Why Him? (2016)

 

Lyckan när man av en ren slump ramlar på en okänd komedi som visar sig vara superbt rolig. 

Senaste fyndet av detta slag är filmen "Why him?". Ja, det kan man ju undra. Galningen James Franco och kompisar som Jonah Hill och Ben Stiller ligger bakom filmen. 

Detta är en ren komedi som fokuserar på snuskiga skämt och lämnar dramatiska livssanningar därhän. Om det är the dirt man är ute efter kan detta var ett svar. Men förvänta er inget finlir. Detta är snuskigt om att göra sexy times och droger i massor. Bara oegentligheter egentligen. Filth! Alla som är för fina för sådant innehåll bör hålla sig borta från filmen.

Familjens fina dotter har flugit iväg till college och där blivit med pojkvän. Hela familjen med pappan i spetsen är mycket upprörda. "Ingen ska få röra min dotter som är så fin." Typ. Det blir intrikat när dottern bjuder över familjen till jul. Upplagt för kollisioner mellan världar.

James Franco är mycket bra i rollen som it-geniet Laird Mayhew. Han har en skön stil och den är välbekant. Den andra huvudrollen, som pappan Ned, spelas av den urtråkige Bryan Cranston. Det är synd att den viktiga rollfiguren inte fick en bättre skådespelare, men Cranston levererar några kul scener i alla fall. En Steve Martin i sina glansdagar hade varit perfekt i denna roll. Som alla vet har Cranston långt från samma acting chops som Martin.

Handlingens, om inte filmens, huvudperson är ju dottern Stephanie. Hon spelas av Zoey Deutch som är lugn och välvårdad. Detta är en roll som Isla Fisher hade krossat. Zoey är helt ok, men känns alldeles för neutral. Skulle önskat mer kaos, därav att jag nämnde Isla. Eller mitt emellan dem, Zoey och Isla, och då hamnar man på Rachel McAdams. Fel ålder förstås...

Nåväl, istället är det en uppsjö av underbara biroller som tillsammans med Franco verkligen lyfter filmen. Mamman Barb spelas lysande av den för mig okända Megan Mullay. Sanslös dam, bra kämpat! Även sonen Scotty spelas ypperligt av ynglingen Griffin Gluck. 

Till dem har vi Cedric the Entertainer i rollen som Neds kollega, han dominerar när han är med i bild. Lairds betjänt spelas av Keegan-Michael Key och han är nog min favorit bland dem alla. Vill också nämna Adam Devine som Tyson Modell, mycket rolig.

Som komedi fungerade "Why him?" perfekt. Jag skrattade flera gånger så hämningslöst att jag inte fick luft för ett tag. Mycket upplivande! Och det är som snusk-komedi jag bedömer denna film...

Betyg: 4/5

Zombieland: Double Tap (2019)

"Zombieland" var en mycket positiv överraskning när den kom 2009. den hade en fräschör och gladde mig mycket med ett kvickt manus, ett multum av referenser och en massa roliga filmiska idéer. En stor del av det lyckade resultatet vid sidan av bra skådespelare och en lyckad regi stod manusförfattarna Rhett Reese och Paul Wernick för. Sedan dess har dessa två skrivit manus till ytterligare tre suveräna och suveränt roliga filmer i "Deadpool"-filmerna samt "6 Underground". Det var svårt att inte ha ganska högt ställda förväntningar när nu tio år senare "Zomebieland: Double tap" kom ut. Ni ver vad jag tycker om för högts tällda förväntningar? Det kan stjälpa även den bästa av filmer...

Så hur gick det? Nja, tyvärr var inte denna film jättebra, och långt från nivån på de filmer jag nämnt ovan. Den har vissa roliga scener men helheten känns inte bra nog, varje del är helt ok men sammansatt till en fullständig rätt känns den tunn. Man måste ha djupa smaker som de säger i matlagningsprogrammen.

Roligast i filmen var Madison, bimbon med ypperliga överlevnadsskills. Zoey Deutch var filmens ljuspunkt och hennes scen med kikaren gav filmens enda "laugh out loud". Det var också kul med "bizarro Jerry"-scenen, när duon Tallahasse och Columbus mötte sina dubbelgångare i Albuquerque och Flagstaff. Allt om Kungen var också bra. Kul.

Men som helhet var det lite slätstruket. Trist. förhoppningarna vittrade och dog.

Betyg: 3/5

Everybody Wants Some!! (2016)

Richard Linklater gör sköna filmer. Jag gillar mycket av det han gör. Hans "Before"-trilogi är suverän och Boyhood är en av de häftigaste filmerna de senaste åren. Han har ett bra handlag med skådespelare, ofta mycket bra soundtrack i sina filmer och hans filmer är ofta varma med ett stort hjärta. Samtidigt bör man veta att hans filmer oftast har extremt mycket dialog och om man säker "hjärndöd" actionfilm få man söka sitt filmval någon annanstans, förslagsvis reabacken på den lokala Supermarket. För att gilla Linklaters filmer bör man också gilla den stämning som han bygger upp i dem. De är oftast inte handlingsdrivna utan bygger bara på en "state of mind". Hans söker något i sina filmer, en frihet från livets tvång och måstebn. Hans filmer är kanske till för oss drömmare?

Den nya komedin Everybody wants some! är inte riktigt lika bra som Linklaters allra bästa men ändå en väldigt bra film. Den påminner om hans film Dazed and confused och den har till och med omnämnts som en spirituell uppföljare till den. Åter igen får vi lära känna ett gäng som till stor del spelas av för mig helt okända skådespelare. Dazed and confused handlade om sista dagen i high school, denna handlar om de tre sista dagarna före college startar.

Under inledningen av filmen är jag lite konfunderad. Det är svårt att avkoda handling, stämning och vilka av karaktärerna som är goda eller onda. Det visar sig att handlingen är sekundär, stämningen är inbjudande och att alla är bara vanliga "dudes", ingen är ond eller utstuderat elak. Linklater har inte glömt att ta med ett stort hjärta i denna film. Dessutom är dialogen "hilarious" på sina platser. Allt eftersom filmen rullar på blir jag mer och mer engagerad. Det är som att filmen kryper in under huden på mig. Jag börjar gilla killarna i gänget, en "fraternity" bestående av skolans baseballag. Jag följer gärna med på deras fester och då de raggar brudar. Det är idel nya ansikten som är i fokus eller flimrar förbi i periferin. Den enda skådisen jag känner igen i hela filmen är Dora Madison som vi sett som Becky i Friday Night Lights och Niki Walters i Dexter.

Detta är dock en väldigt dude-ig film. Den handlar om killarna och deras vänskap. Det är en studie i gruppdynamik och en nostalgisk tripp till tidigt åttiotal. Filmen är till bredden fylld med sköna låtar från eran, det är mycket sjuttiotalsmusik inklusive en bra låt från Pink Floyd. Neils LP Decades syns också i bild! Linklater är tillsammans med Wes Anderson och Cameron Crowe bäst i Hollywood på soundtrack i sina filmer. Om nu denna film ens är från Hollywood? Det är kanske en American independent helt enkelt? Oavsett om det är en indiefilm eller ej så var detta en film helt i min smak. En film som jag håller som snäppet bättre än Dazed and confused men som självklart skulle kunna ses "back to back" med den filmen.

Jag ger Everybody wants some! fyra sköna snubbar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Dirty Grandpa (2016)

Jag var sugen på något simpel och roligt och valde mellan två filmer. Båda var komedier och båda hade en åldrande Robert De Niro i huvudrollen. Ibland är man sugen på skräp. Ni vet de där filmerna som är precis så bra och precis så dåliga som man kan tänka sig. Därför fick klassfilmen The Intern vänta på bättre dagar och jag valde den förväntat svagare men kanske också lite mer hejdlösa Dirty grandpa.

Komedi är ju en svår genre. När det är som bäst finns inget bättre men samtidigt kan det vara så lite som skiljer mellan toppen och botten. Dirty grandpa försöker nog så gott den kan. I princip alla skämt är från regionen under bältet och de är alla mer eller mindre politiskt inkorrekta. Det är kul tycker jag, men då måste man också komma ihåg att det är inget självändamål att vara politiskt inkorrekt. Ibland ser man folk som missuppfattat det där och tror att det är likhetstecken mellan ett politiskt inkorrekt skämt och ett roligt skämt. Det är fel. Däremot kan roliga och bra skämt bli ännu bättre om de testar gränserna och kliver över linjen för vad som anses som politiskt inkorrekt i en ängslig och smal åsiktskorridor. Att skriva usla skämt, med usel leverans och sedan tro att det räcker med att man inte är PK är bara lurendrejeri och sablans kasst.

Som vanligt startar filmen frejdigt. Den är lite rolig i början, men sedan avtar det långsamt under hela löptiden. Man kan sitta och småle och glo på filmen eller surfa på mobilen. Ungefär lika underhållande. Mot slutet är inte filmen det minsta utmanande och när de slänger in en smetig moralpredikan, oavsett hur rätt den egentligen är, så blir det bara för tråkigt.

De Niro är inte jättekul i dessa komedier som han verkar göra i massor nu för tiden. Zac Efron är helt menlös. Av tjejerna var väl Aubrey Plaza roligast antar jag. Ingen stack ut speciellt mycket.

Jag fick vad jag förväntade mig. En film som är precis så dålig och precis så bra som jag gissade. Med tanke på hur mycket ännu sämre en film kan vara så måste jag ändå ge den något mer än en etta. Får bli etta med plus.

Jag ger Dirty grandpa en snuskgubbe av fem möjliga, fast med ett plus!

Betyg: 1+/5