Babylon (2022)

Ibland kommer de där filmerna som man blir helt uppslukad av, som kan vara hur långa som helst men de känns inte som långa. Babylon är en sådan film. Margot Robbie och Brad Pitt spelar huvudrollerna i ett mustigt epos som utspelar sig i Hollywood under dess tidigaste glansdagar mellan 1926 och några år framåt. Det är ett helt hejdlöst Hollywood lika fruktansvärt som vackert, lika depraverat som underbart.

Jag älskar film om film och detta är just det i första hand. Filmen är dock inte en torr historiebeskrivning, istället visar den upp en känsla, ett ögonblick i historien som antagligen kändes som en evighet för de som befann sig mitt i kaoset. En tid som aldrig kommer åter. Javisst kan man se på Babylon som ett bitterljuvt kärleksbrev till filmindustrins barndom.

Men då filmen kan konkurrera med The Wolf of Wall Street som den mest orädda beskrivningen av svineri är den inte självklart en hyllning till vad som försiggick. Jag skulle snarare kalla den en mardrömslik hyllning till Hollywood på höjden av stumfilmseran. När "the talkies" gjorde entré tog festen slut, allt blev mer uppstyrt och... ja, på ett sätt tråkigare. Denna film speglar klassikern "Singing in the rain" men den visar odjurets smutsiga undersida istället för en glad och glättig fasad.

Jag älskar Damien Chazelles ambitioner med filmen. Visst den är kanske inte perfekt, men han går "all in", han spänner bågen, och jag helt med på den "ride" han erbjuder. Margot Robbie är otrolig i rollen som Nellie. Brad Pitt har vuxit in i den äldre, erfarne gentlemannens roll och han känns som en stabiliserande kraft till Margot sanslösa Nellie. Nykomlingen Diego Calvas Manny står för den realistiska och "normala" personen i gruppen. Han bär också på filmens hjärta även om jag kan tänka mig att vissa åskådare kanske inte ger filmen cred nog för att ha ett sådan. Filmens största överraskning och "scene stealer" var Tobey Maguire i en liten roll. Vilken sekvens. Tankarna flög iväg till Flykten från New York. 

Som alltid har filmmusiken en stor betydelse i filmer av Damien Chazelle och så är det här också. Som vanligt är det hans vapendragare Justin Hurwitz som komponerat. Jag fick rysningar när "Manny and Nellie's theme" smögs fram nästan en timme in i filmen. Det var ju musiken från La la Land! Typ... Jag älskar den. Hurwitz säger att det inte är samma, men att den har samma dna som "City of stars". Jaja, de påminner om varandra väldigt mycket...

Jag älskar inledningen, en lång lång sekvens som sätter tonen för filmen. En scen som nästan lovar mer än vad filmen kan leverera. Efter trettio minuter kommer filmtiteln upp på duken. Lagom! Och vem hade kunnat ana att en film som klockar in på drygt tre timmar skulle gå som i ett nafs? Jag plockade inte upp mobilen en enda gång under titten! Quelle spectaculaire!

Jag får så många olika filmer på hjärnan under titten. Filmer som bröderna Coens Hail, Caesar, Tarantinos Once upon a time in... Hollywood, och Twin Peaks The Return. Den sista på grund av dess majestätiska ambition. Förstår jag allt? Nej. Har det betydelse? Nej. Är detta en framtida klassiker? Antagligen. Vill jag se om den snart? Javisst! Den är ju sällsam, underbar och makalös.

Betyg: 4/5

Mare of Easttown - mini series (2021)

Efter debacklet med The Wheel of Time behövde jag en tvätta mig med en serie som skrivits, regisserats och klippts av kompetenta personer. Johan tipsade om "Mare of Easttown". Aha, lite klassisk krim! Jag hoppade på.

Damn, detta är riktigt bra! En miniserie på sju avsnitt. Det inleds bra, jag fann de tre första avsnitten otroligt bra till och med. Den andra halvan blir lite svalare. Handling började kännas igen och det blev en fokus på twistar till förbannelse. Jag är dock övertygad om att andra lika gärna skulle kunna uppfatta avslutningen som seriens bästa.

Handlingen är på intet sätt dålig, men stjärnan i denna anrättning är helt klart de komplexa karaktärerna och skådespelarna som ger oss en master class i balanserat och ofta underspelat skådespeleri. Kate Winslet står ut med en otrolig insats. Miniserien är värd att ses endast på grund av hennes rolltolkning av Mare. Den andra skådespelaren som stack ut var Evan Peters som kollegan Zabel.

Serien innehåller starka personporträtt, många mycket bra kvinnoporträtt framför allt. Personerna är som människor är, med både starka och svaga sidor. Ingen krystad politisk agenda. Och bara det att karaktärerna beter sig på ett inom världen rimligt sätt var en befrielse.

"Mare of Easttown" kommer inte upp i nivå med favoriterna inom genren som första säsongen av "True detective" eller miniserien "Sharp objects", men den lurar i vassen.

Klart sevärt för alla som gillar krim-genren.

Betyg: 4/5

A Simple Favor (2018)

A simple favor är en thrillerkomedi med Anna Kednrick. Anna Kenedrick? Ok, då vill jag se filmen.

Regissören Paul Feig är mest känd för komedier och huvudrollsinnehavaren Kedrick likaså. Här har de tillsammans skapat en mycket rolig pastisch som för tankarna till Hitchcocks gamla klassiker The man who knew too much eller nyare alster som Grosse point blank och Get shorty.

Anna Kendrick är närmast perfekt som den lite småtrista ensamstående mamman Stephanie som har en videoblogg för hemmafruar. Hennes liv skakas om när hon blir kompis med Emily, en av de andra mammorna i sonens klass. En vacker dag försvinner så Emily och Stephanie börjar söka efter sin "bästis"...



Emily spelas av den magnifika Blake Lively. De två kvinnorna Kendrick och Lively fungerar perfekt ihop, de har en mycket bra personkemi, vilken filmen lever gott på. Kendricks ansiktsuttryck och små kroppsrörelser är briljanta och Livelys "farlighet" går rakt genom duken. Dessutom har Lively fantastiska kreationer på sig mest hela tiden. Hon är den näst bäst klädda från alla filmer som sågs nere på Malmö Filmdagar. Den bäst klädda, favoriten, får vi prata om vid senare tillfälle!

Alla fans av Kendrick bör se denna. Ni lär inte bli besvikna. Blake Lively är också jättebra, henne kan man se filmen för. Sen kan alla som gillar kluriga mysteriefilmer välja filmen. Jag kan utlova en twist eller två. Till sist kan jag rekommendera filmen för er som gillar film från nittiotalet, ni kommer kanske känna igen er lika mycket som jag gjorde.

A simple favor är lättsam och extremt underhållande. Den är inte tung och mörk likt renodlade thrillers som Prisoners eller Gone girl, men heller inte en renodlad komedi som Horrible bosses eller Fletch.

Jag ger A simple favor fyra starka Dry Martinis av fem möjliga.

Betyg: 4/5

PS, var det någon som spanade "Peter Quinn" i casten på denna film?? :-D

Filmen har premiär på bio idag 28/9. Jag såg filmen på Malmö Filmdagar och länkar nedan till fler texter om filmen då de kommit upp:
Jojjenito
Har du inte sett den? - Carl
Rörliga Bilder Oct tryckta ord
Fiffi’s Filmtajm

Legion - Season 1 (2017)

David Haller lider av en personlighetsstörning. Han är kanske schizofren? Han bor på ett sinnessjukhus och behandlas av en psykiater. De försöker reda ut vad som hände honom under hans barndom och som skapat hans sjukdomstillstånd. Första avsnittet av Legion är helt ur David subjektiva synvinkel och inget vi ser behöver vara sant. Han hör röster i huvudet och han ser monster lite var som helst. På sjukan har han sin bästa kompis Lenny och så Syd Barrett (Shine on you crazy diamond...) Peter är lite förtjust i Syd. Synd bara att hon inte vill att någon ska röra henne.

Legion är den nya tv-serien från X-men universat. FOX har förlagt den till den lite mindre kanalen FX. Jag gissar att det är för att showen ska få testa nya saker och leka med tv-serieformatet full ut vilket kanske är enklare på den mindre och smalare kanalen.

Efter första avsnittet av de åtta förstod jag väldigt lite av vad jag just bevittnat. Men det är helt ok! Det är meningen att man inte ska förstå, det är ok. Lugn och fin nu...  Hoppas att du inte spoilat dig på internet för denna serie är en fröjd att se helt ovetandes om vad som komma skall. Jag har inte ens läst serietidningen detta bygger på så jag var helt "ren".

Allt eftersom serien fortgår förstår vi tittare mer och mer om David och världen han lever i. Lyckligtvis hänger det ihop i slutet så ge dig till tåls med de första avsnitten. Vad är det för värld då? Oklart! Vissa kläder och designelement indikerar sextio- eller sjuttiotal. Men samtidigt har de "tablets" och annan teknik som om det utspelades idag. Det blir en härlig blandning, väldigt stiliserad och en helt egen känsla. Den film jag närmast tänker på när det gäller "production design" är kanske Kubricks Clockwork orange. Andra filmer/tv-serier som flimrar igenom mitt huvud som referenser är 12 monkeys, Twin Peaks, Inception och Gökboet.

Serien berättar historien ickekronologiskt och vi får se samma scener flera gånger där vi förstår mer och mer av vad som händer var gång vi återbesöker sekvenserna. Showen leker med formatet på fler sätt. Plötsligt kan ingen tala (hej Hush!). Senare blir serien en stumfilm i svartvitt med "dialogrutor" och allt. Showen är minst sagt modig och lekfull.

Jag blir mer och mer nyfiken på vem som skapat serien allt eftersom jag ser mer. Noah Hawley? Mannen bakom FX's Fargo! Jag har sett första säsongen av den och jag gillade vad jag såg. Hawley har tagit med sig både författare och regissörer från den tidigare serien. Dessutom har två skådespelerskor från Fargo stora roller i Legion, Rachel Keller och Jean Smart.

Det är svårt att skriva mer om alla intryck och frågeställningar som poppar upp under titten utan att spoila allt för mycket. Det enda man kan säga är att detta är X-Men och mutanter med krafter kan skapa många fantasifulla situationer. En starkt bidragande orsak till seriens makt över mig är kanske på grund av showens val av musik. Originalmusik, kända låtar som används rakt av (hej Pink Floyd) och inte minst covers av kända låtar (noterar slutet av sjätte avsnittet som extra effektfullt).

Dan Stevens är riktigt bra i huvudrollen. Aubrey Plaza som Lenny och Rachel Keller som Syd är också favoriter.

En hyllningsartikel i The Washington Post heter "‘Legion’ shows us what television has to do to become truly novelistic". Läs den gärna efter ni sett hela säsong 1.

Grymt bra serie! Fantastiskt att FOX vågar vidga vyerna då det gäller deras X-Men franchise. Först Deadpool och Logan, och nu Legion. Filmer och tv för en vuxen publik! Äntligen. Med Guardians Vol 2 färskt i minnet kan jag konstatera att FOX just nu är överlägsna Marvel Studios och deras MCU. Hur ska MCU besvara detta?

Betyg: 5/5