lördag 4 maj 2013

Bond, James Bond: You Only Live Twice (1967)



Bond nr 5: You only live twice

Utgivningsår: 1967
Regissör: Lewis Gilbert
Locations: Hong Kong, Tokyo, Kobe, Japan.

Plot: en amerikansk rymdraket stjäls under färd och amerikanarna misstänker Sovjet att ligga bakom. Britterna tror däremot att skurkarna arbetar från Japan. Bond sätts på uppdraget och kommer till slut på att det är den internationella brottsorganisationen SPECTRE som ligger bakom.

Cast
James Bond - Sean Connery
Ernst Stavro Blofeld - Donald Pleasence
Helga Brandt - Karin Dor
Mr. Osato - Teru Shimada
Tiger Tanaka - Tetsuro Tamba
Aki - Akiko Wakabayashi
Kissy Suzuki - Mie Hama
Miss Moneypenney - Lois Maxwell
M - Bernard Lee
Q - Desmond Llewelyn


Revy
Det är en njutning att se Sean Connery spela Bond. Han spelar verkligen agenten och ger honom ett inre liv, Connery visar med kroppsspråk och minspel vad som händer i huvudet på Bond. You only live twice var ändock en av de filmer jag glömt mest från. Det blev en mycket positiv överraskning hur härlig den är. Den japanska miljön, de två japanska bondbrudarna och Tiger Tanaka tillsammans med en rak- och sneögd Bond gör detta till ett lustspel i japanska tecken. Filmens starkaste sida är inte dess actionscener, titta istället på den coola designen på miljöerna och följ Bond på ännu ett rent agentuppdrag. Back to basics är detta. Jag njöt av filmen, den är inte i toppskiktet men en stabil plats på övre halvan tror jag nog.



Prologen: 5

Prologen inleds med en spektakulär och spännande scen från rymden där en amerikansk rymdkapsel på resa runt Jorden fångas in av en oidentifierad rymdraket vars nos öppnar sig som en käft och "slukar" kapseln. En olycklig astronaut klipps loss från sin kapsel och svävar ut i oändligheten. Ganska lovande inledning och en av de scener man kommer ihåg bäst från filmen.

Den andra scenen är med Bond och tjej i Hong Kong. Bond verkar känna henne väl, men hon förråder honom och släpper in ett gäng gangsters som skjuter ihjäl honom. Spektakulärt på ett gulligt sätt. Inte så allvarligt, det känns aldrig som att Bond blir dödad, men en kul detalj.

Policeman: Well, at least he died on the job! He would have wanted it this way.



Bondlåten + Titelsekvensen: 5

Bondlåten sjungs denna gång av Nancy Sinatra och den är typisk för 60-talet. Det kändes som att det var första gången jag hörde sången, men det kan ju inte stämma. Den är smäktande och långsam. Kanske en bra låt, vad vet jag. Nej, inte en av mina favoriter. Titelsekvensen är häftig med siluetter av geishor framför en film som visar rinnande och puttrande lava. Den påminner mig om Pink Floyd's Live at Pompeii. Det blir pluspoäng på det.



Storyn: 6

De äldre filmerna har ofta en enklare men därmed renare story och det gillar jag. Hela denna film utspelas i Asien och framför allt i Japan och det är mycket bra. Jag blir våldsamt sugen på att besöka Japan när jag ser denna film, har ju aldrig varit där. Den japanska kulturen genomsyrar det mesta av den allt som oftast roliga dialogen.


Att Bond fejkar sin död för att kunna jobba under cover är bra i teorin, och kanske i boken, men det blir liksom inget speciellt av det i filmen. Däremot funkar sekvensen när Bond ska bli utklädd till japan mycket bra, inklusive peruk och sneda ögon.


Filmen avslutas med ett för de tidiga bondfilmerna klassiskt massanfall mot skurkarna. Denna gång är det gråklädda ninjas som firar sig ner i anläggningen inne i en slocknad vulkan. Ganska bra om man bara ser till handlingen, men inte så väl åldrat som fristående actionsscen.


Bondskurkarna: 7

Donald Pleasence är utsökt som Blofeld men han är ju inte med i bild under större delen av filmen! Det är synd. Han har en syrlig och överlägsen ton i han repliker som passar perfekt. Vi får nöja oss med Blofelds torra röst som ger order och dömer underhuggare till döden. När han till slut äntrar scenen lyfter filmen lite, men det pyser ut. Slutet för Blofeld blir lite rumphugget, han kommer undan och man kan kanske sakna en lite tydligare slutfajt mellan Bond och storskurk.


Blofeld intro.

Vi får se desto mer av Mr Osato och Helga Brandt och de är helt ok även om de inte står ut speciellt mycket. Bond och Mr Osato har några roliga repliker om cigaretters farlighet. En av filmens konstigaste scener är då Bond på 30 sekunder lyckas förföra och omvända Helga, för det är väl det som händer. Senare när de flyr i ett litet flygplan försätter hon Bond i en svårt sits och lämnar honom, men blev hon inte lite betuttad i Bond där först?



Bondbrudarna: 8

Denna film bjuder på två till synes oskiljaktiga japanska tjejer som bondbrudar. Jag fattade tycke för Aki och blev bestört över hennes tidiga frånfälle. Jag kom knappt ihåg något från denna film så det var en chock. Scenerna mellan Aki och Bond i inledningen var filmens höjdpunkter, scenen från sumobrottningen och Sean Connery's bekymrade min när han möter en kvinna och inte en man. Aki's hemlighetsfulla blickar och hennes lek med Bond som slutar med att Bond ramlar in hos Tiger Tanaka var så bra. Jag hejade på henne en hel del. Synd på en sådan fin tjej.


Hennes ersättare som Bonds japanska vapendragerska går under det långsökta namnet Kissy Suzuki och hon hade inte ett ansikte av en gris. Kissy var också trevlig men hon kom inte alls upp i Aki's nivå.



Medhjälparna: 7

Bonds japanske kontakt Dikko Henderson (hysteriskt namn) spelas av Charles Gray, samme man som senare spelar Blofeld i Diamonds are forever. Här är han mycket bra som den brittiske veteranen, både från kriget och inom japansk kultur. Dikko blir dock snabbt mördad.


Istället har Tiger Tanaka en framträdande roll, tillsammans med hans kvinnliga agenter Aki och Kissy. Jag gillar Tiger! Han är av rätta sorten, han är hård men han ser Bond som en kollega och jämlike. Hans föreläsningar om den japanska kulturen var en annan av filmens höjdpunkter. Man undrar ju lite hur mycket av det han säger är korrekt, och hur mycket som bara är den västerländske mannens fantasier och fördomar... Hade manusförfattaren Roald Dahl koll på läget?



Actionscenerna: 4

Man måste ställa in sig på 60-talsnivån i actionsscenerna. Men om man klarar det är det helt ok. Bond bryter sig in i Osato's kontor och det blir en fajt där med en biffig japansk man. Kul scen där Bond använder en soffa som tillhygge. Det man tar med sig i övrigt från den scenen måste ju vara den häftiga production designen. Det borde väl vara Ken Adam som står för den, det är ju ett svar som oftast går hem. Vi har biljakt, helikopterjakt, scenerna från hamnen och ninjaanfallet mot SPECTERS anläggning. Filmen har en del fart och fläkt, men jag skulle inte rekommendera den för actioninnehållet i första hand. Den är strået vassare som agentfilm.



Gadgets: 4

Filmens höjdpunkt inom gadgets måste vara Littel Nellie. Hennes far Q visar stolt upp hennes förbättringar. I övrigt har Bond cigaretter han kan skjuta en kula med (dödliga cigaretter!) samt en manick som han kunde bryta sig in i ett kassaskåp med.


Bond har en himla flyt i denna film. Först hittar han kassaskåpsmanicken i jackfickan just när han behövde det. Senare i filmen, än mer långsökt, har han med sig sugkoppar för knän och händer med sig när han råkar hitta SPECTRE's anläggning gömd i vulkanen. Dessa behövde han tydligen för att kunna klättra in via taket. Vilken tur!


Quotes: 8

Bond: Hello Penny
Miss Moneypenny: Hello James



Moneypenny: You're late, as usual. Even from your own funeral.
Bond: We corpses have absolutely no sense of time!


Aki: I think I will enjoy very much serving under you.




Tiger: Tonight, you take your first civilised bath.


Tiger Tanaka: Rule number one: never do anything yourself when someone else can do it for you.
Bond: And rule number two?
Tiger Tanaka: Rule number two: in Japan, men come first, women come second.
Bond: I just might retire to here.


Tiger Tanaka: You know what it is about you that fascinates them, don't you? It's the hair on your chest. Japanese men all have beautiful bare skin.
Bond: Japanese proverb say, "Bird never make nest in bare tree."

Tiger: Massage time. Which girl you select?
Bond: Oh, this little old lady just here will do nicely.
Tiger: Good choice, she is very sexiful.




Osato: I always take a glass before breakfast.
Bond: Isn't it bad for your liver?
Osato: Nonsense, it adds a sparkle to the day.

Bond: Uggghhh... Siamese vodka?

Mr. Osato: You should give up smoking. Cigarettes are very bad for your chest.
Helga Brandt: Mr. Osato believes in healthy chest.
[Bond eyes Helga's breasts]
Bond: Really?


Tiger Tanaka: I have much curiosity, Bond-san. What is Little Nellie?
Bond: Ah, welcome to Japan, "Dad". Is my little girl ready?
Q: Look Bond, I've had a long and hot flight and I'm in no mood for your juvenile quips.

Bond: Little Nelly got a hot reception. Four big shots made improper advances toward her, but she defended her honor with great success.


Bond: Is this the only room there is?
Kissy Suzuki: Yes. That is your bed,
Kissy Suzuki: I shall sleep over there.
Bond: But we're supposed to be married.
Kissy Suzuki: Think again, please. You gave false name to priest.
Bond: Yes, but we must keep up appearances. We're on our honeymoon.
Kissy Suzuki: No honeymoon. This is business.
Bond: [pushing aside his oyster dinner] Well, I won't need these.



Blofeld: James Bond. Allow me to introduce myself. I am Ernst Stavro Blofeld. They told me you were assassinated in Hong Kong.
James Bond: Yes, this is my second life.
Blofeld: You only live twice, Mr. Bond.

Blofeld: I shall look forward personally to exterminating you, Mr. Bond.


Sista scenen: 4

Bond och Kissy omfamnar varandra i en livflotte och Bond föreslår att de ska fortsätta med deras honeymoon. Just då stiger den brittiska ubåten med M och Miss Moneypenny upp till ytan och avbryter den sugne Bond. Slut.



Jakt i udda fordon
Bond jagas i sin Little Nellie av fyra något större helikoptrar och det blir till en härlig luftstrid.


Little Nellie dog fight.


Sammanfattning

Skön sextiotalsstil och en stabil Sean Connery i god form som Bond. Älskar det japanska temat, och filmen har flera vackra och intressanta kvinnor, men den når inte upp till de högsta sfärerna.

Totalsumma: 58
Betyg: 3/5

21 kommentarer:

  1. Jag är väldigt förtjust i You Only Live Twice, men det kan möjligen vara bara för att jag kommer ihåg den rätt väl :) Astronauten i början -- jättehemskt! Akis öde -- sorgligt och jättehemskt! I alla fall när jag såg den första gången...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Två känslosamma scener du nämner där. Den är go denna, något för nostalgikerna.

      Radera
  2. Då ska vi se.

    Prologen - Var lite osäker på hur denna film inleds, men båda scenerna du beskriver minns jag väl. En bra inledning på filmen.

    Bondlåten - Tycker den funkar bra. Inte någon av de bästa, men den håller.

    Storyn - Du nämner att du blir sugen att besöka Japan. Personligen blev jag väldigt förtjust i Japan. Det var dock Lost in Translation som gjorde mig ordentligt sugen på att åka dit..

    Bondskurkarna - Minns inte Blofeld (Pleasence) som så där jättebra, men möjligt att det hade mer att göra med att han inte var med så mycket som du nämner. Han var dock ok. Helga Brandt funkade ganska bra, inga fel där.

    Bondbrudarna - Hmm, minns inte tillräckligt för att "kritisera" dina val ;) Tror du har rätt, att Aki borde ha varit med mer.

    Medhjälparna - Minns mer av Tiger Tanaka, och han var bra.

    Actionscenerna - Du nämner Ken Adam och hans design. Helt rätt, den gör mycket för Bond och det är inget man kan ersätta när han inte längre sköter grejerna. En av favoritgrejerna med de tidiga Bond, tillsammans med musiken av John Barry.

    Betyg - Oj, trodde det lutade åt ett högre betyg från din sida. Vi har faktiskt gett filmen exakt samma betyg, en trea. Tycker den funkar, men det är inte alls någon av Connerys bättre filmer. Var ju också efter denna som det kom en ny Bond för en film (en lyckad sådan).

    You Only Live Twice är en Bondfilm jag lätt glömmer bort lite, förmodligen för att den saknar lite spets.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Betyget 3 kändes mest rätt. Jag läser i din text om en massa strul för inspelningsteamet. Spännande läsning.

      Konstigt att du inte kommer ihåg Blofeld från denna film. Pleasence är glimrande i de få scener man ser honom i. Titta bara på bilderna jag lagt till. Han se helt galen ut. Underbart.

      Ken Adam's scenografi är lysande, helt klart.

      Radera
    2. Jo, jag minns Blofeld/Pleasence, men inte lika mycket som många andra minnesvärda Bondskurkar. Kan vara just att han inte är med så mycket, men även att jag inte minns filmen så jättebra som vissa andra.

      Radera
  3. Om jag minns ratt blev Bond pappa i denna episoden men jag tror inte de beror det i filmen. Miss Suzuki var som sig bor (de gifte ju sig om an pa latsas) den tursamma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minns rätt? Från boken? Det vet jag inte så mycket om, men Halo kan säkert bekräfta eller tillrättavisa...

      Halo, hallo?

      Radera
    2. Yes, yes!!

      Bond tappar minnet av en explosion i slutstriden och tas om hand om Kissy som övertygar honom att de är gifta.

      Hon blir gravid samtidigt som Bond känner att han måste söka efter sin identitet (och beger sig till Vladivostok där dåliga saker händer, men det är en annan historia).

      Kissy föder deras son, James Suzuki - som många år senare dyker upp i Bondnovellen "Blast from the Past" av Raymond Benson.

      Radera
    3. Hehe, jag visste väl att det var rätt att fråga Halo!

      "..., men det är en annan historia" Vilken?

      Radera
    4. Spoiler:




      Boken YOLT slutar med att han åker mot Vladivostok.
      Nästa bok, "The Man With The Golden Gun" börjar med att han återkommer till London & MI6 - och det första han gör är att försöka mörda M!
      Det visar sig att ryssarna känt igen honom då han anlände till Sovjet och tog tillfångatog honom. Därefter hjärntvättade de honom att mörda hans förra chef.

      Radera
    5. Wow, nasty Mr Bond. Undrar när de ska få in det i filmserien...

      Radera
  4. Jag tycker också bättre om de äldre filmerna. Och Sean Connery ÄR bond :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. De äldre och nyare är bättre. Och Connery blir sannerligen utmanad av Craig!

      Välkommen till bloggen! Hoppas du hittar något du gillar. :)

      Radera
  5. Jahapp, så här skrev jag i min Bondsammanställning:
    "Personligen gillar jag 60-talslooken och de trixiga mojängerna. Bästa Blofeld hittas här (tycker jag!).Fartig finaluppgörelse."

    Med andra ord: Håller helt med i ditt knivskarpa omdöme! :-)
    Skön rulle!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att se att du gillar Pleasence som Blofeld, han är en höjdare i denna film.

      Tack för hejaropen!

      Radera
  6. Antagligen Connery's näst sämsta Bondfilm, men den är inte så tokig ändå.

    Denna film är den första som tog ett större steg ifrån bokserien när det gäller storyn.
    Rymdtemat antar jag lades in pga det pågående rymdkapplöpningen mellan USA & Sovjet.


    Helt OK Bondlåt, varken mer eller mindre.


    Detta är första filmen dä man ser Blofeld.
    Pleasence gör det bra - fast han blev tvungen att ha ett stort ärr i ansiktet för att kompensera för sin icke-skräckinjagande längd.

    Helga Brandt är bra, men jag tror aldrig hon kände något för Bond utan utnyttjade honom bara.
    Han råkar ut för det oftare än man tror (som tex Fiona Volpe i filmen innan).



    Som du redan upplevt så är ju Ken Adam helt rätt ett säkert namn att gissa på som production designer för den första hälften av Bondfilmer - så visst har du rätt.
    YOLT är en i raden av filmer som visar upp hans storhet.
    Han är inte en lätt man att ersätta, men Peter Lamont som senare tog över gjorde det nästan lika bra.



    Meningslös trivia:
    Detta är den enda film där Bond inte kör bil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är verkligen inte tokig, och jag antar att du menar att den är klart bättre än Diamonds are forever? Annars dör jag...

      Jag tycker nog att scenen med Helga Brandt blev messy. Gick hon på Bonds charm eller ej? Otydligt=messy i detta fall.

      Ken Adam! LOL. Vilken hjälte!

      Meningslös åsikt på din meningslösa trivia: Bättre att inte köra bil alls, än att köra långtradare "på två hjul"!

      Radera
    2. Du slipper dö denna gång! :)


      och The List: =)
      Ken Adam
      Syd Cain
      Ken Adam
      Ken Adam
      Ken Adam
      Syd Cain
      Ken Adam
      Syd Cain
      Peter Murton
      Ken Adam

      Radera
    3. Skönt, för även om man bara lever två gånger ska man inte slösa! Men You only live twice har minst två efter sig, tycker jag då.

      Radera
  7. Gillar första halvan av filmen men den tappar efter att Bond blir "Japan". Har aldrig varit speciellt förtjust i dessa masscener med massa pang pang lite sövande.
    Bondlåten hör till mina favoriter så även Pleacense men Savallas gör den bästa Blofeld.
    Tror detta var första Bondfilmen jag såg. Hamnade på 4/10 hos mig främst beronde på den andra halvan.
    K.A och hans designer är mkt bra bland det snyggare man kan titta på.

    http://filmitch.wordpress.com/2011/01/04/bondtema-you-only-live-twice-1967-storbr/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ord och inga visor i din revy. Tycker du var lite för hård mot filmen om jag ska vara ärlig. Nej, för mig var detta en positiv överraskning. Jag kom iofs inte ihåg mycket från den nu när jag såg om den för första gången sedan jag var ung, men det var kanske därför jag trodde den skulle vara svag. Bättre att den överraskar uppåt än nedåt i alla fall, som många av Moores filmer gjort.

      Jag kan hålla med om en unken kvinnosyn, men på något sätt får man ta det för vad det är, och se de scenerna i perspektivet när filmen gjordes. Om man kan höja sig över det tycker jag att scenerna när Bond och Tiger badar är hilarious!

      Radera