torsdag 7 maj 2015

Confessions Of A Dangerous Mind (2002)



Denna filmen kom med i Decennier för att jag gillar George Clooney. Han är en riktigt skön gubbe. Dessutom älskar jag hans andra film som regissör, Good night, and good luck. Den är krispig i både det svartvita fotot och den tajta regin. Den är som en mix av Hollywoods storhetstid och den moderna filmens vassa berättande. Confessions of a dangerous mind var Clooneys regidebut och den har dessutom favoriten Sam Rockwell i huvudrollen. Klart jag ville se filmen.


Men, ack, detta var ganska tydligt en film av en skådespelares första försök som regissör. Han vill pröva allt han sett under sin karriär och resultatet blir att filmen är "all over the place". Clooney blandar och ger med olika stilar. Jag kommer inte riktigt underfund med vad han vill med sin film. Favoritsegmenten är de mellan Rockwell och Julia Roberts i Västberlin. De har en noirig känsla och en bluesig jazzmusik sätter stämningen.


Rockwell är mycket bra på att porträttera en ganska avskyvärd individ. Han och Drew Barrymore har en bra personkemi. Clooneys mustasch var inte ok. Julia bara är. Men vad vill Clooney? Manus är skrivet av Charlie Kaufman och han har ju alltid ett kort eller två i skjortärmen. Scenen med tjejen i poolen är kanske filmens snyggaste. Usch vad nedtagen han blir där. Eller är det denna scen mellan Chuck och hans handler som är snyggaste scenen? Kolla in blodet i poolen!

Men filmen har en stor portion svart humor. Träningslägret för lönnmördare är "hi-larious". Deras kostymer! Alla ser identiska ut!. LOL. Bachelor number 1 and number 2 är vännerna från Oceans eleven... The newly weds och tortyr på genitalier.


Sen är det noirigt igen med en berättarröst och Los Angeles i orangea färger. Slutet blir det mer spänning och scenen mellan Rockwell och Roberts i slutet är som taget ur en spionfilm. Men what the heck? Byttes inte kaffekoppen två gånger? Nej, just det han lurade henne med sitt move.

Ok, detta var en salig blandning av stilar, känslolägen och stämningar. Det var ganska underhållande så länge det varade men det räcker inte ända hem.

Jag ger Confessions of a dangerous mind tre kyssar på bion av fem möjliga.

Betyg: 3/5

10 kommentarer:

  1. Damn mannen, det här har jag inte sett! Men tänkt att göra det jättemånga gånger! Nu, efter den här texten MÅSTE jag ju ta mig i kragen och göra det!
    Bra spark i baken! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Argh! Har du inte sett den? Det är ju... inte så farligt. Den är inget mästerverk. Ska du se bara en, välj hellre Good night, and good luck. :-)

      Radera
    2. Good night har jag sett! Den var för härlig! Eller härlig...??? Den var stämningsfull och assnygg! Plus bra! (jag får helt enkelt se Confessions...och göra en dubbelrevy på Clooneys alster!)

      Radera
    3. Do it, man!

      Ska bli mycket intressant att läsa dina tankar om filmen. Du brukar ju ha koll, men även solen har sina fläckar!

      Radera
  2. Hmm, jag måste nog se Men Who... för att bestämma mig om Clooneys regissörsförmåga. Gillade varken den här eller Good Night... särskilt mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte Good night heller? Jag gillade den mångdubbelt mer vid andra titten... Bara så du vet.

      Men who har väl fått väldigt dålig kritik? Jag har i alla fall inte sett den än heller.

      Radera
    2. Ja, jag vill minnas att det i alla fall inte fick lika många lovord som Good Night... Vilken jag fö tyckte mest bara var seg :)

      Radera
    3. Jag lägger härmed fram tesen att du såg Good night... vid fel tillfälle, med fel "feeling" i kroppen...

      Radera
    4. Så måste det förstås vara :)

      Radera