Lawrence of Arabia (1962)

Jag hade faktiskt tänkt se denna film en längre tid. Jag var nyfiken på den som en av de riktigt stora klassikerna. Men med en löptid på 218 minuter fanns det nästan aldrig tid att riktigt komitta sig. 

Döm då om min förvåning när filmen kom på tal när jag var och hälsade på min gamle kompis Olof, känd från Bowiepodden. Han hade sett just denna film nyligen. Första gången för honom också. Jag fick en spark i baken och inledde min titt redan samma kväll. Men eftersom jag startade filmen sent om kvällen en söndag såg jag endast lite av inledningen, men dagen efter såg jag hela resten av filmen i ett enda långt svep.

Wow, vilken härligt positiv upplevelse! Jag gillade verkligen filmen. Den hade en skön stajl och känsla. Filmen följer T. E. Lawrence en brittisk officer stationerad i Kairo under första världskriget. Han får i uppdrag i att försöka samla arabiska beduin-grupper i kriget mot Turkarna som hotar från nordöst. 

Peter O'Toole är glimrande i rollen som den egensinniga och enigmatiske Lawrence. Jag gillade honom mycket. Filmen hoppar då och då framåt i tiden men följer Lawrence resa från missförstådd underofficerare till överste i armén och dubbad "Lawrence of Arabia".

En bra bit in filmen satt jag och funderade på Rand i The Wheel of Time. Lawrence påminde mig flera gånger om Rand och så slog det mig som en blixt från klar himmel. Eureka! Robert Jordan var ju som känt influerad av Frank Herberts böcker i Dune-serien, och Frank Herbert var i sin tur influerad av mellanöstern i allmänhet och Lawrence of Arabia i synnerhet. Va, har jag härlett ursprunget till Rand al'Thors personlighetstyp? Envisheten, övertygelsen, galenskapen... Quelle spectaculaire!

Filmen är en episk berättelse av typen "matiné". Den går inte ner med lätthet, den är aslång och filmen inleds med nästan fem minuter "overture" och i mitten begåvas vi med ett "intermezzo". Det vi nu för tiden helt enkelt kallar "kisspaus". Men allt i allt var denna mycket bättre än förväntat och jag är jätteglad att jag äntligen har sett filmen. David Lean är en vass regissör. Hans "Brief encounter" är fantastisk, och nu denna. Vad mer kan han ha att erbjuda...?

Betyg: 4/5

The Ox-Bow Incident (1943)

Har du sett Clintans film Hang 'em high från 1968? I inledningen av den filmen anklagas Clintan för att ha stulit den boskap han köpt och mördat säljaren. Prekärt läge när de arga männen börjar famla med repen. Den set-uppen kan mycket väl vara tagen direkt från dagens film The Ox-Bow incident. Detta är en klassisk western från 1943 med Henry Fonda, Dana Andrews och Anthony Quinn i några av de mest framträdande rollerna.

Handlingen är enkel men effektiv. Gil Carter (Henry Fonda) och Art Croft (Harry Morgan) är två drifters som stannar till i en liten stad. Medan de tar sig en drink på den lokala saloonen känner de sig utpekade som potentiella boskapstjuvar. Helt plötsligt anländer en ung man och förkunnar att Larry Kinkaid, en av boskapsuppfödarna i trakten, har blivit skjuten till döds och att ett antal av hans djur har stulits. Snart har ett medborgar-posse av arga män skapats som ur intet. Där finns den döde mannens bästa vän, vicesheriffen Butch och den före detta militären Major Tetley i spetsen. De vill jaga, fånga och lyncha. De blir emotsagda av Judge Tyler och den äldre gentlemannen Mr Davies som försöker föreslå att de ska invänta sheriffen som är på tjänsteärende. Gil och Art bestämmer sig för att delta i gruppen för att inte verka än mer misstänkta. Till slut ger sig en stor skock med arga män och en välväxt kvinna iväg för att jaga, fånga och lyncha.

Väl uppe i Ox-Bow Canyon hittar de tre sovande män samt ett femtiotal av Kinkaids boskap. De sovande väcks bryskt och de arga männen förhör dem; det är den vältalige Donald Martin (Dana Andrews som vi såg i Laura), mexikanen Juan Martinez (Anthony Quinn) och en gammal senil gubbe Alva Hardwick (Francis Ford). De tre olyckliga hävdar med emfas sin oskuld. Major Tetley beslutar att de ska lyncha männen vid soluppgången och resten av natten spenderas med att diskutera huruvida de tre utpekade är skyldiga eller ej.

Filmen är tydlig. Handlingen är klockren förutom en liten detalj när the posse möter en diligens med Gils före detta flickvän som nu gift sig. Den scenen var bra men jag förstod aldrig vad den hade med resten av filmen att göra. I övrigt handlar det om grundläggande amerikanska värderingar, etik och moral. Fram och tillbaka om roller och mandat, brott och straff, vem är skyldig och i så fall till vad...

Ingen av skådespelarna sticker ut, men de flesta gör ett bra jobb. Jag fann den skrikige suputen som jag tror spelades av Paul Hurst ganska jobbig. Annars var det bra. Dana Andrews gör ett innerligt porträtt av Donald Martin och Anthony Quinn är bad ass i en liten roll. Henry Fonda hade förvånansvärt lite att göra i denna film.

Filmen är kort men den sväller efter titten är över. Den lämnar spår i form av tankar. Ok, detta är inte den mest epokgörande filmen man sett men den har något speciellt. Jag ger The Ox-Bow incident tre människokännare av fem möjliga.

Betyg: 3/5