Scream 2 (1997)

"Scream 2" kom ut året efter "Scream". Lika bra att skrika på när järnet var varmt så att säga. Neve Campbell återkommer här som den härjade Sidney Prescott. Även i denna slasherfilm är Buffy med och även här möter hon sitt öde på den spetsiga änden av en stor kniv. Det blir mer och mer uppenbart att det är farligt för henne att lämna Joss Whedon. Aja baja, SMG...

Manusförfattaren Kevin Williamson och regissören Wes Craven har här lyckats med en perfekt blandning av skräck, humor och självironi. Allt indränkt i en flod av popkulturella referenser. Precis som i första filmen lever ungdomarna i denna film i vår verklighet. De känner till slasherfilmer och refererar till dem (medan de ändå går i alla fällor de egentligen känner till). Här i uppföljaren får vi en radda med riktigt fyndiga skämt om sequels och att de "alltid" är sämre. Våra huvudkaraktärer försöker under filmens gång övertrumfa varandra med att namnge den mest lyckade uppföljaren... Nej, det är inte "The Empire strikes back", för det var ju andra delen i en planerad trilogi!

Spänningsscenerna i filmen är precis på rätt nivå. Det är lite ledsamt när vissa karaktärer blir dödade, speciellt tjejerna, men trots genretillhörigheten går Craven inte över gränsen till gore (dvs slafsande med kopiösa mängder blod och kroppsdelar). Jag gillade filmen som en spänningsfilm. Men dess styrka ligger i karaktärernas agerande och framför allt filmens dialog. Jag satt och småskrockade för mig själv då skämten och referenserna stod som spön i backen.

Heather Graham som "Stab"-Casey! Kul, och inte allt för olikt Drew Barrymore. Jag gillade också de korta inhoppen i filmen Stab från Luke Wilson och Tori Spelling. Filmen har i övrigt många lustiga karaktärer och skådisar; David Arquette (underskattad), the sorority party girls Rebecka Gayheart och Portia de Rossi , Jerry O'Connell (påminde mig om Riley Finn) samt Liev Schreiber (creepy).

Filmens största roller innehavs ändå av Neve Campbell och Courtney Cox. Campbell är fortfarande en nykomling när denna film kom ut har jag för mig. Cox spelade dock in dessa filmer parallellt med att hon spelade Monica i "Friends" vilket ger en skön kontrast eftersom hennes bitchiga reporter Gale Weathers är långt från tönt-Monica. Det är kul med sådana krockar.

Jag håller nog "Scream 2" i samma klass som första filmen. Tvåan är lite roligare men kanske lite mindre spännande, kanske delvis pga av att man nu känner igen sig lite i typen. Jag ger i alla fall "Scream 2" fyra skrik av fem möjliga.

Betyg: 4/5 

PS, varför slet inte Sidney av mördaren masken när han satt avsvimmad i bilen?? Encroyable!

Tävling!
Senare under mars månad har den omtalade amerikanska skräckisen "It follows" premiär här i Sverige. Distributören NonStop Entertainment har varit gulliga nog att dela med sig av ett gäng biljetter till filmen. Det enda du behöver göra för att delta i tävlingen är att skicka in ett mail till frippsfilmrevyer@gmail.com med ditt namn och postadress. De glada vinnarna kommer få två fribiljetter var hemskickade på posten. Sista dagen att delta i tävlingen är lördagen den 21:a mars. "It follows" har premiär fredagen den 27:e mars. För trailer till filmen klicka här.

Stand By Me (1986)

We talked into the night. The kind of talk that seemed important until you discover girls.

En tydlig känsla av längtan tillbaka till barndomen spirar genom kroppen. Det är en nostalgisk längtan som genom minnenas tidsresa tar mig tillbaka till åren då jag lekte med samma kompisar varje dag. Tiden då vi inte ens bestämde att vi skulle ses dagen därpå, det var givet. Mötesplatsen var kanske landhockeybanan, pingisrummet, kojan i trädet eller stranden. Det var en enklare tid. Inga bokade möten, ingen planering som dödar fantasin och aldrig besvikelse över en lunch i ensamhet då sällskapet fått förhinder.

Stephen King (bok) och Rob Reiner (regi) har fångat känslor som jag hade gömt någonstans djup inne i mig. Känslor som visst fanns där, och som bubblar upp till ytan då jag ser filmen. Handlingen blir nästan hel oväsentlig. Stämningen är allt. Är det pojkarna i historien jag följer, eller är de avatarer för mig själv och min barndoms vänner?

Bra film ska ha förmågan att tala till oss på flera plan. En film som man inte kan relatera till blir ofta oförståelig och undflyende. Stand by me talade till mig som om den vore inkopplad direkt på min hjärnbark, till centrum för minnen och känslor från barndomen.

Stand by me har länge varit en film som gäckat mig. Jag hade en vag bild om vad den handlade om och jag trodde inte att jag skulle uppskatta den så mycket. Det är så ibland, det är min svaghet men också strategi. Nu när vi skulle tänka på barndomen kände jag att det var dags för mig att ge filmen en chans, och för det är jag tacksam. Filmen är jättebra, ja faktiskt mysig ta mig tusan.

Jag ger Stand by me fyra bästa kompisar av fem möjliga.

Betyg: 4/5