enda komplett avsnitt av Baywatch så känns det som att jag känner till alla troper de körde med i serien. Att tjejerna bokstavligen springer i slow motion här i filmen är hilarious. Att både The Hoff och Pam A är med som cameos var fint.

Det finns inte så mycket mer att säga än att filmen är roligt men tunn. Den förnöjer mest under titten. Efter de roliga eftertexterna med bloopers är showen över helt och hållet så att säga. Det är inte som med en film som Solaris alltså...

Jag ger Baywatch tre "vomit comets" av fem möjliga.

Betyg: 3/5 

Neighbors 2: Sorority Rising (2016)

Svensk titel: Bad neighbours 2

I Neighbors 2: Sorority rising möter vi småbarnsföräldrarna Mac (Seth Rogen) och Kelly (Rose Byrne) åter igen. Nu är deras lilla dotter Stella fyra år och de väntar barn på nytt. Stella ska få en lillasyster. Givetvis blir det problem när en festsugen studentförening flyttar in som grannar. Familjen ska numera flytta och de försöker därför sälja sitt hus. Samtidigt har de tre tjeerna Shelby (Chloë Grace Moretz), Beth (Kiersey Clemons) och Nora (Beanie Feldstein) startat en alternativ sorority, studentförening för tjejer, och de har flyttat in i grannhuset. Paret Radners gamla nemesis Teddy Sanders (Zac Efron) dyker upp som gubben i lådan och erbjuder sina tjänster till tjejerna. Radners inser snabbt att de inte kommer kunna få huset sålt om studentföreningen nästgårds har högljudda fester. Konflikt under uppsegling? You bet. "Parenthood vs sisterhood" som den såldes in som i staterna.

Till en början köpte jag inte riktigt premissen i filmen. Tjejerna tvingas starta en egen sorority "utanför systemet" eftersom "vanliga" sororities inte är tillåtna att ha egna fester. Endast fraternities, dvs studenföreningar för killar, får ha fester. Nu visade det sig att detta inte alls var ett rent påhitt. Helt otroligt. Vad tusan vad orättvist! Ok, ok, ok, de finns inga lagar om detta i USA, men tradition och annat styr sådana saker. Se denna artikel för lite mer om frågan.

WTF?

Jag hade inga förväntningar på filmen alls. Det enda jag sökte var några skämt som jag kunde skrocka över och en avkopplande stund så där dagen efter flertalet mentala översvämningar nere i Malmö under filmdagarna. Och med de förväntningarna kunde det ju knappast gå illa. Eller? Nej faktiskt inte denna gång. jag fann filmen roligare än vad jag kunde ana. Zac Efron driver hejdlöst med sig själv och sin karaktär Teddy Sanders. Jag älskar när skådespelare släpper taget och går all in i sådana lägen. Seth Rogen var kanske filmens mest nyanserade och lugna figur! Bara en sådan sak. Rose Byrne har ett kul minspel och hon gör bra ifrån sig som frun, eller "the mom" som the sorority girls kalla henne. Visst är det många snuskskämt och lustigheter om att röka gräs men det är stort en ganska snäll film ändå.

De roliga replikerna äro många men jag lyfter några här; Kellys "Black cock!" när de möter köparna första gången, killarna som står och skanderar "USA, USA, USA" efter att Darren har friat till Pete samt referensen till att ge någon en roofie numera kallas "to get Cosby'd". Lite kul också med piken från filmen om den urbana legenden att hus fulla med kvinnor som dricker sprit skulle betyda att det är "a brothel?".

Jag roades en hel del och filmen flög fram. det är bra. Jag ger Neighbors 2: Sorority rising tre röda dildosar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Dirty Grandpa (2016)

Jag var sugen på något simpel och roligt och valde mellan två filmer. Båda var komedier och båda hade en åldrande Robert De Niro i huvudrollen. Ibland är man sugen på skräp. Ni vet de där filmerna som är precis så bra och precis så dåliga som man kan tänka sig. Därför fick klassfilmen The Intern vänta på bättre dagar och jag valde den förväntat svagare men kanske också lite mer hejdlösa Dirty grandpa.

Komedi är ju en svår genre. När det är som bäst finns inget bättre men samtidigt kan det vara så lite som skiljer mellan toppen och botten. Dirty grandpa försöker nog så gott den kan. I princip alla skämt är från regionen under bältet och de är alla mer eller mindre politiskt inkorrekta. Det är kul tycker jag, men då måste man också komma ihåg att det är inget självändamål att vara politiskt inkorrekt. Ibland ser man folk som missuppfattat det där och tror att det är likhetstecken mellan ett politiskt inkorrekt skämt och ett roligt skämt. Det är fel. Däremot kan roliga och bra skämt bli ännu bättre om de testar gränserna och kliver över linjen för vad som anses som politiskt inkorrekt i en ängslig och smal åsiktskorridor. Att skriva usla skämt, med usel leverans och sedan tro att det räcker med att man inte är PK är bara lurendrejeri och sablans kasst.

Som vanligt startar filmen frejdigt. Den är lite rolig i början, men sedan avtar det långsamt under hela löptiden. Man kan sitta och småle och glo på filmen eller surfa på mobilen. Ungefär lika underhållande. Mot slutet är inte filmen det minsta utmanande och när de slänger in en smetig moralpredikan, oavsett hur rätt den egentligen är, så blir det bara för tråkigt.

De Niro är inte jättekul i dessa komedier som han verkar göra i massor nu för tiden. Zac Efron är helt menlös. Av tjejerna var väl Aubrey Plaza roligast antar jag. Ingen stack ut speciellt mycket.

Jag fick vad jag förväntade mig. En film som är precis så dålig och precis så bra som jag gissade. Med tanke på hur mycket ännu sämre en film kan vara så måste jag ändå ge den något mer än en etta. Får bli etta med plus.

Jag ger Dirty grandpa en snuskgubbe av fem möjliga, fast med ett plus!

Betyg: 1+/5

Neighbors (2014)

Jimmy: Let's make a baby!
Paula: Yes, that will solve all our problems.

Den amerikanska komedin Neighbors har fått en sällsam svensk titel: Bad neighbours. Titeln "Bad neighbours" är något av en förolämpning för oss lättkränkta då filmbolaget uppenbarligen tror att de måste hjälpa oss med en förenkling som om vi vore korkade. Dessutom hjälper de oss "sinnessvaga" med den korrekta brittiska stavningen! Bisarrt.

Månadens filmspanarfilm valdes av Markus. Inför filmen frågade han vad jag förväntade mig från filmen. Mitt svar var en del garv men antagligen en taskig film. Och så blev det ungefär. Jag skrattade läppen av mig under vissa partier, men som helhet var filmen dels för ojämn, del för grund och ofokuserad för att kunna klassas som en bra modern komedi, likt Ted eller Forgetting Sarah Marshall för att nämna några.

en stor anledning till att jag fick mig några goda skratt under filmen var att jag inte sett dess trailer innan. Tydligen spoilas de flesta roliga scener i trailern. Fan vad jag hatar tailers som spoilar, dvs 99% av alla trailers nu för tiden. Jag lyckades vända bort blicken när de inför vår visning visade trailer för Godzilla som vi ska se ikväll (onsdag), men jag missade att titta bort när trailern till Seth MacFarlane's nya film A million ways to die in the west visades. En massa kul scener visades däri och jag förbannade tyst livets orättvisor...

Men åter till Neighbors. Humorn är ojämn men vissa "höjdare" finns (tänker på air bags...). Jag har inga specifika problem med Seth Rogen och Rose Byrne var mycket lustig i flera scener. De två passade mycket bra ihop. Jag gillade scenerna när de smider ränker mot grannarna. Samtidigt är historien svag. Den lilla strimma av sanning som de försökte sälja var väl att även uppvuxna småbarnsföräldrar ibland kan längta tillbaka till ungdomens ansvarslösa och glada dagar samt nattlånga fester.

Neighbors är ett bra exempel på film som retar upp den kristna högern i USA eller vad det nu är för maniacs som skrivit reviews på imdb. Över 78 % av betygsättarna ger filmen en 7:a eller högre i betyg på den tiogradiga skalan. Ändå är det nästan bara extremt negativa "user reviews" i den sektionen. Folk är upprörda över "the f-word" (no shit, tea party idiots), att det finns nakenhet, sex och rent generellt "slag under bältet"-humor helt enkelt. Denna reaktion är nästan skäl nog för att hylla denna film lite extra! Japp, likt favoriten Kevin Smith gillar jag en film mer om den retar folk och får ut "dem" ur sina hålor.

Kul film, men ganska risig i partier, så är det. Var det inte något sånt jag förväntade mig? Och precis det fick jag. Ibland skrattade jag så att det lät som en väsning, enligt min stolsgranne Markus, medan ibland satt man och undrade när Seth MacFarlane's nya film har premiär. Vissa partier var överdrivna och ändå kändes det som att de som helhet inte drog det till sin yttersta spets. De vill kanske både ha kakan och äta den, både spela safe och vara vågade samtidigt.

Neighbors kan jämföras som en svagare variant av en blandning av Old school och Project X. Ses på egen risk säger jag till alla som har lätt att få moralpanik!

Jag ger Neighbors tre oanvända kondomer av fem möjliga.

Betyg: 3/5




Kolla nu in vad mina filmspanarkollegor tyckte om de nya grannarna:
Har du inte sett den?-podden med Markus och Erik
Jojjenito
The nerd bird
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord

The Paperboy (2012)

Charlotte Bliss: If anyone's gonna piss on him, it's going to be me. He don't like strangers peeing on him.

Detta var en crazy son of a bitch film. På imdb's trivia står det att Almodóvar var sugen på att göra filmen och att han var involverad i manuset på ett tidigt stadium. Jag vet inte om det ger någon ljusning på detta djur. Nu blev Lee Daniels regissör istället. Filmen visades på filmfesten i vintras och jag ville se den men jag fick inte ihop schemat. Nu är den sedd i alla fall. Vad var det jag såg?

Detta är en av de galnaste filmerna jag sett på länge. Den påminner en hel del om Killer Joe, då båda filmerna utspelas i white trash miljö. Folket i Killer Joe är dock höjden av elegans om man jämför med de som befolkar The Paperboy. Filmen utspelas någonstans i Florida i början av 70-talet. Matthew McConaughey spelar journalisten Ward som återvänder till sin hemstad för att börja nysta i ett fall där han misstänker att en man på death row kan vara oskyldig. Ward, hans kollega Yardley (David Oyelowo), hans yngre bror Jack (Zac Efron) och fångens flickvän Charlotte Bliss (Nicole Kidman) börjar utreda fallet. Då och då gör de absurda besök på fängelset och besöker fången, den fullständigt vidriga mannen, Hillary Van Wetter.

Det första som sticker ut med denna film är en hel drös överraskande saker. Det blir nästan lite overload i huvudet en bit in i filmen. Filmen utspelas i södern under en tid då alla var mer eller ännu mer rasistiska. Regissören har inte tagit i med silkesvantarna inom detta område. Det andra slående är ett antal skådespelarinsatser som gjorde mig mycket överraskad. John Cusack spelar fången Hillary Van Wetter. Detta är helt annorlunda än allt han någonsin gjort tidigare. Här är han ett svettigt, inavlat svin. Det är fascinerande att se.

Nästa skådespelare som överraskar är Nicole Kidman som spelar Charlotte, hårfrisörskan som blir kåt på män som sitter på death row. Hon vet att hon befinner sig i botten av tunnan av mänskligheten, men gör inget för att ta sig därifrån. Nicole är redan omtalad för sin roll i denna film då hon gör sin egen "Sharon Stone" i en av fängelsescenerna. Nästa på rollistan är Matthew McConaughey. Han är ju också med i Killer Joe, men där spelar han en helt annan karaktär. Här är han den sökande journalisten, begåvad med ordets gåva, men inte en hårding som i den andra filmen. Zac Efron spelar lillebror Jack som blir förälskad i Charlotte, och som simmar rakt in i ett stim med brännmaneter. Jag har nog aldrig sett Zac tidigare, jag tror att han är en flickidol av något slag. Han har i alla fall den mest normala karaktären av de fyra stora. I övriga roller ser vi sångerskan Macy Gray, Scott Glen och Ned Bellamy.

Denna film är vidrig men fascinerande, på samma sätt som en trafikolycka. Man tittar, äcklas, men kan inte titta bort. Jag kan inte ens gissa vad manusförfattare eller regissör vill göra med denna film. Vad är deras budskap? Oklart.

Jag letade lite på bloggarna men kunde inte hitta vem som skrev att han/hon gillade filmer som utspelas i white trash miljö. Men vem du än var, detta är en film för dig. För er andra kan jag sträcka upp ett varningens finger, this is filthy, filthy crap, men det är ganska bra. Vissa delar av filmen är filmiskt guld, vissa delar är obegripliga. Den är ofantlig komisk av och till på grund av dess absurditet, men den går också över gränsen i scen efter scen och testar då åskådarens psyke. De grövsta scenerna känns ibland spekulativa, ofta inte helt förtjänade. Men "annorlunda är bra" som vi Filmspanare brukar säga, så jag ger The Paperboy en stabil och positiv trea.

The Paperboy får tre inavlade skelögda barn av fem.

Betyg: 3/5