The Queen's Gambit - Miniseries (2020)

The Queen's gambit är en miniserie om sju avsnitt som släpptes på Netflix i oktober 2020. Jag må vara sista på bollen här, men jag har nu sett denna lilla guldklimp. Jag hade såklart hört talas om den, men det var inte förrän Frans, min schackspelande kompis, gav sitt godkännande som jag vågade ta mig an serien. 

Showen bygger på en roman, men känslan i serien är som om det handlade om verkliga personer. Känns lite synd att det inte gjorde det. Men det känns desto bättre att serien mottogs positivt av schack communityn, och Frans. Att serien representerar matcherna och turneringarna på ett rättvist och bra sätt är seriens styrka.

Annars är den lite som Janus, med två ansikten. Dels får vi följa Beth Harmons privatliv med moderns självmord, uppväxten på den bisarra flickskolan och hennes problem med lugnande medel och alkoholen. Dels har vi alla fantastiska scener från schackbordet. Jag fann scenerna om schacket fantastiska, nästan förhäxande. Det var klart seriens styrka. 

Det och flera härliga relationer som Beth skapade. Den bästa var lite överraskande med Alma Wheatly, hennes styvmoder. Otroligt fin relation. Men jag gillade också hennes relationer med Mr Shaibel, Benny Watts, den rebelliska Jolene och till och med Beltik, även om det var svårt att un-see honom från den där filmen av bröderna Coen. Seriens mest lysande stjärna var Anya Taylor-Joy i huvudrollen som Beth, fantastisk.

Berättelsen om Beths uppväxt var dock inte svag på något sätt, men jag satt ändå och väntade på nästa schacktävling hela serien igenom. Jag tyckte de förklarade precis rätt mängd om spelet som sådant och det var kul att de gav en vift av psykologin runt turneringarna och hur det går till uppe bland eliten.

Vad säger tror ni om sista scenen? När Beth (kort fört Elisabeth) hoppar ut ur bilen på väg till flygplatsen för att flyga hem från Sovjet? Hon promenerade in i en park och träffade alla gamla gubbar som sitter där och spelar schack och en bjuder artigt in henne till en match. Han kallar henne Liz, nytt namn, ny start? Var det bara ett kort stopp hos dem som verkligen älskade spelet för dess skönhet, eller stannade hon där för gott?

Klart kul att ha sett denna miniserie och jag tycker faktiskt att de gör rätt att inte fortsätta med säsong 2. Även om jag såklart hade sett den...

Betyg: 4/5

Can You Ever Forgive Me? (2018)

Can you ever forgive me? är en biografisk film om författarinnan Lee Israel. Jag var nyfiken på filmen, trots genren biografi, på grund av att den manliga birollen Jack Hock spelades av Richard E. Grant och att hans insats jämfördes med hans klassiska roll i kultfilmen Withnail and I från 1987.

Jag kan konstatera att filmen är värd att se just för Richard E. Grants tolkning som den dekadente homosexuelle skojaren Jack. Han är ljuvlig i denna roll, även om den är ljusår från rollen som Withnail.

Lee Israel spelas av Melissa McCarthy i en gräslig peruk. det är kanske inte så snyggt att ge henne kritik för utseende, men peruken ser så dålig ut att det tar mig ur filmen mest hela tiden. det är en relevant faktor. Jag är inget stort fan av McCarty. Hennes humor är inte min.

Filmen är under stora delar av löptiden urtrist. Svintråkig helt enkelt. Lee Israel är en vidrigt osympatisk människa. Hon ska enligt legenden ha haft en vass tunga men tyvärr får vi inte se mycket av hennes humor, bara hennes negativism och svinaktigheter.

Jag fattar inte att filmen inte väljer att visa mer av det som hon hyllas för i filmen. Visa istället för berätta! Under filmens gång får vi höra några få av hennes förfalskade kändistexter och de är alla roliga, men filmen går inte den vägen och stänger därmed bort mig från all typ av sympati som skulle kunna infinna sig. Filmens regissör är inte speciellt bra.

Först i filmens allra sista del, cirka tjugo minuter blir den mänsklig och vi får en bra scen mellan Lee och Jack, men det är för sent, på tok för sent. Precis som det var för Jack.

Jag ger Can you ever forgive me? en rak tvåa på grund av uttråkning. Richard E. Grant är filmens behållning, men om ni kan ska ni ta chansen att se Withnail and I istället.

Betyg: 2/5