Mozart in the Jungle - Season 4 (2018)

Första säsongen av Mozart in the jungle är ju otroligt bra. Rolig, bra drama, fantastisk musik, en mix av klassiskt och moderna och några fullständigt lysande skådespelarprestationer. Det var nästan givet att serien skulle tappa under efterföljande säsonger. Under säsong 3 tyckte jag att både Rodrigo och Hai-lai blivit mindre intressanta och jag misstänkte att det skulle bli ännu blekare i S4.

Döm om min förvåning när serien gjorde något som jag aldrig hade kunnat förutse. Den definierade om sig, gled in i en närliggande men ny genre!



Låt mig ta några steg tillbaka. Säsong 4 är mindre rolig än tidigare säsonger. Rodrigo är mindre rolig också. Han har kommit för långt från konsten. Istället är han indragen i det kommersiella spelat runt orkestern med ett lågvattenmärke när han gör reklam för tacos. Han är inte lycklig. Serien är inte lycklig. Samma sak med förhållandet mellan Rodrigo och Hai-Lai, det bjuder varken på humor eller drama. Det är ett ganska tråkigt förhållande för att vara en motor för en tv-serie. Samma sak känner Rodrigo och Hai-Lai. De känner att de måste ändras, även om de har olika idéer om hur en sådan ändring kan vara. Till sist står Rodrigo inte ut. Hai-Lai bryter också igen sina egna murar och i slutet av säsongen har allt förändrats.

Det fascinerande är att jag upplever att hela tv-serien har genomgått en liknande ”skärseld” som Rodrigo! Den har också fått nog av allt dravel och vill söka sig till något annat. Detta är inte längre en quirky komedi. Serien har blivit ett drama med vissa inslag av lågmäld humor. När jag började se mönstret att serien och Rodrigo utvecklades parallellt framför våra ögon fick jag upp ögonen för säsongen. Den blev mycket mer intressant och förbaskat överraskande.

Till och med Malcolm McDowell var bra i denna säsong. Han hade annars varit ett av de svagare korten i de tidigare säsongerna.



En höjdpunkt i säsongen var när de åkte till Tokyo. De tre avsnitten fick mig att bli ännu mer sugen på att resa dit på semester... Avsnittet som regisserades av Jason Schwartzmann var flummigt men bra. det påminde mig om något som David LÖynch skulle kunnat göra. Som en outake från Twin Peaks The Return till och med.

Inför säsong 5, som jag antar kommer komma, har vi ingen aning om vad som väntas skall. Det är precis som det ska vara! Jag ser fram emot den.

Betyg: 3+/5

Mozart In The Jungle - Season 3 (2016)

Säsong 3 tar vid med innehåll som liknar säsong 2, dvs en hel del handling vilket tar fokus från de bästa med serien som bara är att vara, inte jaga handling.

Första halvan om fem avsnitt utspelas i Venedig där Rodrigo ska hjälpa en gammal operadiva, La Fiamma, tillbaka till strålkastarljuset. Monica Bellucci spelar divan både lustfyllt och exakt. Hai-Lai dyker upp med Andrew Shaw Orchestra och får promt sparken precis när hon är inom räckhåll för Rodrigo. Hailey spelar en central roll i dramat som regisseras av La Fiamma. De första fem avsnitten är så täta att för att kunna absorbera det som skedde krävs minst en omtitt.

Andra halvan om fem avsnitt utspelas (äntligen) i New York. Förutom ett avsnitt som är skrivet och regisserat av Roman Coppola. Han frångår serien vanliga stil och hela avsnittet är en dokumentärfilm om hur symfoniorkestern uppträder på fängelset Rikers Island utanför NYC. Det är som om Roman tror sig vara en annan Joss och börjar laborera med formatet på sin serie. Det avsnittet är på sin höjd småintressant.

Tyvärr fann jag det svårt att riktigt komma in i säsongen. Det är fortfarande en mysig serie och jag såg hela säsongen i tre intensiva sittningar. Detta år började jag gilla den gamle maestron Thomas Pembridge (Malcolm McDowell) lite mer. Annars är fortfarande Rodrigo (Gael García Berna) och Hailey (Lola Kirke) självklart favoriterna. Plus att man aldrig får glömma Pavel (Sandro Isaack).

Sista avsnittet är dock otroligt bra. En hel säsongs innehåll intryckt i en enda episode som det känns. Avslutningen var majestätisk med mötet mellan Hai Lai och Maria Anna M.

Jag vill ha mer!

Betyg: 3/5

Mozart In The Jungle - Season 2 (2015)

De tio avsnitten i säsong 2 av Mozart in the jungle blev lätt avverkade. Serien har fortfarande en riktigt skön stämning. Under de tre första avsnitten händer inte så mycket, det är mest småputtrigt. Det är som livet självt som Frans uttryckte det. Under andra halvan av serien har filmskaparna lagt in för mycket handling tycker jag. Dels åker hela New York Symfony på en sydamerikaresa vilket är ganska tråkig då avsnitten från New York har mycket skönare feeling, dels är det en massa fokus på en löneförhandling mellan musikerna och ledningen. Denna serie är kanske som Seinfeld, en serie som är bäst när den inte har någon handling?

Säsongens klart bästa avsnitt var nummer 4 "Touche Maestro, touche".  Episoden är regisserad av Jason Schwartzman och det innehåller några ljuvliga scener då Hailey festar med en massa kända musikers som gästskådespelar i serien som sig själva. Där är Lang Lang (pianist), Joshua Bell (violinist), Emanuel Ax (pianist), Alan Gilbert (dirigent) och duon Andrew Andrew (dj's). Avsnittet har också en scen som visas under musik av Daft Punk Veridis Quo, en av de bästa scener jag sett i en tv-serie på länge.

Annars är Hailey (Lola Kirke), Rodrigo (Gael Garcia Bernal), Pavel (Sandro Isaack), Lizzie (Hanna Dunne) och Bradford Sharpe (Jason Schwartzman) fortfarande favoriterna. Däremot har jag svårt för Malcolm McDowell i rollen som den äldre maestron Thomas. Säsongens gästas av Gretchen Mol som spelar musikernas inhyrda advokat. Jag fick aldrig någon feeling för henne och hon spelade en äcklig karaktär. Det kändes mycket oklart vad hon gjorde där och vad de ville med den karaktären.

En lustig detalj var att Rodrigo mötte både Amadeus och Ludwig under säsongen. En annan lustig detalj men på grund av att den var så fånig var den nya vinjetten. Galet oskön och den påminde mig om vinjetten till Rosa Pantern-filmerna vilket inte alls passar till serien övriga feeling

Sista scenen mellan Rodrigo, Hailey och Eric var intressant. När Eric säger att han röstat som musikerna ville uppfattar man att han ljuger för att inte göra Hailey besviken, men det ser ut som att Rodrigo förstod vad som hänt. Eller hur läste ni den scenen?

Tappade något jämfört med säsong 1 men jag kommer utan tvekan titta vidare på säsong 3.

Betyg: 3/5

Mozart In The Jungle - Season 1 (2014)

Jag var på besök hos min vän Frans över nyår. När jag kommit fram och knackade på ytterdörren dröjde det lite längre än vanligt innan han öppnade. Det visade sig att andra säsongen av "Mozart in the jungle" just släppts av Amazon och Frans hade varit djupt insjunken i ett avsnitt när jag anlände. Det stod snart klart att Frans tyckte att det var en utmärkt idé att jag skulle se denna serie. Första säsongen hade släppts i december 2014 och andra ett år senare. Precis som Netflix brukar göra släppte Amazon alla tio avsnitten samma dag.

Jag var avvaktande till en början, medveten om att listan av tv-serier som jag tänker se, vill se och blivit uppmanad eller tipsad att se redan förefaller vara oändlig. Men under vistelsen hos Frans såg vi dock de två första avsnitten av serien tillsammans. Det hade inte gått mer än 5 minuter av första episoden så visste jag att jag var fast.

Känslan i serien är underbar. Den utspelas i New York City och vid sidan av det suveräna manuset, de fantastiska skådespelarna och den magnifika musiken är serien något av en kärlekshyllning till staden som aldrig sover. Serien bygger på en bok av Blair Tindal som heter "Mozart in The Jungle: Sex, Drugs and Classical Music". Hon är en oboespelare som utbildade sig vid Manhattan School of Music. Boken och serien bygger löst på hennes erfarenheter in de tre ämnena, sex, drugs och classical music.

I serien får vi följa Hailey Rutledge en ung oboespelare som försöker slå sig fram på den klassiska musikens hårda arena. Hon aspirerar till att få en plats i New York Symphony (en påhittad symfoniorkester). Serien startar med att orkesterledningen ersätter den gamla maestron med ett underbarn från Sydamerika, Rodrigo De Souza.

"Hai-Lai" (Hailey) spelas av Lola Kirke som vi njöt av i Noah Baumbachs Mistress America. Hon är ljuvlig. Rodrigo, spelad av Gael Garcis Bernal, är dock seriens stjärna och han är helt fantastisk i sitt manér, sin tajming, dialog, humor. Serien är för övrigt mycket väl castad, ett måste för att en serie som bygger på feeling och castens personkemi ska fungera.

Serien är skapad, producerad och delvis skriven av Jason Schwartzman och Roman Coppola, ni vet Wes Anderson's polare. Roman och Jason har också regisserat några avsnitt vardera och Schwartzman spelar en återkommande birollskaraktär.

När jag såg sista avsnittet av säsong 1 under scenen från premiärkonserten insåg jag hur otroligt lik Jason Schwartzman är den något äldre kollegan Stanley Tucci. De har ju precis samma ögon!

"Mozart in the jungle" är rock'n'roll! Det är en mycket njutbar serie. Jag ser fram emot säsong 2.

Betyg: 4/5

Notis: Docentens spaning om att orkestrarnas snyggaste kvinnor nästan alltid spelar cello verkar bevisas i denna serie också. En av seriens vackraste kvinnor Cynthia (Saffron Burrows) spelar just cello.