Hidden Figures (2016)

Hidden figures handlar om tre svarta kvinnliga matematiker som alla spelade stora roller i NASA's rymdprogram under sextiotalet. Filmen bygger på en biografisk bok med liknande men långt namn skriven av Margot Lee Shetterly. Vi får här följa Katherine Johnson (Taraji P Henson) i hennes arbete med rymdfarkosternas flygbanor, Dorothy Vaughn (Octavia Spencer) och hennes arbete med att programmera nymodigheten "datorn" samt Mary Jackson (Janelle Monáe) som blev den första svarta kvinnliga ingenjören i NASA's rymdprogram.

Detta är en förbaskat trevlig film. Vi får följa de tre huvudpersonernas ofta tröstlösa kamp emot segregeringen, rasism och misstro som de allt som oftast fick utstå som afroamerikaner, kvinnor och matematiker. Det var en jäkla skit det där med segregeringen. Very, very bad.

Jag älskar filmer om rymdprogrammet och människans strävan efter att erövra rymden. Att i denna film lyfta upp tre individer som mot alla odds gjorde stora avtryck i rymdforskningens historia är fantastiskt bra. Det är en feelgood-film i allra högsta grad. Kvinnornas gedigna engagemang för rymdprogrammet genomsyrar filmen och överkuggar andra kamper till och med.

Kevin Costner spelar Al Harrison, chefen för rymdprogrammet. Här har han plockat fram glasögon och kläder från sin gamla roll som Jim Garrison och han passar mycket bra in som den ärrade och tidspressade chefen. Kampen mot ryssarna utgör en viktig nerv i filmen. Vi ser också Kirsten Dunst som en stroppig administratör på NASA och Jim Parsons som trångsynt chefsingenjör. Mahershala Ali som vi också ser i Moonlight har en liten roll.

Filmen har flera lustiga detaljer. Dels får vi se lite om hur datorer gör sitt intrång vilket kom att leda till att de horder av matematiker som satt och beräknade allt manuellt antingen blev arbetslösa eller så tvingades de anpassa sig till att bli programmerare. Programmeringsspråket som Dorothy Vaughn så förutseende lärde sig och sina kollegor var FORTRAN, ett språk lämpat för matematiska beräkningar och ett språk som fortfarande i slutet av 80-talet lärdes ut på de tekniska högskolorna. Happy times.

Filmen visar dessutom på ett mycket tydligt sätt hur det segregerade samhället upplevdes av den svarta befolkningen. På den tiden var den ordningen så etablerad, att de som inte uppenbart påverkades negativt av den inte ens såg att det skedde. Folk hade blivit blinda för det uppenbara. Vi får några smärtsamma scener där konsekvenserna visas och en och annan förlösande scen där absurditeten i systemet ifrågasätts och till slut raseras lite.

Filmen visar en "slice of life" ur dessa tre fantastiska kvinnors liv. Läs gärna mer om deras bedrifter och liv:

Katherine Johnson lever än idag och hon verkade under hela sitt yrkesverksamma liv med rymdprogrammet och var involverad i Mercury, Apollo och Space Shuttle programmen. Precis som i filmen krävde John Glenn att hon skulle kontrollräkna data för hans första flygning runt Jorden. Hon var också med och kalkylerade alternativa banor som back-up för Apollo-flygningarna vilket kom till användning under Apollo 13-katastrofen. Katherine är en riktig bad ass! Läs mer.

Dorothy Vaughn blev den första svarta arbetsledaren för matematiker i rymdprogrammet och hon var en ledande figur under övergången från manuella beräkningar till datorstödda diton. Hon arbetade hela sitt liv med rymdprogrammet och hon gick bort 2008 vid en ålder av 98 år.

Mary Jackson blev den första svarta kvinnliga ingenjören i rymdprogrammet efter att ha skaffat sig den nödvändiga utbildningen via kvällskurser på University of Virginia, i en skola som på den tiden bara tillät vita. Hon fick via en domstolsorder tillåtelse att delta i utbildningen. Mary steg i graderna och hade mot slutet av sin karriär nått till den högsta och mest seniora titel som gick att uppnå inom ingenjörsyrket. Hon arbetade under slutet av sin karriär med att hjälpa kvinnor och minoriteter att få lika möjligheter inom rymdprogrammet. Hon arbetade på NASA fram till sin pensionering och hon gick bort 2005 vid en ålder av 83 år.

Jag ger Hidden figures fyra "computers" av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Svensk titel är Dolda tillgångar. Läs gärna andra filmspanares tankar om denna film:
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis filmtajm

Katherine Johnson får the Presidential Medal of Freedom av President Obama 2015

Dorothy Vaughn

Mary Jackson

Midnight Special (2016)

Jag hade höga förväntningar på Midnight special, så höga att jag till och med väntade in en bra kväll så att jag kunde se den under bästa möjliga förutsättningar. Jag menar det var ändå Jeff Nichols nya film och jag brukar gilla och ibland till och med älska hans filmer, se tex Take shelter, Mud eller Shotgun stories. Dessutom hade Jojje hyllat den. Jag har förvisso inte läst hans text än, men jag hade sett hans uppdaterade header på bloggen.

...och filmen höll upp riktigt bra. Det är en science fiction-film, vilket jag gillar, men den är lågmäld och smal. Det är en indiefilm. Idén är inte lika intellektuellt stärkande som de i filmer som Ex machina, Another Earth eller Her. Nej den är mer influerad av filmer som Close encounter of the third kind, Arrival och kanske lite serien Stranger Things.

Som vanligt i Jeff Nichols filmer har Michael Shannon en stor roll i filmen. Här spelar han den viktiga rollen som pappan till den lilla pojken. Visst, han är riktigt bra. Shannon är en rejäl och seriös skådespelare, som tagen från teaterscenen. Men hur många filmer i rad kan Nichols ha med honom, Michael Shannon, innan det blir tradigt? Vill man som publik inte ha lite variation i alla fall? Det känns kanske orättvist mot de båda men jag börjar känna en viss fatigue över den combon vid det här laget. Joel Edgerton i rollen som kompisen var minst lika spännande att följa. Inga andra jämförelser men är han inte lite lik den där Sam Worthington?

Barnet i filmen, han med ljuset i ögonen, spelas av Jaeden Lieberher och han är helt ok. Jag störde mig inte på honom men han gav heller inte något extra. Samma sak med Kristen Dunst i rollen som mamman. Var helt neutral, vilket kanske ska ses som positivt för jag brukar sällan gilla henne. Men tänk om vi fått se Amy Adams eller varför inte Jessica Chastain i rollen som Sarah istället! Oh la la.

Filmen största behållning blev istället Adam Driver i rollen som analytikern. Jag hade hållit mig så ospoilad att jag inte ens visst om att han, Paterson, skulle vara med här. Det blev en positiv och sprudlande överraskning! Damn, han är bra i allt han gör nu för tiden. Hoppas han inte hoppar på allt för många projekt så att man tröttnar på honom för snabbt.

Handlingen i Midnight special då? Jo, men jag gillade den. Inledningen var bäst, och även om slutet inte på långa vägar var dåligt så lovade kanske filmen lite mer i början än vad den levererade. Detta är ett vanligt problem med filmer i sci-fi-genren. Men den är mycket fint filmad med några otroligt snygga scener och stämningen i filmen är påtaglig hela vägen. Filmen har ett magiskt skimmer över sig och den maffiga, ofta dova och hotfulla musiken i bakgrunden gör sitt till för att få oss åskådare att tänka på ond bråd död. De relativt sett få specialeffekterna som finns funkade överlag mycket bra. Filmen hänger sig kvar i huvudet och rumlar runt. Jag tror att den kan växa med tiden och den kräver kanske en omtitt vad det lider.

Jag ger Midnight special fyra parallella världar av fem möjligt.

Betyg: 4/5