onsdag 11 januari 2012

Love Actually (2003)


I'm on Shag Highway heading West!

Jag såg denna film under jul- och nyårsledigheten. När jag efter helgerna berättade för min kompis Vanessa att jag sett just denna film, "Love actually", och att det var första gången jag såg den, fick jag en verbal spanking utan dess like. "Har du inte sett den?!?" skrek hon. "Du måste skämta" jämrade hon sig. "Fy på dig" förmanade hon. Men det var faktiskt sant.

Har jag varit så fel ute? Är "Love actually" en film man måste ha sett för att kunna låtsas att man är en filmbloggare? Visst kände jag till att detta var en film som många sett och gillade, men den enda koppling jag hade haft till filmen var att den amerikanska "Valentine's Day" från 2010 jämförts med denna brittiska film.

"Valentine's day" är en film jag fann mycket underhållande och lite gullig, men inte så märkvärdig i övrigt. Efter min revy av filmen har jag sett delar av filmen flera gånger om. Den gick bland annat på en filmkanal på hotellet i Kina när jag var där på tjänsteresa under förra året. Jag gillar den mer och mer och skulle idag ge den en fyra! Den är en romantisk komedi där de romantiska historierna är tillspetsade men ändå ganska realistiska (så gott det går i en Hollywood-film i alla fall). Humorn spirar sedan ur de olika karaktärerna och deras inbördes relationer.

"Love actually" var inte vad jag hade förväntat mig, då jag trodde att den skulle vara lik, och en föregångare till, "Valentine's day". Den är också en romantisk komedi, så långt är de lika. Men de skiljer sig ganska mycket då det gäller romantiken och humorn. Historierna i "Love actually" är vid närmare eftertanken renodlade sagor, vrickade och skruvade fantasier. Den roligaste historien är ju om Colin, engelsmannen som åker till USA för att tjejerna gillar britter. En mans våta dröm (vilka drömtjejer sedan!). Sen har vi Kiera Knightly i rollen som bruden som blir filmad av brudgummens bästa vän. Beyond belief. Vi har den sjungande premiärministern och sekreteraren. För att inte tala om den "magiska" relationen mellan den brittiske författaren och hans portugisiska städerska. Bara i sagornas värld.

Den karaktärsdrivna humorn i dessa historier blir inte så bra eftersom karaktärerna inte är speciellt trovärdiga. Trovärdiga karaktärer = bra karaktärsdriven humor. Det finns en annan sorts humor som bygger på galna karaktärer. Den återfinns hos Borat, Naked Gun, Austin Powers osv. I "Love actually" satsar man på den första sorten men underbygger den inte med förankrade karaktärer. Funkar inte fullt ut.

Skaparna av "Love actually" blandar hejdlöst, realism med orealism, humor med drama. Filmen innehåller till exempel ett otrohetsdrama med Emma Thompson och Alan Rickman vilket är väldigt realistiskt och inte så speciellt humoristiskt. Jämför med den kåte Colin på baren i en amerikansk småstad med January Jones, Elisha Cuthbert, Shannon Elizabeth och Denise Richards.

En annan historia som blandar crazy med seriositet är den om figuren Billy Mack, förträffligt spelad av Bill Nighy. Först är han bara en karikatyr på en gammal avdankad rocklegend, men i slutet av filmen blir pay-offen på hans historia en hastigt tillnyktrande drama om en ensam och ledsen gammal man. En blandning av genres och stämningar likt en pytt-i-panna av förra veckans huvudrätter...

Trots all kritik ovan tycker jag mycket om filmen. Hade jag inte gillat den hade den inte varit värd att analysera. Det var först efteråt som jag började se den till synes lilla, men till slut i mina ögon, stora skillnaden mellan de två filmerna. Desto mer jag började nysta i alla historier som bygger upp "Love actually", desto mer förbryllad blev jag. Visst, man kan se den endast för skratten och en och annan nostalgisk romantisk känsla, men varför då? Filmen finns, därför kan man tänka på den och analysera den. I slutändan gillade jag nog de mest galna sagorna i denna kompott, nämligen Colins resa till USA, Mia den heta och sugna assistenten (till herr Rickman) och Billy den gamle sångaren.

"Love actually" var faktiskt älskvärd, men den var helt annorlunda än vad jag förväntat mig. Jag vet inte vad förväntningsvärdet på antal gånger jag kommer se filmen är, men efter första titten ger jag den tre kärlekssagor av fem möjliga.

Betyg: 3/5

5 kommentarer:

  1. En film jag såg för inte allt för länge sen, men visste att den var omtyckt av många. Också lite skeptisk till den här typen av filmer i vanliga fall, men den lyckades bra. Jag gillade den faktiskt ganska mycket.

    Känns som jag skulle behöva se om den nästa jul eller något, dock verkar du ha prickat in det mesta, bara att jag gillade filmen lite mer.

    Så här skrev jag om Love Actually.

    SvaraRadera
  2. Det är en film man gärna ser runt jultider känns det som. Jag kilar över och läser din revy...

    SvaraRadera
  3. Henke: Mmm, det är sant. Såg den tyvärr inte runt jul, men gillade den ändå som sagt ;)

    SvaraRadera
  4. Klart det inte är en vanlig romkom, JAG gillar den ju! Tror jag bloggat om den också men sitter på ett tåg nu.

    SvaraRadera
  5. Kitty: Hehe, din FAVVIS-genre! Men det kanske är just det faktum att historierna är många och sagolika som gör att du gillar den. Sagorna kanske påminner dig lite om Tim Burtons värld?

    SvaraRadera