Soylent green från 1973 ligger fortfarande i tiden. Den behandlar med hjälp av en science-fictionhistoria oron över att vi människor förbrukar Jorden. Denna fråga är aktuell än idag och filmen ska ha cred för det. Den visar på en eventuell framtid som är lika dyster som de som visas upp i Interstellar eller The road. Men där de moderna filmerna satsar på realism i olika grad är Soylent green glatt pajjig som hör 70-talet till. Den har till och med sämre production design är 60-talets Star Trek. Filmen ska utspelas år 2022 men elektronik och andra detaljer är från tidigt sjuttiotal. Som exempel har de inte ens orkat hitta på hur en framtida tv skulle kunna se ut. Sådana "fel" brukar jag normalt sett inte störa mig på men här var det en viktig del i världsbyggandet och jag kunde bara småle åt eländet.
Den framtida världen är överbefolkad och hungerkatastrofer verkar vara standard. De rikaste av de rika lever dock i lyx. Såklart. Massorna får ransoner av briketter som matersättning. Det är företaget Soylent som säljer dem och de kommer i olika färger, röd, orange och grönt. Om jag förstod det hela rätt var det plankton och sojaprotein som var basen i dessa. De såg ut som plastbitar men de orkade väl inte hitta på bättre där heller.
Den gamle vapenälskaren Charlton Heston spelar Detective Thorn som utreder mordet på en högt uppsatt chef i företaget Soylent. Filmen visar sig inte bara vara en sci-fi och en debattinlaga för miljön utan också en kriminalare. Det välkomnar jag och det är i polisutredningen denna film lever upp lite. En liten detalj kryddar historien då polisen stjäl allt han kan varhelst han befinner sig. En uppenbar förväntad "perks" som man har som polis i framtiden.
En annan detalj som kändes lite svårare att svälja var den unga kvinnan som hörde till hyreslägenheten som den mördade rike mannen bodde i. Hon kallades helt frankt "furniture" av Thorn även om det visade sig att hon hade ett namn senare, Shirl (Leigh Taylor-Young). I sin iver att framställa framtiden som vrickad och crazy har manusförfattaren hittat på en detalj som berör en djup och fundamental mänsklig rättighet som inte kommer suddas ut på 50 år. Det är inte det att det inte förekommer slaveri och liknande jag hävdar, utan att samhället skulle ändrats så mycket att det förhållandet skulle kännas naturligt för både män och kvinnor känns helt orimligt. Jag köper det inte. Dessutom står det på postern "people are still the same"!!
Som helhet var filmen lite seg och inte speciellt underhållande. Kul att ha sett en av de ikoniska sci-fi-filmerna från sjuttiotalet men den blir inte en favvis hos mig.
Betyg: 2/5
Därmed var det slut på 73:orna. Nästnästa vecka startar en serie med 72:or som ska revyas här på bloggen.
Jag tycker detta är en bra film!
SvaraRaderaDet finns även en bra låt (inspirerad av filmen av bästa-bandet Wumpscut):
https://www.youtube.com/watch?v=5QZvaa1UZcA
Arga pojkar? LOL. Bra låt.
RaderaAntar att man skulle sett filmen när man var yngre och att den då haft ett lite nostalgiskt skimmer över sig...?
Eftersom utvecklingen gått bakåt snarare än framåt i filmen så tyckte jag filmens 70-talsmiljöer passade. Gillade känslan man har fått till, och gillar filmen som helhet. Svag fyra från mig.
SvaraRaderahttps://jojjenito.wordpress.com/2013/04/25/soylent-green/
Ja du har en poäng där. Det var som att människan tappat kunskapen om teknologi, eller hur var det? Intressant ide, som för övrigt är en viktig del i Asimovs Stiftelsetrilogi, men det kunde de sannerligen gjort bättre i denna film. En fyra! Wow, jag är flabbergasted som de säger.
RaderaHoppar över och läser...
En av 70-talets bättre sci-fi filmer, anser jag. Målar upp den dystra framtidsbilden riktigt bra, skådisarna är topp, spänningen hög, klassisk twist.
SvaraRaderaSåg för övrigt filmen först när jag var 23, så ingen nostalgifaktor som påverkar mig.
Härligt att höra.
RaderaÄven om jag inte sett den tidigare kände jag självklart till twisten. Kanske att det förtog spänningen lite. Fann den mest pajjig trots allt... :-)
Inte någon nostalgifaktor för min del heller och jag minns inte att jag upplevde filmen som särskilt seg. Däremot har du helt klart en poäng i att det är osannolikt att kvinnor skulle förvandlas till inredningsdetaljer på bara 50 år. Det är lite snabbt tom för USA ;)
SvaraRaderaTill och med för USA! :-D
RaderaDessa 70-tals sci-fi har normalt sett inte en chans mot moderna kompetenta sci-fi, i alla fall i mina ögon. De är ofta för plastiga och för tillskruvade. De försöker måla upp en "crazy" framtid som oftast är dåligt underbyggd och mest känns spekulativ. Det finns dock äldre sci-fi som lyckas bra mycket bättre, "2001" är ett exempel. En annan som lyckas bättre med innehållet och miljöerna är "The man who fell to Earth" även om den har andra svagheter. Mina "2 cents".