Pulp Fiction (1994)

När vi sett klart Reservoir dogs var det kanske dags att gå och lägga sig, men Måns var eld och lågor och insisterade på att vi borde se Pulp fiction också. David hade ju inte sett den! Tja, pojkarna är tonåringar, nästan vuxna, och det var en lördagskväll så det är klart att mordbror var med på noterna. Sagt och gjort, fram med dvd och trycka på play.

Hur många gånger har man sett Pulp fiction egentligen? Färre än vad man kan tänka sig tror jag. Det är i alla fall en film som jag inte sett så ofta och förutom de mest ikoniska scenerna; Hunny Bunny, Mia och Vincents dans, adrenalinsprutan, Butch och svärdet, ”It’s Jed choppers, baby” och den olycklige Marvins bortgång kom jag inte ihåg så mycket. Eller jo, jag kom ihåg en hel del men bara fragment. Jag kom ihåg detaljer från många scener men inte hela scener eller i vilken ordning de kom. Allt är ju huller om buller i vilket fall.



Detta är en rackarns lång film också, typ 2,5 timmar. Men tiden flög fram trots den sena timmen. David spekulerade och frågade, Måns och jag log stilla och hyssjade lite då och då. Måns såg extra förtjust ut. Tror att detta är en film som kanske uppskattas allra mest när man ser om den. Vid första titten är det lätt att det blir ”overload” av intryck.

Denna gång kände jag att filmen är i princip lika bra som den är berömd. Det är ett mästerligt hantverk. Samtidigt är den ganska ojämn. Inte för att den blir dålig eller tråkig i de låga partierna men de saknar samma energi som de allra bästa scenerna har.

De bästa partierna är de med Butch och Fabienne, Butch och Marcellus samt de mellan Vincent och Mia. Samuel L Jacksons Jules är lite tradig i vissa partier även om dialogerna mellan honom och Vincent är superba. Tim Roth och Amanda Plummer levde dock inte upp till hypen jag hade i huvudet.



Pulp fiction har sin rättmätiga plats i filmhistorien som Tarantinos första fulländade film. Den har satt avtryck i populärkulturen som bara de största filmerna gör. Jag gillar den.

Av de tre filmerna vi såg under helgen med anknytning till Tarantino, dvs antingen manus eller regi är fortfarande True romance den klart bästa filmen. Pulp fiction är lika klart tvåa och Reservoir dogs tar tredjeplatsen trots att det är en jättebra.

Jag ger Pulp fiction fem stolta boxare av fem möjliga.

Betyg: 5/5

Draft Day (2014)

Ali: How is it that the ultimate prize in the most macho sport ever invented is a piece of jewelry?

En av säsongens största matcher spelas ikväll då Denver Broncos (6-1) möter New England Patriots (6-2) på bortaplan. Det är sextonde gången de legendariska quaterbackarna Peyton Manning och Tom Brady möts. Låt oss alla hålla tummarna för att de goda vinner. Vi är nu nästan exakt i mitten av grundserien av 2014 års NFL-säsong. NFL draften 2014 hölls på Radio City Music Hall i New York City i maj månad. Houston Texans hade första-picket och valde DE Jadeveon Clowney, Atlanta Falcons valde OT Jake Matthews med det sjätte picket och Tampa Bay Buccaneers valde WR Mike Evans med det sjunde picket.

Filmen Draft day utspelas under första dagen i NFL draften 2014, fast i en parallellvärld. Vi får följa Cleveland Browns General Manager Sonny Weaver Jr (Kevin Costner) som dealar och wealar, kämpar och våndas, tänker och känner efter vad han ska göra under den så kritiska draften.

NFL har uppenbarligen hjälpt till en massa i produktionen denna film och det är kul att se. Jag tycker att det förtar en hel del av känslan när filmer om NFL måste hitta på låtsaslag för att de inte får tillstånd av NFL att göra det på riktigt. Any given Sunday är en av de filmerna, den är bra men den hade kunnat vara  ännu bättre. Nu är till och med NFL Commissioner Roger Goodell med i Draft day. Dessutom ser vi en massa journalister och gamla spelare från det riktiga NFL. Resten av filmens handling är ren fiktion. Det blir en ganska skön mash-up mellan dagens profiler inom NFL och rent påhitt.

Filmen påminner givetvis en hel del om Moneyball. Denna känns dock lite mer lättviktig. Dessutom tror jag att Moneyball förutom vissa konstnärliga friheter var ganska trogen historien, vad som verkligen hände. I Draft day sker en del ganska sensationella saker, varav några är lite svårt att tro på. Både en och två av de inblandade GM:arna beter sig naivt och det förtar känslan lite. Browns head coach Penn (Denis Leary) beter sig också som en barnunge. Visst finns det kanske fall i historien där spektakulära saker har hänt runt verklighetens drafty day, Saints trade för att kunna plocka upp RB Ricky Williams kommer snart till minnet, men storyn i Draft day känns ändå krystad och mer amatörmässig än hur verkligheten egentligen är.

Oki, vad hände då, hur var historien om Ricky och da Saints? Head coach Mike Ditka tradade upp i draften 1999 och tog Ricky Williams med det femte picket. I utbyte för detta fick Washington Redskins alla Saints draft picks '99 plus första-picket och tredje-picket i draften året efter. En humungus trade och helt galen om du frågar mig. Omslaget på ESPN magazine kort därefter var mycket talande... Coach Ditka la alla sina ägg i en korg, for better or worse... Hur det gick? Nja, Williams var en helt ok RB men spelade bara tre säsonger i laget innan han blev tradad till Miami Dolphins för fyra draft picks inklusive två förstarundor... Ja, så det var kanske inte så himla illa pinkat av Ditka ändå...

Nåväl, ibland överträffar verkligheten fantasin, men inte riktigt i detta fallet. Draft day är en underdogstory med en mysfarbrorlig Kevin Costner i huvudrollen. Den är snyggt gjord och berättad i ett rappt tempo. De nästan två timmarna flög fram. Jag älskar ju NFL och för mig var filmen mycket intressant, men för er som inte har en aning om vad jag pratar om när jag säger dime defense, sacks, interceptions, naked bootlegs eller two points conversions kommer kanske denna film inte kännas riktigt lika intressant.

Jag ger Draft day tre picks av fem möjliga.

Betyg: 3/5

A piece of jewelry

10 notabla draft picks i Denver Broncos history:

Terrell Davis (30), RB, 1995, sixth round
Shannon Sharpe (84), TE, 1990, seventh round
Tom Nalen (66), C, 1994, seventh round
Al Wilson, LB (56), 1999, first round
Von Miller (58), OLB, 2011, first round
Ryan Clady (78), OT, 2008, first round
Demaryius Thomas (88), WR, 2010, first round
Steve Atwater (27), SS, 1989, first round
Karl Mecklenburg (77), LB, 1983, round twelve
Rulon Jones (75), DE, 1980, first round

Rod Smith (80), WR, 1994 - undrafted