Mare of Easttown - mini series (2021)

Efter debacklet med The Wheel of Time behövde jag en tvätta mig med en serie som skrivits, regisserats och klippts av kompetenta personer. Johan tipsade om "Mare of Easttown". Aha, lite klassisk krim! Jag hoppade på.

Damn, detta är riktigt bra! En miniserie på sju avsnitt. Det inleds bra, jag fann de tre första avsnitten otroligt bra till och med. Den andra halvan blir lite svalare. Handling började kännas igen och det blev en fokus på twistar till förbannelse. Jag är dock övertygad om att andra lika gärna skulle kunna uppfatta avslutningen som seriens bästa.

Handlingen är på intet sätt dålig, men stjärnan i denna anrättning är helt klart de komplexa karaktärerna och skådespelarna som ger oss en master class i balanserat och ofta underspelat skådespeleri. Kate Winslet står ut med en otrolig insats. Miniserien är värd att ses endast på grund av hennes rolltolkning av Mare. Den andra skådespelaren som stack ut var Evan Peters som kollegan Zabel.

Serien innehåller starka personporträtt, många mycket bra kvinnoporträtt framför allt. Personerna är som människor är, med både starka och svaga sidor. Ingen krystad politisk agenda. Och bara det att karaktärerna beter sig på ett inom världen rimligt sätt var en befrielse.

"Mare of Easttown" kommer inte upp i nivå med favoriterna inom genren som första säsongen av "True detective" eller miniserien "Sharp objects", men den lurar i vassen.

Klart sevärt för alla som gillar krim-genren.

Betyg: 4/5

Wonder Wheel (2017)

Woody Allen är en produktiv herre med ungefär en film per år. Sedan 1982 har han kommit ut med minst en film per år! Det är inte svårt att då förstå att kvalitén varierar ganska häftigt. Årets film Wonder wheel som också var filmfestivalens avslutningsfilm är den starkaste från honom sedan Midnight in Paris från 2011. Japp, så tycker jag. Det som inledningsvis uppfattas som en dramakomedi är egentligen en dramathriller där de komiska inslagen är glesa. I mina ögon är detta ett mörkt drama om en olyckligt gift och deprimerad kvinna.

Filmen inleds med att berättelsens ciceron Mickey (Justin Timberlake) talar rakt in i kameran och förkunnar att detta är en melodrama med "larger than life"-karaktärer... Och så slängs vi in i nöjesparken på Coney Island under 50-talet. Precis som Mickey berättat är alla karaktärer förstärkta som om det vore teater. Det tar ett tag för mig att ställa in de filmiska receptorerna till denna stil men allt eftersom filmen rullar på desto mer indragen i historien blir jag.



Filmen handlar om trängda och olyckligt gifta Ginny (Kate Winslet), hennes man Humpty (Jim Belushi), hennes son från tidigare äktenskap Richie (Jack Gore), Humptys dotter från tidigare äktenskap Carolina (Juno Temple) och så den levnadsglade livräddaren Mickey. Ginny har en affär med Mickey och börjar fantisera om ett bättre liv där hon kan kasta förklädet från syltan hon serverar på och åptergå till skådespeleriet vid teatern, Carolina är på flykt från maffian och sin make som Humpty hatar, Richie är jävligt jobbig och lider av pyromani, Humpty vill bara ha lugn och ro och Mickey har författardrömmar.

Filmen är fotad och ljussatt på ett otroligt häftigt sätt. Speciellt ljussättningen används för att förstärka känslor hos karaktärerna. Varma orangea färger när de är lyckliga eller förälskade, kalla och gråa när de är ledsna och förtvivlade. Denna effekt tar också en viss tid att vänja sig vid men slutresultatet blir en mycket tydlig känsla i filmen. Den är inte realistisk utan lever sitt liv i en egen bubbla. Åter igen som kan liknas vid bubblan som skapas i teatersammanhang.

Skådespeleriet är ypperligt och Kate Winslet dominerar. Jag undrar stilla om hon varit bättre förr? Jim Belushi har en grund karaktär och det mest intressanta med honom är kanske att han är förvillande lik en något yngre John Goodman. Jag trodde först att det var Goodman som klev in i scenen när vi träffade Humpty för första gången. Också Justin Timberlake är bra, damn, han är riktigt bra och perfekt castad i denna film. Sen gillar jag givetvis Juno Temple också, hon är väl bra i alla filmer? Det känns så även om jag inte sett mer än en handfull. Till sist, vad kan man säga om sonen Ritchie förutom att jag bara ville dränka honom i en regntunna hela filmen igenom? Hans problem med tändstickorna var något form av budskap från Woody, som ett sista förtydligande att familjen inte var lycklig. Killen som spelade honom var antagligen ganska bra med tanke på den avsky som jag kände inför karaktären.

Wonder wheel kändes som en förvrängd verklighet, kanske lika förvrängd som livet inne i en nöjespark är jämfört med det grådaskiga vardagliga diskbänkslivet är utanför. Jag älskar bildspråket och efter ett tag dialogen och karaktärerna också. Jag ger Wonder wheel fyra fisketurer av fem möjliga.

Betyg: 4/5 

Movie 43 (2013)

Robert: It's very important to us that Kevin has a normal and complete high school experience.

Movie 43 är en film som jag aldrig hade hört om tills den dök upp med betyg 5/5 på Fiffis Filmtajm. Det är inte så vanligt att okända nya filmer poppar upp på det viset. Och det var en komedi också. Jag blev givetvis jättenyfiken.

Nu har jag sett denna film, det är en löst sammanhållen samling av scener av olika regissörer. Hela filmen har en osannolik mängd riktigt kända skådespelare. Filmen hålls ihop av en tunn historia om tre ungdomar som söker efter "Movie 43" på internet. Det enda lustiga med dem tre är att en av dem ser ut som en ung Carl-Einar Häckner.

Den första scenen spelas av Kate Winslet och Hugh Jackman och regisseras av en av bröderna Farrelly. Detta är komiskt guld och filmens överlägset roligaste scen. Jag skrattade så att tårarna rann ner för mina kinder. Mina förväntningar inför resten av filmen exploderade. Kunde detta var Graal?

Tyvärr startar filmen med sin höjdpunkt och de efterföljande scenerna pendlar mellan bra till inte fullt så bra. Som ofta med episodiska filmer saknas en övergripande känsla av att det är en riktig eller "hel" film. Filmens styrka och något som alltid är kul är kända skådespelare som spelar roller som går emot vad de vanligen gör eller emot deras publika "image". Jag älskar delar av denna komedi, men när det blir för osammanhängande blir jag mer road för stunden än fullt ut begeistrad.

Den näst roligaste scenen var den med fejk Robin och fejk Supergirl och de andra.

Jag tackar Fiffi för ett bra tips men för mig blev det för ojämnt för ett högre betyg. Men den första scenen med Winslet är bland det roligaste jag sett. Jag måste efter denna scen omvärdera Kate, jag har inte sett henne som en comedienne förut.

Jag ger Movie 43 tre pungkulor av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Tack Fiffi för inspirationen att se denna film. Läs Fiffis revy här. Filmitch har också sett filmen, se här.

Läs om bakgrunden till filmen och en massa annat, inklusive om de två versionerna av filmen, här.

Segmenten:

The catch 5/5

Homeschooled 3/5

The proposition 1/5

Veronica 1/5

iBabe 4/5

Supehero speed dating 4/5

Machine kids (reklamfilm) 4/5

Middleschool date 3/5

Tampax (reklamfilm) 2/5

Happy birthday 3/5

Truth or dare 2/5

Victory's glory 1/5

Beezel 2/5

Heavenly Creatures (1994)

Då Sofia skrev så sprakande positivt om Peter Jacksons film Heavenly creatures kom jag att tänka på att jag revyat denna film för Discshop en gång i tiden. Så här kommer en något nedkortad version, retrosperspektiv nummer fyra. Håll till godo.


"Förunderlig historia från gränslandet mellan verklighet och fantasi.

Peter Jackson kommer för all framtid i första hand förknippas med sitt gigantiska filmprojekt trilogin SAGAN OM RINGEN. Men det fanns ju en tid före de tre filmerna om Frodo och hans vänner. Peter Jackson hann då med att göra några intressanta filmer. HEAVENLY CREATURES är den fjärde av fem filmer som Jackson gjorde före trilogin. Till skillnad mot de bisarra splatter-komedi-skräckisarna BAD TASTE och BRAIN DEAD är HEAVENLY CREATURES en drama som är baserad på en verklig händelse i Nya Zeeland 1954.

Filmen handlar om två trettonåriga skolflickor som finner varandra trots att de är helt olika. Pauline Yvonne är en tillbakadragen ensamstöring och drömmare och Juliet är en extrovert äventyrslusten drömmare. Flickorna fantiserar tilsammans ihop en magisk värld, "den fjärde världen", där allt är fantastiskt, vackert och romantiskt. Pauline och Juliet blir bästa vänner och lever mer och mer bara för varandra, nästan som ett älskande par. Föräldrarna blir mer och mer oroliga. Homosexualitet ses inte med blida ögon av omvärlden, men vad är det flickorna har ihop? Kärlek, sexuell nyfikenhet eller är det bara genuin vänskap? När föräldrarna konspirerar för att sära på flickorna börjar en djävulsk plan ta form.

Filmen är mycket intressent och jag finner mig själv gå och tänka på den flera dagar efter jag sett den. Det är alltid ett tecken, i detta fall gott. Filmen är en drama och baserad på en verklig händelse. Det mesta som sker tecknades ner i Paulines dagbok. Peter Jackson och hans team lyckas på ett mycket bra sätt skifta mellan den verkliga världen och den magnifika "fjärde världen" som flickorna drömmer sig bort i. Det är WETA-studios som ligger bakom alla specialeffekter. De övade väl inför SAGAN OM RINGEN kan jag tro. Peter Jacksons regi är mycket tajt. Hela filmen flödar på i ett perfekt tempo, hoppen mellan verklighet och fantasi görs på ett mycket imponerande sätt. Dialogen och handlingen i filmen känns verklig och stringent. Jag känner förskräckelse över flickornas val men jag kan ändå tro på att detta kan ha hänt. Och det har ju hänt...

Skådespelarprestationerna är också riktigt bra. Alla birollerna är helt korrekt "castade", i sann brittisk anda där ofta birollerna spelas av otroligt bra skådespelare. De som står ut mest är ändock de två huvudrollsinnehavarna Kate Winslet och Melanie Lynskey. Båda gör här sina debutroller för långfilm, och det sprakar om dem i flera scener i filmen. Jag tycker att framför allt Melanie Lynskey i sitt lite mer tillbakadragna skådespeleri firar stora triumfer. Kate Winslet spelar den mer utåtriktade av de två unga damerna och hon är bra men hon kanske spelar över en aning i någon enstaka scen. Men i det stora hela är det två anmärkningsvärda och modiga insatser dessa två oerfarna skådespelerskor gör i denna film. Den enda egentliga kritik jag har är att de ska spela flickor som är 13-14 år och jag får en känsla av att de skulle vara 16-17 år, men vad då? No big deal.


Sammanfattning
Detta är en otroligt intressant film. Det är en mörk historia som på ett bra sätt utforskar sinnet hos två unga flickor som är mer eller mindre friska till psyket. Filmen lämnar inga övertydliga svar, det lämnas upp till åskådaren att själv dra slutsatser och döma över deras handlanden. Filmen är också intressant för att den visar upp hur bra Peter Jackson kan vara på att regissera, producera och skriva manus till en (nästan) normal drama."

Betyg: 3/5

Contagion (2011)

Dr. Ian Sussman: Blogging is not writing. It's just graffiti with punctuation.

Hehe. Här kommer denna bloggares inlägg om "Contagion". Det är alltid lite spännande när Steven Soderbergh kommer med en ny film, för han är en mästare på att varierar sig i sitt filmskapande. Ibland gör han allvarliga storfilmer (Traffic, Che), ibland är det experimentella indie-filmer (Bubble, The girlfriend experience) medan en del är underhållningsfilmer från Hollywood med en twist (Ocean's Eleven, Erin Brockovich, Out of sight). Den nya filmen är en av de allvarliga storfilmerna och den kan nog mest liknas med "Traffic" bland hans tidigare filmer.

Det är klart att mina förväntningar var tämligen höga när jag och Danne såg filmen tidigare i veckan. Soderbergh har åter igen samlat en imponerande hoper med kända skådespleare. Vad sägs om Gwynet Paltrow, Kate Winslet, Marion Cotillard, Matt Damon, Jude Law, Laurence Fishburne, John Hawkes och Ellior Gould? Vilka av dem vill du ska få överleva och vilka ska tvingas förgås av det fruktansvärda fladdermus-gris-viruset?

Filmen är en beskrivning om hur en fiktiv global virusepedemi sprider sig över hela världen. Filmen spekulerar i hur individer, myndigheter, massmedia och folk som nyttjar sociala nätverk reagerar vid en sådan situation. Vad sägs om kravaller, plundringar och extrem egoism? Det är mer en beskrivning över procedurer än en drama som behandlar individer. Filmen "Traffic" beskrev individers och myndigheters hantering av knarksmuggling och bruk i USA, men där fanns ett antal mycket starka personliga öden och historier. Det saknar jag nästan helt i "Contagion". Samtidigt är filmen otroligt välgjord, både då det gäller "production value" och skådespelarinsatser. Men med distans och en viss kyla.

Jovisst, filmen är mycket spännande, men den spänningen bygger på att man sitter och undrar över vilka av de kända skådespelarna som kommer dö av viruset och vilka som kommer klara sig. Det är inget bra tecken att jag som åskådare sitter och funderar om filmen i ett perspektiv utifrån densamma. En del fakta i filmen om spridningshastighet, smittorisker och sådant var intressant (en vanlig människa rör vid sitt ansikte flera tusen gånger per dag...!). Men till sist blev jag helt enkelt inte engagerad tillräckligt mycket i karaktärerna, och jag blev faktiskt inte tagen av filmen som helhet.

En minnesvärd detalj från visningen i den lilla men vackra SF-biografen i Råsunda var att det satt en person på raden bakom oss som hostade och fräste hela filmen igenom. Tala om passande "back-drop" till filmen...

Jag ger Soderbergh's "Contagion" tre vaccin av fem möjliga.

Betyg: 3/5