Taken 3 (2014)

Franck Dotzler: The LAPD, the FBI, the CIA there all gonna come after you they'll find you and they'll stop you.
Bryan Mills: Good luck.

Jag tror det var Ronny Svensson som sa att Taken 3 borde heta Jagad 2 istället och det ligger mycket i det. Det är ingen som blir tagen i denna film. Däremot blir allas vår värsta bad ass, hårdingen Brian Mills (Liam "Biggus dickus" Neeson) exfru mördad och polisen får ett tips om att han är den skyldige. De jagar honom med allt de har. Den supersmarte polisen Dotzler (Forest Whitaker) är honom i hälarna under större delen av filmen. Hans lazy eye ger honom magiska krafter. Han vet allt.

Handlingen är ungefär så här. Jag kan knappt hålla isär filmerna, Taken, Jagad, Taken, Jagad? Mills kommer hem till lägenheten och hans bagels är varma. I sängen ligger Lenin (Famke Janssen). Hon har fått halsen avskuren men det finns inget blod. Mills blir bestört. Hans inre skriker ut sin ångest. Då möts han av en enarmad ryss i dörren. Ryssen har kanske en protes. Poliserna jagar Mills till en gammal truck och "I didn't do it." "I don't care, I just want to kill you." Mills kastar sig ner i vattnet. Borta! Sen pratar de med varandra och han måste komma in, ge upp sig. Mills lurar dock polisen som den bästa Jason Bourne och undgår avlyssningen. Bästa sättet att bli trodd är att hitta vem som mördade Lenin och dessutom vill Mills kräva hämnd. För då blir ju allt bra igen. Som när han gav dottern en panda i tre dagar före fördelsedagen-present. Dottern, som aldrig blir äldre än 12 år i hans ögon. Och våras, kanske.

När Luc ser sig själv i spegeln ser han en man som gjorde bra film förr i tiden. Mills smyger in på sjukhuset och letar efter proteser och enarmade män. Hans kompis forskar på mediciner och ser precis ut som General Georgi Koskov, men han är oärlig och neslig. Precis som Lenins nya äkta make Stuart förresten. Så fort jag såg att Lenin hade gift sig med Sean Ambrose från Mission: Impossible II förstod jag att något lurt var på gång. "My priorities is Kim." Mills ramlar ner i en hiss och utför ett stup men han överlever båda gångerna! Spoiler alert. I hissen måste han ha krupit genom ett maskhål och utför stupet var det bara att kasta sig ut genom dörren trots att man såg att dörren aldrig öppnades. Konstigt. Skit samma. De gamla vännerna hjälper till och de är också bad ass, men de är med för kort tid i filmen. Träligt. Och allt glas krossas men ryssen skär sig inte i fötterna som John gjorde. Ryssen blir skjuten men det blöder inte ur kroppen på honom. WTF hände där? Äh, skit samma.

Nej, så var inte handlingen. Jag skojjade bara.

Betyg: 2/5

Läs vad mina fellow filmspanare hade att säga om denna film. Blev de tagna av spänningen?

Har du inte sett den? (pod)

Jojjenito

The Nerd Bird

Rörliga bilder och tryckta ord

Fiffis Filmtajm

Californication - Season 6 (2013)

Efter filmfrossan i Malmö var det skönt med lite tv-seriefrossa hemma. Och jag hade en sådan tur att jag hade senaste säsongen av Californication väntandes på mig. Det går inte att skriva något vettigt om denna serie utan att spoila så jag uppmanar alla som inte sett säsongen än att vänta med att läsa min text under följande bild.

SPOILERS BELOW!

Detta var en konstig säsong. Den är ljusare men sorgligare än tidigare säsonger. Jag kände känslor av sorg när serien var slut. Inte bara för att det var slut på avsnitten, utan sorg för flera av karaktärerna i serien. Tyvärr har den lite för mycket galenskap av fel sort för att kunna konkurrera med de bästa säsongerna i serien. Var detta den svagaste av dem alla? Ja, antagligen. Det fanns bra saker men också en hel del som jag inte riktigt gillade.

En bra sak: Faith. Säsongens sensation, Faith. Musan som är nästan lika skön som Penny Lane. Maggie Grace spelade henne innerligt. De flesta karaktärer i serien är så bra att jag bara antar att de spelas nära skådespelarnas personliga jag. Faith/Maggie Grace är en av dem.

En dålig sak: Atticus. Han är dock inte en av de bra karaktärerna. Jag gillade aldrig honom under någon del av säsongen. Dock var hans livvakt Krull lite kul. Han spelades av den gamle gitarristen i Sex Pistols, Steve Jones

En bra sak: Becca var kul. Speciellt ironiskt att hon växer upp till en yngre och mer kvinnlig variant av Hank. Sådan far, sådan dotter.

En dålig sak: Karen. Vad har de gjort med Karen? Hon var inte alls älskvärd i denna säsong och det var första gången jag inte hoppades att Hank skulle få tillbaka henne. Jag ville nog att Hank skulle behålla Faith. Det hade varit evig lycka och slutet av serien, men uppenbarligen ska de göra minst en säsong till. Men nu måste det nog snart vara slut. Kan Kapinos ha så många fler idéer?

En bra sak: Stu's cock cage! Hi-larious. Jag gillade både Stuarts och Charlies svansande efter Marcy. Runkle är en kul karaktär att följa. Han är motsatsen till Hank, försöker alltid ljuga sig ur dåliga situationer och han är nervös över vad alla andra tycker hela tiden.

En dålig sak: Avslutningen på tråden om Ophelias, den manshatande feministen. Hon spelas av den där tjejen från New York med den jobbiga rösten. Kommer ni ihåg henne från Vänner? Här spelar hon en hyperdryg karaktär, och det var roligt att följa henne trots att de gick över gränsen med galenskap i och med hennes karaktär. Men det blev ett snop(p)et avslut på hennes historia. Jag hade nog hoppats på ett större avfärdande av henne. Jag ville att hon skulle fullständigt krossas. Men hon kommer kanske tillbaka i nästa säsong?

Till sist, en bra sak: Hank är som vanlig helt underbar. Alltid full eller hög men aldrig oärlig. Karln kan ju inte ljuga och han är helt transparent om allt. Det är så många gånger man tänker att nu måste han väl ändå dra en nödlögn för annars kommer han hamna än mer i skiten. Men han kör sin stil fullt ut. Respekt.

Andra bra saker i säsongen: Richard Bates (professorn med den stora dicken), Marilyn Manson, Rob Lowe.

Betyg: 3/5

Taken (2008)

Bryan: I don't know who you are. I don't know what you want. If you are looking for ransom, I can tell you I don't have money. But what I do have are a very particular set of skills; skills I have acquired over a very long career. Skills that make me a nightmare for people like you. If you let my daughter go now, that'll be the end of it. I will not look for you, I will not pursue you. But if you don't, I will look for you, I will find you, and I will kill you. 

Jag följer upp mitt inlägg "7 skådespelare" med en mycket "manlig" film. Filmen jag skriver om är Liam Neeson's Taken. Jag har sett den förut men denna gång föll andan på och jag flixade den (kan det vara ett nytt verb - att flixa en film?).

Taken är en stark "kamp mot klockan action-thriller". Liam Neeson är perfekt i rollen som Bryan Mills, en före detta CIA-agent vars dotter kidnappas av människohandlare när hon är på resa i Paris. Filmen är otroligt bra i vissa sekvenser, och samtidigt är den mycket svag i andra delar. En kluvenhet som är olycklig. Filmen är ändock helt klart bra, men den kunde varit starkare och mörkare.

Jag börjar med vad som är bra. Först och främst är det något primalt med själva upplägget. Man har inga problem att sympatisera med offren och Bryan. Att ens dotter tas av grymma människohandlare för ett liv i prostitution är inte speciellt trevligt. Scenen när dottern Kim (Maggie Grace) bli kidnappad är en av filmens starkaste scener. Bryan's telefonsamtal med kidnapparen, se citat ovan, är redan en klassiker. Man får nästan rysning, så coolt är det. I will not pursue you... Hela scenen när Bryan besöker albanernas högkvarter är filmens höjdpunkt då det gäller action. I den når filmen nästan upp till Bourne-nivå. Det finns fler bra scener. En av de grymmaste scenerna som setts på länge är tortyrscenen där Bryan håller sitt löfte, se citatet ovan. Själva scenen i sig är inte så grov, men jag har många gånger tänkt på mannen som lämnas i stolen med spikar i benen och... Äckligt.

Så, det finns en hel del bra i Taken, men tyvärr är det några, tre närmare bestämt, saker som gör att betyget dras ner. I stigande allvarlighetsordning:

1. De misslyckas med att etablera Bryan Mills. Han spelas som en mjukis, på gränsen till mesig tönt i inledningen av filmen. Jag förstår att man vill visa att han är komittad till sin dotter och man vill säkert också få till en kontrast mellan den nya Bryan och den gamle Bryan. Tyvärr blir det för orimligt. Man borde sett lite av den gamle CIA-agenten i Bryan, även när han hade pensionerat sig. Scenerna från det extrajobb Bryan gör i Los Angeles räcker inte för att etablera honom fullt ut.

2. Hur tusan beskrivs dottern Kim egentligen? Maggie Grace är 25 år, karaktären Kim ska vara 17 år, men Grace spelar Kim som om hon vore 12 år. Hennes beteende i inledningen av filmen är långt från en sjuttonårings. Hon beter sig barnsligt och hon till och med springer som ett litet barn på flygplatsen. Valet av skådespelerska och hennes ålder är väl en sak, men om manus säger 17 år borde hon då inte bete sig som en sådan? Ville regissören att dottern skulle verka yngre för att höja insatserna ännu mer?

3. Sista tredjedelen av filmen är mycket svagare än de första två tredjedelarna. Filmen var starkare så länge fienden var den diffusa albanska maffian. Hotet var tydligt och stort, mycket på grund av att hotet var okänt. Vi fattar ändå tillräckligt mycket om vad som väntar offren till människohandlarna. Vi behöver inte veta detaljerna och vi behöver inte få ansikten på förövarna. Scenen med de olyckliga tjejerna som tvingades arbeta som prostituerade på bygget var en mycket mörk och uppslitande scen. Filmen skulle fortsatt i den riktningen. Då hade Bryan's övervåld kommit till rätta och varit berättigat. Scenen hemma hos den franske underrättelsemannen var också överraskande mörk för att vara en "vanlig" actionfilm. Istället slutade filmen allt för mycket som just det, en vanlig actionfilm. Scenerna hos den rika mannen samt på lust-yachten var som från en annan film. Inte alls den mörka thrillern vi sett, bara en ordinär action. Visst ändrade filmen karaktär ganska ordentligt där mot slutet? Trist.

Som helhet är Taken en film som jag kan rekommendera om man är ute efter en thriller/action. Men den kunde blivit en klassiker med bara lite tajtare story mot slutet och några få justeringar av karaktärerna.

Jag önskar att det filmen handlar om inte skedde i verkligheten men tyvärr är det nog inte så. Nu ger jag Taken tre oharmoniska filmer av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Knight And Day (2010)

Nobody follow us or I kill myself and then her!

"Knight and Day" är en festlig actionkomedi med Tompa Cruise och Cameron Diaz. Det var lite svårt att greppa vad detta var för någon film först. I början verkar det som att det ska vara en ordinär modern action-film, sedan förstår man att det kanske letar in sig lite romantik. Efter ett tag verkar det som att filmen har glimten i ögat, med lättsamma komiska inslag. Till slut står det klart att detta är en ironisk action-komedi som skämtar med genren och sig själv. Detta är nästan en "spoof" på filmer som "Mission impossible" och "Bourne identity". Dessutom blinkar Tom Cruise till publiken flera gånger med poser och akter tagna från hans tidigare filmer, speciellt ser vi flera homager till "Risky Business" (sv. "Föräldrarfritt") som för övrigt är en alldeles förträfflig film.

Tom Cruise spelar Roy Miller en "rouge" CIA-agent jagad av sin tidigare partner (Peter Sarsgaard) och hela CIA. På sin väg råkar han plocka upp och utnyttja en helt oskyldig June Heavens (Cameron Diaz). Självfallet faller de i kärlek och slutet gott.

Tom Cruise's Roy Miller är en fantastisk agent. Han får Matt Damon's Jason Bourne att framstå som en kusin från landet. Roy Miller räddar sig själv och June ur ett stort antal omöjliga situationer. Oftast med ett svårtytt leende på läpparna, och allt som oftast efter att ha drogat June. Hon, och vi åskådare, ser genom sömndruckna ögon hur Roy fightas, skjuter, flyger helikopter och hoppar fallskärm. Allt detta får man alltså inte se! Roy klarar biffen medan June sover sött.

"Knight and Day" var en positiv överraskning. Den passar perfekt för en skön och slapp söndag, kanske bakfull efter en fest i goda vänners lag. Filmen är inget mästerverk, endast en kul liten detalj i floden av filmer. Med rätt inställning kan du få en helt ok filmupplevelse.

Betyg: 3/5